Kategoriarkiv: Böcker & Läsande

Går det bättre nu?

Publicerad den av

Vad då? Bättre? Vadå bättre? Från vad? För man får väl anta att det då är frågan om något som inte varit bra, och som nu inte är så o-bra längre! Det är väl så det brukar vara?

Flytten? Tre månader sedan nu. OjOJ!! Har jag redan bott här i tre månader ?!?!? Praktiskt taget på dagen, dessutom. Flyttade hit den 31 juli, och just nu är det den 1 november. Lördag. Och om ungeför en halvtimme är det söndag.

Ja! Jag ÄR en nattuggla. Av födsel och oavbruten vana. Nå! Jag vet ju inte om jag var det när jag var liten. Det var så länge sedan så det har jag lämnat bakom mig. (Läs: Glömt!) Men visst minns jag ändå lata sovmorgnar på helgerna då jag framåt elva-tiden eller så. (eller tio) larvade ner till köket och plockade ihop till en frukost-på-sängen och en bok. De allra bästa sådana morgnar var om vi hade haft folk hemma kvällen innan, för då var det extra goda saker att hitta i kyl och skafferi.

Nu, som pensionista kan jag ha den lyxen nästa n varje dag, om jag vill. Och jag tar det lugnt på morgnarna , med mindre jag måste vara nånstans tidigt. Men frukosten äter jag numera aldrig i sängen. Det var en sån där lördags- och/eller söndagslyx man ägnade sig åt när man gick i skolan.

De första skolåren i mitt liv gick man i skolan även på lördagarna. men bara halva dagen då. Vilket var en sorts lyx det också. Särskilt på våren när de sista snöpölarna smalt i solskenet, talgoxar sjöng av hjärtans lust – de var ”tretaktare” på den tiden –  löven på träd och buskar var skira, spröda, ljusgröna skönheter. Och det doftade av fuktig jord, nyvaknat gräs, och  – med lite tur – de första vårblommorna.
Icke att förglömma de sköna solstrålarna.

Tänk! Jag minns fortfarande de där lördagarna när man gick hem från bussen, mitt på dagen, och pappa hade värmt på köttsoppan eftersom mamma var på jobbet. Hade jag tur då, hade pappa varit på biblioteket och lånat hem en trave böcker till mig. En till sig själv också, förstås.

Ibland minns man både ljus, ljud och dofter…  och solskenet. Det var speciellt då på … lördagarna…

Och apropå det där som går bättre? Tja! Tror det var lite blandad kompott det där. Som kanske går bättre.

  • Läsandet? – mja
  • Skrivandet? – hosthost (kunde varit betydligt bättre)
  • Promenerandet och cyklandet?  Något bättre, tack och lov

    (ska nån annan gång berätta om oxalsyra och hur det kan vara att genomleva en avgiftning  av sagda gift… minst sagt fascinerande! Och dagar emellanåt som är bara såååå….
  • Lyssnar faktiskt på böcker nu. Har även några fysiska böcker på lut, men det blir inte lika mycket som förr. …än …

Så för närvarande lyssnar jag på… (inte precis exakt just nu, för nu håller ögonlocken på att ramla ihop alldeles av sig själva)
Och nu är klockan en minut i söndag. God Natt!

Vad var det nu jag skulle säga?

Publicerad den av

När man inte bloggat på väldigt länge… och väldigt oregelbundet det lilla som blivit av … så känns det på ett sätt som man har massor att berätta! Och på samma gång vet man inte vad man ska skriva om. Kan man liksom… fastna? i det där bruset?
För det är ju ungefär så det är, ett brus som kliar och irriterar skrivarloberna i hjärnan.

Man vill- och kommer sig inte för.
Jag gör det ikväll, tänker man. Men när det väl är kväll, slocknar man på kudden med lilla lampan tänd och Youtube i iPaden som ligger på magen.
Det är prat, inte musik som gäller för mig. Det heter för övrigt inte podcast när det ligger på Youtube, och allt det där ligger mest blandat huller om buller. Men det är så det är. (Bortsett från när man klickar på nån helt annan sak – och det då dräller in mängder av videos med samma tema. Jaja! Sa ju det. Det är så det är. På youtube.

