Måste, och vill, komma tillbaka till bloggandet igen. Och minst lika mycket, nej mer, komma tillbaka till skrivandet igen också. Romanen ligger där och väntar, och dagarna går.

CampNaNoWriMo i år, i april, blev en flopp. Hade en idé, och skrev duktigt på de första 10-12 dagarna. Sen tog det slut. Alltså, det var inte bara idén som tog slut, det var ämnet som sådant. Det fanns inget mer att skriva om! Det blev inget utkast till en roman, som en del av min ”riktiga” roman. Det var bara nån sorts novell, längdmässigt sett, men i praktiken inte nåt att spara på över huvud taget. Men jag fick väl ur mig nånting som var tvunget lämna mig.

Antar jag. Och det blev inte mycket mer skrivet den Camp-månaden. April. Vet inte ens nu hur mycket jag skrev i antal ord räknat. 10 000? Men det är snart juli, och då är det CampWriMo igen. Det ser jag fram emot, men ska inte satsa lika stort. Inte förvänta mig att skriva 50 000 ord, eller ens 30 000. Bättre i så fall att ligga lite lågt och överskrida mina egna förväntningar.

Vad var det då som hände? Ska väl inte skylla ifrån mig, men det var mycket och har varit mycket ända tills helt nyligen. Skapa hemsida, Facebook, Instagram och blogg till föreningen. Plus kassörsuppgifterna där. För med nystartad ideell förening är det mycket som ska göras. Marknadsföring, bankärenden, fixande hit och fixande dit. Och allt tar förvånansvärt lång tid. Blir frustrerad bara jag tänker på allt som hände – nej INTE hände som det borde ha gjort i samband med att skaffa ett konto på banken som fungerar fullt ut. Nej, orkar inte berätta om det nu. Om någonsin.

Nåja, nu är de omständigheterna på plats. Inte bara bankstrapatserna utan det mesta andra som har med föreningen att göra. ”Bara” fortsatt marknadsföring. Och bildligen slickar jag mina bildliga sår…

Till detta har jag under ett flertal veckor hjälpt DotterM med hennes försäljning och flytt från hus. Från styling inför fotograferingen, via röj och släng och bära hit och dit, till själva flytten. Trädgårdsarbetet ska vi bara inte prata om. Trots att jag i alla fallen, INTE gjorde något av det tyngsta, värsta, blev jag helt slut. Denna veckan, som nu är till ända, rasade jag ihop totalt med supertrötta, värkande, vibrerande muskler. Onsdag och torsdag var totala soffdagar. med värmedyna och allt. Fredag lördag har jag givit mig ut på cykeln, kändes jätteskönt, men idag inser jag att jag inte hade vilat färdigt. För det är väl inget annat konstigt fel på mig? Njääeee… inte heller…

Ska inte säga annat än att det känns bra allt jag har gjort. Framför allt att jag trots allt kunnat hjälpa dottern, även om jag inte kunnat, klarat eller orkat göra allt jag hade önskat. Och när det gäller föreningsjobbet, hemsida och allt annat där, har det varit roligt göra, och jag har fått mycket beröm för det. Besök gärna hemsidan! odlarforeningen.se Jag har gjort allt där. Inklusive loggan. Dock inte tagit all bilder där, även om det är målet… Fast ordföranden har hela tiden stått bakom mig (inte bokstavligen), hejat på och kommit med synpunkter – och gett mig massor med pep och beröm!

Så inget ont som inte har nåt gott med sig, skulle man kunna säga med ett galghumoristiskt fniss, och samtidigt försöka glömma det där om att driva Fejan, Insta, bloggen också. Delegera! tänker jag. Delegera! Men var finns den som vill? Har en till som lägger in på Fejan ibland…

Hade inte tänkt det där skulle bli ett heltidsjobb, när ska jag då skriva vidare på min roman? För den har börjat kalla på mig! Men det är som om jag har fått nån sorts overksamhetsmantel över mig. Skrivandet kommer inte längre än till en vag tanke, sen tar jag en bok och läser istället… eller lägger pussel… jag är sååå trött!

Antar jag behöver mer vila innan jag är jag igen, och förhoppningsvis är det här blogginlägget en början till mer skrivande. Och förhoppningsvis både roligare och intressantare än det här nyss skrivna. Men det var väl tvunget att dra ur proppen. Och jag har i vart fall skrivit nånting, även om det mests känns som bla bla bla.

Stå ut med mig! Jag kommer igen! Och nu ska jag äta frukost. Sen gå till kyrkan, har bara 500 meter dit så det ska jag nog klara.