Kategori: Hälsa

Hälsa

Det metabola misstaget

N i n a

Det är så sjukt det här. Vi lever i ett demokratiskt land, med yttrandefrihet och rätten att välja sitt liv själv. Och så hittar man på det där med passet! För att bara nämna en sak. Förföljelse av en grupp människor – som tänker själva och väljer utefter det. Och som följd blir det allt mer Vi och Dom, där ”dom” blir mer eller mindre förföljda av ”vi”. Vem känner inte igen nazism i det här? Eller åtminstone folks dumhet och tendens att hacka på, trycka ner och jävlas på olika sätt med dem som inte tycker och tänker likadant som de själva.

Nu är det ju så, att viruset dödas inte av vaccinet. Men om det funkar som det ska, ska de som är vaccinerade ha skydd nog för att inte bli sjuka. Så det är alltså ”dom” som i så fall är i riskzonen. Inte ”vi”. Och ”dom” har av fri vilja valt att inte vaccinera sig. Eller nöjt sig med den första – som de kanske blev ruskigt sjuka av. Såsom undertecknad som nu, snart 9 månader senare, fortfarande har sviter efter vaccinationen.

Men så här funkar det inte i verkligheten. Folk kan inte var säkra på att få fullt skydd av de så kallade vaccinerna. Det finns åtskilliga nu som blir allvarligt sjuka i koviden. Trots att de blivit vaccinerade både 2 och 3 gånger. För att inte tala om de biverkningar som många får. Ibland riktigt allvarliga.

Astra Zenecas vaccin visade sig kunna bilda blodproppar, stroke i värsta fall. Pfizers och Modernas vacciner kan orsaka hjärtmuskelinflammation. Bara två exempel, det finns mera. Läs gärna den här artikeln på Anthropocene, och bli verkligt skrämd!

Vilka är det som försöker luras? Tillverkarna förstås. Big Pharma! Etablisemanget. De som tjänar enorma summor pengar på den här pandemin!

Att så snabbt få fram ett fungerande, så riskfritt vaccin som möjligt på den här korta tiden, är omöjligt! Normalt krävs det minst 7 till 10 år för att framställa ett bra fungerande vaccin, med oändliga antal tester under tiden. Detta är lurendrejeri i allra högsta grad, att få folk att tro det. 

Eller är det en avsiktlig metod att minska populationen globalt?

Det här vet inte folk i gemen, dom ville ha vaccin mer eller mindre omedelbart, men det går inte fortare att få fram ett vaccin för att man får mycket pengar till det. Det finns helt klart en tidsaspekt i framställandet.

Och så den här skräckpropagrandan som folk så gärna går på istället för att söka information på bred basis. Hur är det, gemene man, med källforskningen? Varför sväljer ni skräckpropagandan utan ens en gnutta eftertanke att söka efter mer information, oberoende information?

Okej! I början av pandemin var det kanske inte så många som kritiserade det här och publicerade sina åsikter. Det var heller inte lätt att hitta information från kritikerna. För det fanns säkerligen redan då. Men lyckligtvis är det allt fler nu som forskar i detta och går ut med annan, mer relevant information. Inte minst från de som själva är läkare. Med risken att bli av med sina jobb och sin läkarlegitimation eftersom de tänker själva och är modiga nog att både undersöka alla aspekter av det här och publicera det de skriver. Tack, ni som finns, vågar och kämpar för att sprida den här informationen!

Men vi ska inte nöja oss med att läsa om eller lyssna på info om den här pandemin, utan även kort fördjupa oss i ämnet Den metabola Pandemin. Och – peta i oss immunförsvarsuppbyggande ämnen. Såsom vitaminerna C och D3, zink, kolloidalt silver och – inte att förglömma – vitlök. 

Eftersom jag inte är medicinare, och inte heller någon expert på det här men oerhört intresserad, så har jag ändå en tendens att glömma namn på mediciner som nämns, men flera av dessa personer som skriver om det här, har även nämnt att de mediciner som faktiskt hade kunnat stoppa pandemin redan i sin linda, förbjöds väldigt snabbt. Man nonchalerar och viftar bort att vitaminerna D3 och C skulle kunna fungera, och lobbyverksamheten undersöker noga den digitala marknaden efter allt som skrivs om pandemin och vaccinerna, och kritiken de finner blir i bästa fall bara raderat. 

Men de som yttrar sig om det här, liksom de som skriver om det sjuka i vår kosthållning – sockerbaserat och med rädsla för fett som matats i oss sen framför allt 60-talet – blir allt fler. Det är den metabola pandemin som skördar mängder med människoliv, inte koviden. 

Hälsa

Om nyttan – eller onyttan – av mjölk

N i n a

Nedanstående är ett utdrag ur Boken ”Välj Hälsa” skriven av Stig Bengmark, och jag håller fullkomligt med.

”För mig som studerat ämnet på djupet är det fortsatta helgonförklarandet av komjölken en gåta. Kanske blandar man ihop modersmjölkens nytta med den animaliska mjölkens onytta för människan? Ingenting kan i så fall vara mer felaktigt.

Många äldre minns helsidesannonserna med kända personer som tog glada skutt upp i luften. Texterna hade alla samma innehåll: »Mjölk ger starka ben!«

Flera år senare publicerades en solid svensk undersökning som följde cirka 61 000 kvinnor och 45 000 män från Uppsala, Västmanland och Örebro i drygt 20 år. De som konsumerade mycket mjölkprodukter (mjölk, ost, smör och yoghurt) hade en statistiskt säkerställd högre andel för tidig död. Inte förvånande uppvisade de också en större andel benbrott, det vill säga tecken på benskörhet. Efter drygt tjugo år hade faktiskt 15 000 av kvinnorna avlidit, och drygt 17 000 haft någon typ av fraktur. Bland männen, som följdes upp efter elva år, hade 10 000 av cirka 45 000 avlidit, och 5 000 haft en fraktur.

Man kan leka med tanken att de svenska böndernas produktion hade varit lika hårt övervakad som tobaksindustrin i USA, där företagen med jämna mellanrum blivit dömda till flermiljardskadestånd (i dollar) för »missvisande marknadsföring«. När man i USA insåg att tobaksodlandet var på upphällningen, satsade den federala regeringen många miljarder dollar på att ta fram alternativa grödor. Bland annat hjälpte man sina tidigare tobaksbönder att komma igång med odling av jordnötter, ärter, bönor och dylikt.

Men nej. I Sverige finns den skyddande handen kvar över mjölkproducenterna. Trots alla dess mörka siffror tycks mejeriindustrin kunna känna sig trygg – dess produkter är sedan århundraden »helgonförklarade« och får inte ifrågasättas.”

Hälsa

Äppelcidervinäger mot vårtor?

N i n a

Jo, jag har läst om det, att äppelcidervinäger kan användas för att ta bort vårtor. (Kan över huvud taget nånting ta bort vårtor?) Förr fanns det nåt man kallade gentiana blått, en blålila vätska som man penslade på vårtorna och efter bara en ganska kort tid hade de försvunnit.

