Kategoriarkiv: Hälsa

Hälsa, Med andra tankar

Tålamod är tålamodsprövande

Ibland kan man faktiskt undra, inte minst när det gäller förkylningar. Och jag tänker inte i termer av Corona eller så nu, skulle verkligen bli förvånad om det vore fallet. Har inte ens feber. Och bara en lättare snuva och snorighet som jag skulle struntat totalt i om inte om hade varit.

Dels då Corona, på så vis att jag inte vill skrämma nån annan om jag skulle råka nysa eller snorvla till, liksom inte heller riskera att vara mer mottaglig för att själv bli smittad om jag skulle möta nån som har viruset. Oavsett om denne vet om det eller inte. 

Det som kniper i mig nu med det här, är att det satt sig på muskler och leder. I och för sig inte ett dugg ovanligt när jag blir förkyld. Det är regel snarare än undantag. Men på senare tid har jag blivit allt mer känslig i nämnda vävnader. Leder, ligament, bindväv, vad nu än det månde kallas.

Insåg till fullo för bara ett par veckor sedan att jag lider brist på kollagen. Ni vet det där limliknande proteinet som finns just i brosk, bindväv och andra mjukdelar. Runt alla muskelfibrer, i hår, hud och naglar. 

Brist märks oftast genom att man får ont i leder, blir stel, får glåmig, torr och rynkig hud, sprött hår och problem med mage och tarm. Man kan även få förhöjt blodtryck. Lider man dessutom av en autoimmun sjukdom, kronisk värk eller låggradig inflammation, så… japp!

Ja! Där var alltså jag och har varit ganska länge utan att fatta ett dyft! Åratal, talar jag om här, och som successivt blivit värre. Stelare framför allt, men senaste tiden även smärtmässigt sett.  Det löjliga i det hela är att min yngsta dotter redan för cirka ett år sedan pratade just om vikten av kollagen, jag åt en omgång tillskott – och glömde sen bort det hela.

Det ska tydligen gå ända till att man mår riktigt dåligt, innan man får ändan ur vagnen. Och då har jag ändå letat bland information och testat och provat allt möjligt, för att få bukt med stelheten. Allt från att rota i mitt förflutna till att se till att jag får tillräckligt med bland annat magnesium, Omega 3 och Vitamin D3. 

Allt det är ju bara bra. Tillräckligt med frukt och grönsaker men inte en massa godis eller socker på annat vis. Inte vete heller, som jag för övrigt inte tålt att äta på säkert 20 år. Om det räcker. Ibland vet man ju inte säkert när nånting börjar. För svaga tecken helt enkelt. När det gällde ägg, krävdes det att jag till slut fick böjvecks-eksem innan jag äntligen fick tillräckligt med bevis för att det var just ägg som orsakade mina magproblem. Sen dess har jag kunnat börja äta både soya och havre igen. Vilket jag faktiskt föredrar. 

Men vad jag skulle ha sagt nu, var att det blev raskt etter värre när den där förkylningen dök upp för lite drygt en vecka sedan. Förra tisdagen närmare bestämt. I dag är det fredag. Så även om det för ögonblicket känns hopplöst – av typen: ska det vara så här resten av livet! – så inser jag ju att när väl förkylningen försvunnit helt, så lättar även den nu akuta intensiva stelheten! Som för övrigt finns i hela kroppen, även om den i rygg, skuldror och nacke är känns obehagligast. Ända upp i huvudet ju! 

Jag är tvungen påminna mig själv om, att när jag började äta både kosttillskott och kött på torsdagen för två veckor sedan, började känna en förbättring i kroppen ganska så snabbt! På lördagen, till exempel, kom min ena dotter på besök, och jag kände mig både pigg och rörlig. 

Den där förbättringen kom visserligen i sjok! Ett tag efter att jag tagit kosttillskottet respektive efter att ha ätit kollagenrika köttprodukter. Vi pratar här om grisfötter, grillad kyckling – där jag alltså äter allt som går att tugga. Det grillade knapriga skinnet är ju det godaste, eller hur…?

Men det har sin förklaring! Jag hittade en sajt där jag kunde läsa att idrottsmän, som tog tillskott före och efter en fysisk aktivitet för att boosta kollagenet, därmed förbättrade sina resultat! Och blev inte lika ”slitna”.

Så visst var väl det ett bevis som något, att kollagen fungerar som det ska!

Men man måste ta med i beräkningen, att jag liksom andra som har en brist av ämnet, först och främst måste fylla på de akuta depåerna, och därefter förstå att en läkning har påbörjats i slitna, kanske inflammerade delar av kroppen. I skelett, bindväv, ledbrosk och så vidare. Och det kan ta tid! Upp till ett par månader, läste jag på ett ställe.

Men hur lång tid det tar, beror ju också på under hur lång tid degenereringen har pågått. Jag som haft problem länge med det här, har kanske åtskilliga månader framför mig innan min kropp är någorlunda fit for fight igen. Inte för att jag kommer att se ut eller känna mig som 35 igen, men rörligheten och smidigheten torde bli betydligt bättre än nu. 

