… är jag oerhört tacksam över att jag har en Airfryer.
Behöver jag säga så mycket mer? Egentligen?
Nä… tänkte väl det…
Just nu…
Kategoriarkiv: Hemmavid
Tiden går
Jaha! Och hur var det här då?
Tja….
Det har varit så mycket de senaste månaderna, så om jag skulle skriva om allt det, hade det nog krävts minst 10 blogginlägg. Men så roligt ska vi inte ha det nu. Skriva ett inlägg som motsvarar 10 normalt genomsnittliga. För ibland kan de ju bli lite längre – och ibland bara lite… långa.
En synopsis över det närmaste förflutna? Nej tack, men en kortkort sammanställning kanske. Så…
Är julen slut nu?
Nehe. Okej. Inte riktigt alltså. Det var ju synd det. Eller tur, om man nu vänder det på det hållet. Fast jag klagar inte! Oavsett om den är slut eller inte. Det värsta den här julen har varit vädret. Mestadels grått, regnigt och MYCKET blåsigt!
Under cirka ett havt dygn, gick vindarna upp till 24 sekundmeter i byarna! Då sätter man sig inte på en cykel, minsann. Eller tar en promenad. Innan det blev så häftigt, däremot, pep jag över till CityGross – typ 100 meter – och köpte på mig lite nödvändigheter. Vad nu det var har jag redan glömt. Varför det var nödvändigt alltså. Förutom en stor flaska bubbelvatten. Obs! Typ Loka, fast just Loka var slut. Jag dricker inte alkohol, om nu trodde det var det jag köpte. Gillar inte ens cider.
Jag menar – om det nu skulle bli strömavbrott mitt i alltihop, då kan det ju alltid vara bra att ha lite extra vatten hemma. Dessutom lagade jag till de kycklingfiléer och kycklinglever som jag hade i frysen. Går ju alltid att äta kallt, bara det är tillagat.
Nu blev det inte nåt strömavbrott, så där stod jag med ett antal mindre flaskor med kranvatten och så den där större med bubbel. Men! Better safe than sorry!
Fast julen som sådan vår inte så tokig i år. Var inte ensam! Julafton var jag hos en väninna som bor tvärs över gården från mitt. Helt otroligt! Jag har blivit bekant med en som har åtminstone ett par intressen samma som jag! Hälsosam mat å ena sidan, och religion/andlighet å den andra. Plus att vi båda två kände med en gång att vi hade mycket lätt för att prata med varandra. Det är man minsann inte bortskämd med! Antagligen är jag knepig så det är väl tur att det finns en och annan förutom jag, som också är knepig.
Fast jag tycker inte hon är knepig alls! Bara trevlig, och pratig! Som jag kan vara, jag med! När jag inte moltiger, eller stakar mig på vartenda mödosamt frambringat ord – innan jag skäms, ger upp, och tystnar! Oe´kej….
Idag på eftermiddagen hade jag tre väninnor hemma hos mig på fika. Två lite nyare vänner och en som jag känt i flera år nu. Det blev våfflor, vetefria – så vet ni det – och till det fruktsallad, vaniljglass, pepparkakor och några små mer eller mindre misslyckade mini-chokladbollar. Ni vet av den där sorten som man numera inte får kalla för vad de egentligen heter och har hetat i åtskilliga årtionden utan att någon protesterat. En del har bara väldigt negativ fantasi…
Fast jag hade slut på kokosflingor att rulla dem i, och knäckformarna jag hade köpt för att lägga dem i, var ju bara si-så-där hälften så stora som jag trodde de skulle vara. Det var därför jag inte köpte muffinsformar. Dom hade blivit för stora. Antog jag…
Det var i alla fall supertrevligt! Helt absolut super-super! Men utan förvarning, innan de två hade kommit, frågade Milo mig om jag fyllde år. Hon hade för sig…Nene, sa jag kvickt! Jag fyller inte år nu! Hmmm…. i januari visserligen, men … men …. inte än…
(Inte därför jag bad er komma över på fika. Ville mest bara inte vara ensam jämt och ständigt… Fast allt det där sa jag inte. Bara att jag inte fyller år … än på ett tag. Men hon hade inte helt fel! Jag har sagt tidigare att jag fyller år den femtonde…)
Efter att de gick ett par timmar senare, har jag mest latat mig. Tänkte jag skulle se film. Sagt och gj… påbörjat.
