Kategoriarkiv: Med andra tankar

Med andra tankar, Poem, Skrivande

00:41:37

Lämna en kommentar

Hittade ett poem,
från 14 februari 2020
kl 00:41:37

tänkte…
den kunde vara bra att plocka framåt
i tiden
till alldeles i slutet av maj … aka nu…

skapa en extra kontrast
till ljuvlig sommarnatt
_ _ _ _ _

jag använder en klyscha
när jag skriver att vinden ylar

när den vältrar sig i vrede
och spyr sin ilska
över detta svarta vinterland

den sliter i trädens döda grenar
visslar genom fönstrens springor
skapar bilder ur sitt inre
låst i existentiell frustration

bättre rasa ut och bryta sönder
än för evigt stängas inne
som fånge i ett ångesthärjat sinne

Med andra tankar

… och benen är det inget fel på

2 kommentarer

Vad har jag gjort i dag, då? Ja, nåt har jag väl gjort. Vet att jag suttit en hel del med bokföringen. Halkade efter med den nu för ett tag sedan när det var mycket annat att göra. Och – måste erkänna. Har väl inte haft så mycket ork heller.

Om ni kommer ihåg att jag bröt armen i februari, jag kommer i vart fall ihåg det, så visst är det mycket bättre nu. Om än att jag  stundtals blir jättetrött.
Men ännu mer irriterande, är att när armen väl slutade göra ont, så där riktigt räligt, så började knäna bråka med mig. Särskilt det högra. Särskilt på morgnarna, och särskilt om jag suttit stilla länge – eller för den delen. . .  STÅTT! 

Jaja! Inte lönar det sig att gnälla och klaga, i alla fall. Benen är det inget fel på.

På måndag eftermiddag ska jag till ortopeden. Ska träffa kirurgen som massakrerade min arm och petade in lite nya saker där. Säger han bara det jag vill höra, så ska jag se till att börja cykla igen sedan. Jo, det sa jag till mig själv för ett par månader sedan – till sommaren ska jag cykla igen. Och nu är det sommar.

Det är ju inte det att det skulle vara omöjligt! Jag är nog mest bara rädd, helt enkelt. 

Men det är inget fel på benen, så där kan jag säkert vara trygg! Och jag når fram med båda armarna till styret. Jag upplever att jag på det stora hela taget är hyfsat stark i armarna. Men det jag oroar mig lite för: är om jag kommer in i en ”situation”! Nånting händer så jag måste väja eller stanna snabbt, eller nåt liknande. Kommer jag att kunna göra det då? Klarar högerarmen att snabbt ta tag, eller styra undan eller nåt, då?

Fast! Varför oroa sig. Jag är ju så van när det gäller att cykla, och har man en gång lärt sig cykla, så kan man cykla. Och som sagt: benen är det inget fel på.

Böcker & Läsande, Med andra tankar, Skrivande

Tungt och seegt

Jo! Det har varit en sån dag idag. Inte riktigt hela dagen, men en stor del. Och det är inget konstigt med det. Ända sedan jag kom hem från lasarettet har det gått lite upp och ner med den fysiska känslan.  Och det lär väl så förbli ytterligare nån tid framöver.

Ser jag det i ett lite större perspektiv, så mår jag helt klart bättre nu än för nån dryg vecka sedan. Men av nån underlig anledning, tycks jag ha mått lite ”tröttare och tyngre” sen den dagen jag var och fick bort stygnen.

Kan inte se nåt samband med det! För att sköterskan ”petade i ärr-bildandet”???  Tog bort en lååååång rad med små agraffer, tvättade med nåt antiseptiskt och la på nytt förband???

Nåja! Strunt samma! Det är som det är och vi går ändå mot sommar!

I övrigt tycks jag till viss del ha fastnat i den här bloggen. Känner hur jag längtar tillbaka till allt skrivande/bloggande/skapande så det nästan gör ont i mig.

Och märk väl! Nu sitter jag med laptopen och skriver med vänster hand! Mest med pekfingret dessutom! Jag brukar mest använda båda händerna!!! I normala fall!!!!!!!

Läste lite här och där vad jag har skrivit under årens lopp! MASSOR! OCH BRA! Om jag får säga det själv.
och det får jag…

Den här bloggen börjar i maj 2016. Men jag har, och har haft flera andra under åren 2006 (2007?) och framåt.
Kände en lust att lägga in ALLT här. För jag har bloggat mycket om böcker, läsande och skrivande. Liksom även om filmer och vardagen i stort.

Men vilket jobb det skulle vara! För jag har allt det där i vanlig text! Så då skulle det innebära att jag var tvungen kopiera in inlägg för inlägg och dessutom se till att skriva in rätt datum. Det verkliga datumet när det faktiskt blev skrivet!
Huja mig! Vilket jobb!

Och ändå känner jag lust att göra det!!