Man kan förstås alltid vila en stund från det allvarliga, det seriösa, det spännande, det fascinerande och istället titta på komiska snuttar med hundar eller katter eller barn. Fast ofta begriper jag inte det roliga i kråksången. Hur kan vuxna skratta åt sina barn/hundar/kattor, papegojor/whatever… när de ramlar och slår sig?

Men det finns förstås även en del gulliga videosnuttar, och såna som får en att skratta. Eller åtminstone småle och smila en smula…

Till och med jag.

Normalt sett är det helt andra saker jag ser och lyssnar på. Gillar skarpt Gregg Braden. Bara för att ta ett exempel. Lyssnar och lär.
Ibland dyker Neil deGrasse Tyson upp och pratar stjärnor. Joe Dispenza… lite mer andligt, meditation och liknande… ja tack!
Kommer just underfund med att jag gillar astrofysik och andra vetenskaper, särskilt sådana med fokus på tid och rum. (har nog alltid varit fascinerad av rymdresor, universum.)
Älskar Star Trek också, och alla de där andra sci-fi-serierna. Babylon five… Star wars… Dr Who! Icke att förglömma Dr Who!!!

Jag kommer nog ursprungligen från en helt annan planet, i ett helt annat solsystem, i nån fjärran liggande Galax… Plejaderna… kanske…

Jules Verne…
Philip K Dick…
Brian Herbert…
Aldous Huxley…
Hoppsan! Nu kom jag visst in på författare också!

Okej! När man skriver så här oreflekterat, får det alltså lov att komma precis vad som helst
… och nu blev jag sugen på att läsa…

Vart tog jag vägen?

Publicerad den av

Ja! Jag som bloggade så otroligt mycket under ganska så många år. Hade flera bloggar på gång. En om böcker och skrivande från 2007 – 2011, På blogger. Har sparat alla inlägg, raderat dem från bloggen, och sen raderat bloggen i tillbörlig ordning.

Långt senare såg jag den – eller rättare sagt namnet. Som om nån stulit den. Men så långt det gick att se, fast det inten substans i den. Inga inlägg.
Begriper inte hur det hade gått till. Jag hade ju tagit bort alla inlägg, och sedan raderat själva bloggen… men vem bryr sig nu?

Hade också en hälsoblogg. Samma med den. Sparade alla inlägg på en extern skiva, då först var det kanske på en så kallad floppy-disk.  Nu ligger den, och bok-bloggen, på en extern hårddisk tillsammans med andra före detta bloggar.

Började på wordpress 2011. Bloggade under att antal år, sedan har det gått utför ibland och uppåt ibland – med hur mycket och ofta jag har postat något alltså.  Och hur många bloggar jag haft totalt – inklusive dem som jag ändrat helt.

Men den där första på wordpress, har jag kvar. Web-adressen är den samma som då, men användarnamnet – om man kan kalla det så – har skiftat liksom innehållet. Det är inte den  här bloggen, men det kan mycket väl finnas inlägg som tidigare legat på nån annan av mina bloggar. Det allra allra mesta har jag ändå sparat.

Jag har en längtan tillbaka till bloggandet nu, och till skrivandet som sådant, men en fråga har jag ställt mig i det sammanhanget. Bloggar folk fortfarande? Eller har man gått över generellt till Instagram, Youtube och – numera – det där som kallas Threads?

Kanske ska googla lite på företeelsen. Kolla upp vad som hänt och händer i sammanhanget. I bloggar-världen. Finns det nåt liv där? Och då tänker jag på den där delen där man hamnade i en sorts vänkrets, där man läste varandras bloggar, och kommenterade.

Även det en social del av livet.

Men man skulle ju kunna använda bloggen som en dagbok. Och hur öppen man då skulle vara – tja! – det är väl upp till var och en…

Jag skulle också väldigt gärna vilja komma tillbaka till romanskrivandet… så hur gör jag för att komma igång, och inte bara det! Komma igång och sedan fortsätta att skriva! Helst dagligen, eller åtminstone nästan dagligen.  Ungefär som till NaNoWriMo…

men… ja… dagligen!!! Det vore allra bäst, och man behöver ju inte skriva långa epistlar varje dag.  Nån gång kanske det bara blir nåt i stil med: God morgon! Idag blir det soffan…!

Måste man ha ett tema? Typ… till exempel: Böcker man läser… ???Eller nåt annat som intresserar en.