Insåg att jag inte tyckte om Indiana Jones filmen jag hade startat. Tvåan, The Temple of doom. För mycket frossande i våld och otäckheter. Stängde av igen utan att se den till slut. Ettan som jag såg häromdagen – Raiders of the Lost ark – kändes fortfarande helt ok. Spänning, men inte lika mycket frossande i blodiga slagsmål och annat. Lite senare satte jag istället på Netflix. Letade reda på Graham Hancock och såg avsnitten om Göbekli Tepe och ett par till.
Nu borde jag antagligen gå och lägga mig. Klockan har redan passerat midnatt. Kanske läsa en stund? Får se om jag orkar resa mig från fåtöljen… man är nämligen inte bara lite lagom sömnig.
Man är lat…
Att läsa och lite annat…
Midvinternttens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma…
Nja! Det är väl inte riktgt sant det där. För det första är det inte midvinter, bara alldeles i slutet av november, För det andra är det inte natt. Kväll kan jag gå med på, inte ens särskilt sent, men definitivt inte natt. För det tredje så är det kallt ute, minusgrader, men kölden är inte hård.
Sen har vi det där med stjärnorna! Inte sant det heller. De finns förstås nånstans där uppe, där ute, långt bortom de täta molnlagren, för när jag tittar ut genom fönstret och under gatlyktorna, ser jag hur snöflingor sveper kors och tvärs genom luften.
Ömsom små flingor, ömsom stora.
Kunde varit värre. För bara några dagar sedan var det nästinpå storm här. Men ingen snö. Och inte minusgrader. Även om det kändes så.
En lättare förkylning skyller jag på för att inte gå ut, utan istället hålla till endera framför stora datorn, endera lata mig i soffan. Framför datorn har jag skapat ett par affischer, gjort presentkort – skrivit ut och ska nu beskäras – skrivit ut sammanlagt 100 ex av en folder jag jobbade fram häromdagen. En tre-vikt variant. Har vikt 33 stycken. Manuellt när man nu inte har några lämpliga maskiner till detta. Inte ens en skärmaskin.
Jag menar inte en sån där till bröd eller korv, utan en till att skära papper med. A4 till A5 eller A6. Eller som i visitkortsfallet – till A7. Ska nog se över föreningens ekonomi, är ju kassören, om det inte finns utrymme för att införskaffa en enkel men funktionell sak. Och så flirta lite med ordföranden (försöka i alla fall) så han ger tillåtelse… Börjar bli att trött på att efter 4 år fortfarande använda mig av en vass kniv och träskärbräda. Det funkar det med! Visst! Men… Lyckligtvis är det bara 5 ark som ska beskäras. Och ha med på lördag.
Vad gäller soffläget, så har jag bland annat lyssnat färdigt på ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” av Ruth Kvarnström-Jones. Kruxet var ju häromdagen då de där 20 timmarna på en månad för bara en krona tog slut. När halva månaden hade gott. Och boken var också ungefär halv-färdig-lyssnad. Så? Vad göra? Jag hade liksom inte planerat att fortsätta lyssna på BookBeat!
Insåg – liksom vid tidigare försök – att 20 timmar på en månad inte är särskilt mycket!!! Men sen vet jag också annat som händer. Efter en tid av lyssnande på böcker, så glömmer jag bort det. Gör annat – ibland kanske på grund av att jag inte hittar något jag vill lyssna på. Men oftast för att jag har annat jag måste göra som inte går att kombinera med lyssnande. Och så går tiden.
Nej! Jag lyssnar aldrig på böcker när jag är ute och går eller cyklar. Då vill jag lyssna på trädsus och fågelkvitter – eller bara snabbt ta mig fram dit jag ska.
Men, där är jag nu! I valet mellan att skippa lyssna på resten av boken för att slippa betala vidare, eller att faktiskt fortsätta ha Bookbeat tillgängligt – och lyssna vidare!
Alltså – att jag lyssnar klart på en bok av en typ jag aldrig hade valt ut själv enbart på egna preferenser. Jag brukar aldrig läsa den här typen av böcker! Lika lite som jag skulle läsa eller lyssna på en bok av Lucy Dillon, Lucinda Riley eller nån annan författare i den typen av gengrar. Jag har provat! Att jag över huvud taget fastnade för den här boken, var för att den dök upp som förslag, titeln var rätt cool, och så ville jag se om det fanns uppläsare som faktiskt kan läsa högt. Och Katarina Ewerlöf är verkligen fantastisk!
Så det var det! Och jag valde gå vidare! Fortsatte prenumerationen OCH valde 100 timmar!