På apoteket kunde man köpa en penna som man liksom ritade på vårtan för att den skulle dra till skogs och aldrig mer komma tillbaka. Men jag minns inte vad den kallades, eller vad det var för ämne som var verksamt. Minns inte om det faktiskt fungerade ens. Tror det.

Nu kan man på apoteket köpa en sorts vårtborttagningsmedel i en liten brun flaska som luktar starkt och vidrigt. I korken sitter det fast en liten spatel som man ska applicera vätskan med på vårtan.

Stark, står det på etiketten på den jag köpte. Innehållet är bland annat mjölksyra, salicylsyra, etanol och eter. Inte undra på att det luktar starkt och vidrigt.

Funkar det? Nja, kanske om man står ut. Det står att man ska applicera en gång om dagen. Har testat. Först torkar det till och blir vitt. Sen nöts det vita bort och inget verkar ha hänt.

Det går inte att göra det här experimentet varje dag. Till och med om man duttar på nytt efter två eller tre dagar, kanske ännu lite längre, så svullnar fingret och det gör förbaskat ont! Så efter ett antal tester med ett antal dagar emellan gav jag upp. Duttade på en gång och struntade i gång två.

Vad händer då? Jo efter ett tag, en och en halv till två veckor efter, torkar liksom översta skiktet på vårtan in och efter ytterligare några dagar kan man peta, dra och lirka bort det där skiktet. Men inte har det tagit död på vårtan inte! Den kommer igen och fortsätter växa.

Ja? Vilken av de här två väljer ni?

Sen hade jag då läst det där om äppelciderinäger, och för ett par dagar sedan beslöt jag testa.

Jag hade köpt Kung Markatta’s ekologiska raw, ofiltrerad äppelcidervinäger med moder. Jag brukar ta en skvätt av den i ett glas vatten och ha som måltidsdryck, och tycker det är gott. Däremot tycker jag inte den är god att göra en vinegrette av. Vet inte varför, men det blir en väldigt konstig smak tillsammans med olivoljan och kryddorna. Tycker jag, alltså. Har en vanlig neutral till det och när jag bakar.

Men nu valde jag alltså den här raw, levande vinägern. Blötte ner en bomullssudd, la den på vårtan – som sitter på vänster pekfinger – och fäste fast den med vanligt plåster.

Det röda som syns, är bara ett litet plåster på baksidan för att hålla ihop det andra. Det var lite för kort, för att gå tillräckligt omlott.

Sen fick jag ju blöta den då och då, och dessutom blev det att jag diskade med plåstret och bomullssudden kvar så fingret blev alldeles vitskrynkligt där plåstret och sudden var. Då blev ju huden väldigt mjuk och det gick att nypa och peta bort en del av kanterna på vårtan.

Det verkar som att det fungerar!!! Jag borde kanske ha tagit en bild på ”före” så jag också hade kunnat ta en bild på ”efter”, men det tänkte jag inte på. Men efter bara – jag hur många dagar är det nu sedan jag la på första vinägersudden? Tre? Fyra? Nånstans där i alla fall.

Som synes, plåster på plåster…

Och vet ni vad! Vårtan är mindre redan! Trots att jag inte haft nån våt vinägersudd där hela tiden. Jag tycker mig minnas att det skulle kunna ta minst ett par veckor innan en vårta försvann, men jag misstänker starkt att det går fortare nu eftersom jag tog just den här vinägern. Det måste ju vara extra kraft i den eftersom den är levande, inte bara sur-syrlig.

Vårtor orsakas tydligen av virus, och äppelcidervinägern tar helt enkelt död på viruset – ergo, även på vårtan.

 

Hälsa

Inte om komjölk

N i n a

Eller i vart fall om mjölk! Växtmjölk! Och om socker.

Har ni tänkt på så söta de är, de där mjölksorterna gjorda av havre, mandel, soja och så vidare? Nej, jag tänkte väl det! Det har inte jag heller gjort, trots att jag läst Ann Fernholms artikel om hur mycket socker det faktiskt är i de där mjölksorterna.

Jaha, tänkte jag när jag läste det, men jag upplevde det inte. Jag kände att det var en viss sötma, men var det bara lite sötma eller var det verkligen sött?

Inte förrän jag nu slutade köpa Alpros sojamjölk barista och istället började mixa min egen mjölk, fast på mandel och sesamfrön istället för havre, som jag verkligen förstod hur otroligt söta de där mjölksorterna faktiskt är. Inte som smågodis förstås, men likväl – söta!

Och i och med det, ganska så rejält beroendeframkallande.

Jag har tidigare tänkt att sluta köpa den där mjölken. Hade ju läst på innehållsföreckningen och jag gillade inte antalet tillsatsämnen. Vill egentligen ha så ”rena” produkter som möjligt och ingenting som är processat! Så de där E-ämnena tilltalade mig inte alls. Insåg också att jag drack mer kaffe än jag kanske egentligen borde, för att inte tala om muggen med varm choklad på kvällarna. Så onödiga kalorier! Så onödig kostnad! och varför bidra mer än nödvändigt till sopberget, när det faktiskt är ganska enkelt att själv göra mjölk?

Okej! Riktigt likadant blir det ju inte, men inte bara dugligt ändå, utan bra mycket nyttigare. Och inte för att jag har räknat på det, men sunda förnuftet säger att det i längden blir bra mycket billigare. Så…

  • inga E-nummer
  • inget processat socker
  • ingen processad produkt
  • inte beroendeframkallande, alltså…
  • dricker man inga onödiga mängder mjölk eller kaffe eller varm choklad

För övrigt så dricker jag aldrig mjölk glasvis, oavsett om det är frågan om djurmjölk eller växtmjölk. Det är bara till kaffe och varm choklad som jag använder mjölk.

Jag tycker också att det är helfånigt att använda köpt växtmjölk, till exempel mandelmjölk, och göra smoothisar med såna som vätska. Mixa hellre med lite mandlar och använd sedan vatten som vätska. Det blir en win-win situation. För den köpta mandelmjölken innehåller otroligt lite mandel – men tillsatser och socker. Medan den hemgjorda mandelmjölken, bara innehåller mandel och vatten. Hur gräddig man sedan vill ha den, bestämmer man själv. Liksom om man silar mjölken. Massan man då tar bort kan man baka bröd med.

Win-win, som sagt.
Och läs gärna Ann Fernholms undersökning av Oatly’s havredryck HÄR!

Varm choklad, förstås. Den här gången.

Hälsa, Med andra tankar

Ibland händer det!

