Lyssna på böcker alltså. Tappar koncentrationen ganska snabbt. Om jag väl hittar en bok som jag kan tänka mig lyssna på OCH där uppläsaren är ok. Trots, skulle jag rättare sagt kunna säga.
Jag sa alltså upp en fortsättning av kontot på BookBeat, så jag har i nuläget 5 dagar kvar – plus resten av idag – och till det massor av timmar. Kommer inte att kunna fylla de timmarna med vare sig läsande eller lyssnande. Det är praktiskt omöjligt när det är fråga om 81 timmar och 3 minuter.
Men det hjälper inte! Att ha många timmar kvar alltså. Snarare tvärtom. Blir en stress att inse inte man inte hinner utnyttja alla. Särskilt som man dessutom liksom tappar greppet – när man tappar koncentrationen och missar att lyssna.
Detta trots att jag hittade Stephen Kings nya bok ”Holly”. På engelska – den svenska varianten skulle släppas till våren. Minns inte när. Nå! Min engelska är okej, jag har alltid gillat Stephen Kings böcker och uppläsaren är ok – men ändå så tappar jag koncentrationen och missar att lyssna!!! Så det är väl bara att bita i det välbekanta sura äpplet och låta bli att hålla fast en lyssnartjänst.
I och för sig! Jag har aldrig försökt hålla fast en lyssnartjänst, så känner inte att jag måste göra det nu heller. Intet är nytt under solen…
Jag kommer säkerligen att få tag på ”Holly” på ett eller annat sätt längre fram. Och då i epub-format eller som ”riktig” bok. Om inte mitt lokala bibliotek fått in den redan, så kommer den säkert in så småningom och då kan jag läsa den i lugn och ro.
Det där lyssnandet på böcker är nog inte riktigt min grej. Det är nog mina bokstäver som är orsaken till det. Hur ska jag kunna fokusera på en sak, när jag redan har tusen saker av varjehanda slag i hjärnsubstansen! Och minsta lilla kan rubba balansen!
Men det har funnits tillfällen när jag faktiskt har klarat av det. Som till exempel när jag läste Sagan om Isfolket för några år sedan. Två gånger har jag läst hela, om jag minns rätt så läste jag allihop första gången och lyssnade på böckerna andra gången.
Jag minns bland annat, att biblioteket hade en variant där jag kunde låna online och läsa på datorn. Alltså ingen app på mobilen eller iPaden. Jag gillade inte riktigt hur läsandet där fungerade, det var en hel del strul inblandat, men trots allt så fortsatte jag läsa. Berättelsen/berättelserna fångade mig verkligen även om vissa av berättelserna var bättre och andra… ja, var bra nog!
Nu, när det gäller Holly, så har jag bara lyssnat på 16% hittills. Enligt appens räknande. I verkligheten har jag kanske bara, i bästa fall, snappat upp hälften. Trots en helt ok uppläsare och att jag kan tillräckligt mycket engelska. Jag borde kanske börja om från början, och ta fram stickningen! Den behöver jag inte tänka på, men kan hålla min hjärna tillräckligt sysselsatt för att inte låta tankarna fladdra iväg hur som helst. Och med lite tur kan jag få en ny polotröja innan vintern tar slut.
Midvinternttens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma… Nja! Det är väl inte riktgt sant det där. För det första är det inte midvinter, bara alldeles i slutet av november, För det andra är det inte natt. Kväll kan jag gå med på, inte ens särskilt sent, men definitivt inte natt. För det tredje så är det kallt ute, minusgrader, men kölden är inte hård.
Sen har vi det där med stjärnorna! Inte sant det heller. De finns förstås nånstans där uppe, där ute, långt bortom de täta molnlagren, för när jag tittar ut genom fönstret och under gatlyktorna, ser jag hur snöflingor sveper kors och tvärs genom luften. Ömsom små flingor, ömsom stora. Kunde varit värre. För bara några dagar sedan var det nästinpå storm här. Men ingen snö. Och inte minusgrader. Även om det kändes så.
En lättare förkylning skyller jag på för att inte gå ut, utan istället hålla till endera framför stora datorn, endera lata mig i soffan. Framför datorn har jag skapat ett par affischer, gjort presentkort – skrivit ut och ska nu beskäras – skrivit ut sammanlagt 100 ex av en folder jag jobbade fram häromdagen. En tre-vikt variant. Har vikt 33 stycken. Manuellt när man nu inte har några lämpliga maskiner till detta. Inte ens en skärmaskin.
Jag menar inte en sån där till bröd eller korv, utan en till att skära papper med. A4 till A5 eller A6. Eller som i visitkortsfallet – till A7. Ska nog se över föreningens ekonomi, är ju kassören, om det inte finns utrymme för att införskaffa en enkel men funktionell sak. Och så flirta lite med ordföranden (försöka i alla fall) så han ger tillåtelse… Börjar bli att trött på att efter 4 år fortfarande använda mig av en vass kniv och träskärbräda. Det funkar det med! Visst! Men… Lyckligtvis är det bara 5 ark som ska beskäras. Och ha med på lördag.