Så nu stod jag i ett annat dilemma efter att snabbt ha lyssnat klart på ”Grand Hotel”!
Skaffat på mig 100 timmars lyssnande per månad för 169:- (ordinarie pris, blev inte så mycket den här perioden ut) – och jag har ingen aning om vad jag ska lyssna på härnäst! Vad har Ewerlöf mer läst in? Massor uppenbarligen, men vad är det för nåt?
Antagligen testar jag någon eller några på måfå. Känner till Mari Jungstedt. Har aldrig läst något av henne, men hört talas om henne och hon lär vara bra. Så det kan vara värt att testa. Gillar jag den jag först provar, så lyssnar jag kanske på flera. Annars går jag tillbaka till de författare och/eller gengrar som jag vet att jag gillar. Det kan vara Sara J. Maas, till exempel. Stephen King förstås, Koontz kanske . . . och så får man väl testa en och annan som förefaller kunna vara bra.
Man borde nog testa nåt som verkar helt fel, också. Man kan bli positivt överraskad.
Men för övrigt, just nu och tillsvidare, ska jag titta på Star Trek Discovery. Börjat se säsong 3…
Hemestra var det!
Hemestra kallas det, ja. Det där man ska göra nu för tiden, istället för att åka på semester. Stanna hemma!
Så vad gör då alla människor i Nordvästra Skåne.!?!?!?
Okej! Inte alla människor. Ska inte överdriva. Alla kommer inte hit.
Men i HORDER likaväl!
Ville väl inte besöka Stockholm, kan tänka…
Nå! Här invaderar de Kullahalvön, Sofiero, Ikea, Fredriksdalsparken, Dunkers, våra badstränder när vädret är somrigt… (det är dom dagarna vi året-runt-boende kan besöka Sofiero, Ikea och så vidare.)
Köer långa som gatan framför kassorna på Ikea. En vanlig tisdag! (Till exempel.) För att inte tala om den där söndagen… hur i hela friden kunde jag ens komma på tanken att cykla dit ut då?
Nåja! Jag blev inte långvarig. Inte alls.
På Sofiero ställer man ut Joseph Frank’s blomster. Personalen är förstås smart som bara släpper in några i taget, rummen är ju faktiskt ganska små där i slottet, varpå kön för att komma in slingrade sig en bra bit upp mot entrén.
Vi hade tur vid Restaurangen den där dagen, jag och dottern och minste dottersonen. Visserligen redan folk där, men inte nån kö att tala om. En stund senare ringlade sig kön en bra bit utanför själva restaurangen. Men då hade vi redan fått vårt, satt oss och börjat äta.
En väninna till mig kom förbi, jag viftade henne till oss och hon slog sig ner. Hon hade också tänkt titta på Joseph Franck’s designade blommor. Hon avstod hon med. Nå, vi kunde ju alltid se det om några veckor. Även dottern har ju inte längre än att hon kan swisha hit från öster till väster lite längre fram även hon.
Folk trängs! Säga vad man vill, men många gör det! Eller stannar i klungor för att prata, mitt i farlederna. Oavsett om det är på Ikea, Sofiero eller nån annanstans.
Hemestra var det ju! Betyder ”stanna hemma”, för att upptäcka hur det är i trakterna där man bor!
Jag hemestrar. Bokstavligt talat. Jag cyklar rundor i trakterna kring där jag bor. Ödåkra. Allerum, Laröd. Råå och Ramlösa. Österut, ut på vischan…
Så det så.
Sofiero och Joseph Frank tar jag sedan. Kan för övrigt promenera därinne i parken året runt om jag vill. Liksom på Fredriksdals Museer och Trädgårdar. Man har väl Kulturkortet!
Ja det har man… kvinna, menar jag…
Jag bor där dit alla vill åka… haha…
okej, nästan alla…
I parken finns det skulpturer av allehanda slag…
… och i Orangeriet ställer man ut pelargoner
(haha blev visst dubbel betydelse det där)
Helgen kom och helgen gick…
… och den var väldigt lat.
Alltså jag gjorde ju klar del 4 av manuset i går, och del 5 idag – för den här gången alltså, det kommer mera – men i övrigt så var det väl mest lat lat lat och Louise Hay’s meditationer/affirmationer. Håller på att somna i soffan varenda gång.
Hehe… det är visst till att bli avslappad…
Det vill säga! Jag ansträngde mig faktiskt att diska, och städade vid pass halva lägenheten i dag… vilket inte är nån direkt bedrift att skryta om eftersom den bara är på 31 kvm.
