Kategori: Böcker & Läsande

Böcker & Läsande, Min ostyriga penna, Skrivande

Fysiska böcker

N i n a

Ja! Det var ju det man alltid hade… förr. I en inte alltför långt tillbaka forntid. men så småningom blev det liksom uppblandat, mer och mer, med data-teknik. Mobiltelefoner, datorer, ”plattor” – typ iPad, via stora klumpiga datorer som tvunget fick stå på golvet. En del hade väl sin ståendes på skrivbordet, men den var ju stor, den där datorn. Otymplig. Tung.

Sen kom dom, laptopparna och allt det andra. Så vart tog böckerna vägen?

Ja de tog väl inte vägen nånstans egentligen, det finns fortfarande böcker – tack och lov. Men vart tog de vägen för mig? Det kan man undra!

Helt försvann de förstås inte, inte ens hos mig. Men jag gjorde mig av med de flesta skönlitterära böckerna. Romaner och annat. Varför ska de böcker man läst stå kvar på hyllorna, samla damm och ta plats? Sparade förstås mina absoluta favoriter.

Facklitteratur, har jag en hel del i gengäld. Rättare sagt: de flesta böckerna jag har numera, är facklitteratur. Men jag har gjort mig av med kokböckerna. Jag lagar visserligen mat – men använde sällan eller aldrig en kokbok som jag följde recepten i till punkt och pricka.

Så var det med den saken – därmed inte sagt att jag inte är intresserad av mat, men ur en helt annan synvinkel. Näring, hälsa, vitaminer och mineraler, örtmedicin… och så vidare. I det är jag superproppad med information. Kan allt? Nej, det hoppas jag verkligen inte. Att lära sig nya saker är helt fantastiskt!

Så varför sätter jag nu rubriken ”Fysiska böcker”? Jo, från att ha köpt på mig just fysiska böcker tidigare, gång på gång på gång, (läs: OFTA!) skaffar jag mig numera i första hand digitala böcker!

Tänk så behändigt! Tänk så otroligt många böcker man kan få plats med i en iPad! Paddan har inbyggd belysning och man kan ställa in skärmen nästan hur som helst. Typsnitt, fontstorlek, kolumnbredd, avstånd mellan bokstäver respektiver rader. Till och med bakgrundsfärg! Dag- resp nattläge – och kanske en hel del till. Beroende på programvaran.

Tänk bara! Inbyggd belysning och möjlighet att enkelt förstora texten!!! De där pocketböckerna är ju näst intill omöjliga att läsa numera. Så det är inte många sådana jag har. Bara superfavoriterna.

Alltså! Jag har alltså inte köpt så många fysiska böcker på senare tid.

Men idag! Av en slump! Jag tog mig före att ta bussen ner till Maxi Råå. Hade en idé om att titta efter ett par skor att ersätta mina slitna favoriter ”ute-gå-mjuka-slitna-skor”. Varför ända till Maxi Råå? Jag har ju Maxi Berga betyyydligt närmre! Tja varför inte! Komma nån annanstans än tiii det vanliga! Kanske gå en sväng på Råå?!?! (Blev inte. För varmt. Tar det en annan dag.)

Till Maxi Råå kom jag förstås, men några skor blev det inte. De har ju lite att välja på, men inga jag skulle vilja ha på mig. Mest hårda ”plast-historier”. Så jag slötittade runt lite. Hamnade framför böckerna, Blev nyfiken på ett par olika. Köpte den här:

Alltså inte en skönlitterär sak, utan om ett sätt att leva. ”Let them” – typ: bry dig inte, låt det vara, gå vidare. (Alltså jag har inte börjat läsa den än, men det förefaller vara kloka råd som Mel Robbins kommer med. Har hört talas om henne tidigare. På YouTube, förmodligen.)