Vad gäller soffläget, så har jag bland annat lyssnat färdigt på ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” av Ruth Kvarnström-Jones. Kruxet var ju häromdagen då de där 20 timmarna på en månad för bara en krona tog slut. När halva månaden hade gott. Och boken var också ungefär halv-färdig-lyssnad. Så? Vad göra? Jag hade liksom inte planerat att fortsätta lyssna på BookBeat!
Insåg – liksom vid tidigare försök – att 20 timmar på en månad inte är särskilt mycket!!! Men sen vet jag också annat som händer. Efter en tid av lyssnande på böcker, så glömmer jag bort det. Gör annat – ibland kanske på grund av att jag inte hittar något jag vill lyssna på. Men oftast för att jag har annat jag måste göra som inte går att kombinera med lyssnande. Och så går tiden.
Nej! Jag lyssnar aldrig på böcker när jag är ute och går eller cyklar. Då vill jag lyssna på trädsus och fågelkvitter – eller bara snabbt ta mig fram dit jag ska.
Men, där är jag nu! I valet mellan att skippa lyssna på resten av boken för att slippa betala vidare, eller att faktiskt fortsätta ha Bookbeat tillgängligt – och lyssna vidare! Alltså – att jag lyssnar klart på en bok av en typ jag aldrig hade valt ut själv enbart på egna preferenser. Jag brukar aldrig läsa den här typen av böcker! Lika lite som jag skulle läsa eller lyssna på en bok av Lucy Dillon, Lucinda Riley eller nån annan författare i den typen av gengrar. Jag har provat! Att jag över huvud taget fastnade för den här boken, var för att den dök upp som förslag, titeln var rätt cool, och så ville jag se om det fanns uppläsare som faktiskt kan läsa högt. Och Katarina Ewerlöf är verkligen fantastisk!
Så det var det! Och jag valde gå vidare! Fortsatte prenumerationen OCH valde 100 timmar! Så nu stod jag i ett annat dilemma efter att snabbt ha lyssnat klart på ”Grand Hotel”! Skaffat på mig 100 timmars lyssnande per månad för 169:- (ordinarie pris, blev inte så mycket den här perioden ut) – och jag har ingen aning om vad jag ska lyssna på härnäst! Vad har Ewerlöf mer läst in? Massor uppenbarligen, men vad är det för nåt?
Antagligen testar jag någon eller några på måfå. Känner till Mari Jungstedt. Har aldrig läst något av henne, men hört talas om henne och hon lär vara bra. Så det kan vara värt att testa. Gillar jag den jag först provar, så lyssnar jag kanske på flera. Annars går jag tillbaka till de författare och/eller gengrar som jag vet att jag gillar. Det kan vara Sara J. Maas, till exempel. Stephen King förstås, Koontz kanske . . . och så får man väl testa en och annan som förefaller kunna vara bra.
Man borde nog testa nåt som verkar helt fel, också. Man kan bli positivt överraskad.
Men för övrigt, just nu och tillsvidare, ska jag titta på Star Trek Discovery. Börjat se säsong 3…
Det var på Blogger, en blogspot-blogg, och datumet var den 7 oktober 2007. Jag hade sen nån tid tillbaka – försöker erinra mig lite mer exakt när – varit aktiv på en sajt som hette Skrivarkalendern.
Flyttade till Halmstad tidigt på våren 2006, och redan den hösten hade jag blivit peppad att börja gå på skrivarkurser. Under de lektionerna blev vi också tipsade om vad som kunde vara intressant på nätet, och på så sätt fann jag Skrivarkalendern. Hösten 2006! Mer exakt än så kan jag nog inte komma.
Via Skrivarkalendern fick jag kontakt med andra författar-aspiranter, och blev så god vän med ett par att jag faktiskt träffade dem i ”verkliga livet”! Jätteroligt. Minns, att jag vid flera tillfällen körde till en ort utanför Borås och hälsade på den ena.
Den andra vännen bodde låååångt upp i norr, men var vid ett tillfälle under sommaren 2007 på resande fot med sin man, så vi passade på att träffas när hon hade möjlighet att köra inom Halmstad. Det var helt underbart roligt!
Men även om det var många mil mellan oss, hade vi tät kontakt med hjälp av mejl. Bland annat korrekturläste jag ett av hennes manus, och det var hon som peppade mig att starta en blogg. Rent logiskt tänkt, bör det ha varit just hösten 2007.
Vi fortsatte hålla kontakten, men sen gjorde omständigheterna att det dog ut. Tyvärr! Jag kan ibland, har gjort det särskilt på senare tid, undra vad det har blivit av henne. Bor hon kvar där uppe i Norrland? Jobbar hon fortfarande som lärare? Har hon fått publicerat nåt? Kanske just den romanen jag läste igenom? Skulle vara så roligt om vi hade kunnat återknyta vår kontakt.
