Kategoriarkiv: Böcker & Läsande

Böcker & Läsande

Shoppingrunda

Det var inte bara bananerna, vilka tog slut nu till frukosten, som behövde fyllas på i kyl och sval. Det var väl det mesta i frukt och grönsaksväg.

(Som om mitt kylskåp är så stort att det har en uppdelning av kyl och sval… HA! Men man kan ju alltid låtsas, och där finns i alla fall en så kallad grönsakslåda längst ner. Om den sen är så bra, vet jag inte säkert. Knepig att hålla ren med alla små skarvar och krypin, det är den däremot. Inte första gången jag undrat om de arkitekter som designar hushållsvaror, har ens en gnutta aning om hur det faktiskt går till att förvara och laga mat. Har dom ens varit i ett kök? Mer än att hämta nån alkoholhaltig dryck i kylen…)

Okay! Jag gick i alla fall över till Citygross i förmiddags. Köpte inte bara bananer som sagt, utan även en del annat jag skrivit upp på min kom-ihåg-lista. En del av det sånt som jag sällan eller aldrig har hemma.

Till det senare kan räknas jordärtskockor. Det ska tydligen vara jättenyttigt. Superfood för de där bra tarmbakterierna. Rätt sorts fibrer. Fiberbästisen pektin. Bra för min kropp och hjärna också. Superfood, var det ju!

Har bara ätit jordärtskockor en gång tidigare i mitt liv. Fick en påse av min dåvarande sambos dotter, som hade det i deras trädgård. Det var små saker. Knöliga och inklämda i sig själva bland rottrådar och gu´ vet vad. De här såg onekligen betydligt trevligare ut.

Hade heller ingen aning om, den där gången, vad man skulle göra med dem. Eller hur, rättare sagt. Soppa på dem skulle vara gott i alla fall. Sas det. Så där kämpade jag med att få bort rottrådar och skal och fula konstiga saker som satt på dem, och snart nog avskydde jag alltihop.

Nån sorts soppa fick jag till så småningom, även om jag nu inte minns hur jag gjorde. Vilka kryddor jag hade i eller så. Och efteråt sa jag, att jag aldrig mer i hela mitt liv skulle befatta mig med jordärtskockor, än mindre äta nåt som var gjort på dem. Det var inte gott! Inte ett dugg! Och alldeles för tidsödande och besvärligt att göra!

Nu läste jag i alla fall om nyttan i Food Pharmacy, och läste receptet på soppan ifråga. Ah! Skulle väl kunna testa. Hade skrivit upp dem på inköpslistan, men inte vad som mer krävdes för att laga den där krämiga goda soppan. Hm…

Så jag köpte några stycken. Bra början. Tog fram receptet när jag väl kommit så långt där hemma, och såg att jag i stort sett inte hade mer än skockorna och buljongtärningar till den där soppan. Jo, svartkål! Men det var avsett att ha som tillbehör och dekoration, i form av chips. Hade inget blomkålshuvud! Inget päron eller nån timjan! Definitivt ingen tryffelolja! Men just det, tryffelolja, väckte ändå inget intresse hos mig. This fancy, luxurious stuff!

Först skulle skockorna sköljas av, skäras i mindre bitar och puttra i buljong tillsammans med purjo. Sen skulle det mixas tillsammans med blomkålen till en slät krämig puré. Enkelt uttryckt. Det var ju ett päron med också. Så vad skulle jag ta istället?

Svartkål förstås!
Eller möjligen grönkål som jag också hade köpt, men jag valde svartkål. Så medan de oskalade men borstade och sköljda skockorna puttrade med purjon och två små mandelpotatisar jag hittade i kylen, mixade jag inte bara svartkål till smått-smått, utan även fänkål, en selleristjälk och persilja. 

När skockorna och det andra var mjukt, mixade jag allt det direkt i grytan, blandade sen i det gröna mixent, smakade av och kryddade. Citron, svartpeppar och lite cayennepeppar. Rörde i lite rapsolja – inte tryffel!!!

