Kategori: Hälsa

Cyklande, Hälsa, Hemmavid, Min ostyriga penna

Jaha! Jag skulle cykla…

N i n a

Luften gick liksom ur mig, kan man säga. Och jag kan bara undra… var det bara cykeln som gjorde det???

Det var alltså så här, jag var hos doktorn, som hade tittat på röntgenplåtarna, och tittade på mig. Armen alltså… ”Det är bättre än förväntat,” sa han. Och jag blev glad. Jag skulle cykla!!!

Men en sak hade jag inte räknat med! Benen!
Då när jag drullade omkull och slog sönder övre delen av min högerarm – jag slog ju faktiskt i med hela högra sidan av min kropp då! Även om det var armen som råkade värst illa ut.

Det var nervöst nu, den här dagen, kan inte påstå annat. Benen hängde inte riktigt med, då den där första lilla minituren bort till cykelmakar’n. Men nästa dag, när jag hämtade cykeln – kändes det riktigt skönt! Att cykla var lättare än att promenera!!!

Nästa runda! Ett par dagar senare. Jodå! Kändes bra även då. Tills jag skulle cykla hemåt igen. Till en början – helt ok! Men jag hade uppenbarligen valt en alldeles för lång runda. Fick stanna vid ett tillfälle, och det var inte särskilt enkelt att kliva av cykeln eller att komma upp på den igen. Och sista biten hem… jag vågade inte stanna igen… vågade inte ens tänka tanken att kliva av cykeln… jag bara tvingade mig att fortsätta…

Väl hemma stannade jag utanför porten, tänkte… försöka… kliva av!
Fick inte med mig benet. Det vänstra försökte hålla balansen och moderera det högra benets prestationsförsök. Så för att lyckas föra höger ben över pedalerna och stå med båda benen på samma sida om cykeln, blev jag först tvungen att hasa mig själv och cykeln intill väggen, hålla mig mot den där väggen och sedan – tämligen mödosamt – ta höger ben över pedalerna och så – äntligen – hade jag båda benen på samma sida.

Nu skulle jag bara lyfta bort mig själv från väggen också. Benen var helt stumma och lydde inte alls. Fick liksom ta sats. Nåja, jag kom i alla fall upp till min lägenhet, så småningom. Lyckades hasa in cykeln också och sedan sätta mig själv i fåtöljen!
En verklig prestation, skulle jag vilja påstå! Att ”falla ner” i min fåtölj.

Det där var den 5 juni. Sedan kom inte det här cyklandet upp i mina tankar förrän helt nyligen, den 14 juni. I söndags! Jag var tvungen att ta mig till Snabbgross och handla kaffemjölk. Ni vet såna där små minitetror. Jahapp! Skulle jag ta bussen eller cykeln!

Buss skulle innebära att jag var tvungen byta buss. Inte för att det är särskilt långt, rakast möjliga vägen skulle innebära cirka 5 km. Men bussar går ju som bussar går! Hit och sen dit!
Att cykla den sträckan, är ju lätt som en plätt. I min ordinarie, normala värld!

Jag beslöt cykla. Det var det dummaste beslut jag nånsin tagit. Det var en smula vingligt, inte det allra värsta, men jag var rädd att nån situation plötsligt skulle tvinga mig att stanna och kliva av cykeln – så jag passade på att göra det när jag såg en stolpe jag kunde klamra mig fast vid. Gick resten av vägen till Snabbgross.

OKAY! Det var den pärsen! Att köpa kaffemjölk var inget problem, men sen skulle jag ta mig hemåt igen. Samma väg? Alldeles för mycket trafik! Det var ju söndag, mindre än en vecka till Midsommar.
Men den andra vägen? Via Välaplantor? Kunde ju alltid stanna där ett tag och vila benen, och sen ta bussen hem. Kändes som att det skulle vara lättare trots allt, att gå den där km till Busspunkten, än att behöva ta risken bli tvungen gå med cykeln ända hem. (Ca 5 km tror jag) För! Det där med att cykla mera, kändes helt… onödigt… jo … till VP kunde jag ju alltid cykla åtminstone bitvis.

Skulle bara igenom Väla centrum först…

Jo så blev det. Gick… och gick… med cykeln. Vågade inte sätta mig på den. Inte på parkeringsområdet… inte ner och under motorvägsavfarten… (inte i nerförsbacken och inte i uppförsbacken) Inte förrän jag kommit upp på slät mark. Då så…
Jag lyckades cykla dit – bitvis dit

Det var skönt att ta det lugnt en stund på Välaplantor. Lämnade cykeln och kaffemjölken där, gick kilometern till bussen och kom så småningom hem. (De 170 metrarna från bussen och hem till min lägenhet— öh… jo jag klarade det, trodde det knappt.)

