Böcker & Läsande, Med andra tankar

Vad var det nu jag skulle säga?

4 kommentarer

När man inte bloggat på väldigt länge… och väldigt oregelbundet det lilla som blivit av … så känns det på ett sätt som man har massor att berätta! Och på samma gång vet man inte vad man ska skriva om. Kan man liksom… fastna? i det där bruset?
För det är ju ungefär så det är, ett brus som kliar och irriterar skrivarloberna i hjärnan.

Man vill- och kommer sig inte för.
Jag gör det ikväll, tänker man. Men när det väl är kväll, slocknar man på kudden med lilla lampan tänd och Youtube i iPaden som ligger på magen.
Det är prat, inte musik som gäller för mig. Det heter för övrigt inte podcast när det ligger på Youtube, och allt det där ligger mest blandat huller om buller. Men det är så det är. (Bortsett från när man klickar på nån helt annan sak – och det då dräller in mängder av videos med samma tema. Jaja! Sa ju det. Det är så det är. På youtube.

Man kan förstås alltid vila en stund från det allvarliga, det seriösa, det spännande, det fascinerande och istället titta på komiska snuttar med hundar eller katter eller barn. Fast ofta begriper jag inte det roliga i kråksången. Hur kan vuxna skratta åt sina barn/hundar/kattor, papegojor/whatever… när de ramlar och slår sig?

Men det finns förstås även en del gulliga videosnuttar, och såna som får en att skratta. Eller åtminstone småle och smila en smula…

Till och med jag.

Normalt sett är det helt andra saker jag ser och lyssnar på. Gillar skarpt Gregg Braden. Bara för att ta ett exempel. Lyssnar och lär.
Ibland dyker Neil deGrasse Tyson upp och pratar stjärnor. Joe Dispenza… lite mer andligt, meditation och liknande… ja tack!
Kommer just underfund med att jag gillar astrofysik och andra vetenskaper, särskilt sådana med fokus på tid och rum. (har nog alltid varit fascinerad av rymdresor, universum.)
Älskar Star Trek också, och alla de där andra sci-fi-serierna. Babylon five… Star wars… Dr Who! Icke att förglömma Dr Who!!!

Jag kommer nog ursprungligen från en helt annan planet, i ett helt annat solsystem, i nån fjärran liggande Galax… Plejaderna… kanske…

Jules Verne…
Philip K Dick…
Brian Herbert…
Aldous Huxley…
Hoppsan! Nu kom jag visst in på författare också!

Okej! När man skriver så här oreflekterat, får det alltså lov att komma precis vad som helst
… och nu blev jag sugen på att läsa…

Böcker & Läsande, Med andra tankar, Skrivande

Vart tog jag vägen?

Ja! Jag som bloggade så otroligt mycket under ganska så många år. Hade flera bloggar på gång. En om böcker och skrivande från 2007 – 2011, På blogger. Har sparat alla inlägg, raderat dem från bloggen, och sen raderat bloggen i tillbörlig ordning.

Långt senare såg jag den – eller rättare sagt namnet. Som om nån stulit den. Men så långt det gick att se, fast det inten substans i den. Inga inlägg.
Begriper inte hur det hade gått till. Jag hade ju tagit bort alla inlägg, och sedan raderat själva bloggen… men vem bryr sig nu?

Hade också en hälsoblogg. Samma med den. Sparade alla inlägg på en extern skiva, då först var det kanske på en så kallad floppy-disk.  Nu ligger den, och bok-bloggen, på en extern hårddisk tillsammans med andra före detta bloggar.

Började på wordpress 2011. Bloggade under att antal år, sedan har det gått utför ibland och uppåt ibland – med hur mycket och ofta jag har postat något alltså.  Och hur många bloggar jag haft totalt – inklusive dem som jag ändrat helt.

