Kategoriarkiv: Me, Coffee

Me Coffee 6 – grått

10 Aug 2026 N i n a

Posted on juli 14, 2011 by Coffee

det regnar
det blåser

jag säger till mig själv att gå ut ändå
jag skulle må bra efteråt om jag går en sväng
dessutom väntar nog Virre på mig
jag sa jag skulle komma förbi idag
på förmiddan
så nu ska jag först borsta tänderna

till och med bokstäverna är små idag

Vem var Virre???
Alltså! Klaga inte på mig! Originalet skrevs 2011, i juli. Jag flyttade hem till Helsningborg 1 februari, 2017 och nu är det augusti 2026.
Vem 17 kan komma ihåg alla detaljer???
(Jag tror, att hon i Kyrkan i Snöstorp hette, nej! kallades, (åtminstone av mig) för Virre. Vi låter det vara så!)

Me, Coffee, Min ostyriga penna

Me, Coffee – 5 Avtrubbad

9 Aug 2026 N i n a

Posted on juli 14, 2011 by Coffee

Vad är det för dag?
hmmm…
onsdag.
Nä torsdag! För ska man vara lite aspie som omväxling, så har klockan passerat midnatt så
nu är det torsdag.
Jo. jag är petig och jag märker ord.
Inklusive mina egna

(Egentligen är det augusti 2026 nu, just nu, när jag kopierar in text från det förflutna.
Funderar på om det förflutna även är det nuvarande.
Eller om det nuvarande är som det förflutna)

Orkar inte känna mig ledsen eller ensam.
Brukar annars ofta känna mig ledsen och ensam.

Utanför och udda.
Men inte nu.

Just nu är jag i känslolöshetens förlorande land…
I ett vitt ingenting…
I ett grått töcken…
Domnad…
Avtrubbad…
Utan tankar…

Ater choklad.
Hela månadsransonen på fyra dagar.
Roker.
TROTS att jag får ont i halsen och VET att det inte är bra för mig.
Trots att jag EGENTLIGEN inte röker.
Annat än när det är nåt särskilt.

～～～～

(Just NU! I augusti 2026, röker jag inte, aldrig, och har inte gjort på mycket länge! Se! Vissa saker går framåt! Blir bättre!
Men nu går vi tillbaka till 2011,
till tjejen med problem, som sitter med ångest och ensamhet,
till tjejen som tröstar sig med choklad och kaffelattar – och några bloss på en cigarett)

Köpte också en hink turkisk yoghurt, och en liter mjölk för att göra kaffelatte.
Proppade på mindre än två dygn i mig det mesta av yoghurten.
Med kanel och muscovadosocker och skivad banan.
Päron och nektariner.
Stora klickar på frukostomeletten.

Dricker kaffelatte.
Älskar kaffelatte. Men med tanke på att jag inte tål mjölkprodukter, är inte heller detta särskilt bra
för mig.
……………………. . . . . . . . . . . . . . . . …

Mesta tiden sitter jag i soffan med benen utsträckta framför mig.
Alldeles stilla ligger de och känns som platta, döda, främmande tingestar.
Men vet jag kan röra dem och gör det emellanåt.
Vet jag kan gå med dem och gör det också emellanåt.
Går på toaletten och kissar ut allt vatten jag dricker.

Går också då och då ut i köket och tömmer successivt kyl och frys.
Åt fyra stekta wienerkorvar sent i (går) kväll…
Borde inte gjort det heller.

Tillbaka i soffan.
Sätter igång en ny film.
Börjar en ny omgång patiens.

Benen ligger framför mig som överkokta tagliatelle. Tuggar i mig ännu en bit choklad och tänder en ny cigarett. Har pressat citron i mitt vattenglas…

Ser på ”Invasion” – 2007 års variant av The Body Snatchers…

(Även nu, 2026, går allting väldigt långsamt…
Dricker vatten, men har lite havssalt i, inte citron.
och benen är nog lite tagliatelle – trots allt)

Me, Coffee, Skrivande

Me, Coffee – 4 svårplacerad

27 Jul 2026 N i n a

Posted on juli 13, 2011 by Coffee

Sa hon.
Pyskan.
Alltså hon jag pratar med för att få reda på vad det är för fel på mig.