Måndagen sedan, mådde jag så dåligt. Inte bara fysiskt för att jag hade ont i hela kroppen. Och mentalt ska vi nog inte ens nämna… Men jag gjorde vad jag skulle göra den dagen, i alla fall. Trots allt.

Jag mår fortfarande rätt bläää… både fysiskt och mentalt. Bättre än i måndags, i och för sig, men inte så jag skrattar precis.

Hur långt blev egentligen det här? Kan bara gissa på ett ungefär. Antal steg tills jag kom hem, blev i alla fall 8 804. Vet det är 2,6 km från Väla Restaurangtorget (busshållplats) till Välaplantor. Uppskattningsvis 2 km från Snabbgross till den där busshållplatsen…

Äsch! Har inte en aning, men jag vet att 10 000 steg motsvarar cirka 8 km (mina normala steg i alla fall) och sen cyklandet på det – som inte visar några steg…

Tror inte jag ens orkar försöka räkna ut det.
Blev mycket, i alla fall – särskilt för en med olycksdrabbade ben…

Förlåt om jag var elak mot nån i måndags… 🙏🏼

Cyklande, Hälsa

Cykel-logg???

N i n a

Njae… jag tror inte det. Har sannolikt inte tillräckligt intresse av att dagligen hålla reda på hur mycket och vart jag cyklar. Särskilt inte nu!

MÖJLIGEN! När jag är helt fit for fight, och då orkar ta lite längre rundor, att det kan vara intressant att se hur mycket och vart jag cyklar. Då tänker jag: rundor på minst en mil eller MER! Inte när jag shoppar på Maxi – eller tar en sväng till Väla

Men! Det dröjer nog ett bra tag innan jag är där. .

Ett undantag! I går!
Själva cyklandet, är inget att orda om.
Det blev nog bara 7-8 km. Om ens det.
MEN ANTAL STEG!!!

Jag gick ju delar av vägen hem, bland annat på grund av regnskurar, och eftersom jag var på Välaplantor i går också, gick jag lite rundor där inne.

Nå! Antal steg visade sig på kvällen ha blivit 8723! Vilket jag tror, ganska säkert, är personbästa på en och samma dag! Jag CYKLAR ju, normalt sett.
Och då blir det inga steg att räkna!

Okej! Erkänner! Det fanns en tid då jag kunde gå långa sträckor i skog och mark. (Bara jag slapp att plocka blåbär och lingon…)

Nå! Idag blev det i alla fall så, att jag tog bussen till Coop X:tra. En hållplats.
Hade med min Dra-maten, så jag gick hem. Ville inte LYFTA den på och av bussen.

Hur långt? Tjaaa… 600 meter tror jag… på ett ungefär… möjligen uppemot 700 – eftersom jag inte tvärsade över gräsmattan…

Men det är ännu inte midsommar ens, så vänta bara!

Kanske vore intressant med en cykel-logg trots allt… medan jag tränar upp mig, så att säga…

… får nog ha kaffe först, innan jag fortsätter…

Hälsa

Provar nåt nytt!

N i n a

När jag den här gången beställde från Apotea, beställde jag också två varianter av grönt Pukka-te. Grönt japanskt te med matcha, och den ena även med lite röd ginseng i. ”A zip of!”

Jag visste inte så mycket om matcha innan, mer än att det är det te som används vid teceremonier och dessutom så finmalet att det är frågan om ett pulver. Har ju sett det göras i nån film eller video, hur de vispar i det gröna tepulvret i hett vatten. För övrigt kom jag inte ihåg några detaljer om ceremonien. Japanska. Kimono. Sitta på kuddar på golvet…

Nu googlade jag lite, och fick bland annat veta att det också odlas lite speciellt. Matcha-teet alltså, det andra gröna är bara vanligt grönt ekologiskt te antar jag. De tre sista veckorna före skörden skuggar man plantorna vilket ökar halten av tein och koffein.

Min första reaktion när jag smakade på det färdiga teet, var att det smakade gräs. AKA vanlig gräsmatta! (fniss). Var varken beskt eller bittert trots att jag hade haft i påsen i det heta vattnet ganska länge, utan smakade väldigt gott. Kan mycket väl ersätta en och annan kopp kaffe här hemma.

Nån nyttighetsaspekt på det här teet? Någon som vet?
Får väl googla lite mer….

ALLTSÅ!

Hittade en sida som heter Matchasource.com. Men bättre du själv tar dig dit om du är intresserad. För mycket att läsa för att vara vettigt göra en resumé av.