Jag får bara inte glömma hur jag kände det då första helgen. För sen kom ju förkylningen redan på tisdagen efter och den håller på att ta ner mig rejält humörmässigt. Helt enkelt därför att det känns som om det aldrig ska bli bra, eller ens någorlunda bra. Det där med tålamod är inte alltid så lätt.

I går hade jag börjat känna mig piggare, tyckte jag, och hade väldig lust att sätta igång med en idé jag haft i huvudet ett tag. Att vända min säng 90 grader och fösa in den i hörnan av alkoven istället för att ha den stående rakt ut så att fotänden vetter mot ”vardagsrummet”. Jag har en etta med öppen planlösning och hyfsat stor alkov för ”sovrummet”.  Fått för mig att det skulle kännas lite mer ombonat och mysigt, förutom att ge lite mer golvyta mellan säng och soffa… liksom.

Mot den kortare väggen i alkoven, 2,10 meter, står två sektioner av Ivar. Som jag egentligen inte behöver! Större delen av den är fylld av tomma bambukorgar 30x30x30 cm!!! Bara för att det inte ska gapa tomt. Visserligen står där en del böcker också, men de skulle kunna få plats i en låg Billy som jag fick av min dotter i somras och står mot en helt annan vägg. Så Ivar skulle kunna göra betydligt större nytta endera i hallen eller rent av inne i den ena garderoben. Cirka 1,60 m bred och med skjutdörrar…

Så sagt och gjort! Jag kände ju mig piggare!!! Var full av hopp! Nu äntligtn skulle jag kunna röra på mig igen och göra saker! Började packade ner böcker i de tomma bambukorgarna. Måste ju ställa undan dem nånstans så länge. Ställde tre korgar i en annan hörna av lägenheten och … kände då att det nog inte var så bra ändå… som jag trodde och hoppades… rygg och nacke protesterade vådligt…

Satte mig i soffan med värmedyna. Det lindrade. Senare, på kvällen, tömde jag resten av hyllan, blev bara tre till, men ytterst försiktigt en korg i taget och vila emellan. Sen inget mer i går.

Idag har jag tillbringat nästan hela dagen i soffan med värmedynan. Rygg och allt kändes som rena rama katastrof-skriket! Har tvättat en maskin bara, men den sköter ju sig själv. Uppenbarligen har jag fortfarande förkylningen kvar i kroppen, dom där virusarna kan vara envisa av sig ibland. Jag har varit med förr, liksom. Ska jag boosta mig med vitlök kanske? Med honung och extra C-vitamin? Är kanske en bra idé…

Men ser ändå fram emot att så småningom ha vänt på sängen och makat in den i hörnan… vadå svårare städa under 140 cm säng??? Ha! Som om det är lätt nu! I smalaste laget på båda sidor om den, men särskilt från Ivar-sidan… så städa under blir kanske rent av lättare…
Att bädda nytt, däremot, kan jag hålla med om. Men bryr mig inte, om jag ska vara ärlig. Man gör så gott man kan ändå.

– – – – – – –

Några Länkar

(Nedan utdrag av information från Svensk Hälsokost’s sida)

Ungefär en tredjedel av kroppens protein utgörs av kollagen och finns i all vår bindvävsstruktur. I lederna ger kollagenet en böj- och dragfasthet till skelettet och utgör en strukturell enhet i bindväven, där den ger stöd och skydd mot yttre stress och belastning. 

Kroppen producerar själv detta protein genom tillgång på aminosyror och bygger upp strukturen hela tiden. Parallellt med detta sker dock även en ständig nedbrytning som börjar redan i 25-års åldern. 

Produktionen av det kroppsegna kollagenet minskar i takt med att vi blir äldre, samtidigt som nedbrytningen fortsätter i samma hastighet, vilket bland annat leder till en tunnare hud med mer framträdande linjer och rynkor.

Kollagen typ I – förekommer i stora mängder i hud, hår och naglar samt i ben. Det återfinns även i tänder, senor, ligament, interstitialvätska och organ. Denna kollagentyp står för upp till 90 % av allt kollagen i kroppen. Kollagenet bidrar bland annat till att göra huden återfuktad och elastisk vilket i sin tur gör fina linjer och rynkor mindre synliga. Kollagenet stärker även upp svaga eller skadade naglar och bidrar till att minska håravfall och gör därmed håret tjockare och friskare. 

Kollagen typ II – återfinns främst i leder och brosk och är det dominerande proteinet i ledbrosk. Detta gör kollagen typ 2 populär att tillsätta i kosttillskott för just ledhälsa.

Kollagen typ III – finns liksom kollagen typ 1 i huden, men även i muskler och blodkärl.

Hälsa, Med andra tankar

Om komjölk

Detta skrev jag urspungligen torsdag, maj 14, 2009, men det har fortfarande sin giltighet!

Läste nåt för länge sedan om 1958, om hur det var med mjölken då. Hur man då hade börjat pastörisera och homogenisera.