Men den där första på wordpress, har jag kvar. Web-adressen är den samma som då, men användarnamnet – om man kan kalla det så – har skiftat liksom innehållet. Det är inte den  här bloggen, men det kan mycket väl finnas inlägg som tidigare legat på nån annan av mina bloggar. Det allra allra mesta har jag ändå sparat.

Jag har en längtan tillbaka till bloggandet nu, och till skrivandet som sådant, men en fråga har jag ställt mig i det sammanhanget. Bloggar folk fortfarande? Eller har man gått över generellt till Instagram, Youtube och – numera – det där som kallas Threads?

Kanske ska googla lite på företeelsen. Kolla upp vad som hänt och händer i sammanhanget. I bloggar-världen. Finns det nåt liv där? Och då tänker jag på den där delen där man hamnade i en sorts vänkrets, där man läste varandras bloggar, och kommenterade.

Även det en social del av livet.

Men man skulle ju kunna använda bloggen som en dagbok. Och hur öppen man då skulle vara – tja! – det är väl upp till var och en…

Jag skulle också väldigt gärna vilja komma tillbaka till romanskrivandet… så hur gör jag för att komma igång, och inte bara det! Komma igång och sedan fortsätta att skriva! Helst dagligen, eller åtminstone nästan dagligen.  Ungefär som till NaNoWriMo…

men… ja… dagligen!!! Det vore allra bäst, och man behöver ju inte skriva långa epistlar varje dag.  Nån gång kanske det bara blir nåt i stil med: God morgon! Idag blir det soffan…!

Måste man ha ett tema? Typ… till exempel: Böcker man läser… ???Eller nåt annat som intresserar en.

ADHD, Skrivande

Rastlös och oföretagsam

Går det ihop? Är det en del av ADHD?
Tydligen går det ihop eftersom jag är båda delarna samtidigt. Och tydligen ingår det i ADHD eftersom jag är ADHD.

Men det är ganska så rejält irriterande! Faktiskt! Det finns sådant som jag skulle vilja göra, men kommer mig inte för att sätta igång. Och jag vet inte varför det är så. Om det är nån speciell anledning alltså.

Men motsägelsefullt är det.

Å andra sidan så hittade jag det här (nedan) på instagram nån dag när det nu var. Skänker onekligen en liten smula tröst. Och det där jag vill göra, kommer jag väl igång med förr eller senare.

För övrigt har jag tänkt vara med på CampNaNoWriMo nu i april. Försöka redigera ett av mina alltför sovande manus. Och kommer jag bara igång så… det är komma-igång-andet som är värst.

För komma igång att skriva regelbundet igen – är en av de saker jag vill göra. Rent av det jag helst vill göra. Faktiskt!

Med andra tankar

Det ena leder till det andra…

Det började med att jag såg en koreansk serie, Sol Sol Do Do La La Sol. Huvudpersonen är pianist. Serien är både rolig, romantisk, underhållande och en smula annorlunda. Och med ganska mycket klassisk pianomusik.

Bland annat återkommer Satie’s ”Je te veux” (I want you).

I normala fall spelas den på piano, och det är så den framförs i Sol Sol… men jag fann den på YouTube spelad på gitarr! Helt underbar! Även det visuella! Tyvärr kan jag inte bädda in videos från YouTube här – men en skärmavbild kan jag lägga in! Och jag bifogar länken längst ner…

Satie – Je te veux – gitarr

Böcker & Läsande, Hemmavid, Med andra tankar, Skrivande

Tiden går

Jaha! Och hur var det här då?
Tja….

Det har varit så mycket de senaste månaderna, så om jag skulle skriva om allt det, hade det nog krävts minst 10 blogginlägg. Men så roligt ska vi inte ha det nu. Skriva ett inlägg som motsvarar 10 normalt genomsnittliga. För ibland kan de ju bli lite längre – och ibland bara lite… långa.

En synopsis över det närmaste förflutna? Nej tack, men en kortkort sammanställning kanske. Så…

Hemmavid, Skrivande

Är julen slut nu?