I tallriken sen la jag i botten ett par matskedar gula ärthalvor som jag kokade i går kväll. För ytterligare fibrer, protein och mättnad. Och över alltihopa, lyser moder sooool! Alltså.. nä… jag ringlade lite sojagrädde. 

Det blev gott!
Även om det mest smakade svartkål! Vilket jag i och för sig tycker om. Det hade bara behövts lite mer sting i det hela! Mera cayennepeppar eller kanske lite chili-paste. Skulle kunna tänka mig vitlök också. Och lite mer citron… 

Men där är en portion till. Den kan man krydda lite stingigare.

Böcker & Läsande

Ett hov av taggar och rosor

Läser fantasy, och borde nu rappa på en smula. Lånade den här från biblioteket för att läsa online. ”Ett hov av taggar och rosor” av Sarah J Maas, som är del ett i en serie om fyra böcker.
Man har fyra veckor på sig, men jag började inte läsa den förrän för några dagar sedan, har avverkat ungefär 30%, men har mindre än en vecka på mig nu att läsa klart.

Visst kommer jag att hinna, men det vill till att jag då prioriterar läsandet en smula. Och egentligen vore det inte svårt. Den är riktigt bra! En fantasy med allt vad där tillhör!

Jag har alltid tyckt det är svårt att beskriva en bok, än värre om jag regelrätt skulle recensera en. Ärligt talat – det är en uppgift jag avskyr! Den här handlar i alla fall om en människoflicka, Feyre, som jagar för att hennes familj ska få mat. Hon dödar en jättestor varg som egentligen inte är en varg utan en alv som har skiftat skepnad för ett uppdrag. Därför blir Feyre tillfångatagen och förd till alvriket. Och där börjar det verkligt spännande. Som jag alltså inte kommit så långt i ännu. Men blir klistrad vid läsningen när jag väl sätter mig med laptop eller iPad.

Boken kan man köpa från AdLibris och så här skriver de om den:

NY SERIE: Purfärskt från SARAH J. MAAS författaren bakom Glastronen-serien! En New York Times bestseller!

»Sarah J. Maas hittills bästa bok. Förtrollande och fantasifull och ett magnifikt världsbygge.« | USA Today

»Både action och attraktion förmedlas mästerligt av Sarah J. Maas och hennes flerdimensionella, dynamiska karaktärer. Sexigt och romantiskt.« | Kirkus Reviews

När den nittonåriga jägarinnan Feyre dödar en varg i skogen dyker det upp en odjursliknande varelse och kräver vedergällning. Feyre tvingas följa med till ett farligt, magiskt rike hon bara trodde fanns i sagorna, och väl där inser hon att varelsen inte är ett djur, utan Tamlin: en av de livsfarliga, odödliga feer som en gång styrde över deras värld. 
Feyres känslor för Tamlin övergår så småningom från iskall fientlighet till en blixtrande passion som överskuggar alla varningar och lögner hon hört om hans farliga och vackra värld. 
Men när en uråldrig, ondskefull skugga växer till sig över feernas land måste Feyre stoppa den – annars kommer både Tamlin och hans värld att gå under. 

SARAH J. MAAS är en amerikansk ungdomsboksförfattare som har slagit igenom stort med Glastronen-serien. Hennes böcker har översatts till mer än 35 språk och sålt i över 9 miljoner exemplar världen över. En TV-serie baserad på Glastronen-sviten kommer att produceras av Mark Gordon, som bland annat gjort Ray Donovan och Grey’s Anatomy. Sarah J. Maas är även aktuell med sin nya bokserie: Ett hov av taggar & rosor. Hon är bosatt i Pennsylvania tillsammans med sin make och hund. 

Ett hov av taggar och rosor är den första delen i Sarah J. Maas helt nya fantasyserie. Ett måste för alla som gillar Glastronen-serien eller George R. R. Martin.