N i n a

Jo men visst! Ibland händer det, och saker förändras. Ibland till det sämre, som till exempel när jag blev vaccinerad och kraschade nästan totalt. Fick inte feber, och kanske det var nåt mer som jag slapp, men resten av biverkningarna kom. Fastnade. Och satt kvar… satt kvar… satt kvar…

Trötthet. Ingen energi. Hjärndimma. Den där kroppen som redan innan tampades med stelhet och i viss mån värk, blev nu näst intill omöjlig. Värst nätterna. Eller rättare sagt morgnarna. Stel i nacken. En sorts yrsel som ine hade sin rot i balanssinnet utan just i musklerna. Det surrade och knakade och knäppte överallt. Och efter att ha gjort något fysiskt, till och med om jag hade suttit eller stått för mycket, blev den helt slut. Det enda som någorlunda hjälpte var att sitta i soffan med värmedynan.

Sen var det magen också. Som om jag hade drabbats av IBS. Vilket jag aldrig någonsin tidigare haft besvär av. Magkatarr hade jag ofta förr, när jag var ung. Och jag fick diagnosen fibromyalgi 2008. Tretton år sedan. Känns som längre. Men något i stil med IBS har jag aldrig haft, och det kändes vidrigt.

Problemen med magen innan jag fann ut att jag inte tålde gluten, var förstås fruktansvärt jobbiga. Men ändå inget i stil med det här. Särskilt som det var i kombination med den där tröttheten, hjärndimman och så vidare.

Jag fick förstås gjort det absolut viktigaste. Men sen kände jag mig helt slut. Det gick ju inte över heller! Kändes orättvist. Många kände inte av vaccinationen alls. kanske lite ont i armen bara. Till och med dom som åt någon form av mediciner. En och annan blev lite sämre. Lite feber och influensakänningar. Men det var oftast över inom en vecka.

Nu långt senare, har man förstås hört talas om att det varit fler som blivit lika sjuka av vaccinationen som jag. Min kranio-sakral-terapeut berättade att hon hört fler klaga över samma sak, och att det kan sitta i under upp till ett år.

Ja men, hör jag en del säga, tänk om du inte hade blivit vaccinerad! Då hade du kanske blivit riktigt rejält sjuk i Corona, och till och med dött!

Jaja, så blev det ju för en och annan… av de som jag hört talas om som just dött i i Corona, så har majoriteten av dem varit de som redan var allvarligt sjuka.

Så har jag också fått mig berättat om de som blivit vaccinerade, två gånger till och med, ändå blivit sjuka. Och rejält sjuka dessutom.

Vilka tjänar på det här egentligen? Jo läkemedelsföretagen förstås. Och de som ligger bakom allt det där med att skaffa fram vacciner till varje pris. Och nu har man dessutom börjat på en tredje omgång av vaccinationer. Plus sån där vanlig säsongsinfluensa. För dom över 65. Så dom som vill kan få båda de där vaccinationerna på samma gång.

Snacka om att spruta in gifter i folk. Men det där med Big Food och Big Pharma är ju inga nyheter precis. Vad tänker de göra när de fått död på de flesta människorna på vård jord?

Jo de första som går åt är förstås de så kallade I-länderna. USA är väl värst kan jag tänka, med Monsanto och Coca Cola och McDonalds. Men resten av I-världen ligger säkert inte långt efter.

Funderade just här om dagen på att jag skulle försöka kolla upp varifrån vi får den majs som säljs här i Sverige. Med allt sitt GMO och annat. Och hur är det med soyan! Också GMO. Och så allt socker som finns i i stort sett allting. All processad mat.

Beroendeframkallande. För att vi ska köpa och stoppa i oss mera av de varorna. Bli fetare och sjukare och sen beroende av läkemedel dessutom, som gör oss ännu sjukare.

En av de sjuka sakerna i det här förfarandena, är att man fokuserar på symptom istället för orsaken till symptomen. Högt blodtryck till exempel! Sänk trycket med mediciner men bry dig inte om orsaken till det höga blodtrycket. Samma sak med diabetes 2. Och nu är det ju vissa sjukdomar som får beteckningen Diabetes 3 av vissa förståndiga typer. Alzheimers till exempel.

Det här sockerätandet tar död på människorasen.

Och vi talar om autoimmuna sjukdomar. Kroppen försöker skydda sig själv så gott den kan, men istället tar den död på sig.

För 50 år sedan och tidigare, var det bara ett fåtal – förhållandevis – som var överviktiga. Nu är det enligt den siffra jag senast såg, mer än 40% av befolkningen. I vissa områden långt mera.

Jag memorerade inte allt, och för övrigt är det inte tänkt att jag ska ha en vetenskaplig blogg. Bara en tyckarblogg, i vissa fall med en upprorig känsla bakom. Och siffror är väl det som är svårast att lägga på minnet.

Ja, jag började ju med att skriva om att jag blev så dålig av vaccinationen. Det var i början av maj. Och även om det var värst då i början, de första veckorna, så gick det liksom upp och ned under tiden som gick.

Och jag tyckte det började kännas bättre, och i slutet av september – är det verkligen mer än en månad sedan!!!! – när gymmet erbjöd två månader till halva priset och ingen startavgift, som jag beslöt börja gå där igen. Måste ta tag i mig igen, och röra på sig är ju alltid bra.

Jag cyklade förstås, och även om det inte hade varit lika smärtfritt och skönt som det var förr, tyckte jag mig ändå som om det började bli lättare. Rättare sagt, själva cyklandet gick ganska bra även om jag inte hade kunnat öka på sträckorna, men efteråt! När jag klev av cykeln! Hade det ända sen vaccinationen, nästan varje gång, känts som om jag skulle ramla omkull. Svaga ben, ont i ryggen…. jag tyckte det var som att det hade börjat ge med sig.

Så var det första gången på gymmet igen. Jag försökte ta det försiktigt. Lårpressen var ett måste eftersom jag hade börjat känna av ischiassmärtorna igen efter att ha varit borta länge, och då tidigare hade just lårpressen hjälpt mig bli av med de problemen. Och sen lite allmänt för armar och rygg och lite mage. Minsta möjliga motstånd, men ändå såpass att det kändes att jag gjorde nåt. Var lite rädd att jag hade tagit i för mycket med ryggmusklerna, men när jag sedan gick därifrån med cykeln kändes det bara bra.

Det var härligt väder den dagen, och jag tog mig en omväg. Först gående, men sen tog jag cykeln resten av biten. Det kändes inte helt kul i kroppen när jag kom hem, men det var okej.

Dagen därpå, som var en tisdag, kändes det också bra. Men onsdag morgon var det som förgjort! Musklerna hade stelnat till nåt enormt under natten, särskilt de sista före morgonen, att det var som om de hade klistrat ihop sig, särskilt i höftpartiet och ryggen. Det kändes som om jag legat lite svängd på kroppen, och musklerna hade fastnat i varandra. Jag lyckades ta mig till toaletten i alla fall, trots att det kändes som om jag skulle ramla omkull.