Tog några skärmklipp – lite text samt den här bilden

Hälsa

Om komjölk

N i n a

När jag var liten bodde vi strax utanför Borås. Rena rama vischan. De flesta grannarna var granar, även om det låg några hus inom syn- och räckhåll. Men mer var det inte. Men ytterligare en bit ifrån låg en liten by. (Kan man verkligen kalla det by? Var det tillräckligt många hus för det?) Bland husen där fanns ett par bondgårdar.

Från en av de där gårdarna köpte vi mjölk och ägg. Mjölk som vi hämtade hem i en 2-liters plåtkanna. Mjölken var O-allting. O-pastöriserad. O-homogeniserad. O-separerad. O-standardiserad. Men den mjölk vi fick dricka hemma var nog den magraste tänkbara. Mamma skummade nämligen noggrant av all grädde, för att istället använda den till bakning och matlagning. Faktum är, att hon kunde bli en smula hysterisk om någon av oss drack av den nya mjölken innan hon hann skumma den.

Komjölk är väl annars inte precis det bästa en människa kan föda sig med. Trots allt så är det för kalvens skull som kon producerar mjölk. Vi är som spädbarn anpassade att dricka mjölk från våra mammor, men inte vare sig som barn eller vuxna är vi anpassade till att inmundiga något annat djurs mjölk. Vuxna individer ska inte dricka mjölk överhuvudtaget. Det är till och med så, att mjölk (och produkter därav) är det födoämne som är vanligast att man är allergisk mot.

Varför bör man inte dricka mjölk, och särskilt inte när man är förkyld? Jo, för mammor har i åtskiliga generationer känt till, att mjölk är slembildande. Och visst är det så! Det vet jag av egen erfarenhet. Och varför har mjölken då blivit ett så vanligt födoämne?

Tja, till en början kanske för att det var det som fanns att tillgå för att hålla svälten borta. Kon producerar ju mer mjölk – under gynnsamma förhållanden – än vad en kalv behöver. Och nu pratar vi om direkt från kon till konsumenten. Utan några mellanhänder. Senare subventionerades mjölkproduktionen just för att det var relativt billig mat med bra näringsvärde.

Den ende som ska dricka kons mjölk…

Enligt Wikipedia: ”Historiskt utvecklar människan laktosintolerans i vuxen ålder, antagligen för att vänja henne av med att dia (hos naturfolk kan barnen ammas upp till fem års ålder).[1] När människan i Europa blev bofast under stenåldern och började idka boskapsskötsel gjorde bristen på näringsämnen djurmjölk till en viktig berikning av kosten.

Vid samma tid muterade människan i Europa så att hon kunde spjälka laktosen, mjölksockret. I andra områden i världen är laktosintolerans mycket vanligt, och yttrar sig genom dålig mage vid ett intag av individuellt varierande mängder mjölkprodukter. Generellt har mjölk en avsevärt mindre prominent plats i kosten för vuxna i Afrika och Asien, även om det även här finns kulturer som under lång tid använt sig av mjölkprodukter, t.ex. den indiska.

I västvärlden raffineras livsmedlet mjölk oftast på mejerier, en processen som kan innebära separering, pastörisering,standardisering och homogenisering. Mjölk kan förädlas till filmjölk, yoghurt, smör, grädde, ost, messmör och kvarg.”

Pastöriseringen förstör visserligen bakterier, det var framför allt tuberkulosen man var rädd för, men förstör samtidigt viktiga enzymer. När man läser om högpastörisering och åtföljande lång hållbarhet på mjölk, kan man undra om det över huvud taget är en produkt som har rätt att kallas mjölk. Har det över huvud taget rätt att kallas livsmedel!!!

Homogenisering slår sönder de naturliga fettansamlingarna till små, små klumpar. Det ser kanske trevligare ut att slippa grädden på ytan, men förstör mer än det tillför mjölken. Bland annat upptas dessa små fettpartiklar mer eller mindre direkt genom tarmslemhinnan, när de istället borde ha brutits ner i matsmältningsbara molekyler med hjälp av gallan.

Mjölken var säkerligen nyttigare och en mer naturlig produkt på trettiotalet.

Pastörisering är uppvärmning av vissa livsmedel, framför allt mjölkprodukter till en viss temperatur för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer. Pastörisering av mjölk sker på ett mejeri. Man skiljer på hög- och lågpastörisering. Vid lågpastörisering sker en kortvarig upphettning till 72-74 grader följt av snabb nerkylning. Vid lågpastörisering behålls smaken i större utsträckning än vid högpastörisering som sker vid 105-110 grader och som görs för att ge produkten högre hållbarhet. 

Medelst en nysning – ett P.S. från undertecknad

Kalcium kan man bl.a. få från: Spenat och andra gröna bladgrönsaker, oskalade sesamfrön, torkade fikon och aprikoser, paranötter och mandel, persilja, citron, sojamjöl och äggula.

Hälsa, Med andra tankar

Har gjort det igen!!!