Lida – Misery

Publicerad den av

Den bok jag senast läste – rättare sagt lyssnade på – före de jag nu håller på att läsa, var Lida av Stephen King. Jag vet att jag har läst den nån gång tidigare. Trodde i alla fall att jag hade läst den, men det var så mycket jag inte kände igen så jag började undra. Det var förstås längesedan. Kanske läste jag – men inte hela? Eller också har jag bara glömt.

Jag vet att jag har sett filmen, med fantastiska Kathy Bates som den psykotiska, mordbenägna fångvakterskan Annie Wilkes. (Hoppas jag inte avslöjat för mycket nu.)

Man fastnar i berättelsen! Helt klart! Alltså! Inte fastnar som att man inte klarar att läsa vidare, utan tvärtom! Man kan inte låta bli att läsa vidare! Sida efter sida.
Eller lyssna.

Han! Huvudpersonen i boken, heter Poul Sheldon, och har skrivit ett stort antal romaner om Lida Chastain. Jag greppade inte riktigt vad det var för typ av böcker, men det verkade vara nånting i stil med ”Angelique” som ”vi” läste på 60-70-talet nånting, (tror jag, mest). Men oavsett, så var Annie Poul Sheldons största beundrarinna  – just på grund av romansviten med Lidas liv , kärlek och äventyr. Annie hade till och med döpt sin gris till Lida…

Men så händer det att Poul är så trött på sin romanfigur, efter gud vet hur många böcker, att han helt drastiskt tar livet av henne i sin – som han tror – sista bok med henne. Vilket definitivt inte Annie gillar. Faktum är att hon blir totalt jävelusiskt rasande. Fast det vet ju inte Poul. Ännu.

Men det är vinter och maffig snöstorm och Poul är ute och kör. Och givetvis sker det en OLYCKA! Bilen far av vägen och Poul mer eller mindre massakreras. Både bäckenet och benen far åt skogen, skulle man kunna säga.

Men vad händer då? Minsann!

Madame Wilkes kommer också körandes i ovädret på denna gudsförgätna väg, ser att en bil ligger en bra bit ner och vid sidan om vägen i en snödriva (om det bara hade varit så väl, åtminstone). Nyfiken som hon är kliver hon ur sin bil, undersöker saken och upptäcker till sin glädje att det är hennes favoritförfattare som ligger där – inte långt från dödens rand.

Men han lever fortfarande – om än i avsvimmat/komatöst tillstånd.

Nu har hon sin chans, och hon tar den! Hon ska se till att favoritförfattaren överlever, och sen ska hon se till att han i sin tur återupplivar Lida (inte grisen). Och som utbildad och erfaren sjuksköterska har hon inte bara kunskap utan även medel att göra detta….

Och det här är bara början och knappt det…

En av Kings bästa, tycker jag, men medger att jag faktiskt inte läst allt han har skrivet. Inte än…

Tiden går

Publicerad den av

Jaha! Och hur var det här då?
Tja….

Det har varit så mycket de senaste månaderna, så om jag skulle skriva om allt det, hade det nog krävts minst 10 blogginlägg. Men så roligt ska vi inte ha det nu. Skriva ett inlägg som motsvarar 10 normalt genomsnittliga. För ibland kan de ju bli lite längre – och ibland bara lite… långa.

En synopsis över det närmaste förflutna? Nej tack, men en kortkort sammanställning kanske. Så…

Nej, det blir inte mer

Publicerad den av

Lyssna på böcker alltså. Tappar koncentrationen ganska snabbt. Om jag väl hittar en bok som jag kan tänka mig lyssna på OCH där uppläsaren är ok. Trots, skulle jag rättare sagt kunna säga.

Jag sa alltså upp en fortsättning av kontot på BookBeat, så jag har i nuläget 5 dagar kvar – plus resten av idag – och till det massor av timmar. Kommer inte att kunna fylla de timmarna med vare sig läsande eller lyssnande. Det är praktiskt omöjligt när det är fråga om 81 timmar och 3 minuter.

Men det hjälper inte! Att ha många timmar kvar alltså. Snarare tvärtom. Blir en stress att inse inte man inte hinner utnyttja alla. Särskilt som man dessutom liksom tappar greppet – när man tappar koncentrationen och missar att lyssna.