Tillbaka, inte till sängen utan till soffan. Det var såpass tidigt att det ännu inte var ljust, och dessutom har jag värmedynan vid soffan. Det är inte första gången jag placerat mig där när ryggen och höftområdet jäklats med mig.

Somna om gick inte, men jag hade pallrat upp några kuddar på lagom sluttande sätt, och så lagt mig själv på dem med värmedynan emellan. Och täcke och filt. Tiden gick sakta medan jag först försökte somna om men sedan bara låg och funderade. Vart skulle jag vända mig för att få hjälp med det här?

Läkarstationen? Nej. Det vore lönlöst. Möjligen skulle jag få värktabletter – om jag alls fick en tid samma dag. När jag kollade min läkarstation på 1177 fanns det varken tid hos läkare eller sjuksyster ledig. Dessutom – värktabletter??? Tabletter för symptomen – inte på orsaken till symptomen!

Så vad är det som orsakar symptomen, förresten???

Min KS-terapeut? Hon skulle kunna ge mig massage, om så bara tio femton minuter. Även om jag inte hade stor förhoppning om det, jag vet hon är jättemycket inbokad, men skrev jag i alla fall ett mejl och frågade.

Jag satt fortfarande kvar med värmedynan medan jag googlade hit och dit, och minterna gick. Vad fanns det för alternativ att tillgå? Nån massage som inte var för långt bort från här där jag bor. Det fanns kiropraktor nära, men kom på att jag faktiskt hade varit där en gång för några år sedan. Ja, mina muskler har varit problematiska under många år faktiskt, även om det successivt blivit värre på senare tid. Särskilt efter den 5 maj.

Så jag fortsatte googla på massörer och liknande. Ratade de som låg för långt bort, som inte hade nån hemsida där jag kunde få nån information, de som var för dyra eller för poshiga. Det finns ett gym ganska nära men gå dit… jag visste att där fanns det visserligen resursen men var också superdyra.

Så hittade jag till slut en kvinnlig massör som kan ett flertal olika typer av massage, lite annat också, samt hade fått ett flertal mycket positiva kommentarer. Från början hade jag tänkt mig vanlig klassisk massage, men när jag såg att det inte bara fanns en ledig tid samma eftermiddag kvart i tre , utan att jag också kunde välja Aromoljemassage på 40 minuter för bara 595 kr, så bestämde jag mig för det och bokade in mig.

Under förmiddagen blev jag kvar i soffan, men successivt släppte det värsta av den grymma stelheten. Jag var uppe nån liten stund, satte mig med värmedynan igen, gick uppe lite och så vidare. Fick i mig lite att äta både som frukost och lunch, och sedan gick det bra att cykla till massören.

Bara cirka 3 km dit och inga uppförsbackar. Det gick bra ta sig dit och det var ljuvligt med den där massagen. Precis direkt efter att jag klev upp igen från britsen knöt sig ryggmusklerna, men det släppte relativt snabbt. Var lite knepigt då med en gång när jag var på toaletten. Men sen så kändes det helt okej. Betalade, bytte några ord med massören och gick ut till min cykel. Och gick faktiskt hela vägen hem.

Det vill säga, jag blev ju vansinnigt kissenödig igen efter ett tag, men lyckligtvis skulle jag passera ett musei/parkområde där det fanns toaletter, och som inte stängde förrän klockan 16. Dit skulle jag hinna. Lyckligtvis. Men sen kunde jag gå resten av vägen hem innan jag bev kissenödig nästa gång. Och sen var det ett fasligt rännande till toan, flera gånger om, den dagen.

Glömde inte att dricka nytt vatten… och den där massagen gjorde nytta…

Men den tog ju inte bort alla problem för all framtid. Tyvärr! Så där fortsatte jag mitt muskelstela liv i tron på att jag åt nyttigt och bra för kroppen, fullkorn och bönor och annat som uppenbart skulle ge mig de näringsämnen jag behöver, så vad i hela friden var det för fel på mig egentligen!!! Min syster hade MS – men det stämde inte med symptomen. TBE? Nej det stämde inte heller. ?????

Sen den dagen har jag inte kommit iväg igen till gymmet, men kanske snart?

Hälsa, Med andra tankar

Ibland händer det!

N i n a

Jo men visst! Ibland händer det, och saker förändras. Ibland till det sämre, som till exempel när jag blev vaccinerad och kraschade nästan totalt. Fick inte feber, och kanske det var nåt mer som jag slapp, men resten av biverkningarna kom. Fastnade. Och satt kvar… satt kvar… satt kvar…

Trötthet. Ingen energi. Hjärndimma. Den där kroppen som redan innan tampades med stelhet och i viss mån värk, blev nu näst intill omöjlig. Värst nätterna. Eller rättare sagt morgnarna. Stel i nacken. En sorts yrsel som ine hade sin rot i balanssinnet utan just i musklerna. Det surrade och knakade och knäppte överallt. Och efter att ha gjort något fysiskt, till och med om jag hade suttit eller stått för mycket, blev den helt slut. Det enda som någorlunda hjälpte var att sitta i soffan med värmedynan.

Sen var det magen också. Som om jag hade drabbats av IBS. Vilket jag aldrig någonsin tidigare haft besvär av. Magkatarr hade jag ofta förr, när jag var ung. Och jag fick diagnosen fibromyalgi 2008. Tretton år sedan. Känns som längre. Men något i stil med IBS har jag aldrig haft, och det kändes vidrigt.

Problemen med magen innan jag fann ut att jag inte tålde gluten, var förstås fruktansvärt jobbiga. Men ändå inget i stil med det här. Särskilt som det var i kombination med den där tröttheten, hjärndimman och så vidare.

Jag fick förstås gjort det absolut viktigaste. Men sen kände jag mig helt slut. Det gick ju inte över heller! Kändes orättvist. Många kände inte av vaccinationen alls. kanske lite ont i armen bara. Till och med dom som åt någon form av mediciner. En och annan blev lite sämre. Lite feber och influensakänningar. Men det var oftast över inom en vecka.

Nu långt senare, har man förstås hört talas om att det varit fler som blivit lika sjuka av vaccinationen som jag. Min kranio-sakral-terapeut berättade att hon hört fler klaga över samma sak, och att det kan sitta i under upp till ett år.

Ja men, hör jag en del säga, tänk om du inte hade blivit vaccinerad! Då hade du kanske blivit riktigt rejält sjuk i Corona, och till och med dött!

Jaja, så blev det ju för en och annan… av de som jag hört talas om som just dött i i Corona, så har majoriteten av dem varit de som redan var allvarligt sjuka.

Så har jag också fått mig berättat om de som blivit vaccinerade, två gånger till och med, ändå blivit sjuka. Och rejält sjuka dessutom.

Vilka tjänar på det här egentligen? Jo läkemedelsföretagen förstås. Och de som ligger bakom allt det där med att skaffa fram vacciner till varje pris. Och nu har man dessutom börjat på en tredje omgång av vaccinationer. Plus sån där vanlig säsongsinfluensa. För dom över 65. Så dom som vill kan få båda de där vaccinationerna på samma gång.