Men mitt första blogginlägg var kort och gott, och publicerades den 9 oktober 2007. Bloggen hade jag döpt till Ninnas bokblogg – jo jag hade två n i mitten på den tiden – och den hade jag kvar till mitten av januari 2011.
Sedemera raderade jag den helt och hållet – efter att ha sparat över alla inlägg till min dator OCH raderat allt som fanns på bloggen.
Senare, flera år faktiskt, hittade jag den av en slump på nätet. Någon hade stulit den, eller namnet på bloggen i alla fall, vad det nu skulle vara för vits med det. (Jag känner till lite av omständigheterna kring hur det kom sig att jag fick reda på att den existerade, men det kan vi ta en annan gång.)
Försökte i alla fall då att kolla upp, men inget fanns att se – mer än att den personen hade mängder med olika bloggadresser, och av utseendet på den lilla ikonen att döma var/är han asiat. Som om det har nån betydelse.
Förstår INTE! Hur kan en blogg på googles Blogger, som är totalt raderad på såväl innehåll som bloggen i sig, hamna hos en total främling? Den borde inte existera över huvud taget! Jag hade ju raderat den!
Jag hade fler bloggar på blogger, en om ADHD och en om Mat och Hälsa. Jag gjorde samma där: sparade ner alla inlägg till min dator och raderade sedan även de bloggarna. Och gick över till WordPress…
Just spent some time reading – sorry! listened to – Marguerite Duras’ ”the lover”…. hmmm… sorry…
Har lyssnat på ”Älskaren” av ovanstående författare. Berättelsen var nog bra, men uppläsaren!?!?!?! 🙄👎
Entonigt, allt-i-ett enda mycket långt och långsamt flöde, som förmodligen förstörde minst 90 % av vad boken skulle kunnat ge. Ingen chans att hänga med när berättelsen byter plats eller tid eller omständigheter. Förvirrande och irriterande! Och att öka hastigheten gjorde bara att boken tog slut lite snabbare.
Men jag LÄSER kanske om den så småningom, för det verkar som att det kan vara en fantastisk läsning! Skulle tro jag kan hitta den på iBooks – f-låt Apple’s BOOKS/BÖCKER – när jag hoppat av BookBeats igen. För femtielfte gången. Nu sist ville de få mig tillbaka för 1 kr, en månad med 20 timmars läsning. KUNDE ha varit infarten till nåt mera – om fler uppläsare hade kunnat läsa med lite inlevelse och med andningspauser. Utan att inandningarna hörs som smärre stormbyar!!!!
Borde finnas fler inläsare som Stephen Fry (bl.a Harry Potter böcker), George Guidall (bl.a The Dark Tower av Stephen King och många fler, Johan Svensson (bl.a Mr Mercedes av Stephen King). Jo, det finns flera, även flera svenska uppläsare, men just nu har jag glömt vilka de är och vilka böcker jag lyssnat på tack vare nån av dem. 🤔
Så visst finns det fantastiska uppläsare! Men att hitta dem som då också läser böcker man vill lyssna på! Det är inte det lättaste!
Generellt sett – föredrar jag män som uppläsare framför kvinnor. Men givetvis finns det undantag åt båda hållen. Män kan ha en tendens att läsa så varje andetag hörs, kvinnor kan ha väldigt pipiga vassa röster. Men som sagt! Undantag finns, och det kan vara slumpen att just de böcker jag är intresserad av och lockad att läsa… just det!
Ett litet PS! Så här nån timme senare… Katarina Ewerlöf är en av de kvinnor som läser mycket bra!!! Just nu har jag på BookBeat börjat lyssna på ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” av Ruth Kvarnström-Jones. Det verkar lovande! Och om det löftet håller så kanske kanske fortsätter jag lyssna på BookBeat även efter den här en-kronas-perioden! Men det gäller förstås, att jag gillar boken och vill fortsätta lyssna på den också… har nog inte så många timmar kvar som behövs…
Det har ganska nyligen blivit den 20 november. För bara lite drygt en timme sedan var det bara den 19. Coolt, va!?!
Ja!? Kallt är det också! Enligt termometern! Utomhus! Okay okay! Bara ett par minusgrader, i går… men iskalla vindar är inte nådiga. Men bor man på västkusten så bor man på västkusten. Så det så!
Är det inte kallt, så regnar det. Blåser gör det alltid! Men oavsett! De två senaste dagarna har jag inte varit utomhus. Haft besök av Yngstan idag, åt lunch tillsammans. Har lyssnat en hel del på böcker både i går och i dag… f’låt… i förrgår! Det har ju nyss blivit – idag.