Ja, jag vet! Jag är en konstig typ…

Å andra sidan har jag även lust att börja jobba med mina sovande manus… vilket av dem ska jag fokusera på först???

Ja, det var en bra fråga det –  men först ska man kanske se till att på allvar ta fatt i den där lusten ATT skriva! Även om det nu först ”bara” blir frågan om ett och annat knäppt inlägg.

För övrigt har jag rensat lite bland inläggen här. Där fanns ett och annat som hade tappat bilder. Ibland fick jag slänga nåt inlägg helt och hållet, för utan bild blev det liksom ingen mening med det.

Allt gagnar helheten, kan man kanske säga…

 

Hemmavid, Med andra tankar

Just nu…

2 kommentarer

… är jag oerhört tacksam över att jag har en Airfryer.
Behöver jag säga så mycket mer? Egentligen?
Nä… tänkte väl det…

Böcker & Läsande, Med andra tankar

Vad var det nu jag skulle säga?

4 kommentarer

När man inte bloggat på väldigt länge… och väldigt oregelbundet det lilla som blivit av … så känns det på ett sätt som man har massor att berätta! Och på samma gång vet man inte vad man ska skriva om. Kan man liksom… fastna? i det där bruset?
För det är ju ungefär så det är, ett brus som kliar och irriterar skrivarloberna i hjärnan.

Man vill- och kommer sig inte för.
Jag gör det ikväll, tänker man. Men när det väl är kväll, slocknar man på kudden med lilla lampan tänd och Youtube i iPaden som ligger på magen.
Det är prat, inte musik som gäller för mig. Det heter för övrigt inte podcast när det ligger på Youtube, och allt det där ligger mest blandat huller om buller. Men det är så det är. (Bortsett från när man klickar på nån helt annan sak – och det då dräller in mängder av videos med samma tema. Jaja! Sa ju det. Det är så det är. På youtube.

Man kan förstås alltid vila en stund från det allvarliga, det seriösa, det spännande, det fascinerande och istället titta på komiska snuttar med hundar eller katter eller barn. Fast ofta begriper jag inte det roliga i kråksången. Hur kan vuxna skratta åt sina barn/hundar/kattor, papegojor/whatever… när de ramlar och slår sig?

Men det finns förstås även en del gulliga videosnuttar, och såna som får en att skratta. Eller åtminstone småle och smila en smula…

Till och med jag.

Normalt sett är det helt andra saker jag ser och lyssnar på. Gillar skarpt Gregg Braden. Bara för att ta ett exempel. Lyssnar och lär.
Ibland dyker Neil deGrasse Tyson upp och pratar stjärnor. Joe Dispenza… lite mer andligt, meditation och liknande… ja tack!
Kommer just underfund med att jag gillar astrofysik och andra vetenskaper, särskilt sådana med fokus på tid och rum. (har nog alltid varit fascinerad av rymdresor, universum.)
Älskar Star Trek också, och alla de där andra sci-fi-serierna. Babylon five… Star wars… Dr Who! Icke att förglömma Dr Who!!!

Jag kommer nog ursprungligen från en helt annan planet, i ett helt annat solsystem, i nån fjärran liggande Galax… Plejaderna… kanske…

Jules Verne…
Philip K Dick…
Brian Herbert…
Aldous Huxley…
Hoppsan! Nu kom jag visst in på författare också!

Okej! När man skriver så här oreflekterat, får det alltså lov att komma precis vad som helst
… och nu blev jag sugen på att läsa…

Böcker & Läsande, Med andra tankar, Skrivande

Vart tog jag vägen?

Ja! Jag som bloggade så otroligt mycket under ganska så många år. Hade flera bloggar på gång. En om böcker och skrivande från 2007 – 2011, På blogger. Har sparat alla inlägg, raderat dem från bloggen, och sen raderat bloggen i tillbörlig ordning.

Långt senare såg jag den – eller rättare sagt namnet. Som om nån stulit den. Men så långt det gick att se, fast det inten substans i den. Inga inlägg.
Begriper inte hur det hade gått till. Jag hade ju tagit bort alla inlägg, och sedan raderat själva bloggen… men vem bryr sig nu?

Hade också en hälsoblogg. Samma med den. Sparade alla inlägg på en extern skiva, då först var det kanske på en så kallad floppy-disk.  Nu ligger den, och bok-bloggen, på en extern hårddisk tillsammans med andra före detta bloggar.

Började på wordpress 2011. Bloggade under att antal år, sedan har det gått utför ibland och uppåt ibland – med hur mycket och ofta jag har postat något alltså.  Och hur många bloggar jag haft totalt – inklusive dem som jag ändrat helt.

Men den där första på wordpress, har jag kvar. Web-adressen är den samma som då, men användarnamnet – om man kan kalla det så – har skiftat liksom innehållet. Det är inte den  här bloggen, men det kan mycket väl finnas inlägg som tidigare legat på nån annan av mina bloggar. Det allra allra mesta har jag ändå sparat.