Detta trots att jag hittade Stephen Kings nya bok ”Holly”. På engelska – den svenska varianten skulle släppas till våren. Minns inte när. Nå! Min engelska är okej, jag har alltid gillat Stephen Kings böcker och uppläsaren är ok – men ändå så tappar jag koncentrationen och missar att lyssna!!! Så det är väl bara att bita i det välbekanta sura äpplet och låta bli att hålla fast en lyssnartjänst.

I och för sig! Jag har aldrig försökt hålla fast en lyssnartjänst, så känner inte att jag måste göra det nu heller. Intet är nytt under solen…

Jag kommer säkerligen att få tag på ”Holly” på ett eller annat sätt längre fram. Och då i epub-format eller som ”riktig” bok. Om inte mitt lokala bibliotek fått in den redan, så kommer den säkert in så småningom och då kan jag läsa den i lugn och ro.

Det där lyssnandet på böcker är nog inte riktigt min grej. Det är nog mina bokstäver som är orsaken till det. Hur ska jag kunna fokusera på en sak, när jag redan har tusen saker av varjehanda slag i hjärnsubstansen! Och minsta lilla kan rubba balansen!

Men det har funnits tillfällen när jag faktiskt har klarat av det. Som till exempel när jag läste Sagan om Isfolket för några år sedan. Två gånger har jag läst hela, om jag minns rätt så läste jag allihop första gången och lyssnade på böckerna andra gången.

Jag minns bland annat, att biblioteket hade en variant där jag kunde låna online och läsa på datorn. Alltså ingen app på mobilen eller iPaden. Jag gillade inte riktigt hur läsandet där fungerade, det var en hel del strul inblandat, men trots allt så fortsatte jag läsa. Berättelsen/berättelserna fångade mig verkligen även om vissa av berättelserna var bättre och andra… ja, var bra nog!

Nu, när det gäller Holly, så har jag bara lyssnat på 16% hittills. Enligt appens räknande. I verkligheten har jag kanske bara, i bästa fall, snappat upp hälften. Trots en helt ok uppläsare och att jag kan tillräckligt mycket engelska. Jag borde kanske börja om från början, och ta fram stickningen! Den behöver jag inte tänka på, men kan hålla min hjärna tillräckligt sysselsatt för att inte låta tankarna fladdra iväg hur som helst. Och med lite tur kan jag få en ny polotröja innan vintern tar slut.

Det är ju trots allt – Stephen King!

Att läsa och lite annat…

Publicerad den av

Midvinternttens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma…
Nja! Det är väl inte riktgt sant det där. För det första är det inte midvinter, bara alldeles i slutet av november, För det andra är det inte natt. Kväll kan jag gå med på, inte ens särskilt sent, men definitivt inte natt. För det tredje så är det kallt ute, minusgrader, men kölden är inte hård.

Sen har vi det där med stjärnorna! Inte sant det heller. De finns förstås nånstans där uppe, där ute, långt bortom de täta molnlagren, för när jag tittar ut genom fönstret och under gatlyktorna, ser jag hur snöflingor sveper kors och tvärs genom luften.
Ömsom små flingor, ömsom stora.
Kunde varit värre. För bara några dagar sedan var det nästinpå storm här. Men ingen snö. Och inte minusgrader. Även om det kändes så.

En lättare förkylning skyller jag på för att inte gå ut, utan istället hålla till endera framför stora datorn, endera lata mig i soffan. Framför datorn har jag skapat ett par affischer, gjort presentkort – skrivit ut och ska nu beskäras – skrivit ut sammanlagt 100 ex av en folder jag jobbade fram häromdagen. En tre-vikt variant. Har vikt 33 stycken. Manuellt när man nu inte har några lämpliga maskiner till detta. Inte ens en skärmaskin.

Jag menar inte en sån där till bröd eller korv, utan en till att skära papper med. A4 till A5 eller A6. Eller som i visitkortsfallet – till A7. Ska nog se över föreningens ekonomi, är ju kassören, om det inte finns utrymme för att införskaffa en enkel men funktionell sak. Och så flirta lite med ordföranden (försöka i alla fall) så han ger tillåtelse… Börjar bli att trött på att efter 4 år fortfarande använda mig av en vass kniv och träskärbräda. Det funkar det med! Visst! Men… Lyckligtvis är det bara 5 ark som ska beskäras. Och ha med på lördag.