Har i alla fall de senaste dagarna ägnat mig först åt Franz Kafka – Förvandlingen – och sedan åt Albert Camus’s ”Främlingen”. Det lustiga i sammanhanget är, att jag har läst om båda och om deras verk medan jag läste Litteraturhistoria, men aldrig tidigare läst själva böckerna. Så det var minsann på tiden.
Recension? Å nej! Läs själva! Men jag kan ju avslöja att jag gillade dem båda. Kanske att jag senare skriver nåt mer om dem, Kanske rent av lägger till nåt här i blogginlägget redan i morgon! Borde verkligen gå och lägga mig nu så snart som möjligt!
Men jag fastnade! Med mina bloggar närmare bestämt. Har sorterat, rensat bort, flyttat om – reorganiserat, skulle man vilja kalla det. Och den här bloggen är härmed utsedd att endast ägna sig åt skrivande, läsande, boklyssnande – och möjligen nämnandet av en och annan film. Eftersom jag gärna tittar på film.
Nu är det alltså NaNoWriMo på gång. Och just nu – ska jag bara avslöja att jag är mycket nöjd med antalet ord jag hittills presterat. Till och med i går – den 19 november, har jag kläckt ur mig inte mindre än 36 089 ord. Inte illa – om jag får säga det själv! Och det får jag
Vad det är jag skriver? Tja – det är min egen lilla hemlighet.
Så har det minsann gått en dag till! Vart tar tiden vägen egentligen? Alltså… egentligen existerar ju inte tiden. Inte som sådan. Det är vi människor som delat in världen i timmar, minuter och sekunder; i dagar veckor, månader och år. Men visst är det praktiskt, det där! Med fredagseftermiddagar och midsommarafton, jul och ens födelsedag!
Nej! Tror jag skippar det sista, förresten. Tid existerar inte. Det är bara vågor mellan ljus och mörker, värme och kyla. Man är ändå aldrig äldre än man känner sig och tänker att man är. Men det känns onekligen lite knepigt när det man tänker göra inte blir av för att man gör annat istället. Eller för att dagen plötsligt är slut, och det är natti-natti-dags!
Jag hade annars tänkt skryta lite över att jag börjat lyssna på böcker. Plötsligt var jag med BookBeat och lyssnade på Leif GW Persson. Ja, inte han personligen, förstås, utan på en som är uppläsare av GW.s bok ”Den Döende Detektiven”.
Nu ska jag först och främst påminna om att jag avskyr att skriva bokrecensioner. Det är tråkigt och besvärligt att hålla sig till det formatet hur man ska göra när man skriver en recension. Jag vet. Det ingick i min utbildning. Så det blir ingen recension, bara så ni vet. Vad jag däremot kan göra, är att tycka till lite om det jag läser. Ibland lite mer kanske, och ibland lite mindre.
Bara så ni vet.
Jag hade bestämt för mig att jag hade läst ”Den Döende Detektiven” tidigare. Mindes med absolut säkerhet att jag hade tyckt den var bra, spännande och välskriven. Det sista i synnerhet, är ett måste om jag ska läsa ut en bok. Och just därför att jag hade tyckt om den, så tänkte jag läsa den en gång till nu. Jooho då! Jag kan mycket väl läsa om böcker jag gillar. Ta de här till exempel!
Stephen Kings mastodontberättelse om det Mörka Tornet, första delen (av 8) med namnet ”Revolvermannen”. Antar man kan kalla den för en dystopi, eller räcker det att peta in den i genren ”Fantasy”? Har tappat räkningen på hur många gånger jag läst de volymerna.
Douglas Adams härliga böcker som börjar med ”Liftarens guide till galaxen”. Jag har bokstavligen läst sönder hela pocketupplaga. Min personligen ägda pocketupplaga alltså. Minst en gång om året under många år har jag läst och älskat hans böcker. Även de om Dirk Gentry, den holistiska detektiven. Och några till.
Ja, det får räcka just nu. Det är Den Döende Detektiven som har stått i fokus ett tag. Jag kände inte igen nånting av det jag läste. Lite där i början bara där han, numera pensionerad poliskommissarie, stannar sin bil, kliver ur och köper varmkorv i stam-kiosken. Pratar lite med gamla kolleger, och sätter sig sen i bilen igen. Och får en stroke.
Visst är boken bra, spännande och välskriven – men jag minns inte ett smack av att jag läst den tidigare. Hur man nu ska tolka det. Men jag antar att minnet hade blandat ihop den med någon av Sjöwall-Wahlöö’s deckare. Men vilken? Stockholm som Stockholm skulle man kunna säga, vad gäller miljöerna. Och kanske inte tidsaspekten, fullt ut.
Sen har jag faktiskt hunnit med ett par böcker till. Det går alldeles utmärkt att lyssna medan man gör annat. Kanske inte vad som helst, förstås. Men diska och städa samtidigt går bra, så länge man håller sig ifrån dammsugaren.
