Hemmavid, Ketogen, Low-Carb, Min ostyriga penna, Oxalater, Trädgård

En het semester

Jaja, ta det lugnt nu. Det är inte alls som ni tror. Men är man i sydöstra Skåne och termometern visar på plus trettio och stundtals mer än så – då är det en het semester. Inte minst när luftfuktigheten är relativt hög – utan att det nalkas ett svalkande åskväder.

Då är det hett. Och jag leker semester.
Men vi åker inte iväg till stranden.

Har man med nördar att göra, och är den som håller ordning på allt, så måste det bli en smula strikt. OBS! Jag är inte den som håller reda på omgivningen. Inte i det här fallet. Kanske en annan gång. Med andra personer. Inte här, och inte nu.

Istället glider jag med. Äter lunch när det äts lunch. Dricker kaffe när det dricks kaffe. Och senare nån gång, äts det kvällsvard. Och jag glider med. Tuggar i mig råa grönsaker. Odlade ute i trädgården, ekologiskt, välskött, perfekt. Och munnen tyckte det smakade gott. Tre måltider med övervägande ekologiska hemlagade grönsaker.

Men jag tänkte… i mitt stilla (?) sinne… Vad tycker min strikta Keto-mage om det här… men jag ville ju också bli mätt!!! Det var inte lämpligt eller acceptabelt att ta fler kycklingbitar!

Dag två, med samma typ av mathållning… massor med grönsaker… och koriander-kryddad- köttfärs som undertecknad helt enkelt inte klarar av. Inte ens lukten av koriander klarar den här damen av! Lyckligtvis fanns det kokta kalla ägg.

Koriander är just en sån där ”grej”! Antingen älskar man det – eller hatar det. Jag tillhör den andra gruppen. Yäack…

Ägg är förresten en stapelvara i mitt hem! Bara så ni vet.

Men! Jag ska inte säga annat än: vill man ha grönsaker i sin kosthållning så är det här det absolut bästa tänkbara. Odlade ekologiskt i sin egen trädgård. Jag måste erkänna att jag avundas lite grand. Eller gjorde i alla fall tills… hm… för nåt år sedan? (ännu nåt att skriva om… senare. Håll utkik!)

Det behövs inget jätteutrymme. Bra planering krävs däremot! Och där tänker jag inte komma med vare sig råd eller pekpinnar. Möjligen en och annan stödpinne. Jag kan helt enkelt inte så mycket! Men att låta solsken och utrymme få vara med i den ekvationen, är en alldeles utmärkt idé!

Dottern visade mig förra året, hennes planering då. Hon hade ritat kvadrater och rektanglar, placerat dem i en form som efterliknade trädgården, och sen skrivit i varje ruta vilken grönsak som skulle planteras var. OCH hur många plantor av varje! Helt fantastiskt!

Det där med planering har hon säkert fått efter mig – bara med den skillnaden att jag aldrig har haft ens tanken på att planera en odling.
Jag planerar annat. Men principen är densamma!!!

High tima to make a PLAN!

Min ostyriga penna

Semester

Kan man ha semester när man är pensionär och alltså inte har nåt jobb? Frågan är fri, liksom svaret. Jag har i vart fall rest bort på några dagar. Vet alltså ännu inte hur många dagar. Det får bli som det blir.

Är på besök hos min yngsta dotter och hennes familj, och platsen är Österlen. Just det, mitt i sommar-smeten. Men just här är det lugnt och fridfullt.

Älskar det! ”Då oskulden och friden…”

Tåg hit i förmiddags, och nu under eftermiddagen, har dottern och jag varit i Hammenhög. Mycket exotiskt – kan man säga – om man vill. Efteråt åkte vi till ”Frusen Glädje” och åt glass. Drack även kaffe. Massor med minimala trips försökte äta oss.

För övrigt lyser solen hett och värmen försöker ta kol på oss. Den misslyckas dock. För övrigt försjunker jag nu i en bok. Nej! Fel! För övrigt försjunker jag just NU i ett blogginlägg. Snart försjunker jag i den där boken igen…

Tveksamt att jag hitter nån bild att lägga in. Tog inte ens ETT kort när vi var ute!

Boken är för övrigt ”Living in a Mindful Universe”, av Eben Alexander. MD. Förvänta er inte nån recension, inte mer än möjligen det här: ”Det man kan uppleva medan man ligger i coma…”

Jag skriver nämligen på min iPad. Laptopen har jag lämnat kvar hemma. Därför är jag lite lat.