Så nu har jag alltså köpt en fysisk bok!!! Äntligen!
Ännu en som inte är skönlitterär…

Vänta nu! Vad är det för sorts ”lit” jag brukar skriva, förresten???
Jo!!! FICTION! Om än inte helt Science… inga hårda ”män” gjorda av plåt.. hm… jo det har jag förresten. När jag tänker efter.

Böcker & Läsande, Minnen

Dags att läsa igen!

N i n a

Jag lärde mig läsa när jag var fem år gammal. Innan dess var det pappa som läste för mig. Han satt i fåtöljen, jag satt i hans knä. Ofta! Mycket! Men aldrig tillräckligt mycket – tyckte jag.

”Nä du”, sa han en dag. ”Jag får ont i halsen av allt läsande, så nu får du allt läsa själv!”
Det var ju logiskt, tyckte jag, även om jag inte kände till just det ordet då. Inte kan man hålla på att läsa högt hela tiden, då får man ju ont i halsen!
Så jag tog honom på orden, och började läsa själv.

Jag hade ju faktiskt suttit där i hans knä, och liksom sett på hela tiden! På texterna, och på bilderna, så jag hade ju redan sett de där bokstäverna och de korta orden. Så det var inte så svårt. Jag började läsa. Och läsa! Och läsa mera. Och läsa…

Visst hände det att det dök upp ett ord allt emellanåt, som bara inte gick att begripa sig på. Oftast för att de var lite längre ord, de där. Lite svårare. Jag frågade pappa.

”Jaha!” sa pappa. ”Kan du läsa bokstäverna så kan jag nog säga ordet.”
Jag läste bokstäverna, en efter en. Och han sa ordet.
”Se du, se du, ” sa han och log. Jag minns inte om han sa nåt mera då. Men det spelar ingen roll. Jag lärde mig ett nytt ord!

Det hela var väldigt logiskt! Han visste ju att jag hade hängt med i texterna mer och mer. Och istället för att skylla på att han inte hade tid – det hade han (hade han?) – Eller att han inte kunde eller ville läsa mer för mig – för att det gjorde ont i halsen (om nu det var sant). Så han gjorde så här istället! Väldigt smart och väldigt effektivt och väldigt inspirerande för mig.

Och jag var fem år och nu kunde jag läsa!

Sen läste jag, och läste … och läste. Kunde läsa flytande när jag började skolan vid 6 års ålder. (Det var i och för sig inte så bra, visade det sig, men det är en helt annan historia)
Jag försökte mig på att skriva också! Men det är också en helt annan historia.

Nu, de senaste åren har det inte blivit så mycket läsande eller skrivande – bland annat på grund av en utbrändhet som började nånstans kring 2012, försvann efter några år, kom tillbaka igen ytterligare ett antal år senare. Men även på grund av brist på vanlig, hederlig (hm) tid! (Som om den ursäkten vore helt relevant).

Bloggat har jag däremot gjort ända sedan 2007, tror jag det var, efter att ha hittat ”Skrivarkalendern” 2006. Bloggandet har också gått liksom upp och ner de senaste åren. Så ord har alltid funnits i mig. Skrivna, lästa – inte lika mycket pratade. Med mindre det var nån som det ”klickade” med.

Ja, det där med att prata högt, särskilt om det är mycket folk, kan vara helt vansinnigt jobbigt. Glömmer vad jag ska säga, tappar ord… men ju tryggare jag är med den eller de jag pratar med, desto stadigare blir också mina ord. OCH om jag är säker på vad det är jag vill säga.

Så även en tyst person, kan ha mängder med ord i sig. Och mängder med kunskaper…

Nu har jag börjat läsa igen, efter en längre tids ”icke-läsande” (Det har varit en del pod-cast och YouTube istället. Och Instagram.) Det är så skönt att sitta där med endera en fysisk bok, eller en som jag läser på iPaden. Den har en del fantastiska fördelar. Såsom inbyggd belysning och man kan öka storleken på texten. Å andra sidan är det en alldeles speciell känsla, att hålla i en fysisk bok.