AdLibris

Men varför skriver man på AdLibris att Tamlin är en fe? Tror inte att jag ens en enda gång sett det i boken. Tamlin är en högalv! Åtminstone i svensk översättning.
Vad är då skillnaden mellan en alv och en fe? I min värld – om jag har förstått det hela rätt – så är en fe kvinnlig och en alv manlig. Nån annan skillnad?
En Tamlin finns även med i Margot Sandemos böcker om Isfolket. Närmare bestämt i bok 33, Nattens demon.

Har börjat försöka hitta mer om såväl Tamlin som Alver i största allmänhet, men det kräver nog lite mer googling innan jag hittar nåt jag fastnar för att läsa. Om Tamlin har jag inte hittat så mycket mer än just det här. Han finns hos Sarah J Maas och Margit Sandemo. Om alver generellt – det återstår att se. Har någon av er något bra tips på litteratur i ämnet? Mytologi och vad det nu kan vara mera.

Fantasy
Böcker & Läsande, Med andra tankar

Å så snöar det – igen

Lite smått skrivande nu, trots att jag inte är så där på tip-top precis med det. (Kom inte och påstå att det inte märks. heh heh) Sparar till sist fakturorna som ska göras, och kontraktet som ska formuleras till den nyaste som hyr in sig i DotterM’s lokaler.

Har redan lust att istället sticka vidare på tröjan och se på Netflix eller lyssna på Boken. Är nu klar med bok 33 i den 47 böcker långa ”Sagan om Isfolket”, kallad Nattens Demon. Tänkte skippa BookBeat från den 22a. Undrar om jag hinner lyssna klart hela serien till dess? Lyssnar med nästan dubbla hastigheten, 1,75, och teoretiskt helt möjligt med 2 böcker per dag. Fler om jag lyssnar hela dagarna. Men det gör jag ju inte.

Om jag inte hinner med alla, så får jag låna de resterande från biblioteket. De finns att läsa online så jag behöver inte ens bege mig dit för att hämta några fysiska böcker. Men det är onekligen bekvämt att kunna lyssna på böcker, inte bara läsa. Oavsett om det är i en fysisk bok eller på någon variant av platta.

Och så är det tända ljus, kaffelattar, och dadlar med pepparkakssmak.

Böcker & Läsande

Att lyssna

Och med lyssna menar jag i det här fallet, att lyssna på böcker. En alldeles utmärkt sysselsättning som kan utföras samtidigt som man gör en del annat. Som att sticka till exempel.

När det gäller lyssnandet, så har jag de senaste 3-4 veckorna glupat i mig de 6 första böckerna i Margit Sandemo’s serie om Isfolket. Har ju läst dem tidigare i år. Från nån gång i januari och till – när det nu var – alla 47 böckerna var lästa.

Kände alltså nu i början av oktober att jag ville läsa dem en gång till, och det beslutet ångrar jag inte. Men denna gången använder jag mig av Bookbeats, och lyssnar alltså istället för att läsa. Medan jag lagar mat, diskar, stickar… men inte när jag är ute och cyklar eller promenerar. Då vill jag ha huvudet fritt för lövsus och fågelkvitter. Och mobilen koncentrerad på Runkeeper.

Men nu efter bok 6, fick jag för mig att slinka emellan med nåt annat. och det råkade bli Anders Hansson’s bok Hjärnstark. Även den har jag läst tidigare. Det måste ha varit förra sommaren, för jag minns att jag blev tipsad om den av min yngsta dotter när jag var där på besök. och jag minns sommarvärmen på innergården då, när vi satt där och läste och drack te.

Innehållet är nästan lite skrämmande emellanåt. Den fokuserar ju på vikten av att motionera. Och inte bara lite fjuttigt promenerande nån gång ibland, utan tillräckligt så att pulsen får arbeta. Springa eller cykla, eller åtminstone rejält raska promenader. Så man blir andfådd.

Vad som kan hända med ens hjärna, och då som en följd med resten av kroppen om man inte motionerar tillräckligt – det är det som är smått skrämmande.