Jag har en längtan tillbaka till bloggandet nu, och till skrivandet som sådant, men en fråga har jag ställt mig i det sammanhanget. Bloggar folk fortfarande? Eller har man gått över generellt till Instagram, Youtube och – numera – det där som kallas Threads?

Kanske ska googla lite på företeelsen. Kolla upp vad som hänt och händer i sammanhanget. I bloggar-världen. Finns det nåt liv där? Och då tänker jag på den där delen där man hamnade i en sorts vänkrets, där man läste varandras bloggar, och kommenterade.

Även det en social del av livet.

Men man skulle ju kunna använda bloggen som en dagbok. Och hur öppen man då skulle vara – tja! – det är väl upp till var och en…

Jag skulle också väldigt gärna vilja komma tillbaka till romanskrivandet… så hur gör jag för att komma igång, och inte bara det! Komma igång och sedan fortsätta att skriva! Helst dagligen, eller åtminstone nästan dagligen.  Ungefär som till NaNoWriMo…

men… ja… dagligen!!! Det vore allra bäst, och man behöver ju inte skriva långa epistlar varje dag.  Nån gång kanske det bara blir nåt i stil med: God morgon! Idag blir det soffan…!

Måste man ha ett tema? Typ… till exempel: Böcker man läser… ???Eller nåt annat som intresserar en.

Med andra tankar

Det ena leder till det andra…

Det började med att jag såg en koreansk serie, Sol Sol Do Do La La Sol. Huvudpersonen är pianist. Serien är både rolig, romantisk, underhållande och en smula annorlunda. Och med ganska mycket klassisk pianomusik.

Bland annat återkommer Satie’s ”Je te veux” (I want you).

I normala fall spelas den på piano, och det är så den framförs i Sol Sol… men jag fann den på YouTube spelad på gitarr! Helt underbar! Även det visuella! Tyvärr kan jag inte bädda in videos från YouTube här – men en skärmavbild kan jag lägga in! Och jag bifogar länken längst ner…

Satie – Je te veux – gitarr

Böcker & Läsande, Med andra tankar

Lida – Misery

Den bok jag senast läste – rättare sagt lyssnade på – före de jag nu håller på att läsa, var Lida av Stephen King. Jag vet att jag har läst den nån gång tidigare. Trodde i alla fall att jag hade läst den, men det var så mycket jag inte kände igen så jag började undra. Det var förstås längesedan. Kanske läste jag – men inte hela? Eller också har jag bara glömt.

Jag vet att jag har sett filmen, med fantastiska Kathy Bates som den psykotiska, mordbenägna fångvakterskan Annie Wilkes. (Hoppas jag inte avslöjat för mycket nu.)

Man fastnar i berättelsen! Helt klart! Alltså! Inte fastnar som att man inte klarar att läsa vidare, utan tvärtom! Man kan inte låta bli att läsa vidare! Sida efter sida.
Eller lyssna.

Han! Huvudpersonen i boken, heter Poul Sheldon, och har skrivit ett stort antal romaner om Lida Chastain. Jag greppade inte riktigt vad det var för typ av böcker, men det verkade vara nånting i stil med ”Angelique” som ”vi” läste på 60-70-talet nånting, (tror jag, mest). Men oavsett, så var Annie Poul Sheldons största beundrarinna  – just på grund av romansviten med Lidas liv , kärlek och äventyr. Annie hade till och med döpt sin gris till Lida…

Men så händer det att Poul är så trött på sin romanfigur, efter gud vet hur många böcker, att han helt drastiskt tar livet av henne i sin – som han tror – sista bok med henne. Vilket definitivt inte Annie gillar. Faktum är att hon blir totalt jävelusiskt rasande. Fast det vet ju inte Poul. Ännu.

Men det är vinter och maffig snöstorm och Poul är ute och kör. Och givetvis sker det en OLYCKA! Bilen far av vägen och Poul mer eller mindre massakreras. Både bäckenet och benen far åt skogen, skulle man kunna säga.

Men vad händer då? Minsann!

Madame Wilkes kommer också körandes i ovädret på denna gudsförgätna väg, ser att en bil ligger en bra bit ner och vid sidan om vägen i en snödriva (om det bara hade varit så väl, åtminstone). Nyfiken som hon är kliver hon ur sin bil, undersöker saken och upptäcker till sin glädje att det är hennes favoritförfattare som ligger där – inte långt från dödens rand.

Men han lever fortfarande – om än i avsvimmat/komatöst tillstånd.

Nu har hon sin chans, och hon tar den! Hon ska se till att favoritförfattaren överlever, och sen ska hon se till att han i sin tur återupplivar Lida (inte grisen). Och som utbildad och erfaren sjuksköterska har hon inte bara kunskap utan även medel att göra detta….

Och det här är bara början och knappt det…

En av Kings bästa, tycker jag, men medger att jag faktiskt inte läst allt han har skrivet. Inte än…