Det är bra att man kan välja själv, när man läser på det ena eller det andra sättet. Och jag har ett par nya gamla böcker, som jag sökt efter länge – men de tar vi också en annan gång! Liksom vad det är jag läser just nu!

Böcker & Läsande

Söndag!

N i n a

Och jag lyssnar på en bok. Har totalt fastnat!

”Friendship with God” skriven av Neale Donald Walsch. Fantastisk!
Välskriven – vilket är mitt viktigaste kriterium för att en bok ska vara bra. Det spelar ingen roll, hur bra handlingen som sådan än kan vara, personer, intriger – name it! – Om inte sättet att skriva är bra – då är den boken inget för mig.

Den här – är otroligt bra även ur alla andra tänkbara kriterier.

Det är märkvärdigt, att jag inte redan har läst den här! Jag har inte mindre än nio stycken av hans böcker, i fysisk form, men bara läst de tre första av dem! Visserligen ett par gånger om – men ändå!

Och trots att jag har även denna i hyllan, LYSSNAR jag nu på den. Och redan DET är helt fantastiskt! För även denna är uppläst av Ellen Burstyn och Edward Asner som Gud, samt Neale Donald Walsch som sig själv!
Och på grund av det, ska jag se om jag kan få tag på de resterande som är upplästa av just dem. Letar väl på Youtube först…

För övrigt finns det många fler böcker av Neale Donald Walsch, såg jag på Goodreads! Ska inventera!

NEJ! NU!
Ska jag försöka tvinga mig ut på nån liten promenad ändå.
Idag får cykeln vila.
(Både jag och cykeln vilade i går.)

Böcker & Läsande

Synkronicitet?

N i n a

”I helgen har jag ordnat till i den här bloggen – till en del – berättar senare… i ett eget inlägg. Nu idag bläddrade jag i bloggen en stund. Fann det här inlägget från den 27 maj 2018, och kände jag ville plocka fram nåt kulturellt – som jag gillade då – liksom nu.
Dessutom fullkomligen ÄLSKAR jag Wes Anderson´s film ”The Grand Budapest Hotel” som jag har, och har sett ett flertal gånger.”

Stefan Zweig? Vem var nu detta! Men oavsett så fick det mig att bli nyfiken. Jag googlade, läste om honom, kollade på Storytel, och började i förmiddags att lyssna på ”Världen av i går”. Uppläsare Johan Holmberg som jag tycker mycket om att lyssna till. Och jag fastnade omedelbart. Europeisk historia sedd ur den kulturella aspekten är helt fascinerande! Ett par timmar rann snabbt förbi.

Nu, alldeles nyss, fick jag för mig att lägga in nåt om det här på bloggen, men ville ha en bild på omslaget också. Öppnade Adlibris. Hittade bilder och läste. Jag skriver själv aldrig sammandrag eller recensioner, möjligen något tyckande nån gång, men Adlibris uttrycker ju bra vad boken handlar om.

”Boken som inspirerade Wes Anderson till filmen »The Grand Budapest Hotel«, Österrikaren Stefan Zweig (1881-1941), var en av sin tids mest uppburna författare, läst och beundrad världen över, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt efter Hitlers maktövertagande och hans böcker förbjöds. På ett hotellrum i Brasilien 1939-41 nedtecknar han fritt ur minnet sin sedermera legendariska skildring av det gamla Europas undergång. Fin de siècles Wien, första världskriget, hyperinflationen, nationalsocialismens uppkomst och vägen fram till krigsutbrottet 1939 – aldrig har denna epok frambesvurits mer levande än i Världen av i går. Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler.

Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig. »Jag betraktar inte vårt minne som en funktion vilken slumpvis bevarar det ena och slumpvis släpper det andra, utan som en klokt ordnande och sovrande kraft. Allt som man glömmer av sitt liv är i själva verket av en inre instinkt dömt att glömmas bort. Endast det som räddade sig över till minnet har rätt att bevaras åt andra. Må ni, mina minnen, därför tala och välja i mitt ställe och ge åtminstone en spegelreflex av mitt liv, innan det sjunker in i mörkret!« Stefan Zweig.”