Men jag är fortfarande väldigt stel, inte minst i ryggen…
Det var väldans blåsigt idag , vilket gjorde att det inte var särskilt skönt att sitta ute, men väl påklädd med dubbla tröjor gjorde att jag satt där ett tag i alla fall. Och sen på eftermiddagen började regnet ösa ner.
Men det luktade väldigt gott efteråt!
Och sen har man klämt några Adam Sandler-filmer. Big Daddy nu i kväll var den ena. Och vad tusan hette den jag såg tidigare i dag???
Äh, spelar roll…
Tror jag ska fortsätta titta på The Blacklist i morgon…
Eller The Americans…
Hot Hot Sommarlördag…
— och världens lataste dag.
Cyklade visserligen till Willys och handlade efter frukost, men sen har jag inte gjort särskilt många knop. Mest suttit ute på altanan och gjort – ingenting!
Jo jag gjorde en gryta chili com carne till middag! Idiotiskt med chili con carne när det är 27 grader i skuggan, men det var inte så farligt att laga till den. Efter diverse hackande och skärande och brynanade och öppnande av förpackningar med bönor och krossade tomater, så puttrade den på alldeles själv utan att gnälla. Och jag behövde ju inte ens befinna mig i köket. Det var sen det blev svettigt! När jag åt den! Å andra sidan har jag 4 portioner till nån annan dag. Man kan nog äta chili kall, eller vad tror ni?
Har inte ens varit flitig med skrivandet sen jag blev klar med grovjobbet. Jo, i förrgår fick jag till 2 A4-sidor helt ny text, kom på en så bra grej till sista kapitlet. Men efter det har storyn mest malt i huvudet. Men det är ju där en story alltid börjar, så inte är jag lessen för det inte. Så är det alltid när jag skriver. Gåendes rundor i lägenheten medan det mal i huvudet, och sen TJOFF – så kommer det och jag blir sittandes med klister under rumpan. Alltså vid datorn och skriver.
Får väl räkna med att det blir så nu också. Man ska ju tänka positivt.
Jag tog ner testlapparna från storyboarden i dag trots klibb-värmen, och började om från början med den. Först uppdaterade jag anteckningarna i filen på datorn där jag hade alla rubriker bland annat, och sen pinnade jag upp den ena färggranna post-it lappen efter den andra – till ungefär halvvägs klart. För sen hade jag glömt vad som hörde till vilket kapitel, och iddes inte kolla på datornen gång till.
GÖR DET SEN! tänkte jag och gick ut på altanen igen. Sen har jag mest häckat i baden-baden-kopian. Lyssnat på Louise Hay affirmationer, sorterat lite i bild-biblioteket, och druckit rött te.
Tänk ett sånt spännande liv man har… hmmm…
Tur man har romanen att leva i mellan varven. Där kan man göra karaktärernas liv hur spännande som helst. Om man vill.
Nu tittar jag på filmen The Do-over med bland annat Adam Sandler, och kom på att jag hade sett den för inte så länge sen.
Nej förresten! Det gör jag inte alls! Eller bara till viss del, rättare sagt! Jag skriver ju ett blogginlägg som om jag hade nåt att komma med.
So I’ll fake it ‘til I make it!
Filmen är bra, förresten! Rekommenderas! Har ett budskap på slutet… Vilket är ett helt annat än det ni kanske tror just nu.
Det blev en bra dag i går
Det mulnade visserligen på, och det kom en rejäl regnskur senare på eftermiddagen, men det var behaglig temperatur vilket gjorde att det gick att sitta ute. Det var faktiskt nästan lite kvalmigt, trots att temperaturen bara steg till ungefär 20 grader.
Och jag kände mig duktig! Inte bara att jag sträckte ut cykelturen, jag fick gjort lite här hemma också. Såna där saker som legat och väntat på mig i evigheter. Gick igenom lådorna i hurtsen i badrummet, och fick slängt en hel del av gamla pryttlar. Sparade sånt som jag kan använda för att sätta upp håret, för nu tycks det som att jag äntligen inte tappar mer än normalt och alltså chansar jag på att låta det växa ut igen. YIPPIEEE!!!!
För den som inte vet och blir nyfiken, så är här en kortversion: Min förra lägenhet var sjuk. Läckage i badrummet och mögel. Och säkerligen för hög och osund fuktighet ändå.
