Etikettarkiv: Nostalgi

Hej, hej!

26 Aug 2026 N i n a Lämna en kommentar

Jag har haft mina funderingar…
(som om det skulle vara ovanligt)
Men den här gången har tankarna gått till forna dagar – så att säga…
Bloggdagar, närmare bestämt!

Under ett antal år bloggade jag enormt mycket, under lång tid och varje dag. Kanske nån dag jag hoppade över av nån anledning, men i princip – dagligen.

Och då, skrev jag huvudsakligen om böcker och läsande. OCH alla de skrivarkurser jag var med på.
Jo… allra först var jag med på ”Skrivarkalendern”. Tror inte den finns längre. Men jag fanns. Blev peppad av en skrivarkompis. Hittade till Blogger.
Och skrev. Bloggade.

Det hela spred ut sig en smula. Skrivandet handlade snart nog även om biobesök, strosande på stan, synpunkter på än det ena och än det andra. Ibland kunde det handla om mat – ja, allt möjligt kunde hände på den där bloggen.

Och så blev man bekant med, och vän med, andra som bloggade. Vi läste och kommenterade varandras texter, och det var en riktigt härlig, rolig och trivsam community (Vad 17 heter det på svenska???)
Från var som helst från Sveriges sydligaste sydpunkt, upp till Treriksröset!

Sen spred det hela ut sig även till ytterligare ett par bloggar, för min del. En om Mat och Hälsa. En som jag tänkte på som ADHD-bloggen. Och så gick tiden…

Och jag skrev…

Nån gång, var det någon som tyckte till om min blogg, Den ”vanliga” bloggen. Hen (minns inte vem) tyckte det var så roligt och trevligt att jag inte skrev inom samma tema hela tiden, utan det kunde handla om i princip vad som helst! Det var liksom spännande! Det var som: Vad skriver hon om idag?

Det där tänkte jag ta upp här och nu, i den här bloggen. Och man kan gå tillbaka i tiden och läsa vad som helst som kan finnas här. För 2 år sedan, för 10 år sedan eller för 20 år sedan!!! (Ja inte sååå länge sedan i just den här bloggen – just nu!) Men i princip! Blanda alltihop!

Ibland kan jag tycka det är urtråkigt att följa en blogg som bara håller sig till ett och samma ämne. Visst! Det kan vara intressant och lärorikt! Bokrecensioner, t.ex. Eller enbart dikter! Det kan vara fantastiskt! Boktips är inte alls fel!

Något visst gemensamt stuk är helt klart inte fel, allt har sin plats, och alla når sina läsare med nåt eget personligt! Det är väldigt positivt!

Låt mig tipsa er om Bergalott!
Jag gillar henne, och jag gillar hennes sätt att skriva. Och hon har också varit med väldigt länge som bloggare. Men inte som jag, som har hållit upp periodvis, särskilt de senaste åren. Jag blev glad, när jag nu började blogga igen (så smått) att hon fortfarande fanns kvar i blogg-världen.

Men, och nu kommer sluttampen för idag. jag har också tanken om att lägga in alla inlägg från ”förr” i den här bloggen!
Alltså den här blandade bloggen!
Med rätt datum, och allting!
Det blir ju då också en extra lagringsplats. Ett ”Moln”, ett av flera. Man kan ju inte lita på att tekniska prylar håller hur länge som helst. Externa hårddiskar, USB-stickor .. Kanske de gör det, kanske inte…

Här nedan – mitt livs första blogginlägg – i Ninnasbokblogg från 2007 och ett antal år framåt. OBS! Länkarna fungerar inte!

Får nog lägga till en ny tag – gammal skåpmat. Kan det vara bra namn?

Söndag, oktober 7, 2007
Alldeles ny och grön

Det är i detta ögonblick man skulle vilja ha en klok uggla sittande på axeln och viska i ens öra hur man ska göra. Men kan andra så vore det väl sjutton om inte även jag ska klara av att hantera en blogg.

Har en längre tid funderat på den här utmaningen. Vadå utmaning, säger ni alla vana bloggare. Tja,allt man kan är ju lätt, svarar jag. Så driven av en lust att göra något mer än det jag hittills kunnat, sätter jag nu igång.

Den här bloggen vill jag ha till funderingar om skrivande, om litteratur, om film och kanske ett och annat som i övrigt dyker upp i mina tankar. Så medan solen strålar en underbart vacker höstdag sitter jag härinne med min dator och sätter igång.