Nehe. Okej. Inte riktigt alltså. Det var ju synd det. Eller tur, om man nu vänder det på det hållet. Fast jag klagar inte! Oavsett om den är slut eller inte. Det värsta den här julen har varit vädret. Mestadels grått, regnigt och MYCKET blåsigt!

Under cirka ett havt dygn, gick vindarna upp till 24 sekundmeter i byarna! Då sätter man sig inte på en cykel, minsann. Eller tar en promenad. Innan det blev så häftigt, däremot, pep jag över till CityGross – typ 100 meter – och köpte på mig lite nödvändigheter. Vad nu det var har jag redan glömt. Varför det var nödvändigt alltså. Förutom en stor flaska bubbelvatten. Obs! Typ Loka, fast just Loka var slut. Jag dricker inte alkohol, om nu trodde det var det jag köpte. Gillar inte ens cider.

Jag menar – om det nu skulle bli strömavbrott mitt i alltihop, då kan det ju alltid vara bra att ha lite extra vatten hemma. Dessutom lagade jag till de kycklingfiléer och kycklinglever som jag hade i frysen. Går ju alltid att äta kallt, bara det är tillagat.

Nu blev det inte nåt strömavbrott, så där stod jag med ett antal mindre flaskor med kranvatten och så den där större med bubbel. Men! Better safe than sorry!

Fast julen som sådan vår inte så tokig i år. Var inte ensam! Julafton var jag hos en väninna som bor tvärs över gården från mitt. Helt otroligt! Jag har blivit bekant med en som har åtminstone ett par intressen samma som jag! Hälsosam mat å ena sidan, och religion/andlighet å den andra. Plus att vi båda två kände med en gång att vi hade mycket lätt för att prata med varandra. Det är man minsann inte bortskämd med! Antagligen är jag knepig så det är väl tur att det finns en och annan förutom jag, som också är knepig.

Fast jag tycker inte hon är knepig alls! Bara trevlig, och pratig! Som jag kan vara, jag med! När jag inte moltiger, eller stakar mig på vartenda mödosamt frambringat ord – innan jag skäms, ger upp, och tystnar! Oe´kej….

Idag på eftermiddagen hade jag tre väninnor hemma hos mig på fika. Två lite nyare vänner och en som jag känt i flera år nu. Det blev våfflor, vetefria – så vet ni det – och till det fruktsallad, vaniljglass, pepparkakor och några små mer eller mindre misslyckade mini-chokladbollar. Ni vet av den där sorten som man numera inte får kalla för vad de egentligen heter och har hetat i åtskilliga årtionden utan att någon protesterat. En del har bara väldigt negativ fantasi…
Fast jag hade slut på kokosflingor att rulla dem i, och knäckformarna jag hade köpt för att lägga dem i, var ju bara si-så-där hälften så stora som jag trodde de skulle vara. Det var därför jag inte köpte muffinsformar. Dom hade blivit för stora. Antog jag…

Det var i alla fall supertrevligt! Helt absolut super-super! Men utan förvarning, innan de två hade kommit, frågade Milo mig om jag fyllde år. Hon hade för sig…Nene, sa jag kvickt! Jag fyller inte år nu! Hmmm…. i januari visserligen, men … men …. inte än…
(Inte därför jag bad er komma över på fika. Ville mest bara inte vara ensam jämt och ständigt… Fast allt det där sa jag inte. Bara att jag inte fyller år … än på ett tag. Men hon hade inte helt fel! Jag har sagt tidigare att jag fyller år den femtonde…)

Efter att de gick ett par timmar senare, har jag mest latat mig. Tänkte jag skulle se film. Sagt och gj… påbörjat.