Sen dröjde det heller inte länge förrän jag kollade upp Storytel, deras utbud och priser. Fann att Storytel är mer förmånligt – Inte bara för att Storytel nu har specialerbjudande nu under juni månad, med 7 dagar gratis lyssnade och sedan 4 månader till halva priset på alla sina 3 paket. De ordinarierna generellt något dyrare än BookBeat – bortsett från om man vill ha obegränsat lyssnande. Unlimited kallar de det paketet. Kostar 179 kr/månad mot BookBeats 199 kr.
I övrigt så är det tvärtom. Som tidigare nämnt. För 20 timmars lyssnande – Basic – får man betala 99 kr på BookBeat och 129 kr på Storytel. (Lite fjuttigt med bara 20 timmar kan jag tycka). Sen har BookBeat en mellanvariant med 100 timmars lyssnande för 149 kr, och Storytel har en annan variant som kallas Family. 228 kr per månad OCH PERSON! 2 – 3 personer och 2-3 barn kan man välja där.
För min del väljer jag i första hand obegränsat lyssnande, för är man riktigt i gasen med läsande/lyssnande, så är 100 timmar per månad inte särskilt mycket det heller. Nu är ju 20 kr mer per månad för obegränsat lyssnade och läsande inte nån större skillnad, så det är ju en smaksak vilken av dem man väljer.
Tidigare när jag kollat igenom utbudet när det gäller vissa författare, har det varit något mer att välja på på Storytel. Det här är inte nån signifikant undersökning på något vis, utan högst subjektiv och jag kan ha fel om man ser till helheten. Det är bara när det gäller vad jag har sökt efter, som gett mig det intrycket.
Så vad är det då kvar att ta hänsyn till när det gäller vilken av de här båda man väljer att stanna kvar hos – såvida man nu inte väljer att ha båda. Jo! Det är hur respektive app fungerar! BookBeat har till exempel fördelarna med att man kan se hur många procent man har lyssnat på, och mycket lätt kan ändra hastigheten på uppläsningen. Man kan lyssna med 113 % hastighet eller 132, eller vad man vill. Två stora plus, tycker jag. Storytel har också möjligheten att ändra hastigheten, men Bookbeat är enklare med den funktionen. Båda har också en sömntimer, men även där är BookBeats något enklare att komma åt och att ändra tiden på.
Så ser jag på den tekniska hanteringen av apparna, så är det BookBeat som har övertaget i min värld. Men hemsidorna på datorn då? Hur ser de ut och hur fungerar de? En snabb titt här.
Spontant tycker jag att BookBeats hemsida är mer tilltalande än Storytal och något lättare att navigera sig runt i (vilket ju bara är en smaksak egentligen).
Men rent praktiskt! Jag gillar att man på BookBeat kan under ”Sök” välja att se böcker på mer än ett språk samtidigt. I mitt fall engelska och svenska. På Storytel kan man bara välja ett språk i taget. Att kunna se vilka böcker en viss författare har med på båda språken i samma sökning, gör det både snabbare och enklare att välja den bok man vill läsa eller lyssna på.
Storytel har en lättåtkomlig ”Min bokhylla”! Stort plus att enkelt kunna se vilka böcker man har sparat för att så småningom läsa. Den bokhyllan är också lätt åtkomlig på appen. Stort + för Storytel där!
BookBeat har en liknande lista, men bara på hemsidan på datorn. Har i vart fall inte hittat nån sådan på appen. Däremot var den inte helt lätt att hitta ens på hemsidan, inte alls uppenbar eftersom man var tvungen på in via Mitt Konto och sen Min Historik!
Som sagt! Mycket av det här är ju bara en smaksak vilket man väljer, om man nu som jag står i en sorts valsituation om vilket klient jag ska gå vidare med. De flesta ramlar väl på en av de här (eller Nextory eller nån annan) och är helt ok med det. Storytel var den första jag hörde talas om och provade.
Mina ”viktigaste” funktioner på appar respektive hemsida är att det finns en Bokhylla, vilket talar för Storytel i första hand eftersom man når den enkelt både på appen och på hemsidan. Det andra är att man enkelt kan söka på mer än ett språk i samma sökning. Vilket promotar BookBeat. I övrigt kan det vara hugget och stucket med hur det ser ut och vad man väljer och föredrar. Men i nuläget är det faktiskt BookBeat som känns bäst för mig, just på grund av språkpreferenserna vid sökning. BookBeat har ju faktiskt en personlig bokhylla också, även om den är lite lång-sökt, och bara kunde hittas på hemsidan.
Å andra sidan så är mina tekniska talanger mer inställda på datorer och hemsidor, än på mobiler och att knappa runt där. Så just det är inget problem, snarare en fördel.