Stort skrämmande rent av.

Anders Hansson skrämmer förstås inte bara så där rakt av upp och ner igenom en hel bok. Han talar om alla fördelar det innebär med tillräckligt med motion och träning.

Styrketräning i all ära, men ur det här perspektivet är det konditionsträning man bör ta på allvar. Och ägna sig åt.

Jag blir inspirerad och rekommenderar varmt den här boken till alla och envar.

Böcker & Läsande

Isfolket – igen

Fick för mig det, efter att ha läst en hel del annat till och från, att börja läsa Sagan om Isfolket en gång till. Från första början. Tanken sysslade med funderingar kring när det var jag läste serien. I somras? Började jag i våras nån gång?

Svaret fick jag från ett gammalt inlägg här på bloggen. I mitten av januari började jag med den första. Trollbunden.

Sen tog det ju ett antal månader att läsa alla 47 delarna. För visst blev det pauser, och visst läste jag väl ett och annat däremellan också. Tyckte på det hela taget – så där sett en smula i efterhand – att de första böckerna var bäst.

Men var de verkligen det? De andra var ju också bra! Okej! En del riktigt bra, och andra – kanske inte fullt så bra, men ändå bra. Men hur det var så saknade jag Silje och Tengel den Gode, och Sol och Dag och Charlotte Meiden. Och även de i de närmat kommande generationerna.

Skulle det betyda att de sista fem tio femton böckerna var tråkiga eller rent av dåliga? Nej! Inte alls! Så vad menar jag då? Inte en aning faktiskt! Men det var kanske nåt visst där i början. Eller blev jag bara nostalgisk på nåt konstigt höger vänster?

Oavsett och hur som helst, fick jag för några dagar sedan för mig att läsa om hela serien, ända från början. Förresten! Det var nog för snarare en månad sedan! För först så lånade jag den online från biblioteket, sen var det andra saker som tog tid ifrån mig, och sen plötsligt hade jag bara några dagar på mig att läsa boken. Hmmm…

I den vevan, det var härom onsdagen, var jag på biblan på ett författarmöte! Anders de la Motte var hos oss och berättade om sig och sina böcker. Riktigt trevlig kväll! Absolut! Intressant och även ett väldigt humoristiskt framförande. Och jag satt där längst fram i lokalen och var inte tyst! Man måste ju få ställa en och annan fråga när man har chansen!

Anders de la Motte är ju ursprungligen härifrån Skåne, från Bjuvstrakten närmare bestämt, och berättade att hans mamma var bibliotekarie så istället för att spela fotboll eller hålla på att brottas – bådadera vilka han var urusel på – följde han ofta med henne på hennes jobb.

Biblioteket inifrån efter stängningstid! Det! Alltså! Vilken dröm för en blivande författare!!! Alla chanser att hitta massor med böcker och bara det att få lov att läsa, läsa, läsa… !

Det hela slutade i alla fall med att jag ville läsa hans böcker, och frågade om de fanns inlästa och kunde hittas på BookBeat. Till exempel. Jodå. De var det och fanns där. Så väl hemma igen återuppväckte jag mitt Bookbeat-konto och letade rätt på hans första bok ”Geim”.

Lyssnade! Gillade! Och kände mig totalt värdelös som aspirerande författare…

Sen hade det väl varit logiskt om jag direkt hade fortsatt med hans andra bok med karaktären ”HP” eller nån av hans andra böcker. Har tänkt läsa alla, vartefter… Men då kom jag på andra tankar. Jag är ju faktiskt jag, sådan jag nu är. Och istället kom jag att tänka på Isfolket.

Så nu har jag läst – inte lyssnat på fast jag hade kunnat valt det alternativet – första boken igen i Margit Sandemo’s serie, Trollbunden.

Och du, Anders! Jag återkommer till dig! Rättare sagt – till dina böcker. Men tack för inspirationen! Jag kan dock aldrig skriva som du. Däremot kan jag skriva som jag. Som mig själv. Om än inte om mig själv. Det – låter jag bli…

Böcker & Läsande

Pavlova

Hemgjord Marängbotten, täckt med vispad grädde och bär.