Snacka om att spruta in gifter i folk. Men det där med Big Food och Big Pharma är ju inga nyheter precis. Vad tänker de göra när de fått död på de flesta människorna på vård jord?

Jo de första som går åt är förstås de så kallade I-länderna. USA är väl värst kan jag tänka, med Monsanto och Coca Cola och McDonalds. Men resten av I-världen ligger säkert inte långt efter.

Funderade just här om dagen på att jag skulle försöka kolla upp varifrån vi får den majs som säljs här i Sverige. Med allt sitt GMO och annat. Och hur är det med soyan! Också GMO. Och så allt socker som finns i i stort sett allting. All processad mat.

Beroendeframkallande. För att vi ska köpa och stoppa i oss mera av de varorna. Bli fetare och sjukare och sen beroende av läkemedel dessutom, som gör oss ännu sjukare.

En av de sjuka sakerna i det här förfarandena, är att man fokuserar på symptom istället för orsaken till symptomen. Högt blodtryck till exempel! Sänk trycket med mediciner men bry dig inte om orsaken till det höga blodtrycket. Samma sak med diabetes 2. Och nu är det ju vissa sjukdomar som får beteckningen Diabetes 3 av vissa förståndiga typer. Alzheimers till exempel.

Det här sockerätandet tar död på människorasen.

Och vi talar om autoimmuna sjukdomar. Kroppen försöker skydda sig själv så gott den kan, men istället tar den död på sig.

För 50 år sedan och tidigare, var det bara ett fåtal – förhållandevis – som var överviktiga. Nu är det enligt den siffra jag senast såg, mer än 40% av befolkningen. I vissa områden långt mera.

Jag memorerade inte allt, och för övrigt är det inte tänkt att jag ska ha en vetenskaplig blogg. Bara en tyckarblogg, i vissa fall med en upprorig känsla bakom. Och siffror är väl det som är svårast att lägga på minnet.

Ja, jag började ju med att skriva om att jag blev så dålig av vaccinationen. Det var i början av maj. Och även om det var värst då i början, de första veckorna, så gick det liksom upp och ned under tiden som gick.

Och jag tyckte det började kännas bättre, och i slutet av september – är det verkligen mer än en månad sedan!!!! – när gymmet erbjöd två månader till halva priset och ingen startavgift, som jag beslöt börja gå där igen. Måste ta tag i mig igen, och röra på sig är ju alltid bra.

Jag cyklade förstås, och även om det inte hade varit lika smärtfritt och skönt som det var förr, tyckte jag mig ändå som om det började bli lättare. Rättare sagt, själva cyklandet gick ganska bra även om jag inte hade kunnat öka på sträckorna, men efteråt! När jag klev av cykeln! Hade det ända sen vaccinationen, nästan varje gång, känts som om jag skulle ramla omkull. Svaga ben, ont i ryggen…. jag tyckte det var som att det hade börjat ge med sig.

Så var det första gången på gymmet igen. Jag försökte ta det försiktigt. Lårpressen var ett måste eftersom jag hade börjat känna av ischiassmärtorna igen efter att ha varit borta länge, och då tidigare hade just lårpressen hjälpt mig bli av med de problemen. Och sen lite allmänt för armar och rygg och lite mage. Minsta möjliga motstånd, men ändå såpass att det kändes att jag gjorde nåt. Var lite rädd att jag hade tagit i för mycket med ryggmusklerna, men när jag sedan gick därifrån med cykeln kändes det bara bra.

Det var härligt väder den dagen, och jag tog mig en omväg. Först gående, men sen tog jag cykeln resten av biten. Det kändes inte helt kul i kroppen när jag kom hem, men det var okej.

Dagen därpå, som var en tisdag, kändes det också bra. Men onsdag morgon var det som förgjort! Musklerna hade stelnat till nåt enormt under natten, särskilt de sista före morgonen, att det var som om de hade klistrat ihop sig, särskilt i höftpartiet och ryggen. Det kändes som om jag legat lite svängd på kroppen, och musklerna hade fastnat i varandra. Jag lyckades ta mig till toaletten i alla fall, trots att det kändes som om jag skulle ramla omkull.

Tillbaka, inte till sängen utan till soffan. Det var såpass tidigt att det ännu inte var ljust, och dessutom har jag värmedynan vid soffan. Det är inte första gången jag placerat mig där när ryggen och höftområdet jäklats med mig.

Somna om gick inte, men jag hade pallrat upp några kuddar på lagom sluttande sätt, och så lagt mig själv på dem med värmedynan emellan. Och täcke och filt. Tiden gick sakta medan jag först försökte somna om men sedan bara låg och funderade. Vart skulle jag vända mig för att få hjälp med det här?

Läkarstationen? Nej. Det vore lönlöst. Möjligen skulle jag få värktabletter – om jag alls fick en tid samma dag. När jag kollade min läkarstation på 1177 fanns det varken tid hos läkare eller sjuksyster ledig. Dessutom – värktabletter??? Tabletter för symptomen – inte på orsaken till symptomen!

Så vad är det som orsakar symptomen, förresten???

Min KS-terapeut? Hon skulle kunna ge mig massage, om så bara tio femton minuter. Även om jag inte hade stor förhoppning om det, jag vet hon är jättemycket inbokad, men skrev jag i alla fall ett mejl och frågade.

Jag satt fortfarande kvar med värmedynan medan jag googlade hit och dit, och minterna gick. Vad fanns det för alternativ att tillgå? Nån massage som inte var för långt bort från här där jag bor. Det fanns kiropraktor nära, men kom på att jag faktiskt hade varit där en gång för några år sedan. Ja, mina muskler har varit problematiska under många år faktiskt, även om det successivt blivit värre på senare tid. Särskilt efter den 5 maj.

Så jag fortsatte googla på massörer och liknande. Ratade de som låg för långt bort, som inte hade nån hemsida där jag kunde få nån information, de som var för dyra eller för poshiga. Det finns ett gym ganska nära men gå dit… jag visste att där fanns det visserligen resursen men var också superdyra.

Så hittade jag till slut en kvinnlig massör som kan ett flertal olika typer av massage, lite annat också, samt hade fått ett flertal mycket positiva kommentarer. Från början hade jag tänkt mig vanlig klassisk massage, men när jag såg att det inte bara fanns en ledig tid samma eftermiddag kvart i tre , utan att jag också kunde välja Aromoljemassage på 40 minuter för bara 595 kr, så bestämde jag mig för det och bokade in mig.

Under förmiddagen blev jag kvar i soffan, men successivt släppte det värsta av den grymma stelheten. Jag var uppe nån liten stund, satte mig med värmedynan igen, gick uppe lite och så vidare. Fick i mig lite att äta både som frukost och lunch, och sedan gick det bra att cykla till massören.