Jag blev sjuk, vilket bl.a. visade sig i trötthet, ständigt må dåligt, förkylningar, blekhet, olust mm mm – OCH att håret tappade livet, så att säga, och jag tappade hår. Lyckligtvis inte fläckvis – det var inte fråga om Alopicia – men det blev tunt och trist och risigt. Livlöst! Så jag har haft det kortklippt sedan dess.
Hur länge? Minns inte exakt Två år? Jo, nåt sånt. På sommaren. Före renoveringen – innan jag ens visste att det var mögel i lägenheten! Och den vintern sedan, 2014-2015 blev det gjort.
Och nu har jag bott här i 7 månader. Tycks börja bli frisk från eländet nu.
I går var det ja. Jag röjde också undan den där tidnings-pappers-reklam-högen-med-mera som fyllde köksbordet. Torkade sedan av det och fönsterkarmen, och tog fram och kopplade in arbetslampan igen. Insåg nämligen härom eftermiddagen att det behövs det extra ljuset om jag ska kunna sitta där och arbeta även när det inte är vid lunchtid en solig dag mitt i sommaren. Då jag för övrigt hellre sitter utomhus.
Vad gjorde jag mer? Jo, gick ner i förrådet med två tomma flyttkartonger som jag haft som tillfällig förvaring av sånt som skulle till tippen. De stod i hallen och tog plats – framför allt för ögonen – och sen städade jag där också. Med golvtorkning och allt.
Jag lyssnade på 12 podcast-sändningar av K.M. Weilands skrivarpepp, och jag ansträngde mig verkligen att lyssna. Tvättstugan halv 2, och diskade det mesta. Sen läste jag en liten stund på altanen, och sen på kvällen – erkänner! – såg jag på Netflix.
Har också bestämt mig för att jobba i Pages nu när jag skriver. Tror jag. Ska i alla fall pröva med det genom att lägga in en av de längre delarna av min roman som är tämligen självstående. Kan mycket väl vara en novell bara den, utan allt det andra skrivna. Har för mig den ligger på ungefär 40 A-4 sidor, enkelt radavstånd. Tror inte den behöver så mycket redigering, men oavsett kan den vara bra att börja med. För nånstans måste man börja.
Och jag kan även använda iPaden för att jobba med den.
Så till och med skrivarhjärnan har fått lite! Och mår även bra av att ha fått undan åtminstone en del av den där läbbiga röran. Och mer ska väck.
Idag är det härligt sommarväder! Än har jag inte stuckit ut på nån cykelrunda. Men jag tänkte äta lunch strax och sedan ta mig in till kyrkan och träffa mina gulliga grupp av gamla tanter där. Klockan 2 är det dags för sjukgymnastiken, säger väl hej till kompisarna efter det, och förhoppningsvis blir det en längre cykelrunda hem sedan. Ser redan nu fram mot altanen…
Och ischiasen tampas jag med fortfarande… suck… tur man kan cykla åtminstone…
Jag jobbar på det
Morgonen startade med sol och en nästan klar himmel. Frukosten kunde ha avnjutits på altanen, men brydde mig inte eftersom jag tänkte mig ut på cykeln efter att jag ätit klart i lugn och ro. Med ett par munfullar kaffe efteråt.
Och ut kom jag. Solen sken… och det skyade upp… och det var molnigt när jag kom hem igen… och jag hade cyklat 12 km på strax över trekvarts timme…
Bra va!?
Nu tänker jag sitta här med datorn ett tag. Ute på altanen. Hoppas det blir behaglig temperatur resten av dagen så jag kan fortsätta sitta kvar här. Trots att det är molnigt nu. Och blåser lite mera… 😦
Jag har märkt under årens lopp att jag är en riktig altansittare. Eller balkongsittare om det är det jag har. Jag läser mer, och mer rofyllt koncentrerat. (Måste vara vindsuset och fågelsången). Jag äter här ute, fikar och tar till och med en och annan tupplur i baden-baden-kopian.
Jag skriver också mera – har gjort åtminstone – och det vore attan om inte det skulle fungera nu också! På den här stora härliga uteplatsen. Det får bara inte börja regna… eller vara för kallt… eller blåsa för häftigt… framför allt inte allt det där på en gång. Lite lagom regnande kan gå an för då sprätter jag bara upp parasollet och sätter mig så nära väggen som möjligt, under den del av taket som sticker ut.
Jag är en soffpotatis också. Erkännes…
Och en cykelidiot.
Men det är inte bara skrivarhjärnan som måste repareras och komma i balans igen. Även den fysiska kroppen. I allra högsta grad den fysiska kroppen! Och jag jobbar på det.
Min ostyriga penna! 