Ja! Jag läste Adlibris text och hajade ögonblickligen till!  För nu var det ju bara så, att i går kväll tittade jag på just ”The Grand Budapest Hotel”, vilken jag för övrigt gillar och har sett några gånger. Gillar överlag Wes Andersons filmer.

Slump? Sammanträffande? Synkronicitet?

Och här – snyggare omslagsbild, tycker jag. Båda finns på Storytel på svenska, men inte Johan Holmberg som uppläsare till denna. 😉 Istället Martin Halland.

Det finns också många av Zweigs böcker – kanske alla? – på iBooks. Men endast denna i svensk översättning. Men jag har förhandsbeställt inte mindre än 8 böcker som släpps den 31 maj. För endast 15 kr styck. Vilket klipp!

Från Wikipedia

Stefan Zweig, född 28 november 1881 i Wien, Österrike-Ungern, död 22 februari 1942 i Petrópolis, Rio de Janeiro, Brasilien (självmord), var en österrikisk författare. Zweig var en av sin tids mest uppburna författare, läst och beundrad världen över, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt efter Adolf Hitlers maktövertagande 1933 och hans böcker förbjöds.

Stefan Zweigs självmordsbrev.

På ett hotellrum i Brasilien 1939–1941 nedtecknade Stefan Zweig fritt ur minnet sin sedermera legendariska skildring av det gamla Europas undergång. Epoken fin de siècles Wien, första världskriget, hyperinflationen, nationalsocialismens uppkomst och vägen fram till krigsutbrottet 1939, beskrivs i Världen av i går: en europés minnen. Här finns även porträtt av vännerna Rainer Maria Rilke, James Joyce och Sigmund Freud. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Zweigs bok är en av de stora vittnesskildringarna från Europa under första halvan av förra seklet, om förföljelse och förnedring av judar, om fientlighet mot konst och fritt tänkande. Boken utkom första gången i Stockholm 1942 och har varit inflytelserik sedan dess. Den har sedermera inspirerat regissören Wes Andersons film The Grand Budapest Hotel (2014).

Zweigs författarskap tog fart på allvar under 1920-talet och hans stjärna steg snabbt. Han tillbringade långa perioder i Paris och Berlin – och till hemmet i Salzburg kom gäster som Thomas Mann, Romain Rolland, James Joyce, Arthur Schnitzler och Richard Strauss.

Stefan Zweigs verk brändes under bokbålen i Nazityskland under 1930-talet. Efter nazisternas maktövertagande i Tyskland i januari 1933, såg sig Zweig tvungen att 1934[1][2] lämna Österrike på grund av sin judiska härkomst. Zweig skrev lyrik, noveller, romaner, dramatik och essäistik.

Zweig har skrivit essäerna i Sternstunden der Menschheit (”Ödestimmar”) från 1927 samt ett större antal personporträtt, såsom Maria Stuart från 1935 och Marie Antoinette från 1933.

Böcker & Läsande, Med andra tankar, Skrivande

Tungt och seegt

N i n a

Jo! Det har varit en sån dag idag. Inte riktigt hela dagen, men en stor del. Och det är inget konstigt med det. Ända sedan jag kom hem från lasarettet har det gått lite upp och ner med den fysiska känslan.  Och det lär väl så förbli ytterligare nån tid framöver.

Ser jag det i ett lite större perspektiv, så mår jag helt klart bättre nu än för nån dryg vecka sedan. Men av nån underlig anledning, tycks jag ha mått lite ”tröttare och tyngre” sen den dagen jag var och fick bort stygnen.