Vad gäller soffläget, så har jag bland annat lyssnat färdigt på ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” av Ruth Kvarnström-Jones. Kruxet var ju häromdagen då de där 20 timmarna på en månad för bara en krona tog slut. När halva månaden hade gott. Och boken var också ungefär halv-färdig-lyssnad. Så? Vad göra? Jag hade liksom inte planerat att fortsätta lyssna på BookBeat!

Insåg – liksom vid tidigare försök – att 20 timmar på en månad inte är särskilt mycket!!! Men sen vet jag också annat som händer. Efter en tid av lyssnande på böcker, så glömmer jag bort det. Gör annat – ibland kanske på grund av att jag inte hittar något jag vill lyssna på. Men oftast för att jag har annat jag måste göra som inte går att kombinera med lyssnande. Och så går tiden.

Nej! Jag lyssnar aldrig på böcker när jag är ute och går eller cyklar. Då vill jag lyssna på trädsus och fågelkvitter – eller bara snabbt ta mig fram dit jag ska.

Men, där är jag nu! I valet mellan att skippa lyssna på resten av boken för att slippa betala vidare, eller att faktiskt fortsätta ha Bookbeat tillgängligt – och lyssna vidare!
Alltså – att jag lyssnar klart på en bok av en typ jag aldrig hade valt ut själv enbart på egna preferenser. Jag brukar aldrig läsa den här typen av böcker! Lika lite som jag skulle läsa eller lyssna på en bok av Lucy Dillon, Lucinda Riley eller nån annan författare i den typen av gengrar. Jag har provat! Att jag över huvud taget fastnade för den här boken, var för att den dök upp som förslag, titeln var rätt cool, och så ville jag se om det fanns uppläsare som faktiskt kan läsa högt. Och Katarina Ewerlöf är verkligen fantastisk!

Så det var det! Och jag valde gå vidare! Fortsatte prenumerationen OCH valde 100 timmar!
Så nu stod jag i ett annat dilemma efter att snabbt ha lyssnat klart på ”Grand Hotel”!
Skaffat på mig 100 timmars lyssnande per månad för 169:- (ordinarie pris, blev inte så mycket den här perioden ut) – och jag har ingen aning om vad jag ska lyssna på härnäst! Vad har Ewerlöf mer läst in? Massor uppenbarligen, men vad är det för nåt?

Antagligen testar jag någon eller några på måfå. Känner till Mari Jungstedt. Har aldrig läst något av henne, men hört talas om henne och hon lär vara bra. Så det kan vara värt att testa. Gillar jag den jag först provar, så lyssnar jag kanske på flera. Annars går jag tillbaka till de författare och/eller gengrar som jag vet att jag gillar. Det kan vara Sara J. Maas, till exempel. Stephen King förstås, Koontz kanske . . . och så får man väl testa en och annan som förefaller kunna vara bra.

Man borde nog testa nåt som verkar helt fel, också. Man kan bli positivt överraskad.

Men för övrigt, just nu och tillsvidare, ska jag titta på Star Trek Discovery. Börjat se säsong 3…

Mitt livs första blogginlägg!

Publicerad den av

Det var på Blogger, en blogspot-blogg, och datumet var den 7 oktober 2007. Jag hade sen nån tid tillbaka – försöker erinra mig lite mer exakt när – varit aktiv på en sajt som hette Skrivarkalendern.

Flyttade till Halmstad tidigt på våren 2006, och redan den hösten hade jag blivit peppad att börja gå på skrivarkurser. Under de lektionerna blev vi också tipsade om vad som kunde vara intressant på nätet, och på så sätt fann jag Skrivarkalendern. Hösten 2006! Mer exakt än så kan jag nog inte komma.

Via Skrivarkalendern fick jag kontakt med andra författar-aspiranter, och blev så god vän med ett par att jag faktiskt träffade dem i ”verkliga livet”! Jätteroligt. Minns, att jag vid flera tillfällen körde till en ort utanför Borås och hälsade på den ena.

Den andra vännen bodde låååångt upp i norr, men var vid ett tillfälle under sommaren 2007 på resande fot med sin man, så vi passade på att träffas när hon hade möjlighet att köra inom Halmstad.  Det var helt underbart roligt!

Men även om det var många mil mellan oss, hade vi tät kontakt med hjälp av mejl. Bland annat korrekturläste jag ett av hennes manus, och det var hon som peppade mig att starta en blogg. Rent logiskt tänkt, bör det ha varit just hösten 2007.