Detta innebär alltså att det är troligare att jag kommer att välja enbart BookBeat så småningom. Men för närvarande behåller jag båda två och känner mig för under ett par månader vilken som känns bäst. Om jag inte väljer att behålla båda som sagt. Man kan ju faktiskt ha en bok på gång på mobilen, och en annan på iPaden – har för övrigt även min gamla iPad kvar där jag skulle kunna ha en tredje bok på gång. Om jag vill!
Jag är uppfödd på böcker och läsande! Ända sedan pappa, redan när jag var mycket liten, omväxlande berättat anekdoter från när han var liten och läst högt för mig, har jag haft en passion för böcker, läsande, och bara lite senare för skrivande och så småningom även film. Allt som har med berättande att göra.
Tack vare honom, lärde jag mig läsa redan när jag var fem. Han påstod att han fick ont i halsen av att läsa högt så mycket, så nu fick jag minsann läsa själv hädanefter. Han stöttade mig hela tiden så länge jag behövde det, Kunde jag inte läsa ett ord, bad han mig stava det – och så sa han det högt. Senare började han låna hem böcker till mig från biblioteket i stan…
Jaha! Så gick det till och så blev det! Och läst själv har jag gjort allt ifrån den stunden. Det har gått ett antal decennier sen dess. Hur många, tänker jag däremot inte tala om.
Läsandet har förstås dragit med sig lusten att skriva – eller om det möjligen kan ha varit tvärtom? Egentligen! Kontentan är bara den – kan jag läsa och skriva, så mår jag bra. Utbränd – kan varken läsa eller skriva. Eller lyssna på musik, för den delen.
Detta märkte jag tydligt nånstans kring 2011-2012. Hade gått alla skrivarkusrer, skrivarcirklar jag kunnat hitta och ha möjlighet vara med på, alltsedan 2006. Skrivit massor! Av allt tänkbart – skönlitterärt framför allt.
Det tog ett bra tag, då 2012, innan jag insåg att jag var utbränd. Kunde inte längre skriva något nytt – det som hade flutit på som vattnet i en flod tidigare. Jag kunde heller inte kommentera andras skrivande, vilket jag hade lärt mig under kurserna jag hade gått. Kritik, kallas det, men är inte frågan om att kritisera i ordets negativa betydelse, utan att nagelfara texter på ett objektivt sätt. Och som den ”språkpolis” jag var, och i grunden fortfarande är, hade jag vad man brukar kalla ”öga” för det!
Så jag kunde alldeles utmärkt läsa korrektur på andras texter.
Detta försvann också under tiden före 2012, utan att jag egentligen märkte det. Det bara var en dag – som var mer än bara en dag – som jag inte kunde koncentrera mig på att läsa andras texter, än mindre kommentera såväl det positiva i en text som i det negativa, och eventuellt komma med förslag på förbättringar.
Inte nog med att jag tappade skrivandet och förmågan att läsa andras texter för genomgång – jag kunde inte koncentrera mig på att läsa annat heller. Inte ens nåt av Stephen King!!! Och lyssna på musik? Nix! Sjunga? Nix, nix! Och jo! Jag hade bloggat också under ett flertal år. Flera olika bloggar faktiskt. Den första startade jag i början av 2007. Mest om böcker, läsande och skrivande, men även om annat. Hade under en ganska lång period en hälsoblogg, med inrikting mat, näring. Allt kraschade mer eller mindre intensivt. Började skriva om ADHD 2009. Och nåt år därefter – tror jag det var – en med både ord och bilder. Tog foton och skrev nåt. Fortfarande mycket om läsande och skrivande. De där bloggarna existerar inte längre!
Jo ett par, men under andra namn och andra webadresser, och inte med de ursprungliga inläggen. Men de är ganska så vilande. Sover faktiskt…
Vet inte när den där utbrändheten egentligen började, för det var ju inte bara plötsligt från den ena dagen till den andra. Det smög sig på mig, in i mig, lite i sänder. Och jag vet inte heller riktigt när jag började komma tillbaka till läsandet och skrivandet. När jag tänker rent konkret, så var det inte så många år som jag i minnet upplever det. (En evighet)
Nu när jag letar lite grand här, både i minnet och bland de bloggar som fortfarande i någon form ligger kvar på nätet (undrar hur många olika jag har haft totalt sett), så går jag in på ett annat konto med ett par andra bloggar, där det visar sig att jag startade den första av dem redan i början av november 2013. (Vart tog utbrändheten vägen? Det får vi rota i en annan gång, om jag ids!)
Nå! Det kontot startade för jag fick för mig att jag ville vara så anonym som möjligt! Därför skrev jag på engelska, följde engelsktalande bloggare, la in mycket bilder, ”onsdag utan ord”, var med på lite tävlingar/uppgifter… och kan ni tänka er! Efter några år följde jag till och med NaNoWriMo! (National Novel Writing Month) Dels originalet, november månads 50 000-ords upplaga OCH den i april OCH den i juli som var CAMP! Och vann! – alltså nådde de 50 000 orden i november och det antal ord som jag själv hade valt till Camp-upplagorna.