Bara cirka 3 km dit och inga uppförsbackar. Det gick bra ta sig dit och det var ljuvligt med den där massagen. Precis direkt efter att jag klev upp igen från britsen knöt sig ryggmusklerna, men det släppte relativt snabbt. Var lite knepigt då med en gång när jag var på toaletten. Men sen så kändes det helt okej. Betalade, bytte några ord med massören och gick ut till min cykel. Och gick faktiskt hela vägen hem.

Det vill säga, jag blev ju vansinnigt kissenödig igen efter ett tag, men lyckligtvis skulle jag passera ett musei/parkområde där det fanns toaletter, och som inte stängde förrän klockan 16. Dit skulle jag hinna. Lyckligtvis. Men sen kunde jag gå resten av vägen hem innan jag bev kissenödig nästa gång. Och sen var det ett fasligt rännande till toan, flera gånger om, den dagen.

Glömde inte att dricka nytt vatten… och den där massagen gjorde nytta…

Men den tog ju inte bort alla problem för all framtid. Tyvärr! Så där fortsatte jag mitt muskelstela liv i tron på att jag åt nyttigt och bra för kroppen, fullkorn och bönor och annat som uppenbart skulle ge mig de näringsämnen jag behöver, så vad i hela friden var det för fel på mig egentligen!!! Min syster hade MS – men det stämde inte med symptomen. TBE? Nej det stämde inte heller. ?????

Sen den dagen har jag inte kommit iväg igen till gymmet, men kanske snart?

Hälsa

Om komjölk

N i n a

Komjölk är inte precis det bästa en människa kan föda sig med. Trots allt så är det för kalvens skull som kon producerar mjölk. Vi är som spädbarn anpassade att dricka mjölk från våra mammor, men varken som barn eller vuxna är vi anpassade till att inmundiga något annat djurs mjölk. Vuxna individer ska inte dricka mjölk överhuvudtaget. Det är till och med så, att mjölk (och produkter därav) är det födoämne som är vanligast att man är allergisk mot.

Varför bör man inte dricka mjölk, och särskilt inte när man är förkyld? Jo, för mammor har i åtskiliga generationer känt till, att mjölk är slembildande. Och visst är det så! Det vet jag av egen erfarenhet. Och varför har mjölken då blivit ett så vanligt födoämne?

Tja, till en början kanske för att det var det som fanns att tillgå för att hålla svälten borta. Kon producerar ju mer mjölk – under gynnsamma förhållanden – än vad en kalv behöver. Och nu pratar vi om direkt från kon till konsumenten. Utan några mellanhänder. Senare subventionerades mjölkproduktionen just för att det var relativt billig mat med bra näringsvärde.

Den ende som ska dricka kons mjölk…

Enligt Wikipedia: ”Historiskt utvecklar människan laktosintolerans i vuxen ålder, antagligen för att vänja henne av med att dia (hos naturfolk kan barnen ammas upp till fem års ålder).[1] När människan i Europa blev bofast under stenåldern och började idka boskapsskötsel gjorde bristen på näringsämnen djurmjölk till en viktig berikning av kosten.

Vid samma tid muterade människan i Europa så att hon kunde spjälka laktosen, mjölksockret. I andra områden i världen är laktosintolerans mycket vanligt, och yttrar sig genom dålig mage vid ett intag av individuellt varierande mängder mjölkprodukter. Generellt har mjölk en avsevärt mindre prominent plats i kosten för vuxna i Afrika och Asien, även om det även här finns kulturer som under lång tid använt sig av mjölkprodukter, t.ex. den indiska.

I västvärlden raffineras livsmedlet mjölk oftast på mejerier, en processen som kan innebära separering, pastörisering,standardisering och homogenisering. Mjölk kan förädlas till filmjölk, yoghurt, smör, grädde, ost, messmör och kvarg.”

Pastöriseringen förstör visserligen bakterier, det var framför allt tuberkulosen man var rädd för, men förstör samtidigt viktiga enzymer. När man läser om högpastörisering och åtföljande lång hållbarhet på mjölk, kan man undra om det över huvud taget är en produkt som har rätt att kallas mjölk. Har det över huvud taget rätt att kallas livsmedel!!!

Homogenisering slår sönder de naturliga fettansamlingarna till små, små klumpar. Det ser kanske trevligare ut att slippa grädden på ytan, men förstör mer än det tillför mjölken. Bland annat upptas dessa små fettpartiklar mer eller mindre direkt genom tarmslemhinnan, när de istället borde ha brutits ner i matsmältningsbara molekyler med hjälp av gallan.

Mjölken var säkerligen nyttigare och en mer naturlig produkt på trettiotalet.

Pastörisering är uppvärmning av vissa livsmedel, framför allt mjölkprodukter till en viss temperatur för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer. Pastörisering av mjölk sker på ett mejeri. Man skiljer på hög- och lågpastörisering. Vid lågpastörisering sker en kortvarig upphettning till 72-74 grader följt av snabb nerkylning. Vid lågpastörisering behålls smaken i större utsträckning än vid högpastörisering som sker vid 105-110 grader och som görs för att ge produkten högre hållbarhet. 

Hälsa, Med andra tankar

Har gjort det igen!!!

N i n a

Varit som död för världen alltså. Haft uppehåll med bloggandet! Helt oplanerat! Helt oväntat! Kom som en stor överraskning – inte minst för mig!

Fast nu när jag äntligen kom mig för att komma hit igen, ser jag att senaste blogginlägget – före detta alltså – har rubriken stiltje. Och jag skriver om tystnad och flunsa (om det nu var det) och tröjstickning. Som blev mer eller mindre en katastrof.

Men måste väl så här i eftertankens kranka blekhet, även erkänna – åtminstone för mig själv – att jag liksom inte hade nåt att komma med. Hade inte haft på länge, kände jag! Inte kunde jag skriva brännande och välskrivna artiklar om viktiga saker. Inte kunde jag skriva vackert och innerligt om vardagslivets sorger och glädjeämnen. Inte kunde jag skriva ditten och inte kunde jag skriva datten, tyckte jag. Jag kände mig så vansinnigt tråkig i bloggandet!

Okay! Dessutom mådde jag inte riktigt bra.

Det känns som om jag haft en virus i kroppen i princip hela vintern. Och för att nu göra en lång historia kort – jag skrev först alltihop och det blev dödstråkigt – två segdragna nånting, utan feber men med influensaont i kroppen, viss sjukkänsla om än ganska svag och just det – inte så långvarigt. Efteråt kändes det fortfarande stelt och segt och knepigt ont.

Men sen så!

Förra tisdagen – för 1,5 vecka sedan – hände det IGEN!!!! Fast denna gången på riktigt. Nån form av kräksjuka. Började må illa på kvällen, kräktes  – feber 38,5 – behövde kräkas på natten – flera gånger om, men det kom inget!!!! Hur obehagligt är inte DET! När det kramp-spasmar i midjehöjd men utan resultat.