N i n a

Varit som död för världen alltså. Haft uppehåll med bloggandet! Helt oplanerat! Helt oväntat! Kom som en stor överraskning – inte minst för mig!

Fast nu när jag äntligen kom mig för att komma hit igen, ser jag att senaste blogginlägget – före detta alltså – har rubriken stiltje. Och jag skriver om tystnad och flunsa (om det nu var det) och tröjstickning. Som blev mer eller mindre en katastrof.

Men måste väl så här i eftertankens kranka blekhet, även erkänna – åtminstone för mig själv – att jag liksom inte hade nåt att komma med. Hade inte haft på länge, kände jag! Inte kunde jag skriva brännande och välskrivna artiklar om viktiga saker. Inte kunde jag skriva vackert och innerligt om vardagslivets sorger och glädjeämnen. Inte kunde jag skriva ditten och inte kunde jag skriva datten, tyckte jag. Jag kände mig så vansinnigt tråkig i bloggandet!

Okay! Dessutom mådde jag inte riktigt bra.

Det känns som om jag haft en virus i kroppen i princip hela vintern. Och för att nu göra en lång historia kort – jag skrev först alltihop och det blev dödstråkigt – två segdragna nånting, utan feber men med influensaont i kroppen, viss sjukkänsla om än ganska svag och just det – inte så långvarigt. Efteråt kändes det fortfarande stelt och segt och knepigt ont.

Men sen så!

Förra tisdagen – för 1,5 vecka sedan – hände det IGEN!!!! Fast denna gången på riktigt. Nån form av kräksjuka. Började må illa på kvällen, kräktes  – feber 38,5 – behövde kräkas på natten – flera gånger om, men det kom inget!!!! Hur obehagligt är inte DET! När det kramp-spasmar i midjehöjd men utan resultat.

Sov mellan varven. Ringde läkarstationen på morgonen. Sov. 38 i temp då. Sov. Kräktes halv elva. Denna gången på riktigt. TACK OCH LOV!!! Får man väl säga. Kvart i elva ringde läkarstationen upp mig. Fick förhållningsorder vad jag skulle göra om jag blev sämre, och så sa hon till mig att ringa igen nästa morgon. Sov i stort sett hela resten av dagen. Fick avstå från ett Teamsmöte på förmiddagen och fick ställa in ett annat Teamsmöte på eftermiddagen som jag dessutom var projektledare för. Men hade ingen ork till sånt. Jag sov och drack vatten. Och sov igen. På kvällen 38,4,

På fredagen kunde jag ta mig bort till läkarstationen och bli testad. (Det var inte Covid)
Rätt skönt med en nypa frisk luft, det var det onekligen. Men det blev fortsatt soffläge resten av dagen. Lördagen var jag lite piggare, söndagen helt feberfri. Och i måndags kände jag mig normal igen.

Och det är nu det vackra i kråksången dyker upp! Det är som att jag mår bättre nu än jag gjort på ett halvt år! Definitivt piggare! Visserligen fortfarande knepig i musklerna, men det är liksom på ett annat vis!!! Ett bättre sätt! Mer normalt sätt! Inte virus-sätt!!! Jag är på det hela taget rörligare! Och den stelhet som dyker upp när jag varit ute och rört på mig, den försvinner snabbare.

Och nu kommer min slutsummering om det här!

Jag tog det här som en kärleksfull spark i ändan. Tänkte utrensning av skräp, städa kroppen, reboota! Och börja om på ett bättre sätt. Fick idén att köpa kokboken som hör till Stig Bengmark’s ”Välj Hälsa” som jag hade sedan tidigare. Inspirerad av detta, rusade tankarna vidare till Food Pharmacy. Hittade de tre böckerna på AdLibris som nedladdningsbara för bara 49:- st. Första boken, Kokboken och uppföljaren. De kom som pdf, och kan läsas i den app som AdLibris har, men även läggas in på Apple’s ”Böcker” eller läsas i Adobe Reader.

Vi pratar alltså här om tarmhälsa, bra magbakterier, fibrer och rent allmänt bättre hälsa. Mera råa grönsaker och rotfrukter i kosten. ”Slow cooking”. Undvika att steka mat, framför allt så det blir mörk stekyta. Ångkoka hellre än koka på traditionellt vis. och så har vi det här med resistent stärkelse.

Det är mycket det här, och det berättar man inte om i en paragraf eller två. Det är knappt en synopsis en gång, det jag nu radat upp här.

Till saken hör, eftersom jag började med att klaga på att jag inte kunde skriva, att jag nu kom på vad jag fgaktiskt skulle kunna fokusera mitt skrivande på. Det där intresset som jag haft större delen av mitt liv! Kostens betydelse för hälsan! Livstilen! Att äta god näringsrik mat som inte bara magen utan hela kroppen blir glad av!