Kan inte se nåt samband med det! För att sköterskan ”petade i ärr-bildandet”???  Tog bort en lååååång rad med små agraffer, tvättade med nåt antiseptiskt och la på nytt förband???

Nåja! Strunt samma! Det är som det är och vi går ändå mot sommar!

I övrigt tycks jag till viss del ha fastnat i den här bloggen. Känner hur jag längtar tillbaka till allt skrivande/bloggande/skapande så det nästan gör ont i mig.

Och märk väl! Nu sitter jag med laptopen och skriver med vänster hand! Mest med pekfingret dessutom! Jag brukar mest använda båda händerna!!! I normala fall!!!!!!!

Läste lite här och där vad jag har skrivit under årens lopp! MASSOR! OCH BRA! Om jag får säga det själv.
och det får jag…

Den här bloggen börjar i maj 2016. Men jag har, och har haft flera andra under åren 2006 (2007?) och framåt.
Kände en lust att lägga in ALLT här. För jag har bloggat mycket om böcker, läsande och skrivande. Liksom även om filmer och vardagen i stort.

Men vilket jobb det skulle vara! För jag har allt det där i vanlig text! Så då skulle det innebära att jag var tvungen kopiera in inlägg för inlägg och dessutom se till att skriva in rätt datum. Det verkliga datumet när det faktiskt blev skrivet!
Huja mig! Vilket jobb!

Och ändå känner jag lust att göra det!!

Ja, jag vet! Jag är en konstig typ…

Å andra sidan har jag även lust att börja jobba med mina sovande manus… vilket av dem ska jag fokusera på först???

Ja, det var en bra fråga det –  men först ska man kanske se till att på allvar ta fatt i den där lusten ATT skriva! Även om det nu först ”bara” blir frågan om ett och annat knäppt inlägg.

För övrigt har jag rensat lite bland inläggen här. Där fanns ett och annat som hade tappat bilder. Ibland fick jag slänga nåt inlägg helt och hållet, för utan bild blev det liksom ingen mening med det.

Allt gagnar helheten, kan man kanske säga…

 

Böcker & Läsande

Det hände…

N i n a

Sitter här nu, och reflekterar över tiden. Ja! Faktiskt! Över tiden! Det är den 7 mars idag! Halkolyckan ägde rum den 6 februari! Det är 28 dagar i februari! Fyra veckor med andra ord!

Alltså! Det är i dag fyra veckor sedan jag drullade omkull!!!

Fyra veckor??? Bara fyra veckor??? Det känns som om det vore mycket längre sedan. Inte underligt jag fortfarande har ont och mest känner mig som en dåligt urkramad disktrasa.

Hur nu en disktrasa kan känna sig i ett sådant läge. ???

”Folk”! Ja, inte alla, men ett par, tjatar på mig att jag ska ut i friska luften och promenera. Det ska tydligen vara bra för smärthantering bland annat (förmodligen sant). Och det där att få SOL i ansiktet!!!
(Jag har en ganska stor balkong i västerläge, räcker inte det?)

Okidoki! Kan hålla med att en nypa frisk luft kan kännas skönt. (Balkongen?) Men jag blir också kopiöst trött av ansträngningen.

I och för sig skönt att kunna sova ett tag (eller två) på dagen. Svårt sova tillräckligt under natten. Armen gör ONT! JU!!!

Men… insikten om bara 4 veckor sedan olyckan, blev lite av en chockverkan! Att det faktiskt bara är 4 veckor sedan det hände, 2,5 sedan operationen… BARA!!!

Insikter kan verkligen ställa saker på sin spets…

En sak till! Övre delen av högerarmen fick visserligen ta emot den värsta smällen, den delen blev mest skadad, men det är inte detsamma som att resten av kroppen klarade sig helskinnad. Icke, sa Nicke! Men det tog ett tag innan jag riktigt förstod det.