Sov mellan varven. Ringde läkarstationen på morgonen. Sov. 38 i temp då. Sov. Kräktes halv elva. Denna gången på riktigt. TACK OCH LOV!!! Får man väl säga. Kvart i elva ringde läkarstationen upp mig. Fick förhållningsorder vad jag skulle göra om jag blev sämre, och så sa hon till mig att ringa igen nästa morgon. Sov i stort sett hela resten av dagen. Fick avstå från ett Teamsmöte på förmiddagen och fick ställa in ett annat Teamsmöte på eftermiddagen som jag dessutom var projektledare för. Men hade ingen ork till sånt. Jag sov och drack vatten. Och sov igen. På kvällen 38,4,

På fredagen kunde jag ta mig bort till läkarstationen och bli testad. (Det var inte Covid)
Rätt skönt med en nypa frisk luft, det var det onekligen. Men det blev fortsatt soffläge resten av dagen. Lördagen var jag lite piggare, söndagen helt feberfri. Och i måndags kände jag mig normal igen.

Och det är nu det vackra i kråksången dyker upp! Det är som att jag mår bättre nu än jag gjort på ett halvt år! Definitivt piggare! Visserligen fortfarande knepig i musklerna, men det är liksom på ett annat vis!!! Ett bättre sätt! Mer normalt sätt! Inte virus-sätt!!! Jag är på det hela taget rörligare! Och den stelhet som dyker upp när jag varit ute och rört på mig, den försvinner snabbare.

Och nu kommer min slutsummering om det här!

Jag tog det här som en kärleksfull spark i ändan. Tänkte utrensning av skräp, städa kroppen, reboota! Och börja om på ett bättre sätt. Fick idén att köpa kokboken som hör till Stig Bengmark’s ”Välj Hälsa” som jag hade sedan tidigare. Inspirerad av detta, rusade tankarna vidare till Food Pharmacy. Hittade de tre böckerna på AdLibris som nedladdningsbara för bara 49:- st. Första boken, Kokboken och uppföljaren. De kom som pdf, och kan läsas i den app som AdLibris har, men även läggas in på Apple’s ”Böcker” eller läsas i Adobe Reader.

Vi pratar alltså här om tarmhälsa, bra magbakterier, fibrer och rent allmänt bättre hälsa. Mera råa grönsaker och rotfrukter i kosten. ”Slow cooking”. Undvika att steka mat, framför allt så det blir mörk stekyta. Ångkoka hellre än koka på traditionellt vis. och så har vi det här med resistent stärkelse.

Det är mycket det här, och det berättar man inte om i en paragraf eller två. Det är knappt en synopsis en gång, det jag nu radat upp här.

Till saken hör, eftersom jag började med att klaga på att jag inte kunde skriva, att jag nu kom på vad jag fgaktiskt skulle kunna fokusera mitt skrivande på. Det där intresset som jag haft större delen av mitt liv! Kostens betydelse för hälsan! Livstilen! Att äta god näringsrik mat som inte bara magen utan hela kroppen blir glad av!

För jag hade börjat slarva, mot bättre vetande. Portionerna hade successivt börjat bli större. Insåg att jag hade börjat äta mer fett än tidigare. bakade oftare bröd, definitivt inte tillräckligt med råa grönsaker… och så vidare…

Jag var tvungen att ta tag i mig själv, och tack vare kräksjukan fick jag incitament nog att börja göra det också. Så därför har jag nu justerat bloggen en smula utseendemässigt (fick en chock när jag såg vad WP hade gjort under mina borta-varande veckor… men det tar vi en annan gång…) och tanken är alltså nu att fokusera betydligt mer på bra mat, näringsrik mat, mat som magen, tarmarna och hela kroppen blir glada av. Alltså hela jag!

Och det är riktigt gott! Kokboken till Food Pharmacy är ett fynd när det gäller inspiration och läckra rätter!!!!!! Och de här böckerna knyter också an till Stig Bengmark‘s böcker Välj Hälsa. Han är för övrigt kirurg, forskare, professor emeritus, 92 år ung och lever som han lär. Frisk och sund och fullt aktiv!

 

Hälsa, Med andra tankar

Tålamod är tålamodsprövande

N i n a

Ibland kan man faktiskt undra, inte minst när det gäller förkylningar. Och jag tänker inte i termer av Corona eller så nu, skulle verkligen bli förvånad om det vore fallet. Har inte ens feber. Och bara en lättare snuva och snorighet som jag skulle struntat totalt i om inte om hade varit.

Dels då Corona, på så vis att jag inte vill skrämma nån annan om jag skulle råka nysa eller snorvla till, liksom inte heller riskera att vara mer mottaglig för att själv bli smittad om jag skulle möta nån som har viruset. Oavsett om denne vet om det eller inte. 

Det som kniper i mig nu med det här, är att det satt sig på muskler och leder. I och för sig inte ett dugg ovanligt när jag blir förkyld. Det är regel snarare än undantag. Men på senare tid har jag blivit allt mer känslig i nämnda vävnader. Leder, ligament, bindväv, vad nu än det månde kallas.

Insåg till fullo för bara ett par veckor sedan att jag lider brist på kollagen. Ni vet det där limliknande proteinet som finns just i brosk, bindväv och andra mjukdelar. Runt alla muskelfibrer, i hår, hud och naglar. 

Brist märks oftast genom att man får ont i leder, blir stel, får glåmig, torr och rynkig hud, sprött hår och problem med mage och tarm. Man kan även få förhöjt blodtryck. Lider man dessutom av en autoimmun sjukdom, kronisk värk eller låggradig inflammation, så… japp!

Ja! Där var alltså jag och har varit ganska länge utan att fatta ett dyft! Åratal, talar jag om här, och som successivt blivit värre. Stelare framför allt, men senaste tiden även smärtmässigt sett.  Det löjliga i det hela är att min yngsta dotter redan för cirka ett år sedan pratade just om vikten av kollagen, jag åt en omgång tillskott – och glömde sen bort det hela.

Det ska tydligen gå ända till att man mår riktigt dåligt, innan man får ändan ur vagnen. Och då har jag ändå letat bland information och testat och provat allt möjligt, för att få bukt med stelheten. Allt från att rota i mitt förflutna till att se till att jag får tillräckligt med bland annat magnesium, Omega 3 och Vitamin D3. 

Allt det är ju bara bra. Tillräckligt med frukt och grönsaker men inte en massa godis eller socker på annat vis. Inte vete heller, som jag för övrigt inte tålt att äta på säkert 20 år. Om det räcker. Ibland vet man ju inte säkert när nånting börjar. För svaga tecken helt enkelt. När det gällde ägg, krävdes det att jag till slut fick böjvecks-eksem innan jag äntligen fick tillräckligt med bevis för att det var just ägg som orsakade mina magproblem. Sen dess har jag kunnat börja äta både soya och havre igen. Vilket jag faktiskt föredrar. 