Även en hälsofreak med pågående viktminsking, kan inte låta bli att ta åtminstone en liten bit av den här när yngsta barnbarnet fyller 6 år.
(Åt desto mer kyckling och grönsaker till middagen lite tidigare) 

Sju personer, inklusive det enda barnet samt jag med min miniportion, gjorde i alla fall slut på den här godbiten till kaffet.

Böcker & Läsande

Gurkmeja – än en gång

Jag gör paste av gurkmeja emellanåt. Man kokar helt enkelt bara upp gurkmejapulver med dubbla mängden vatten, och låter det koka under omrörning tills det blir en tjock smet.

Enligt de flesta recept jag sett ska man även sätta till malen svartpeppar i pasten, men jag kan tänka mig att det är en helt överflödig åtgärd.

Det man vill med svartpepparn, är att inta den tillsammans med gurkmejan eftersom den verksamma beståndsdelen i pepparn, piperazin, gör att kroppen tar upp den verksamma substansen i gurkmeja, curcumin, betydligt bättre. Enligt uppgift inte mindre än 2 000 ggr bättre!

Men eftersom piperazin är en eterisk olja som försvinner ganska fort både under uppvärmning och i kontakt med luften, så innebär det att den positiva effekten med piperazinet också försvinner. Alltså! Tillsätt lite nymalen svartpeppar i samband med ätandet istället!

Förutom piperazin, behövs fett för att upptaget av curcumin ska bli så högt som möjligt och har nu läst att även Vitamin D3 och K2 underlättar. Alla dessa är s.k. ”synergister”.

Jag googlade efter mer uppgifter om gurkmeja, det är inte alla sidor som ger svar på det man vill veta, och bland annat ville jag veta lämplig dosering. Men bloggen Morotsliv gav mig all den information jag kunde tänka mig vilja ha och behöva. Presenterat på ett fantastiskt bra sätt. Välskrivet! Snygg layout – inte bara på bloggen som sådan utan även upplägget av texten! En blogg med mycket om hälsa ur olika synpunkter och jag bokmärkte den omedelbart.

Här en lista från den bloggen, men gå för allt i världen in där själva och läs hela artikeln om gurkmeja! Det är väl värt mödan att klicka på länken dit!

Medicinska egenskaper

Gurkmeja har följande effekter som är dokumenterat i medicinsk litteratur:
– minskar inflammation på cellulär nivå.
– stärker och förbättrar matsmältningen
– ökar gallproduktionen.
– läker ulcerös kolit.
– skyddar och stödjer hälsosam leverfunktion och detox.
– är blodrenande.
– ger skydd mot arteroskleros.
– ökar ledernas flexibilitet och minskar svullnaden hos människor med ledgångsreumatism.
– ökar insulinkänsligheten och reglerar blodsockernivån.
– skyddar levern mot gifter och stödjer hälsosam leverfunktion.
– blockerar bildningen av AGE-komplex, Advanced Glycation end-producs, vilka skadar vävnader såsom diabetisk retinopati, blindhet, grå starr, Parkinson och Alzheimer.
– sänker det inflammations-relaterade kolesterolet LDL med 43 procent, men ökar det goda HDL kolesterolet med 50 procent.
– förhindrar kostinducerad fettlever.
– förhindrar övervikt genom att minska blodflödet till fettceller.

Läs mer om gurkmeja här: Morotsliv – superkryddan gurkmeja

Böcker & Läsande

A cat called Ginger (ingefära)

Från söndagen den 6:e september 2009

Ingefära för smärtande leder

I skrivande stund ligger här reklam för hälsokostprodukter som innehåller ingefära.
Man kan alldeles utmärkt även använda färsk ingefära eller torkad, malen vid reumatiska problem, ledsmärtor, fibromyalgi mm, Faktiskt även vid åksjuka. 