När jag var liten bodde vi strax utanför Borås. Rena rama vischan. De flesta grannarna var granar, även om det låg några hus inom syn- och räckhåll. Men mer var det inte. Men ytterligare en bit ifrån låg en liten by. (Kan man verkligen kalla det by? Var det tillräckligt många hus för det?) Bland husen där fanns ett par bondgårdar.

Från en av de där gårdarna köpte vi mjölk och ägg. Mjölk som vi hämtade hem i en 2-liters plåtkanna. Mjölken var O-allting. O-pastöriserad. O-homogeniserad. O-separerad. O-standardiserad. Men den mjölk vi fick dricka hemma var nog den magraste tänkbara. Mamma skummade nämligen noggrant av all grädde, för att istället använda den till bakning och matlagning. Faktum är, att hon kunde bli en smula hysterisk om någon av oss drack av den nya mjölken innan hon hann skumma den.

Komjölk är väl annars inte precis det bästa en människa kan föda sig med. Trots allt så är det för kalvens skull som kon producerar mjölk. Vi är som spädbarn anpassade att dricka mjölk från våra mammor, men inte vare sig som barn eller vuxna är vi anpassade till att inmundiga något annat djurs mjölk. Vuxna individer ska inte dricka mjölk överhuvudtaget. Det är till och med så, att mjölk (och produkter därav) är det födoämne som är vanligast att man är allergisk mot.

Trots detta har det alltså utvecklats en nästan smått hysterisk sorts mjölkkultur i Västvärlden. Se bara i kyldisken i butikerna vilka mängder av olika produkter det finns. Yoghurt, fil, keso, smaksatta och naturella, många som snarare skulle kunna rubriceras som godis än som mat. Och ostdiskarna sedan!

Varför bör man inte dricka mjölk, och särskilt inte när man är förkyld? Jo, för mammor har i åtskiliga generationer känt till, att mjölk är slembildande. Och visst är det så! Det vet jag av egen erfarenhet. Och varför har mjölken då blivit ett så vanligt födoämne?

Tja, till en början kanske för att det var det som fanns att tillgå för att hålla svälten borta. Kon producerar ju mer mjölk – under gynnsamma förhållanden – än vad en kalv behöver. Och nu pratar vi om direkt från kon till konsumenten. Utan några mellanhänder. Senare subventionerades mjölkproduktionen just för att det var relativt billig mat med bra näringsvärde.

Enligt Wikipedia: ”Historiskt utvecklar människan laktosintolerans i vuxen ålder, antagligen för att vänja henne av med att dia (hos naturfolk kan barnen ammas upp till fem års ålder).[1] När människan i Europa blev bofast under stenåldern och började idka boskapsskötsel gjorde bristen på näringsämnen djurmjölk till en viktig berikning av kosten.

Vid samma tid muterade människan i Europa så att hon kunde spjälka laktosen, mjölksockret. I andra områden i världen är laktosintolerans mycket vanligt, och yttrar sig genom dålig mage vid ett intag av individuellt varierande mängder mjölkprodukter. Generellt har mjölk en avsevärt mindre prominent plats i kosten för vuxna i Afrika och Asien, även om det även här finns kulturer som under lång tid använt sig av mjölkprodukter, t.ex. den indiska.

I västvärlden raffineras livsmedlet mjölk oftast på mejerier, en processen som kan innebära separering, pastörisering,standardisering och homogenisering. Mjölk kan förädlas till filmjölk, yoghurt, smör, grädde, ost, messmör och kvarg.”

Pastöriseringen förstör visserligen bakterier, det var framför allt tuberkulosen man var rädd för, men förstör samtidigt viktiga enzymer. När man läser om högpastörisering och åtföljande lång hållbarhet på mjölk, kan man undra om det över huvud taget är en produkt som har rätt att kallas mjölk. Har det över huvud taget rätt att kallas livsmedel!!!

Homogenisering slår sönder de naturliga fettansamlingarna till små, små klumpar. Det ser kanske trevligare ut att slippa grädden på ytan, men förstör mer än det tillför mjölken. Bland annat upptas dessa små fettpartiklar mer eller mindre direkt genom tarmslemhinnan, när de istället borde ha brutits ner i matsmältningsbara molekyler med hjälp av gallan.

Mjölken var säkerligen nyttigare och en mer naturlig produkt på trettiotalet.

Pastörisering är uppvärmning av vissa livsmedel, framför allt mjölkprodukter till en viss temperatur för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer. Pastörisering av mjölk sker på ett mejeri. Man skiljer på hög- och lågpastörisering. Vid lågpastörisering sker en kortvarig upphettning till 72-74 grader följt av snabb nerkylning. Vid lågpastörisering behålls smaken i större utsträckning än vid högpastörisering som sker vid 105-110 grader och som görs för att ge produkten högre hållbarhet. 

Medelst en nysning – Nina – med ett P.S.

Kalcium kan man bl.a. få från: Spenat och andra gröna bladgrönsaker, oskalade sesamfrön, torkade fikon och aprikoser, paranötter och mandel, persilja, citron, sojamjöl och äggula.


– och mycket mer kan sägas om det olämpliga i att dricka och äta produkter baserade på komjölk.