Insåg att jag inte tyckte om Indiana Jones filmen jag hade startat. Tvåan, The Temple of doom. För mycket frossande i våld och otäckheter. Stängde av igen utan att se den till slut. Ettan som jag såg häromdagen – Raiders of the Lost ark – kändes fortfarande helt ok. Spänning, men inte lika mycket frossande i blodiga slagsmål och annat. Lite senare satte jag istället på Netflix. Letade reda på Graham Hancock och såg avsnitten om Göbekli Tepe och ett par till.

Nu borde jag antagligen gå och lägga mig. Klockan har redan passerat midnatt. Kanske läsa en stund? Får se om jag orkar resa mig från fåtöljen… man är nämligen inte bara lite lagom sömnig.
Man är lat…

Skrivande

Dags för Lucia – igen

2 kommentarer
Och det här är vad det har blivit av Lucia, från Syracusa, som efter sin död förklarades som helgon; för att hon slet ut sina ögen och gav till nån rik typ som blivit kär i henne för att hennes ögon var så vackra…

Kom på det strax efter midnatt i går, alltså idag, att det var den 13 december redan. Tänkte! Hur är det nu med luciamorgnar? Länge sedan jag lyssnade på något sådant. Har liksom kommit av mig med många av de där traditionella sakerna.
Vadå midsomrar, julaftnar och påsk?
Vadå vadå???

Jag är väl helknäpp med det som med så mycket annat som ”normala” människor ägnar sig åt. Har ingen TV och glömmer oftast att kolla in SVT Play. Varken tittar eller lyssnar på nyhetsprogram.
Negativa och skrämmande saker kan man helt klart vara utan.

Tro därför inte att inga nyheter når mig! Det gör de! Jag är inte totalt isolerad på något vis. Men jag slipper bli översållad av samma negativiteter femtielva gånger per dag, och kan istället ägna mig åt andra saker. Sånt som ger glädje och positiv energi istället. Och som sagt, man kan hitta mycket information på nätet om man vill, och då en hel del annat än de få procenten av vad som händer i världen som nyhetsprogrammen väljer ut och knockar folk i skallen med.

Jag ser inte korkade, infantila så kallade komediserier heller. Däremot gärna dokumentärer. Astronomi, historia, religion whatever! Till exempel om arkeologiska utgrävningar av Sakkaras pyramider i Egypten eller Göbekli Tepe i Turkiet. Det senare, inte minst, helt fantastiskt!

Tidigare har jag bland annat sett såna dokumentärer som ”Cowspiracy” och ”What the Health”. Och Michael Mosley, ni vet, fasta och 5:2-metoden. Alltså ifrågasättande om Big Pharma och Big Food! Om livsstil, mat och hälsa!
Är forfarande intresserad av detta.
Tänk! Vad Big hit-och-dit kan göra med oss i syftet att tjäna pengar.

När det gäller dokumentärer finns det minsann hur mycket som helst och oändligt många ämnen. Bara att välja och vraka bland det som för dagen intresserar.

Efter en månads uppehåll med Netflix, återaktiverades mitt konto häromdagen. Vad ska jag nu titta på, tänkte jag. Inget direkt lockande bland de där första förslagen som dök upp. Kände heller inte för nån längre film. Men man behöver bara söka lite på nåt man är intresserad av, så dyker både det ena och det andra upp.

I går hittade jag en miniserie om åldrande och varför vissa blir mycket gamla. Inte bara det, utan att det på vissa platser på jorden lever människor som lever till över 100 års ålder och är fullt friska och aktiva! ”Centenarian” kallas de på engelska, de som blir hundra år och mera, och det kopplas ihop med ”longevity” – ungefär ”långt hälsosamt liv”! Varför är det så? Vad är det för specifikt med de här folkgrupperna?
Den här serien i fyra avsnitt heter: Lev till 100, de blå zonernas hemlighet.
Kan rekommenderas! På Netflix alltså.

Men hur blev det nu med Luciamorgonen? Tja! Kom ju att tänka på det igen efter lunchen, öppnade SVT Play och sökte. Från Kalmar slott i år.
Jag lyssnade en stund, kändes segt och långsamt, så när nån, sakta och entonigt, började prata ”vackert” stängde jag av och tog mig hit i stället.

