Neeej Det var det inte! Jag var hemma ett par dagar och… vilade upp mig… alltså det var inte problemet. Trött vare sig i benen efter promenaderna eller nåt annat. Problemet var att jag inte tålde alla grönsaker som det bjöds på. Jag är tillräckligt strikt med vad jag äter, för att veta när jag ”gått för långt”! (Men hur mycket valmöjligheter hade jag egentligen! Då?!)

---

Jag blev alltså bjuden på ”normal-mat” inklusive hemma-odlade grönsaker. Hur smakfullt och ekologiskt som helst! Jag vet! Men vad skulle jag annars göra? Skulle jag enbart äta det där flaket med ägg under besöket, som jag hade bett henne köpa (dottern alltså)? Hur många dagar skulle det räcka
Nej, det blev så att jag släppte mig lös en smula med mathållningen. Och jag fick inte knip i magen eller så! Lyckligtvis. Men…

Men vi tar det från början. Måndag, jag anländer med pågatåget kl 12.15 och blir hämtad vid stationen av dottern.

Lunch! Det är inte klokt, det är bara strax över en vecka sedan dess, och jag har inget som helst minne av vad vi åt då vid lunchdags. Men nånting, nånting med grönsaker var det väl och efter det åker dottern och jag till Hammenhög. Hon hade en massagetid inbokad, en timme lång, och jag kunde strosa runt där i orten under tiden.

Det skulle vara nån konstutställning i Tingshuset, sa L. ”Bara en liten bit bort åt det hållet” viftade hon med handen. Sen gick hon upp till sitt – massagen. Och jag gick sakta framåt i sommarvärmen.

”Liten bit”, kan man kalla det när man kör bil. Och okej! Inte för att det var en låååång promenad, men ”liten bit” var kanske i underkant att kalla det. Men fram kom jag!

Tingshuset var en enorm byggnad (liksom kyrkan som jag travade förbi typ halvvägs) Var Hammenhög så mycket större eller varit mycket större eller … ja, jag vet inte. Den som lät bygga det kanske ville att det skulle vara… typ… enormt… så man kunde se vilken STOOOR man han var! Och det hade säkert varit bra nog, om den där konstutställningen hade varit öppen. Men inte på en måndag.
(Alltså! Jag vet inte ett dugg om Hammenhögs historia. Måste jag veta nåt?)

Tisdag – till lördag var i alla fall tiderna för utställningen, på eftermiddagarna och en bit in mot kvällen. Och det där Tingshuset! Det är ännu en sak jag glömde – tog alltså inte nåt foto på det – jag glömmer ofta numera att ta foto i det här livet, på saker och ting.
Alltså har även glömt vad det för sorts utställning. Stor affisch! Jag kunde inte missa att se den. Alltså! Vad man fokuserar på… ?

Utställningen kunde varit trevlig att titta på, minns jag tänkte det… men eftersom det var måndag, så blev det ju inte aktuellt.
En annan gång, tänkte jag sedan och gick tillbaka mot där dottern får sin massage.

Tjugo över fyra kom hon ut. Jag var då väldigt sugen på fika, på KAFFE! Hade varit sugen en bra lång stund. Så jag föreslog det. Jo! Men var?
Det blev att vi körde till ”Frusen Glädje”. Ett ställe men många olika turistsaker att bjuda på, men är väl mest känd för sin glass. Så vi köpte glass. Dottern valde en kula, jag valde två – och KAFFE! (Jag vet!!! Fullkomligt vansinnigt! Men jag hade ju semester! Var sugen på nåt gott..

Men jag klarade inte att äta upp glassen, trots att den var god. Men lite till saken att jag lämnade kvar litegrann, var att det flög mängder av Trips omkring oss. Jag märkte inte av dem, men dottern tyckte det var jättejobbigt! De här små svarta ”punkterna” till insekter var på henne hela tiden. Jag kände ingenting, men L sa att de var på mig också. Så vi gick!

Vi tog en snabb titt i ”Shoppen” på väg till parkeringen och snart nog var vi hemma igen. Kyckling till grönsakerna till middag.

Nästa dag var alltså tisdag. Vi spenderade ett par timmar i Simrishamn. Strosade runt lite och åt lunch på ett asiatiskt ställe. Blev inte klok på om det var ett Thaiställe eller kanske koreanskt. Spelar ingen roll. Utan att jag då hade insett det, var jag nog lite påverkad av alla kolhydrater jag fått i mig under senaste dygnet.