Ett rejält blåmärke på utsidan av höger underarm, berättade senare att även den fått sig en rejäl smäll. Smärta även där förstås. Troligtvis inte nåt brott eller ens spricka. Men ändå…

Förstod att smällen mot marken hade genererat en stötvåg genom hela kroppen, framför allt genom höger kroppshalva. Har ont i ryggen, särskilt höger om ryggraden från nedre delen av skuldran och uppåt, musklerna känns som hopdragna, eller möjligen svullna. Obehag upp genom nacken. Försöker massera.

Höften fick sig också en stöt, men det känns inte alltför jobbigt där, och även om höger knä också känns mer smärtande än före olyckan, är det som att nedre delen av kroppen blivit relativt förskonad.

Antagligen för att de delarna var närmre marken… lägre fallhöjd alltså…

Är oerhört tacksam över att största skadan inte skedde högre upp än strax under axeln… och det läker sig… precis som resten
Men det tar lite längre tid än fyra veckor…

Sedan är det ju så med kroppen, att en så här pass allvarlig olycka påverkar. Kanske inte mätbart… vet heller inte om jag ska kalla det mentalt, psykologiskt eller nåt annat. Men kroppen reagerar! Reglerar! Minskar på hunger och törst, fokuserar på läkning. På ett plan förstår jag, men kan inte förklara…

Blev kvar en natt på lasarettet. Den natten var INTE rolig!
och jag tålde inte det morfinet jag fick då…

Men det kommer en sommar…

Böcker & Läsande

Ibland händer det…

N i n a

Det är fredag 6 februari. Har snöat sen kvällen innan. Det är halt, sliddrigt. Tar buss 1 och 22 till frisören. Efteråt har jag lite svårt bestämma mig för hur jag ska ta mig hem igen. Känner inte för att ta 22an och sen Ettan hem. Ska jag gå genom ”skogen”?

Irene ringer om annat. Avråder mig från Skogsvägen. Tänker då ta 22an till Väla restaurantorget och sen 24an hem. Bestämmer mig för det. Går mot hållplatsen! Pratar fortfarande med Irene.

Ser att bussen närmar sig bakom mig, ökar på stegen. Och så plötsligt, glider foten och jag hamnar rakt på övre delen av högerarmen.

Shit! Säger jag mitt i glidet! Sitter där en stund och letar efter mobilen som farit iväg. Tar mig upp till stående, men fick först svänga över på vänster sida. Högerarmen vill inte. Gör ont. Men jag kommer upp till stående. Av nån underlig anledning kommer jag faktiskt upp!

Måste ha fått hjälp. Från ovan. Ingen fysisk människa är ens i närheten. Tittar efter mobilen. Fodralet är där, men var är telefonen? Hittar även den efter en stund.

På något underligt sätt kom jag med bussen! Har tiden stått stilla medan jag föll, tog mig upp och letade efter telefonen? Det känns så. Mycket underligt! Eller?

Så! Jag halkar på isen, och faller pladask på övre delen av höger arm. Jaha! Kommer upp på mina två, tar mig fram till bussen genom decimetertjock snö, kliver på bussen och sätter mig. Tänker om! Tar inte 24an hem, utan väljer att åka tillbaka med 22an, mot stan, till nära min vårdcentral.

På vårdcentralen en första koll, remiss och resten av dagen på lasarettet. Röntgen, akuten… axel-leden ur läge, brott på flera ställen. Flisor! Det är jag som kallar det småa för flisor. Förstår inte, och ser heller inte vad som är vad på röntgenbilden läkaren har med sig.

Det ska även bli en skiktröntgen…
Spännande. Tänk att kunna se sitt inre i 3D! Även om det bara är armen…

Resten av dagen går, väntan…
ännu mer väntan…
Är hemma igen halv 10 på kvällen.

Nästa dag ringer läkaren. Ska opereras, få implantat. Med ett flertal små delar blir det många små skruvar för att få ihop det. Större risk att tvingas operera om. Så det blir ett implantat istället.