För jag hade börjat slarva, mot bättre vetande. Portionerna hade successivt börjat bli större. Insåg att jag hade börjat äta mer fett än tidigare. bakade oftare bröd, definitivt inte tillräckligt med råa grönsaker… och så vidare…

Jag var tvungen att ta tag i mig själv, och tack vare kräksjukan fick jag incitament nog att börja göra det också. Så därför har jag nu justerat bloggen en smula utseendemässigt (fick en chock när jag såg vad WP hade gjort under mina borta-varande veckor… men det tar vi en annan gång…) och tanken är alltså nu att fokusera betydligt mer på bra mat, näringsrik mat, mat som magen, tarmarna och hela kroppen blir glada av. Alltså hela jag!

Och det är riktigt gott! Kokboken till Food Pharmacy är ett fynd när det gäller inspiration och läckra rätter!!!!!! Och de här böckerna knyter också an till Stig Bengmark‘s böcker Välj Hälsa. Han är för övrigt kirurg, forskare, professor emeritus, 92 år ung och lever som han lär. Frisk och sund och fullt aktiv!

 

Hälsa

Äppelcidervinäger mot vårtor?

N i n a

Jo, jag har läst om det, att äppelcidervinäger kan användas för att ta bort vårtor. (Kan över huvud taget nånting ta bort vårtor?) Förr fanns det nåt man kallade gentiana blått, en blålila vätska som man penslade på vårtorna och efter bara en ganska kort tid hade de försvunnit.

På apoteket kunde man köpa en penna som man liksom ritade på vårtan för att den skulle dra till skogs och aldrig mer komma tillbaka. Men jag minns inte vad den kallades, eller vad det var för ämne som var verksamt. Minns inte om det faktiskt fungerade ens. Tror det.

Nu kan man på apoteket köpa en sorts vårtborttagningsmedel i en liten brun flaska som luktar starkt och vidrigt. I korken sitter det fast en liten spatel som man ska applicera vätskan med på vårtan.

Stark, står det på etiketten på den jag köpte. Innehållet är bland annat mjölksyra, salicylsyra, etanol och eter. Inte undra på att det luktar starkt och vidrigt.

Funkar det? Nja, kanske om man står ut. Det står att man ska applicera en gång om dagen. Har testat. Först torkar det till och blir vitt. Sen nöts det vita bort och inget verkar ha hänt.

Det går inte att göra det här experimentet varje dag. Till och med om man duttar på nytt efter två eller tre dagar, kanske ännu lite längre, så svullnar fingret och det gör förbaskat ont! Så efter ett antal tester med ett antal dagar emellan gav jag upp. Duttade på en gång och struntade i gång två.

Vad händer då? Jo efter ett tag, en och en halv till två veckor efter, torkar liksom översta skiktet på vårtan in och efter ytterligare några dagar kan man peta, dra och lirka bort det där skiktet. Men inte har det tagit död på vårtan inte! Den kommer igen och fortsätter växa.

Ja? Vilken av de här två väljer ni?

Sen hade jag då läst det där om äppelciderinäger, och för ett par dagar sedan beslöt jag testa.

Jag hade köpt Kung Markatta’s ekologiska raw, ofiltrerad äppelcidervinäger med moder. Jag brukar ta en skvätt av den i ett glas vatten och ha som måltidsdryck, och tycker det är gott. Däremot tycker jag inte den är god att göra en vinegrette av. Vet inte varför, men det blir en väldigt konstig smak tillsammans med olivoljan och kryddorna. Tycker jag, alltså. Har en vanlig neutral till det och när jag bakar.

Men nu valde jag alltså den här raw, levande vinägern. Blötte ner en bomullssudd, la den på vårtan – som sitter på vänster pekfinger – och fäste fast den med vanligt plåster.

Det röda som syns, är bara ett litet plåster på baksidan för att hålla ihop det andra. Det var lite för kort, för att gå tillräckligt omlott.

Sen fick jag ju blöta den då och då, och dessutom blev det att jag diskade med plåstret och bomullssudden kvar så fingret blev alldeles vitskrynkligt där plåstret och sudden var. Då blev ju huden väldigt mjuk och det gick att nypa och peta bort en del av kanterna på vårtan.

Det verkar som att det fungerar!!! Jag borde kanske ha tagit en bild på ”före” så jag också hade kunnat ta en bild på ”efter”, men det tänkte jag inte på. Men efter bara – jag hur många dagar är det nu sedan jag la på första vinägersudden? Tre? Fyra? Nånstans där i alla fall.