När vi pratade om möjlig lunch, kändes det spännande att äta nåt sånt som bim-bim-bap eller nåt liknande. (Stavade jag det rätt?) Så där vi satte oss ner efter ett tag, beställde vi Poké bowls, dagens. Var sin ”Poké (skål med råa och inlagda grönsaker, såsom ingefära och sjögräs, men även vanlig gurka.) Min skål toppades med lax. Rå lax. Första gången i mitt liv som jag ätit rå lax. Rå fisk över huvud taget. Och jag funderade inte ett dugg över hur den laxen levt, så länge den levde. Förmodligen vanlig odlad lax… den var i det närmaste orange…

Det var spännande att äta! Erkänner! Kändes kul att ha testat något nytt! Varför gör jag inte det lite oftare? (Ja! Varför?)

På väg hem stannade vi bland annat vid Ica i Borrby. Handlade. Även choklad. Jag var sugen på choklad. Mycket sugen. Glufsade senare i mig flera bitar… Fattade fortfarande ingenting… så här i efterhand kan jag se att jag var lite ”taggig”, lite irriterad över de där fjuttiga kaffedoserna man serverade hemma hos dottern. Små doser med espresso som det var skummad mjölk på. Mjölken tog lika stor plats i den lilla muggen som kaffet. Det smakade ju inte ens KAFFE! (Men det är fint att ha kaffemskin, och besökare brukar uppskatta det jättemycket, men man kan inte brygga vanligt kaffe. Vilket INTE måste vara Zoegas… det finns andra sorter. Även när man bor i Helsingborg.)

Jag vet inte exakt när det gick upp för mig! Att Chokladsuget egentligen var ett sockersug! (Choklad har alltid varit mitt favoritgodis. Även om det har gått från Marabou mjölk, till betydligt mörkare varianter.)

Nej! Jag har inte alla svar, men jag förstod äntligen att alla de där grönsakerna, och glassen, hade skapat en obalans i kroppen. Glykogen/insulin-obalans. Något jag faktiskt aldrig haft problem med tidigare! Men nu hade jag under en ganska lång tid ätit väldigt få kolhydrater, de flesta dagar inte alls. Och så nu! Två dagar, nej, ett och ett halvt dygn – med övervägande grönskar och så – choklad!!!

Magen kändes stor som ett hus, och jag mådde väl inte helt bra, om än inte direkt dåligt. Obehag! Kan jag nog kalla det, Och jag visste jag måste ändra på det.

Onsdag morgon! Och jag ska åka hem. (Var bestämt sedan innan) Jag gick upp, bäddade, plockade ihop mina saker, kokade en kastrull full med ägg. Åt 100 gram smör och 7 ägg. (Tror det var sju) Packade ner 3 ägg som var kokta tidigare, och tog med. (Jag hade ju ändå betalat dem själv tidigare, ett helt flak, minns ni?)

Förmiddagen spenderade sedan dottern och jag i Ystad. Promenerade omkring, bland annat vid och runt klostret. Hittade ett mullbärsträd. Småpratade. Njöt av solen. Så småningom gick vi till stationen. Dottern åkte vidare, hem till sig.
Och jag åkte med tåget hem till mig.

Åt ingenting förrän framåt sextiden på kvällen. De där tre äggen och nånting nånting som fanns tillgängligt, snabbtinat. Lite sidfläsk kanske. Eller nåt sånt…

Nästa morgon kändes det inte helt bra. Trött men somnade inte om. Obehag i magen. Liksom lite luddig. Åt tidig frunch för ovanlighetens skull. Faktiskt bokstavligt FRUKOST! Drack ”riktigt kaffe”! (Alltså vispat i stor mugg med 3 äggulor och cirka 60-70 gram smör.) Sen började jag så smått känna mig som jag igen. Men det tog ytterligare ett par dagar innan jag var helt mig själv!

Så här i efterhand kan jag se det som var bra med den här upplevelsen! Klart jag ska fortsätta äta mitt normalt strikta Keto-carnivore-ätande! Det jag mår bra av! Och det känns som att jag nu kan gå vidare med här. Vara ännu striktare, till exempel. Jag har små-fuskat ibland. Nu är det slut med det. Inte ens ”smått” eller ”ibland” är ok!