Jaja!
Jag är väl konstig, men det är jag helt nöjd med.
Och ni andra får också vara precis som ni är.

P.S. Förresten!
Har ni läst boken Fast Food nation av Eric Schlosser?
Om vad som händer med ens kropp om man enbart äter MacDonalds-mat i en månad?

Han gjorde det! Men!
Testa inte själva, det säger jag bara…

Det blev visst nåt helt annat än Lucia idag…

Böcker & Läsande

Nej, det blir inte mer

Lyssna på böcker alltså. Tappar koncentrationen ganska snabbt. Om jag väl hittar en bok som jag kan tänka mig lyssna på OCH där uppläsaren är ok. Trots, skulle jag rättare sagt kunna säga.

Jag sa alltså upp en fortsättning av kontot på BookBeat, så jag har i nuläget 5 dagar kvar – plus resten av idag – och till det massor av timmar. Kommer inte att kunna fylla de timmarna med vare sig läsande eller lyssnande. Det är praktiskt omöjligt när det är fråga om 81 timmar och 3 minuter.

Men det hjälper inte! Att ha många timmar kvar alltså. Snarare tvärtom. Blir en stress att inse inte man inte hinner utnyttja alla. Särskilt som man dessutom liksom tappar greppet – när man tappar koncentrationen och missar att lyssna.

Detta trots att jag hittade Stephen Kings nya bok ”Holly”. På engelska – den svenska varianten skulle släppas till våren. Minns inte när. Nå! Min engelska är okej, jag har alltid gillat Stephen Kings böcker och uppläsaren är ok – men ändå så tappar jag koncentrationen och missar att lyssna!!! Så det är väl bara att bita i det välbekanta sura äpplet och låta bli att hålla fast en lyssnartjänst.

I och för sig! Jag har aldrig försökt hålla fast en lyssnartjänst, så känner inte att jag måste göra det nu heller. Intet är nytt under solen…

Jag kommer säkerligen att få tag på ”Holly” på ett eller annat sätt längre fram. Och då i epub-format eller som ”riktig” bok. Om inte mitt lokala bibliotek fått in den redan, så kommer den säkert in så småningom och då kan jag läsa den i lugn och ro.

Det där lyssnandet på böcker är nog inte riktigt min grej. Det är nog mina bokstäver som är orsaken till det. Hur ska jag kunna fokusera på en sak, när jag redan har tusen saker av varjehanda slag i hjärnsubstansen! Och minsta lilla kan rubba balansen!

Men det har funnits tillfällen när jag faktiskt har klarat av det. Som till exempel när jag läste Sagan om Isfolket för några år sedan. Två gånger har jag läst hela, om jag minns rätt så läste jag allihop första gången och lyssnade på böckerna andra gången.

Jag minns bland annat, att biblioteket hade en variant där jag kunde låna online och läsa på datorn. Alltså ingen app på mobilen eller iPaden. Jag gillade inte riktigt hur läsandet där fungerade, det var en hel del strul inblandat, men trots allt så fortsatte jag läsa. Berättelsen/berättelserna fångade mig verkligen även om vissa av berättelserna var bättre och andra… ja, var bra nog!

Nu, när det gäller Holly, så har jag bara lyssnat på 16% hittills. Enligt appens räknande. I verkligheten har jag kanske bara, i bästa fall, snappat upp hälften. Trots en helt ok uppläsare och att jag kan tillräckligt mycket engelska. Jag borde kanske börja om från början, och ta fram stickningen! Den behöver jag inte tänka på, men kan hålla min hjärna tillräckligt sysselsatt för att inte låta tankarna fladdra iväg hur som helst. Och med lite tur kan jag få en ny polotröja innan vintern tar slut.

Det är ju trots allt – Stephen King!