Det kom för mig att jag skulle börja röja ordentligt här hemma. Jag det var ju för ett ganska så bra tag sedan faktiskt. Nån gång innan jag flyttade hit, och kanske mycket just för att jag skulle flytta! Till en mindre lägenhet dessutom. Men det var inte bara därför. Jag kände, och känner fortfarande, ett behov att att rensa bort, ge bort, kasta, skänka till loppis… ett behov att ta bort så mycket som möjligt av det som mest bara belastar och får mitt liv att verka stökigt.
Det kan ju låta helknäppt. Om det är stökigt så är det ju bara att städa, eller hur? Men det är inte så enkelt heller! För det är som att det stökiga runt omkring, i fysisk skepnad, även är en symbol för stöket inom mig!
Är jag stökig inuti? Vad menas med det? Är det den där adehåden som spökar? Eller har jag rätt och slätt blivit helknäpp? Slagit över, så att säga? Jag är minsann inte ens säker på att jag kan förklara.
Nej adehåden spökar inte. Inte mer än vanligt i alla fall. Och jag har inte blivit helknäpp. Det har bara börjat äckla mig med en massa saker som jag egentligen inte behöver, som samlar damm och tar plats, och mycket av det har jag till och med glömt att jag har! Märker jag nu när jag börjar rota. Och jag fick väl en extra skjuts av det faktumet att jag skulle flytta. Så jag gjorde mig av med massor, tyckte jag.
Men väl här och nu medan jag håller på att landa, inser jag hur otroligt mycket mera, jag bara har föst omkring under årens lopp. Att rensa ut bland porslin eller till och med bland böcker och kläder, är inte det svåra. Även om det kniper till ett tag när det gäller den där boken som är så bra, och blusen som kan jag snart ha – när jag bara gått ner ett par kg till. … Ni förstår? Hmmm?
Det svåra är alla de där små prylarna som ligger i små lådor lite överallt. I badrummet, i köket, vid arbetsplatsen – i den mån man har skapat sig en arbetsplats… (På gång! Jag lovar!) Det ligger pryttlar i byrålådor och necessärer, i de där båda röda minibyråarna av papp som egentligen bara ska innehålla printerpapper, kuvert och frimärken. Och nån anteckningsbok.
Jag hittar konstigheter i verktygslådan – men inte det verktyg jag letar efter, och bland glödlamporna finns det… ja, vad det nu är som finns där. Och för att inte tala om den där lådan i köket!!! Ni VET!!! Den DÄR!!!
Så kom jag så långt att jag skulle fixa RUMMET. Sovhörnan är ok nu, men resten! Häromdagen åkte mattan (den där orientaliska som mäter 2 x 3 meter och är tung som attan) ut på pation och blev hängande över kanten i flera timmar. Och efter noggrann dammsugning både före och efter hängandet, rullade jag ihop den och ställde in den i en av garderoberna. Tills vidare, tänkte jag. Tills jag fått ordning på bokhyllan och allt det andra. Tills vidare kan… eventuellt… innebära… för gott…
Jag hade också fått i huvudet att jag skulle vitmåla en gavel till och sen fräscha upp den redan sen tidigare vitmålade gaveln och hyllplanen, och så få till det lite ljust och snyggt där i hörnet mellan soffan och fönstret. Vita hyllor går ju liksom bättre in i en vit vägg, till skillnad från en gammal gulnad furusak. Om det nu är furu. Den där Ivar från Ikea. Kanske är gran. Men strunt samma! Gamla och gulnade är delarna i alla fall.
Så igår målade jag. Gaveln. Ute på pation. Det var soligt. Det blåste. Det torkade fort. Sen pytsade jag på lite färg på de andra delarna där jag tyckte det verkade behövas, liksom på en lika urgammal byrå jag har, furu, som jag målade vit för ett antal år sedan. (Minns inte när.) Långt ifrån perfekt, men allt verkar fräschare. Och det får duga.
Sen har jag mest gått här fram och tillbaka, varvat med sittande, gnällande över ischiasen, över ryggstelheten, över tröttheten, över irritationen … (jösses anåda då…..) och inte för mitt liv kunnat bestämma mig för hur jag ska sätta de där hyllplanen för att det ska bli LAGOM! Alltså med de grejer (böcker) jag kan tänka mig ha framme, MEN INTE MER ÄN SÅ!!!! Och skrivaren som jag måste placera nånstans, även om det är sällan jag använder den. Synd den inte får plats i skänken jag köpte för ett tag sedan.
Jag har en likadan, men smalare, Ivar på andra sidan soffan, mot sovhörnan till, och till slut… alldeles nyss… hamnade skrivaren där. Längst ner. Så nu är DEN saken fixad. Är Nöjd.
Men så var det ju den nymålade (var det nån som hostade?) … och ja… en lampa ska det ju vara på den. Så långt vet jag. Men vilken lampa? Och var? På läshöjd lämpligen. Satte just dit en spot så länge. Kan vara bra ha den sent i kväll när det blivit mörkt.
Men när ska jag börja kasta mer prylar och pryttlar och onödigheter? (Snart, är det tänkt. Så snart hyllan är klar)
Och när ska jag ordna färdigt min skrivhörna? (Har bestämt den får vara i köket. Annars äter jag bara i rummet och det vet man ju vad som händer då. Smulor! Överallt!)
Gardinerna kom för övrigt upp i söndags… äntligen…
Och det där med stökigt utanpå som en symbol för stökigt inuti, kan jag fortfarande inte förklara. Men det känns rätt. Och det känns bra när man slängt onödigheter och allt är tömt och rent och fräscht. Det är som om man blir lättare till både kropp och själ. Böckerna kommer att ta längst tid. Det är därför jag ordnar lite plats åt dem på hyllorna nu – så länge. Behöver skåpen och lådorna i skänken till annat. Till sånt som inte ska slängas och som nu ligger nerslängt i två flyttlådor. Den lilla storleken, lyckligtvis.
P.S. Jag tror jag kommer att städa lite oftare om jag inte har nån matta… blir liksom nödvändigt… och också lite lättare…
P.P.S NEJ! Jag har inte målat väggen! IRL är den helt vit! Alla mina väggar är helt vita…
har bara haft lite roligt med bilderna…
Min ostyriga penna! 