INGEFÄRSTE: Koka upp vatten. Lägg en skiva färsk ingefära av ungefär en femkronas storlek i en stor mugg. Helst en som rymmer ca 4 dl. Häll på det heta vattnet och låt dra i minst 10 minuter. Drick det så varmt som möjligt, men utan att stjälpa allt i sig på en gång. Låt det ta åtminstone tio minuter att dricka upp innehållet.
Om man använder sig av torkad, malen ingefära, så är ca ½ tsk lagom till ovanstående mängd vatten.
Själv föredrar jag färsk ingefära.
Man kan även göra i ordning en hel termos eller tevekanna med te. Beräkna 2-3 skivor färsk ingefära till 1 liter vatten.
Dricks då och då under dagens lopp.
Var medveten om att teet smakar starkare ju längre det får dra. Och eftersom det är en stark krydda bör man vara lite försiktig om man har besvär med magkatarr eller liknande.

Ingefära är inte bara antiinflammatoriskt utan även utrensande.

GURKMEJA är även det antiinflammatoriskt. Kan givetvis köpas i form av kapslar, men även här kan den torkade, färdigmalda kryddan fungera alldeles utmärkt.
Ett sätt att få i sig den – smaken är inte alltför trevlig – är att blanda ½ – 1 tsk gurkmeja med en rejäl tsk honung och lite varmt vatten. Ät upp det men gör det inte på fastande mage utan i samband med måltid 1 – 3 ggr dagligen.
En annan metod är att äta curryrätter – med lite extra gurkmeja i! Gott!
Tänk på att även gurkmeja är en stark krydda som kan irritera magslemhinnan.

Nyponkapslar! LITOMOVE. Absolut. Lindrar vid ledsmärtor och stelhet. Doseringen är 3 kapslar 2 gånger dagligen, och finns att köpa i hälsokostbutiker eller på MåBras postorder. Jag har alltid fått mina varor snabbt och varit nöjd.
Jag betvivlar att nyponsoppa fungerar. Nyponte, sådant man köper i en vanlig butik bland téerna? Ingen aning! Men skadar gör det inte och är ett bra koffeinfritt alternativ till vanligt te och kaffe.

Och här är Ginger the cat

Böcker & Läsande

Det vanliga

Smög som så ofta på bokavdelningen på Maxi i väntan på att klockan skulle närma sig 3 i eftermiddags. Och som så ofta la jag till några titlar i Bookbeat att lyssna på. Jag hinner nog aldrig ikapp. Tvärtom. Högen ”att läsa (lyssna på)” växer sig allt högre, medan jag tittar på Merlin på Netflix.

Men en av de där senaste tipsen lyssnade jag faktiskt på sedan. ”Kaféet vid världens ände” av John Strelecky. Fastnade för titeln och trodde det var en roman. Boken var visserligen inte tjock, men inte alla romaner är långa.

Det var inte alls nån roman. Mera ”bli den du är ämnad att vara”, och tog bara knappt 2,5 timmar att lyssna igenom. Sådär. Ganska ok. Skrivsättet påminde mycket om James Redfields i ”Den nionde insikten”, men är inte alls lika bra. Ni minns väl ”Insikten”? För en tjuge år sedan eller så, kanske mer. Som en spännande äventyrsroman, men med ett budskap. Har alla dom i bokhyllan.

Klockan är bara halv nio, och det har redan börjat skymma. Borde sätta mig med manuset ett tag. Fortsätta redigeringen. Läste igenom början tidigare idag, och tyckte inte alls jag fått till det så bra som jag tyckte för några dagar sedan. Mer att rensa bort. Kill my Darlings! Men ändå bättre med mer kött på benen än bara ett skelett, och samtidigt är jag glad att jag ordentligt nog har sparat det första utkastet alldeles som det är.

Ja, det är nog en bra idé att öppna upp manuset. Om så bara för en stund. Och ofta, om man bara kommer i gång så, brukar det bli längre än bara en stund. Och jo, det är en fantasy jag skriver på.