Efter helgen, 1177, skriver hälsodeklaration, får tid för provtagning och EKG.

Idag, inne för ännu en provtagning samt blodtrycket. Stresshögt!

I morgon, den 18 februari kl 07,05 operation.
Lär ska få komma hem nån gång på eftermiddagen…

 

Böcker & Läsande

Jag ljög visst?!

N i n a

Fast det var inte meningen. Det bara råkade bli så. Antagligen var jag vid det laget lite för trött och sömnig för att tänka klart. Helt klart…

Jag skrev i går att jag höll på att lyssna på Stephen Kings roman Cujo. Det var fel. Det gjorde jag inte alls. Men för nån vecka sedan eller så, gjorde jag det.

Jag har sedan många år tillbaka gillat Stephen King. Kanske inte allt han skrivit, men många av hans verk. Sen har det ju varit lite si och så med såväl läsande som skrivande och bloggande för min del under ett antal år, men nu vill jag tillbaka till mitt eget liv igen. med bland annat läsande, skrivande och bloggande! King eller inte King!

Så! Cujo har jag läst tidigare. Långt tidigare. Minns inte när. Minns inte ens handlingen. Mer än just den delen då personerna sitter fast i sin bil, på gården till sitt hus, med en rasande, rabiessmittad, enormt stor hund utanför.

För ett par veckor sedan, var jag ute på Väla och handlade några kontorsprylar, och blev tillfrågad av expediten om jag brukade lyssna på böcker och –  om intresserad – skaffa mig Akademibokhandelns/Bokus-lyssnarapp! Bokus Play.

Jag tvekade först, men sen tänkte jag att Varför inte? Det var resonabelt pris, man kunde enligt henne, lyssna hur mycket som helst – ingen limit där i alla fall – och helt gratis under… vad var det nu?  Jo! 45 dagar! Heller ingen bindningstid och man kunde avsluta när man ville.
Så! Okej! Why not! Just testing!

Det har jag varit med om tidigare. Gratis under en viss tid. En jag minns, hade erbjudandet  ”Gratis under två månader”.
I det fallet gällde det abonnemanget för 20 timmar/månad. Och det stod skrivet som att man då fick 20 timmars och två månader gratis.
Det stod inte att det var 20 timmar som skulle  räcka två månader… men det var det…

Okej! Jag valde att testa! Har ju inte haft nån boklyssnarapp på rätt länge. Avslutade mitt inköp i butiken, gick till busshållplatsen och åkte hem.
Väl hemma blev det ju till att ladda ner appen, skapa det där kontot och sen logga in. Efter det kom den stora frågan vad jag skulle välja för bok att påbörja mitt lyssnande med. Hade inte en aning!

Bland de förslag som finns på förstasidan – oavsett lyssnarapp – är ofta lättlyssnad (läs ytlig) litteratur. Inget jag suktar efter ett dugg. OK! Vi kan inte alla vara lika! Det är inte bara ok, det är bra!!!

Vad fanns där då som skulle kunna passa mig? Hur mycket variation fanns där överhuvudtaget? Är appen i sig bra? Hur är den att söka i och hur stort utbud är där?
Självklart har jag inte något klart och tydligt svar på de frågorna. Inte ännu.

Upptäckte ändå under de här första  timmarna att jag utan problem kunde lägga in appen både på mobilen och iPaden, samt logga in på bådadera. Men det gick inte att börja lyssna på den ena, t.ex iPaden, och sedan gå över och fortsätta lyssna på den andra, iPhonen – från det ställe där jag faktiskt var i handlingen!
Kändes  rätt meningslöst.