Som synes, plåster på plåster…

Och vet ni vad! Vårtan är mindre redan! Trots att jag inte haft nån våt vinägersudd där hela tiden. Jag tycker mig minnas att det skulle kunna ta minst ett par veckor innan en vårta försvann, men jag misstänker starkt att det går fortare nu eftersom jag tog just den här vinägern. Det måste ju vara extra kraft i den eftersom den är levande, inte bara sur-syrlig.

Vårtor orsakas tydligen av virus, och äppelcidervinägern tar helt enkelt död på viruset – ergo, även på vårtan.

 

Hälsa

Därför ska du äta Ingefära!

N i n a

Så här skriver tidningen Kurera den 29 augusti 2013 om ingefära…

Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder: ”Äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger”. Och visst verkar ingefära vara en utmärkt krydda att använda dagligen.

Varför inte en kopp varmt ingefärste!

Ingefära är en gammal medicinalväxt som används mycket i Asien och Afrika. Den har traditionellt använts i den kinesiska folkmedicinen till att motverka illamående, särskilt vid åksjuka, sjösjuka eller graviditet. Det är två ämnen i ingefäran som står för den botande effekten – gingerol och shogaol. Dessa ämnen är de som gör att ingefäran har sin säregna, starka smak och de kan minska risk för magsår. Ingefära fungerar även lugnande för magen, minskar gaser och stimulerar ämnesomsättning och matsmältning.

Bra vid ledbesvär
Ingefära fungerar antiinflammatoriskt och kan ge god hjälp vid ledbesvär. Den hjälper till att minska smärta och svullnad i lederna. Ingefära har också en avgiftande effekt. Den stimulerar kroppen att utsöndra galla vilket gör att fettet bryts ner samt sänker den onda kolesterolet. Den ökar kroppens blodcirkulation. Sist men inte minst är ingefära bra vid förkylningar. Den anses vara antibakteriell och stärker immunförsvaret på grund av den höga halten antioxidanter.

En smoothie med ananas, banan, mango, citron, gurkmeja och ingefära
Hälsa, Med andra tankar

Det finns mycket att vara tacksam över

N i n a

Nu senast tacksamheten för den där påminnelsen jag fick, om Post-Covid som en del ibland tvingas stå ut med efter viruset. Dessutom fick jag en mycket tydlig demonstration i hur starkt våra tankar påverkar våra kroppar.

Namaste!

Jag hade ju börjat oroa mig för om det var nåt allvarligt med mina muskler, eller rent av hela min kropp. Med den trötthet och brist på styrka som som jag kände av, var jättejobbig. Men i och med att det då ramlade in information till mig om Post-Covid, släppte oron nästan omedelbart. Alltså! Bara efterdyningar! Och även om det skulle vara kvar i ytterligare en eller ett par månader, så skulle det faktiskt försvinna!
Inget fel på mig i grunden! Jag är fullt, totalt frisk!!!!

Den här har nog någon petat på…

Men visst har det funnits stunder, timmar och till och med en och annan hel dag som jag mått nästan som vanligt under den här perioden – så länge jag inte gett mig ut på nån cykeltur eller promenad som var längre än några få km (på cykel) eller några hundra meter (på apostlahästarna),  så var det rätt så frid och fröjd. Tills nästa trötthetsattack och petad snigelrygg uppenbarade sig. Aj aj! Och nätter och morgnar ska vi nog inte ens nämna här… Men de där stunderna har i och för sig hållit mig någorlunda kvar i hoppet om att obehagen skulle ge med sig. Att jag egentligen är rörlig och stark. Men det är ju det där med tålamod.

Oron försvann alltså mer eller mindre omedelbart, och jag började känna mig piggare. Successivt gav sen stelheten och värken med sig. Jag sov bättre redan natten till måndagen. i går tisdag gick jag en liten runda på fm och en annan runda om 2 km sent på eftermiddagen, vilket tillsamman blev 3,4 km. Inte mycket i sig, kanske, men i nuvarande läge gjorde det mig lycksalig!

Foto: Marie-Louise Sonesson Välaplantor

Och idag, i ett härligt väder med sol, blå himmel, och bara lite blåsande, gav jag mig ut på cykeln. Inte extremt långt på nåt vis. Bara ut till Välaplantor och hälsade på mina vänner där. Stannande en stund, myste, och cyklade sedan en annan, en något längre väg hem. Sammanlagt blev det 8,1 km.

I min värld är det här inte nån särskilt lång sträcka, särskilt inte som den var uppdelad i två.  Men som sagt! I nuvarande läge var det jättebra! Var inte helt slut när jag kom hem och inte heller dyngvåt av svett eller somnade i soffan efteråt. Tvärtom! Jag mådde bra!

Mådde bra medan jag var där och solen lyste över alla penséer och primulor och narcisser. Mådde bra när jag kom hem och tydligt kände att jag var helt frisk igen.