Men vad jag skulle ha sagt nu, var att det blev raskt etter värre när den där förkylningen dök upp för lite drygt en vecka sedan. Förra tisdagen närmare bestämt. I dag är det fredag. Så även om det för ögonblicket känns hopplöst – av typen: ska det vara så här resten av livet! – så inser jag ju att när väl förkylningen försvunnit helt, så lättar även den nu akuta intensiva stelheten! Som för övrigt finns i hela kroppen, även om den i rygg, skuldror och nacke är känns obehagligast. Ända upp i huvudet ju! 

Jag är tvungen påminna mig själv om, att när jag började äta både kosttillskott och kött på torsdagen för två veckor sedan, började känna en förbättring i kroppen ganska så snabbt! På lördagen, till exempel, kom min ena dotter på besök, och jag kände mig både pigg och rörlig. 

Den där förbättringen kom visserligen i sjok! Ett tag efter att jag tagit kosttillskottet respektive efter att ha ätit kollagenrika köttprodukter. Vi pratar här om grisfötter, grillad kyckling – där jag alltså äter allt som går att tugga. Det grillade knapriga skinnet är ju det godaste, eller hur…?

Men det har sin förklaring! Jag hittade en sajt där jag kunde läsa att idrottsmän, som tog tillskott före och efter en fysisk aktivitet för att boosta kollagenet, därmed förbättrade sina resultat! Och blev inte lika ”slitna”.

Så visst var väl det ett bevis som något, att kollagen fungerar som det ska!

Men man måste ta med i beräkningen, att jag liksom andra som har en brist av ämnet, först och främst måste fylla på de akuta depåerna, och därefter förstå att en läkning har påbörjats i slitna, kanske inflammerade delar av kroppen. I skelett, bindväv, ledbrosk och så vidare. Och det kan ta tid! Upp till ett par månader, läste jag på ett ställe.

Men hur lång tid det tar, beror ju också på under hur lång tid degenereringen har pågått. Jag som haft problem länge med det här, har kanske åtskilliga månader framför mig innan min kropp är någorlunda fit for fight igen. Inte för att jag kommer att se ut eller känna mig som 35 igen, men rörligheten och smidigheten torde bli betydligt bättre än nu. 

Jag får bara inte glömma hur jag kände det då första helgen. För sen kom ju förkylningen redan på tisdagen efter och den håller på att ta ner mig rejält humörmässigt. Helt enkelt därför att det känns som om det aldrig ska bli bra, eller ens någorlunda bra. Det där med tålamod är inte alltid så lätt.

I går hade jag börjat känna mig piggare, tyckte jag, och hade väldig lust att sätta igång med en idé jag haft i huvudet ett tag. Att vända min säng 90 grader och fösa in den i hörnan av alkoven istället för att ha den stående rakt ut så att fotänden vetter mot ”vardagsrummet”. Jag har en etta med öppen planlösning och hyfsat stor alkov för ”sovrummet”.  Fått för mig att det skulle kännas lite mer ombonat och mysigt, förutom att ge lite mer golvyta mellan säng och soffa… liksom.

Mot den kortare väggen i alkoven, 2,10 meter, står två sektioner av Ivar. Som jag egentligen inte behöver! Större delen av den är fylld av tomma bambukorgar 30x30x30 cm!!! Bara för att det inte ska gapa tomt. Visserligen står där en del böcker också, men de skulle kunna få plats i en låg Billy som jag fick av min dotter i somras och står mot en helt annan vägg. Så Ivar skulle kunna göra betydligt större nytta endera i hallen eller rent av inne i den ena garderoben. Cirka 1,60 m bred och med skjutdörrar…

Så sagt och gjort! Jag kände ju mig piggare!!! Var full av hopp! Nu äntligtn skulle jag kunna röra på mig igen och göra saker! Började packade ner böcker i de tomma bambukorgarna. Måste ju ställa undan dem nånstans så länge. Ställde tre korgar i en annan hörna av lägenheten och … kände då att det nog inte var så bra ändå… som jag trodde och hoppades… rygg och nacke protesterade vådligt…

Satte mig i soffan med värmedyna. Det lindrade. Senare, på kvällen, tömde jag resten av hyllan, blev bara tre till, men ytterst försiktigt en korg i taget och vila emellan. Sen inget mer i går.

Idag har jag tillbringat nästan hela dagen i soffan med värmedynan. Rygg och allt kändes som rena rama katastrof-skriket! Har tvättat en maskin bara, men den sköter ju sig själv. Uppenbarligen har jag fortfarande förkylningen kvar i kroppen, dom där virusarna kan vara envisa av sig ibland. Jag har varit med förr, liksom. Ska jag boosta mig med vitlök kanske? Med honung och extra C-vitamin? Är kanske en bra idé…

Men ser ändå fram emot att så småningom ha vänt på sängen och makat in den i hörnan… vadå svårare städa under 140 cm säng??? Ha! Som om det är lätt nu! I smalaste laget på båda sidor om den, men särskilt från Ivar-sidan… så städa under blir kanske rent av lättare…
Att bädda nytt, däremot, kan jag hålla med om. Men bryr mig inte, om jag ska vara ärlig. Man gör så gott man kan ändå.

– – – – – – –

Några Länkar

(Nedan utdrag av information från Svensk Hälsokost’s sida)

Ungefär en tredjedel av kroppens protein utgörs av kollagen och finns i all vår bindvävsstruktur. I lederna ger kollagenet en böj- och dragfasthet till skelettet och utgör en strukturell enhet i bindväven, där den ger stöd och skydd mot yttre stress och belastning. 

Kroppen producerar själv detta protein genom tillgång på aminosyror och bygger upp strukturen hela tiden. Parallellt med detta sker dock även en ständig nedbrytning som börjar redan i 25-års åldern. 

Produktionen av det kroppsegna kollagenet minskar i takt med att vi blir äldre, samtidigt som nedbrytningen fortsätter i samma hastighet, vilket bland annat leder till en tunnare hud med mer framträdande linjer och rynkor.

Kollagen typ I – förekommer i stora mängder i hud, hår och naglar samt i ben. Det återfinns även i tänder, senor, ligament, interstitialvätska och organ. Denna kollagentyp står för upp till 90 % av allt kollagen i kroppen. Kollagenet bidrar bland annat till att göra huden återfuktad och elastisk vilket i sin tur gör fina linjer och rynkor mindre synliga. Kollagenet stärker även upp svaga eller skadade naglar och bidrar till att minska håravfall och gör därmed håret tjockare och friskare. 

Kollagen typ II – återfinns främst i leder och brosk och är det dominerande proteinet i ledbrosk. Detta gör kollagen typ 2 populär att tillsätta i kosttillskott för just ledhälsa.

Kollagen typ III – finns liksom kollagen typ 1 i huden, men även i muskler och blodkärl.