Å andra sidan kan jag kanske ha en bok på den ena, och en annan bok på den andra. Kanske…
I och för sig kanske det finns nån inställning jag ännu inte hittat.
Who knows?
Alla dessa kanske…

Lyckades i alla fall hitta  Dan Browns senaste ”Den yttersta hemligheten”. Den kunde jag ju börja med! tänkte jag.
Enligt min smak – URTRÅKIG! Vilket förvånar mig, för jag har läst eller lyssnat på nästan alla hans tidigare böcker – och verkligen fastnat! Lyssnade inte ens färdigt på den här, men funderade på att gå tillbaka senare och ge nåt annat av han verk en chans. (Alternativt en chans till…)

Sen snurrade jag runt lite på appen och kollade lite mer bland det som fanns tills jag kom att tänka på Stephen King.
Vad fanns det att välja på av honom?

Tja! Cujo fanns med i det där första svepet som dök upp. Och jag tänkte: varför inte? Det var längesedan jag läste den. Och började lyssna… insåg efter ett tag att jag inte fastnade… att allt det där om familjen och deras liv och vad det nu var mera, så upplevde jag det som – hmöööööö….   jag svävade iväg i helt andra tankar än på det jag lyssnade på.
I och för sig inte helt ovanligt, vad beträffar mig. .

Till och med den där delen när Cujo blir biten (?) i nosen av nåt rabiessmittat djur, hade jag råkat glida över. Och fast jag backade i texten så har jag inte mer minne nu av vad som faktiskt hände där och då, mer än att han fick ont i nosen och började må allt sämre under den följande tiden. Stod det ens att han blev biten och av vad? Tror inte det. För det stycket är ju skrivet ur Cujos perspektiv! Han nosar omkring efter nåt intressant – förmodligen nån doft – och så händer nåt med nosen… WHAT???

Det var faktiskt strax efter det, som jag la av med lyssnandet på Cujo. Kunde kanske fortsatt för den stackars hundens skull, men… beslöt… njae…

Så! Vad hände sedan? Efter att jag gav upp Cujo?
Jo, Det dök upp (alltså boken Det av Stephen King – tur man korrekturläser vad man skrivit), och eftersom jag inte läst den tidigare tänkte jag: Nu är det dags!
Och det var DEN jag lyssnade på till sent i går kväll! !!!

Har i ögonblicket lyssnat på 19% av den  låååånga, tjocka boken. Har 50 timmar kvar… i normalhastighet. Men jag kör på med 1,5 i hastighet. Annars blir det för slött.

Fick för mig att googla lite på nätet om boklyssnarappar.
I min värld – så att säga – existerar de svenska lyssnarbokapparna Storytel, Bookbeat, och Nextory vilka jag hittills har provat, och nu även  Bokus Play som är ny för mig.

Nextory var jag inte alls glad för. även om jag nu inte minns varför. Storytel och Bookbeat är båda bra, ganska jämförbara faktiskt, även om Storytel är snäppet dyrare. Utbudet är relativt likartat.

Att jag sedan i första hand har valt BookBeat genom åren, var för att där finns alla böckerna i Stephen Kings serie om Det mörka tornet.  Min absoluta läsfavorit som jag såväl läst som lyssnat på i … åratal! Jag vet inte hur många gånger. Fullkomligen älskar den berättelsen!
På BookBeat kan man även lyssna på alla Harry Potter böckerna – upplästa av STEPHEN FRY!
Inte bara en berättelse! En UPPLEVELSE!!!

Men under googlandet, såg jag som exempel att BokusPlay har samtliga böcker i serien Game of Thrones. Så där lär jag stanna kvar ett tag, åtminstone tills jag  lyssnat på dem alla.

Därefter, om jag fastnat tillräckligt hårt i att lyssna på böcker, kommer jag troligtvis att komma tillbaka till Bookbeat.
På Bookbeat liksom  på Stortel kan man gå in på websidan och leta efter böcker man vill lyssna på, och där spara till sitt bibliotek. Jättebra! Och, om inte annat, har man en mycket bättre översikt när man har en stor skärm.
Denna möjlighet har jag inte hittat på Bokus Play, deras sida är en – Bokus-hemsida!

Web-adressen dit: https://www.bokus.com/play