Okay! Konditionen och benstyrkan var väl inte på topp precis så här omedelbart efter, men mycket bättre än för mindre än en vecka sedan. (Har tagit det lite extra lugnt att par dagar.) Men jag är medveten om att jag behöver träna promenadmusklerna mer än cykelmusklerna.

Så nu börjar det! The road to fitness!

Hälsa

Vådan av att bli vaccinerad

N i n a
Då när dom började att vaccinera, kände jag instinktivt att jag inte ville bli vaccinerad. Jag borde ha litat på den känslan och låtit bli. Men det pratades ännu mer om det då, och jag kände att jag skulle ha väldigt svårt för att ljuga och säga att jag hade blivit vaccinerad när jag inte hade det. Så jag föll för påtryckningarna, delvis också för att jag faktiskt träffar folk en hel del i officiella sammanhang. Här hemma är jag oftast ensam. Så i början av maj, lät jag dom göra det. Sticka mig!
 
Men jag fick biverkningar! Inte de där vanligaste symptomen med feber och kanske lite förkylningskänsla, om man alls fick nåt mer än ont i armen. Om det bara hade varit det och över på ett par dagar, max en vecka, hade det varit överkomligt.
 
En svullnad nästan lika stor som min hand, röd och kliande dök upp väldigt snart strax under sticket. Jag blev konstant trött, magen kraschade, med symtom nästan som IBS – som jag aldrig haft annars. Energin försvann helt, hjärndimma, ont i kroppen, musklerna blev stela. Och en vecka efter sticket, mådde jag jättedåligt. Det var som om muskler och bindväv klistrades ihop. Jag kunde inte röra på mig lika fritt på cykel längre, inte lika långa turer. Det var ok just medan jag cyklade, även om turerna blev kortare, men sen knöt sig ryggen som en snigel som man petar på. Och jag känner fortfarande av den biten.
 
För inte så länge sedan mindes jag plötsligt en sak. För jag hade hela tiden fram till dess tänkt som att jag haft stelhetsproblem hela tiden sedan vaccinationen. Men så kom jag ihåg att i början av juli hade min yngsta dotter varit på besök. Hon och jag och en av hennes systrar träffades i Fredriksdalparken, promenerade runt och fikade. Nästa dag åkte vi till Kullaberg – och givetvis hängde jag med dem på en promenad i det kuperade landskapet. Mycket kuperade.
 
Jag trodde inte att jag skulle klara av att gå en promenad av den typen, men i förväg visste jag inte exakt hur kuperat det faktiskt skulle vara. Eller hur långt. Några kilometer brukade jag ju kunna gå. På slätmark… inte ville jag stanna kvar vid bilen och strosa lite för mig själv, när vi tre nu äntligen var tillsammans här ute på Kullen. Så självklart gick jag med!
 
Jodå! Det var upp och det var ner mest hela tiden. men det var vackert, det var roligt, det var underbart att vara tillsammans med mina två döttrar. När vi sen så småningom närmade oss där vi hade parkerat bilen, stannade vi på ett ställe nere vid havet och fikade. Visst var jag trött då, men inte mer än att jag ändå klarade den sista biten till bilen. Till och med vägen upp till stora vägen. Om jag minns rätt, så var det ca 1,5 km kvar då till bilen. Och det gick.
 
Det lustiga och smått underliga var, att när jag efteråt kollade hur långt vi hade gått, visade det sig att vi gått 6,2 km. Hur gick det till? Hur kunde jag klara det! Just promenera hade varit knepigt under ganska lång tid innan. Men 3 till 4 km brukade oftast gå bra. Ett smått mysterium, det här, men jag var optimistisk och tänkte att jag klarar ju mer än jag tror!
 
Jag minns inte hur det kändes efteråt! Hemma igen och dagarna därefter! Träningsvärk? Men har inget minne av att det skulle vara helt förfärligt i så fall.
 
Senare kom den här stelheten som fortfarande är så jobbig. Särskilt på morgnarna eller när jag suttit väldigt mycket en dag. Efter en cykeltur, som jag tyvärr inte klarar att göra så lång som tidigare, knyter sig ryggen och höfterna nästan som i kramp.
 
Hur kan detta vara? I och för sig ska jag inte påstå att jag var fullt rörlig innan, så vad jag tror – särskilt efter att jag läst på ganska mycket  om Covid och vaccinerna (och mera), är att det visst påverkat mig, och forfarande gör. Men det är en kombination av det tidigare, och stress och gammal skräp i kroppen. Slaggprodukter.
 
