Njae… det var väl tänkt lite mer än så, men sommarkortet varar ju till och med den 15 augusti. Ingen tid förliden, så att säga,
Det är bara det, att nu blev det så tråkigt väder. Regn… och blåst… och … Men… Jag var förstås i Ängelholm en dag.

– I Ängelholm?

– Ja, du vet. Ängelholm! Blev inte så märkvärdigt.

– Inte så märkvärdigt? Ängelholm är väl en fin stad?

– Jodå! Visst är den det! Det blev bara inte så som jag hade tänkt mig.

– Hur hade du tänkt dig då?

– Jo, först skulle jag ta bussen upp till Maxi, passa på att köpa lite pick-nick-mat där. Grillad kyckling eller nåt… Strosa lite, passa på gå på toaletten och… ja. Lite sånt.

– Och? Sedan?

– Jo sedan skulle jag ta mig ner till centrum, strosa runt på gågatorna ett tag och se vad jag kunde hitta. Nåt museum finns det väl, och nåt torg och lite annat mysigt.

– Shoppa!

– Nja. ja.. jo… men…

– Jaha. Säger du det säger du. Ett ”jo men”. MEN! Om det inte blev som du hade tänkt, hur blev det då?

– Tja! Allra först så klev jag förstås av tåget. HA HA HA !
Men jag hade inte den blekaste aning hur jag nu skulle ta mig till Maxi. Grovt visste jag ju åt vilket väderstreck jag skulle bege mig. Men! Fanns det nån buss man kunde sätta sig på och åka dit?
En buss fanns det förstås, men inte just där just då. Vid stationen. Dessutom hade en tjej och jag börjat prata med varandra.

Det började med att jag frågade om hon visste hur jag skulle ta mig till Maxi. Nej, det visste hon inte, men det borde ju finnas en buss!

Hon började knappa in nåt på sin mobil. Höll på både bra och länge. Hon var från Helsingborg, sa hon. Därför visste hon inte.
Hon fortsatte knappa på mobilen.

– Nej, sa jag, Vi går igenom här istället.
Här igenom, var en skön grön och mycket lockande park, med en lika lockande skön grön gångstig, som så småningom visade sig leda upp till centrumkvarteren.
Tjejen och jag hade det jättetrevligt. Gick där och småpratade mellan träd och buskar. Med fågelkvitter och prassel.
Efter en stund nådde vi centrum, och där vek hon av. Vi sa hej, och kanske vi ses igen! Vem vet?

Jag skulle i alla fall nu leta mig upp genom stan, huvudsakligen österut. Mot Maxi. Hade inte en aning om vad gatorna heter, vad stadsdelarna heter, eller ens om jag gick åt rätt håll. Men nog sjutton borde man väl se nån buss nånstans!

Men! Jag hade ju en ledsagare. ALLTSÅ! Min mobil. Med diverse appar!

Öppnade upp kartan, och orienterade mig. Markerade ”jag” så jag kunde se att jag åtminstone gick i rätt riktning. Och kanske finna en buss

Nej! Buss såg jag ingen, men en busshållplats! Och kunde se att det skulle komma en Buss Nr 1 – om tjugo minuter. VI, tjejen och jag – hade ju så småningom lyckats klura ut att jag skulle mot Brännborns Centrum.
Så jag tycktes vara på någorlunda rätt väg i alla fall! Men att stå här och vänta i en kvart – tjugo minuter kändes inte alls lockande. Men det måtte väl finnas flera busshållplatser. Lite längre fram!

Och nu ska jag göra en lååååång promenad, till en kort berättelse! Med vattenflaska till hands och näsduk att torka svetten ur pannan med… sa jag att det var varmt och soligt sommarväder?

Tja. lång och lång…. det är väldigt relativt. Hade jag promenerat i en skog eller längs stranden, hade jag inte upplevt det som långt. Men nu var jag i en stad som jag definitivt inte hittade i, och hade bara några namn att gå efter – dessutom var det rätt mycket uppför! Inte några branta backar, men UPPFÖR!

Med gatuarbete och avstängda delar!!! Också!

Det var nog i den vevan jag missade stället där jag skulle vikit av åt höger. Men det fattade jag förstås inte då. Lyckligtvis kastade jag en blick på mobilen då och då. Enligt den skenade jag nu istället i väg mot Göteborg – eller åtminstone Skälderviken. Tror jag…

Valde att INTE vända och gå samma väg tillbaka. Tog istället åt höger där jag nu var. Gick snart nog förbi en skola, ganska stor, och klämde mig emellan ett par ”vad de nu kan heta”-”staket” – typ som skilde på trottoar och cykelparkering!

Tyckte efter ett par kvarter, det såg lite mystiskt ut längre fram. Kunde det möjligen vara… ett… köpcentrum?