Vi fortsatte hålla kontakten, men sen gjorde omständigheterna att det dog ut. Tyvärr! Jag kan ibland, har gjort det särskilt på senare tid, undra vad det har blivit av henne. Bor hon kvar där uppe i Norrland? Jobbar hon fortfarande som lärare? Har hon fått publicerat nåt? Kanske just den romanen jag läste igenom? Skulle vara så roligt om vi hade kunnat återknyta vår kontakt.

Men mitt första blogginlägg var kort och gott, och publicerades den 9 oktober 2007. Bloggen hade jag döpt till Ninnas bokblogg – jo jag hade två n i mitten på den tiden – och den hade jag kvar till mitten av januari 2011.

Sedemera raderade jag den helt och hållet – efter att ha sparat över alla inlägg till min dator OCH raderat allt som fanns på bloggen.

Senare, flera år faktiskt, hittade jag den av en slump på nätet. Någon hade stulit den, eller namnet på bloggen i alla fall, vad det nu skulle vara för vits med det. (Jag känner till lite av omständigheterna kring hur det kom sig att jag fick reda på att den existerade, men det kan vi ta en annan gång.)

Försökte i alla fall då att kolla upp, men inget fanns att se – mer än att den personen hade mängder med olika bloggadresser, och av utseendet på den lilla ikonen att döma var/är han asiat. Som om det har nån betydelse.

Förstår INTE! Hur kan en blogg på googles Blogger, som är totalt raderad på såväl innehåll som bloggen i sig, hamna hos en total främling? Den borde inte existera över huvud taget! Jag hade ju raderat den!

Jag hade fler bloggar på blogger, en om ADHD och en om Mat och Hälsa. Jag gjorde samma där: sparade ner alla inlägg till min dator och raderade sedan även de bloggarna. Och gick över till WordPress…

Intermezzomini

Publicerad den av

Just spent some time reading – sorry! listened to – Marguerite Duras’ ”the lover”…. hmmm… sorry…

Har lyssnat på ”Älskaren” av ovanstående författare. Berättelsen var nog bra, men uppläsaren!?!?!?! 🙄👎

Entonigt, allt-i-ett enda mycket långt och långsamt flöde, som förmodligen förstörde minst 90 % av vad boken skulle kunnat ge. Ingen chans att hänga med när berättelsen byter plats eller tid eller omständigheter. Förvirrande och irriterande! Och att öka hastigheten gjorde bara att boken tog slut lite snabbare.

Men jag LÄSER kanske om den så småningom, för det verkar som att det kan vara en fantastisk läsning! Skulle tro jag kan hitta den på iBooks – f-låt Apple’s BOOKS/BÖCKER – när jag hoppat av BookBeats igen. För femtielfte gången. Nu sist ville de få mig tillbaka för 1 kr, en månad med 20 timmars läsning. KUNDE ha varit infarten till nåt mera – om fler uppläsare hade kunnat läsa med lite inlevelse och med andningspauser. Utan att inandningarna hörs som smärre stormbyar!!!!

Borde finnas fler inläsare som Stephen Fry (bl.a Harry Potter böcker), George Guidall (bl.a The Dark Tower av Stephen King och många fler, Johan Svensson (bl.a Mr Mercedes av Stephen King). Jo, det finns flera, även flera svenska uppläsare, men just nu har jag glömt vilka de är och vilka böcker jag lyssnat på tack vare nån av dem. 🤔

Så visst finns det fantastiska uppläsare! Men att hitta dem som då också läser böcker man vill lyssna på! Det är inte det lättaste!

Generellt sett – föredrar jag män som uppläsare framför kvinnor. Men givetvis finns det undantag åt båda hållen. Män kan ha en tendens att läsa så varje andetag hörs, kvinnor kan ha väldigt pipiga vassa röster. Men som sagt! Undantag finns, och det kan vara slumpen att just de böcker jag är intresserad av och lockad att läsa… just det!

Ett litet PS! Så här nån timme senare…
Katarina Ewerlöf är en av de kvinnor som läser mycket bra!!! Just nu har jag på BookBeat börjat lyssna på ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” av Ruth Kvarnström-Jones. Det verkar lovande! Och om det löftet håller så kanske kanske fortsätter jag lyssna på BookBeat även efter den här en-kronas-perioden!
Men det gäller förstås, att jag gillar boken och vill fortsätta lyssna på den också… har nog inte så många timmar kvar som behövs…