Ninna

Upplagd av Ninna kl. 14:46 0 kommentarer Länkar till det här inlägget

Etiketter: Personligt

Med andra tankar

… och benen är det inget fel på

29 Maj 2026 N i n a 2 kommentarer

Vad har jag gjort i dag, då? Ja, nåt har jag väl gjort. Vet att jag suttit en hel del med bokföringen. Halkade efter med den nu för ett tag sedan när det var mycket annat att göra. Och – måste erkänna. Har väl inte haft så mycket ork heller.

Om ni kommer ihåg att jag bröt armen i februari, jag kommer i vart fall ihåg det, så visst är det mycket bättre nu. Om än att jag stundtals blir jättetrött.
Men ännu mer irriterande, är att när armen väl slutade göra ont, så där riktigt räligt, så började knäna bråka med mig. Särskilt det högra. Särskilt på morgnarna, och särskilt om jag suttit stilla länge – eller för den delen. . . STÅTT!

Jaja! Inte lönar det sig att gnälla och klaga, i alla fall. Benen är det inget fel på.

På måndag eftermiddag ska jag till ortopeden. Ska träffa kirurgen som massakrerade min arm och petade in lite nya saker där. Säger han bara det jag vill höra, så ska jag se till att börja cykla igen sedan. Jo, det sa jag till mig själv för ett par månader sedan – till sommaren ska jag cykla igen. Och nu är det sommar.

Det är ju inte det att det skulle vara omöjligt! Jag är nog mest bara rädd, helt enkelt.

Men det är inget fel på benen, så där kan jag säkert vara trygg! Och jag når fram med båda armarna till styret. Jag upplever att jag på det stora hela taget är hyfsat stark i armarna. Men det jag oroar mig lite för: är om jag kommer in i en ”situation”! Nånting händer så jag måste väja eller stanna snabbt, eller nåt liknande. Kommer jag att kunna göra det då? Klarar högerarmen att snabbt ta tag, eller styra undan eller nåt, då?

Fast! Varför oroa sig. Jag är ju så van när det gäller att cykla, och har man en gång lärt sig cykla, så kan man cykla. Och som sagt: benen är det inget fel på.

Böcker & Läsande, Med andra tankar, Skrivande

Tungt och seegt

9 Mar 2026 N i n a

Jo! Det har varit en sån dag idag. Inte riktigt hela dagen, men en stor del. Och det är inget konstigt med det. Ända sedan jag kom hem från lasarettet har det gått lite upp och ner med den fysiska känslan. Och det lär väl så förbli ytterligare nån tid framöver.

Ser jag det i ett lite större perspektiv, så mår jag helt klart bättre nu än för nån dryg vecka sedan. Men av nån underlig anledning, tycks jag ha mått lite ”tröttare och tyngre” sen den dagen jag var och fick bort stygnen.

Kan inte se nåt samband med det! För att sköterskan ”petade i ärr-bildandet”??? Tog bort en lååååång rad med små agraffer, tvättade med nåt antiseptiskt och la på nytt förband???

Nåja! Strunt samma! Det är som det är och vi går ändå mot sommar!

I övrigt tycks jag till viss del ha fastnat i den här bloggen. Känner hur jag längtar tillbaka till allt skrivande/bloggande/skapande så det nästan gör ont i mig.

Och märk väl! Nu sitter jag med laptopen och skriver med vänster hand! Mest med pekfingret dessutom! Jag brukar mest använda båda händerna!!! I normala fall!!!!!!!

Läste lite här och där vad jag har skrivit under årens lopp! MASSOR! OCH BRA! Om jag får säga det själv.
och det får jag…

Den här bloggen börjar i maj 2016. Men jag har, och har haft flera andra under åren 2006 (2007?) och framåt.
Kände en lust att lägga in ALLT här. För jag har bloggat mycket om böcker, läsande och skrivande. Liksom även om filmer och vardagen i stort.

Men vilket jobb det skulle vara! För jag har allt det där i vanlig text! Så då skulle det innebära att jag var tvungen kopiera in inlägg för inlägg och dessutom se till att skriva in rätt datum. Det verkliga datumet när det faktiskt blev skrivet!
Huja mig! Vilket jobb!

Och ändå känner jag lust att göra det!!

Ja, jag vet! Jag är en konstig typ…

Å andra sidan har jag även lust att börja jobba med mina sovande manus… vilket av dem ska jag fokusera på först???

Ja, det var en bra fråga det – men först ska man kanske se till att på allvar ta fatt i den där lusten ATT skriva! Även om det nu först ”bara” blir frågan om ett och annat knäppt inlägg.

För övrigt har jag rensat lite bland inläggen här. Där fanns ett och annat som hade tappat bilder. Ibland fick jag slänga nåt inlägg helt och hållet, för utan bild blev det liksom ingen mening med det.

Allt gagnar helheten, kan man kanske säga…