Det var det! Brännborns – och typ tusen olika företag samlade under det namnet (Nåja, samlade och samlade. Det var ett gytter av byggnader, och ett av dem var Maxi!)

I detta läge kollade jag min stegräknare!
6 482 steg, hemifrån mätt.
Och de allra flesta var alltså från Ängelholms station och till Maxi!!

Makalöst! Hur många km kan det vara fråga om?
Grovt räknat 5,2.
Jag har den inställd på steglängden 0,8.
(en meter = 80 cm)
Jösses! Tar jag verkligen så långa steg? Inte illa!!!!
Är det långa steg?
Kanske när man inte är så särskilt lång…
Som jag…

Okidoki! Varm, svettig, men inte törstig – gick jag sedan därinne på Maxi. Kände inte alls igen mig sedan tiden 2017 – 2019 när jag körde dottersonen till hans jobb, innan han hade fått körkortet.
(Detta tar jag nog inte en annan gång)

Jag upplevde i alla fall Maxi som minst dubbelt så stort som då, och kände ingen som helst lust att gå omkring därinne i onödan. Det var ju trots allt en lördag, 18 juli!

Istället! Här och nu – där och då – plockade åt mig två flaskor vatten, för att ersätta det vatten jag hade med och hade druckit upp; en påse torkade aprikoser (nödprovianten), en bit ost (Brie de Maux – eller hur det nu stavas)- och så den där grillade kycklingen.

Sen kände jag mig färdig med Maxi.

Jag hittade toaletten, på samma ställe som förr.
(Caféet utanför kassorna såg förresten likadant ut!
Tummen upp!!)

Innan jag gav mig av från Maxi, frågade jag och fick också svar . ”Var finns det en buss som går till stationen?”

Jodå! Buss fanns och buss kom! Jag behövde bara vänta 20 minuter…. Hann äta både lite ost och lite kyckling. Och skölja ner det med Loka, citron!
Pratade med en tant som också skulle med bussen.
Sen var jag på väg hem.
Dödstrött! Framför allt i benen…

---

Var det här verkligen något att berätta? Det vet jag inte. Men lite fingergympa har jag i alla fall fått. Genom att skriva..

Den dagen i Ängelholm, gick jag 8 284 steg i alla fall. Inklusive till och från och mellan busshållplatser/tåg, hemma i Helsingborg, vilket motsvarar ungefär 6,6 km

Det var inte länge sedan jag hade målet att nå 5 000 steg per dag i snitt, och hade svårt att nå det. Men nu tycks det ha gått troll i mig! Inte alla dagar, men ett flertal de senaste veckorna har jag kommit över målet. Snittet för juli ligger nu på över 5 000.

Skulle det vara nåt att skryta med?!?!?!?
Antagligen inte – men för mig är det en seger!
De dagar jag går fler än 6 000 steg, de som är över 7000 och en nästan 8000 – och den bästa dagen med 8 284 steg.
De siffrorna är segersiffror!

Om sen beräkningen av antalet km stämmer? Brukar räkna med en steglängd på 0,8 meter. Då promenerade jag denna dag ca 6,6 km! SEGER!!!

Sen vete sjutton! En helt annan sak! Var det värt resan? Upplevde jag något jag kan vara glad över? Förutom antalet steg, alltså.
Nja! På sätt och vis är det nog stegen som är det bästa! Känslan att kunna röra sig, promenera och ORKA!

Efter att jag bröt armen då i början av februari, blev opererad och fick ett implantat under höger axel, förlorade jag också under de första två månaderna av huvudsakligen soffläge, det mesta av ork, kondition och styrka. Och det är jättejobbigt att komma tillbaka!

Har ganska nyligen börjat vågat mig på att cykla igen. Men där det känns lite ”kusligt” att cykla, kliver jag av och leder den förbi: uppförsbackar, trafik, folk och annat.
Vågar inte riskera att vingla till och ramla i backen.

---

SÅ! Vart ska jag bege mig vid nästa utflykt? Måste ju hitta på nånting lite extra nu när jag har sommarkortet. (Och hoppas att vädret är fint, inte som i dag med regn till och från, 17-18 grader, och vindbyar på upptill 16-17 m/sek) NU, snart midnatt, tycks det blåsa bra mycket mer…

Mörarp???
Landskrona???
Höganäs – ???

Kan nog skippa Mörarp…
Landskrona och Höganäs är i alla fall städer.
Ängelholm kan jag ge en ny chans. Och nöja mig med Centrum

Kristianstad???
Lite längre bort…
Men det ligger i Skåne…
Länge sedan jag var där…

---

P.S. Tog inte ett endaste ett foto på hela dagen…

Nej! Jag åkte inte buss, jag åkte pågatåg…