Men när jag nu läser om vad som kommit fram om biverkningar av vaccinerna, så är det skrämmande. Biverkningar kan komma direkt efteråt, några veckor efteråt eller flera månader efteråt. Jag tror fortfarande att vaccineringen är skyldig till det där extra även om jag inte kan skylla allt på den. Giftet drabbade vad jag kan kalla ”mina svaga punkter”, även om det bokstavligt talat inte är fråga om bara punkter.
 
Sedan ett par månader tillbaka har jag fått ischiassmärtor som jag inte känt av på flera år nu. Även lårmusklerna har drabbats av något. Det började ovanför knäna, men nu är det hela vägen upp. En stumhet, skulle jag vilja kalla det.
 
Å andra sidan har jag full tilltro till min kropps egen förmåga att läkas, och tillsammans med behandling med Kiropraktik, massage och Akupunktur (har hittat en fanstastisk utövare), kostomställning, stresshantering och inre – vad det nu kan vara. Så där måste jag göra vad jag kan för att hjälpa min kropp tillbaka till hälsa. Oavsett vaccination eller inte.
 
Så jag har nu gått över till en ganska så Ketogen kost. Socker har jag undvikit länge, tål inte vete, råg etc sen nästan 20 år tillbaka. Äter inte vanliga kakor eller godis. Bakar ibland själv, men då är det betydligt nyttigare varianter. Men! Jag åt fortfarande då och då ris, polenta, riskakor, potatis ibland, bakade bröd – om än bättre varianter än förr. Så varför mådde jag inte bättre nu! Jag åt ju nyttigt!!! Fibrer och frukt och grönsaker, rotfrukter! Wholegrain!
 
Ja! Jag hade gått på det där! Jag med! Men bättre sent än aldrig att ändra sig.
 
Det började nog nån gång i höstas när jag på YouTube stötte på Steven Gundry. Han pratar mycket om att minimera intaget av lektioner, samt pläderar oerhört för olivolja och att skippa bröd och alla sädesslag över huvud taget. Att tryckkoka quinoa var ok, liksom att tryckkoka bönor
 
Sen fortsatte det där, och jag lärde mig mer och mer. Terry Walsh, som var rullstolsbunden i MS, botade sig själv med en kostomläggning och ökat intag av vissa kosttillskott. Jag hittade Gary Taubes, Lars Bern, Sebastian Rushworth, Youtubekanalen Low Carb Down under och många fler. Jag visste redan mycket om sockrets skadlighet, men utökade det hela allt mera.
 
Det var ju inte helt nytt det här! Redan när LCHF vara en ganska ny företeelse (för mig) var jag inne och testade den. Det måste ha varit ca 12 år sedan och den gången gick det inte alls. Det var gott, med Turkisk yoghurt och grädde, stekta grishalskotletter och en massa ost. Men det var osten som fick mig på fall. Min kropp tålde inte proteinet, och jag räknar med att det forfarande är så. kan äta lite, nån kortare period så där! Men inte permanent dagligen.
 
Men nu, nån gång i höstas, när jag började läsa på mera om historik och fakta, och faktiskt tog det hela till mig – då vände allt för mig. Jag rensade bort ris, polenta, riskakor, och andra kolhydratrika varor. La till olivolja, köpte sardiner, började äta mera kött – fett kött – och nåt hände!
 
Hjärndimman försvann och magen lugnade ner sig. Det var det första. Märkte efterhand att jag kunde äta kokosolja och gurkmeja igen utan att magen protesterade. Började för ett par veckor sedan med att testa ägg igen, som jag inte ätit på 15-16 månader eftersom jag fick armveckseksem. Det tål jag nu, vilket jag är oerhört tacksam över.
 
Det egentligen enda som är kvar nu i kroppen, är den där underliga stelheten. Och jag bara undrar – vad är det frågan om egentligen? Är det vaccinationen som ligger bakom? Som är grundorsaken? Eller är det nån sorts ”slump”? Dålig hållning, för mycket sittande och för lite rörlighet, stress – gammal och ny… Eller vad?
 
Jag har förstått att hållningen inte har varit den bästa under många år. Inte några enorma dåligheter, men lite sned, lite för mycket svank, har tyngdpunkten på ena benet bara. Men sammantaget och under lång tid – så har det skapat problem.
Lägg därtill stress – både gammal och nyare, både tillfällig och mer permanent….. efter ett tag så växer den bilden fram!
 
Men jag tror fortfarande att Vaccinationen hade en ganska så stor skuld i det här skeendet. För innan dess hade jag tränat mig bättre i form. Min kondition var bra, jag kunde cykla mer än två mil åt gången utan alltför intensiv träningsvärk efteråt. Ok! Ryggen var väl inte helt som den skulle, men på det hela kändes mitt liv positivt! Jag var på väg!
 
Och så blev jag vaccinerad, och läste nyligen att biverkningar kan dyka upp långt efteråt.