Det kan vara adhd i alla fall, fast hon inte tyckte det var glasklart.
Mycket lutar åt nån bipolär 2 variant. Kanske…
Bipolär soft, kanske!
Jag är inte tillräckligt manisk…
hehehe….

Eller också är jag ingenting!
Tänk! Jag kanske är så misslyckad, att jag inte ens är en ADHD eller en BIPOLÄR PERSONLIGHET!!!

– Jamen, bara deprimerad då? undrade jag. Lite försynt så där.
Att jag pratade fort fort och med större delen av kroppen under större delen av tiden undgick henne inte. Ändå hade jag sagt att jag var deprimerad, och upplever att jag har varit det länge, om än inte precis i stadiet då man vägrar krypa fram ur täcket eller struntar i den personliga hygienen.

Jag lever liksom i nåt limbo. Orkar inte ta mig för nåt, inte ens nåt som jag brukar tycka är roligt. Istället lägger jag patiens på datorn och slötittar på film. Struntar i att diska, laga mat, plocka undan, rensa skrivbordet, göra rent toaletten och tvättstället, gå ut med soporna!
Nej, där ljög jag. Jag tog påsen häromdagen. Den började lukta.

Men så träffar jag nån människa – som nu pyskan idag – och pratar och blir ganska så glad – eller om det är smått maniskt – för en stund men när jag sen går därifrån tappar jag lusten igen och beger mig sakta hemåt.
Tung.
Som bedövad.
Vill inte gå på stan, inte i butiker, inte fika, inte… nånting….

Jag går hem och lägger mig på soffan. Ser på film på stora dataskärmen och lägger patiens på laptopen. Slöar.

Hur i hela friden kan man vara rastlös samtidigt som man inte orkar ta sig för att göra nåt?
Ens nåt roligt!
Inte ens LÄSA!!!

~~~~

Hon noterade att jag för närvarande inte funderar över att ta livet av mig, utan bara har det i bakfickan om uti fall att…
Hon noterade att jag under livet skaffat på mig en mängd strategier och knep för att underlätta vardagen och hantera mig själv. Minska stressen.
Hon har noterat mycket om mig, och jag har fått fylla i flera olika tester. Den senaste pekade nog ändå på att jag kan vara adhd. Kanske…

Vore skönt om jag är nånting.
Jobbigt inte vara nånting alls.

Jag är kanske från en främmande planet???

~~~~

Me, Coffee

Me, Coffee – 3

23 Jul 2026 N i n a

tid

Posted on juli 12, 2011 by Coffee

Det är kyligare idag. Kyligare och blåsigare. Jag sveper en filt om mina axlar och en annan om mina fötter. Halvligger i soffan och väntar in tid.

Jag är i ett underligt maniskt depressivt tillstånd. Tankar flaxar som skrämda kråkor. Jag förmår inte lägga mig på kvällarna och – som idag – vaknar alltför tidigt och kan inte somna om.
För alla tankar som fladdrar och prasslar.

Samtidigt har jag ingen ork, ingen lust, ingenting. Gråten pressar på och bryter igenom med ojämna mellanrum. Jag tvivlar på mig själv och ser ingen mening med livet.
Andra stunder känner jag mig mest avdomnad. Hopplös.

Ögonen är tunga av sömnbrist men det är en sak jag måste göra.
Mitt undermedvetna har skapat strategier och trick för att underlätta livet. Mitt ena jag vill strunta i allt, ligga kvar på soffan, blunda och helst också sova. Mitt kloka strategiska jag gör måstesakerna för att slippa få surt efter.

Så nu ska jag cykla in till AF och få underskrivet den där blanketten. Sedan kan jag göra vad jag vill.
OM jag vill!