Helt otroligt!!! Och allt detta skrev jag på engelska!!! Med start inför NaNoWriMoCamp april 2019!
Sedan varje tillfälle tills… sista (senaste?) – november 2021, som jag inte fullföljde. Skrev knappt hälften av målet 50 000 ord. Vid det laget hade nog den nuvarande utbrändheten börjat rumstera runt i mig, antar jag.
Okay! Storytel eller Bookbeat? Det var ju det som var frågan. Vilken av dem skulle jag välja? För att ha båda vore väl ändå att gå till överdrift? Men det var inte helt lätt det där, att bestämma mig. Båda har fördelar. Båda har nackdelar. Många dagar brydde jag mig inte, utan lät bara dagarna gå. Lyssnade än på den ena, än på den andra boken.
Sen var det rena rama slumpen som bröt in, och då var det bara så. Jag visste vilken av dem jag skulle välja.
Det här är del av de böcker som jag hittills valt på Storytel, har inte läst alla dessa än (men en del andra i gengäld, i fysisk form eller på det som tidigare hette iBooks. På svenska kallar Apple det numera för – Böcker!!! )
Vad var det då som gjorde att valet blev det det blev? Båda har många, otroligt många, böcker att välja mellan. Men upplever fortfarande att Storytel har fler. I båda kan det vara svårt att hitta något man fastnar för att läsa. Gillar inte Jenny-Colgan-stuket… Jag sökte på lite olika författare. Vad jag kunde komma på. Och navigerade runt på de respektive apparna. Ibland. Inte varje dag eller så. Men jag testlyssnar, väljer eller väljer bort.
Så kom den där dagen, när det bara blev solklart vilken av dem jag skulle låta stanna kvar. Storytel eller Bookbeat?
Storytel. Japp! Så blev det. Men varför?
En ren, skär slump! Jag vet inte ens hur jag gjorde eller vad jag sökte på just då, jag var på datorn och rotade runt på hemsidan, och plötsligt hamnade jag i taggen ”Böcker i Gilmore Girls”!
Vilka – eller vad – de här Gilmore Girls är för några har jag ingen aning om, och hur jag än försökte kunde jag inte komma dit på något sätt i någon av sökfunktionerna. Inte under Kategorier, inte under Boktips och inte under Sök.
Visserligen dök det upp lite böcker när jag sökte direkt på namnet, men det var som vid vilket sök som helst. Där titeln eller författaren eller nåt annat bestod av det ena eller båda orden Gilmore Girls. Alltiallo 17 stycken titlar. Men det var inte böcker under taggen ”Böcker på Gilmore Girls”. Är de här Gilmore Girls en eller flera personer som har ett konto på samma sätt som jag? Är mina valda böcker taggade? Och i så fall – jan utomstående komma in och se min bokhylla? Eller…. hur kunde jag komma in på deras bokhylla?
Så hur den här kategorien dök upp är en gåta, jag är bara djupt tacksam över att den gjorde det. Så många härliga boktips och läs-ingångar!!!
Vad är det då för böcker som ligger där? Med ett ord skulle jag kunna kalla dem för klassiker. Gamla klassiker, moderna klassiker. Massor av dem som jag vill läsa eller läsa om. Där finns allt möjligt från Mästaren och Margarita, till Siddharta, Madam Bovary, Tisdagarna med Morrie, Ängeln på det sjunde trappsteget, Huckleberry Finn… Där finns Shakespeare, Yann Martel, Viktor Hugo, Jane Austen, Hermann Melville, Thackeray och Stephen King. Icke att förglömma Kafka och James Joyce. Och många, många fler.
Och det är ju inte bara det att man kan läsa eller lyssna på just de här böckerna, det är ju också en utmärkt utgångspunkt, en idéspruta, till att söka fler böcker av samma eller andra författare som man kommer att tänka på när man ser dessa.
När jag räknade hur många böcker som låg i den här taggen, fick jag det till 457 stycken. Sen går det visserligen bort en del som är på spanska. Jag kan inte spanska, mer än några enstaka ord. Och en del är på danska. Det hade jag nog kunnat klara, men varför skulle jag göra det? Läsa på danska? Men de flesta tycks vara på svenska och engelska. Därtill finns det en del dubbletter. Endera olika utgåvor eller olika uppläsare? Gissar det sista. En del uppläsare kan vara… ja, just det.
Vilken ska jag börja med? Kafka? Steinbeck? Virginia Wolf? Dickens? Där finns till och med Bhagavad Gita!!! Eller ska jag välja ”Ett år av magiskt tänkande” av Joan Didion? Mästaren och Margarita? – trots att jag redan läst den 2 gånger?