Min ostyriga penna

Vad var det nu jag skulle skriva?

Ja, just det! Om böcker! Och… vad var det nu jag skrev – eller skulle skriva! Gjorde jag det eller gjorde jag det inte! Skrev?

Förmodligen inte, för det är många dagar nu, sedan jag senast var flitig. (Gäller alla plan). Hög tid, med andra ord. Men det var redan då som jag började TÄNKA på att skriva. Så är det alltid, nästan alltid i alla fall. Så fort jag skrivit klart något, så har jag lust att fortsätta skriva mera. Men ofta blir det inte mera. Jaja! Man får vara den man är, när man nu blev precis som man skulle… och det är faktiskt gott nog!

Å andra sidan har jag haft ett par ”off-dagar”. Eller soffdagar kanske man i ärlighetens namn ska kalla det. I tisdags kväll när jag kommit hem och ätit, blev jag så där kopiöst sömnig. Satt och höll på att somna i fåtöljen. Så jag la mig i soffan och tänkte ”jag kan ju blund en stund”. Klockan var väl så där halv sju, på ett ungefär… och jag somnade!!! Och till min egen stora förvåning fortsatte jag att sova! Där i soffan.

Vaknade vid halv elva-snåret och undrade vilken dag det var. Var det idag, på kvällen? Eller hade jag sovit till nästa dag? Jag menar… det är ju fortfarande ljust halv elva på kvällen. Men sova till nästa dag? Si så där 16 timmar… Nej! Det verkade orimligt.

Och orimligt var det. Det var fortfarande tisdag, fortfarande kväll… Det var jag överens med mig själv om. Så jag gick på toa, gick tillbaka till soffan – och somnade om.
Vaknade. Tidig morgon. Tror klockan var ungefär halv sex!

Inte illa! Faktiskt mycket bra! Jag har sovit rätt dåligt en längre tid nu. Och fråga mig inte varför, för jag kan inte svara på den frågan. Det var inte ”ont i armen” som höll mig vaken i alla fall.

Var jag piggare nu? Njae… inte direkt. Men tog mig efter frukosten till CityGross och handlade in lite middagsmat. Hamnade sen i soffan igen. Hade märkvärdigt ont i benen, särskilt knäna, så jag stannade kvar där. Sov på eftermiddagen.

Samma sak på torsdagen. NästanI Men istället för att ta mig till CityGross eller nån annan butik, beslöt jag bara åka en bit med nån buss, och sen promenera hem.
Jag gjorde så, nästan. Åkte till Stattena och tänkte ta en PROMENAD hem! Nä…ä… det ville inte kroppen alls. särskilt inte benen… Promenera alltså. Den ville bara hem igen. Kortaste vägen. Så… ja,,, så blev det. Rakaste vägen till nästa busshållplats – och hem till och i soffan.

Så där var två (!) dagar när jag nästan enbart höll till i soffan. Till och med de där nätterna…

Jag räddade undan blommorna på balkongen, men de båda tomatplantorna lämnade jag kvar där de stod. För tunga att lyfta och flytta. Så vad gör man??? Man ber en liten bön om att de ska klara sig. Fyller på så mycket som möjligt med vatten i krukorna. För tyngden och motståndets skull… Men hoppas de ska klara sig
(Den som hade en mindre kruka blåste förstås omkull. Lät det vara. Kunde liksom inte bli värre.)

Sen kom dag tre. Och STORMEN… DEN! Bullade upp sig MED MÖRKA MOLN OCH REGN! 22 sekundmeter i byarna – och det var mest byar… mest hela tiden…

Med tanke på omständigheterna var väl det, det enda jag kunde göra med tomatplantorna. Så där lämnade jag dem till vädrets makter, medan jag själv kröp tillbaka i soffan där jag ömsom sov, ömsom läste, ömsom lyssnade på nån podkast. Läste väl lite på ”paddan” också… lyssnade på nåt annat… men tror inte jag sov den dagen! (Eller hur var det nu…)

Det var nu i alla fall fredag… och stormbyar, och idogt soffläge. Men märkte att jag inte hade lika ont i benen. I knäna. I höger knä!
I dag, lördag, märkte jag, att jag inte hade alls lika ont längre. Alltså kan VILA vara att föredra ibland. Jag tog en stilla promenad på förmiddagen. Bara 2,3 km. Men det kändes rätt bra!