Snälla nån! Ibland kan det ju till och med vara svårt att välja om man vill ha svarta jeans eller blå…
P.S. När jag kollar på min egen ”Min bokhylla” på Storytel/datorn, står det inte i webbläsarens namnlist att böckerna där ligger under en tag… så då var det väl nån positiv mening i att Gilmore Girls dök upp. Eller?
När jag var liten bodde vi strax utanför Borås. Rena rama vischan. De flesta grannarna var granar, även om det låg några hus inom syn- och räckhåll. Men mer var det inte. Men ytterligare en bit ifrån låg en liten by. (Kan man verkligen kalla det by? Var det tillräckligt många hus för det?) Bland husen där fanns ett par bondgårdar.
Från en av de där gårdarna köpte vi mjölk och ägg. Mjölk som vi hämtade hem i en 2-liters plåtkanna. Mjölken var O-allting. O-pastöriserad. O-homogeniserad. O-separerad. O-standardiserad. Men den mjölk vi fick dricka hemma var nog den magraste tänkbara. Mamma skummade nämligen noggrant av all grädde, för att istället använda den till bakning och matlagning. Faktum är, att hon kunde bli en smula hysterisk om någon av oss drack av den nya mjölken innan hon hann skumma den.
Komjölk är väl annars inte precis det bästa en människa kan föda sig med. Trots allt så är det för kalvens skull som kon producerar mjölk. Vi är som spädbarn anpassade att dricka mjölk från våra mammor, men inte vare sig som barn eller vuxna är vi anpassade till att inmundiga något annat djurs mjölk. Vuxna individer ska inte dricka mjölk överhuvudtaget. Det är till och med så, att mjölk (och produkter därav) är det födoämne som är vanligast att man är allergisk mot.
Varför bör man inte dricka mjölk, och särskilt inte när man är förkyld? Jo, för mammor har i åtskiliga generationer känt till, att mjölk är slembildande. Och visst är det så! Det vet jag av egen erfarenhet. Och varför har mjölken då blivit ett så vanligt födoämne?
Tja, till en början kanske för att det var det som fanns att tillgå för att hålla svälten borta. Kon producerar ju mer mjölk – under gynnsamma förhållanden – än vad en kalv behöver. Och nu pratar vi om direkt från kon till konsumenten. Utan några mellanhänder. Senare subventionerades mjölkproduktionen just för att det var relativt billig mat med bra näringsvärde.
Den ende som ska dricka kons mjölk…
Enligt Wikipedia: ”Historiskt utvecklar människan laktosintolerans i vuxen ålder, antagligen för att vänja henne av med att dia (hos naturfolk kan barnen ammas upp till fem års ålder).[1] När människan i Europa blev bofast under stenåldern och började idka boskapsskötsel gjorde bristen på näringsämnen djurmjölk till en viktig berikning av kosten.
Vid samma tid muterade människan i Europa så att hon kunde spjälka laktosen, mjölksockret. I andra områden i världen är laktosintolerans mycket vanligt, och yttrar sig genom dålig mage vid ett intag av individuellt varierande mängder mjölkprodukter. Generellt har mjölk en avsevärt mindre prominent plats i kosten för vuxna i Afrika och Asien, även om det även här finns kulturer som under lång tid använt sig av mjölkprodukter, t.ex. den indiska.
Pastöriseringen förstör visserligen bakterier, det var framför allt tuberkulosen man var rädd för, men förstör samtidigt viktiga enzymer. När man läser om högpastörisering och åtföljande lång hållbarhet på mjölk, kan man undra om det över huvud taget är en produkt som har rätt att kallas mjölk. Har det över huvud taget rätt att kallas livsmedel!!!
Homogenisering slår sönder de naturliga fettansamlingarna till små, små klumpar. Det ser kanske trevligare ut att slippa grädden på ytan, men förstör mer än det tillför mjölken. Bland annat upptas dessa små fettpartiklar mer eller mindre direkt genom tarmslemhinnan, när de istället borde ha brutits ner i matsmältningsbara molekyler med hjälp av gallan.
Mjölken var säkerligen nyttigare och en mer naturlig produkt på trettiotalet.
Pastörisering är uppvärmning av vissa livsmedel, framför allt mjölkprodukter till en viss temperatur för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer. Pastörisering av mjölk sker på ett mejeri. Man skiljer på hög- och lågpastörisering. Vid lågpastörisering sker en kortvarig upphettning till 72-74 grader följt av snabb nerkylning. Vid lågpastörisering behålls smaken i större utsträckning än vid högpastörisering som sker vid 105-110 grader och som görs för att ge produkten högre hållbarhet.
Medelst en nysning – ett P.S. från undertecknad
Kalcium kan man bl.a. få från: Spenat och andra gröna bladgrönsaker, oskalade sesamfrön, torkade fikon och aprikoser, paranötter och mandel, persilja, citron, sojamjöl och äggula.
Min ostyriga penna! 