Vacker som attan. Det hade snöat i natt, och hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen var det sol från knallblå himmel. Och jag var inne hela dagen.

Temperaturen steg ju över nollan och solgasset gjorde sitt till så gång och cykelbanor var ju mest en blandning av snö, is och vatten. Inga tjocka lager, så mycket snö hade det inte kommit, men tillräckligt för att jag inte skulle ge mig ut.

I kväll skulle jag ha cyklat till dottern. Halv sju messade hon: Det är halt.
Jag testade. Gick en bit och ledde cykeln. Ok på genomfartsleden (cykel) men märkte att det var is fläckvis. Inte minst där snö hade smält så vatten hade runnit ut över vägen och nu framåt kvällen frusit till.

Jag messade: Vi får ses en annan dag. Säkrast så.

Sen gick jag vidare med cykeln till Netto. 370 meter. Gick bra. Ångrade mig att jag inte cyklat till M i alla fall. Nästan. Handlade sånt jag inte borde handlat och gick en annan väg hem. En något längre väg.Var väldigt glad jag hade cykeln att hålla mig i.

Men kom lyckligt hem igen. Och såg småflickor som dansade som älvor på isfläckarna…

Man bör hålla i sig ordentligt om man är utomhus nu. Åtminstone blåste det rejält tidigare idag, ca 20 sekundmeter i byarna sas det, och det sas också att det skulle blåsa ännu mer ikväll. Riktigt ruskigt väder skulle det bli.

Ja, inte vet jag! Har inte stuckit näsan utanför dörren ikväll mer än att jag gick ut till förrådet med de båda köksstolarna. Fick gå två gånger. Blåste inte bort. Tänkte inte ens på att det skulle blåsa vilt. Kanske gick jag i lä. Vem vet.

Fick iväg kuvertet till pensionsmyndigheten (not a bad thing to be a retiree).

Var med på sopplunchen på St Olof och pratade med både nya och gamla vänner. Hade ett par jättehärliga timmar. Trots att jag inte kunde äta den läckert doftande kycklingsoppan (grädde i) utan hade med mig egen sallad. Gick bra det med. Det viktigaste är ju faktiskt gemenskapen, inte vad man äter.

Spisfläkten skulle bytas i dag, men när jag kom hem var den gamla fortfarande kvar. Strax efter fyra mejlade jag vår ansvarige fastighetsskötare om det. Fick svar ganska snabbt, ett par mejl damp ner efter varandra, och slutkontentan var att de hade två nya reparatörer som kanske kände sig lite stressade av det nya, och den ene som skulle fixa fläkten hade missuppfattat uppgiften och bara bytt filtret. Som alltså hade bytts för tre veckor sedan av städbolaget. Som i sin tur skulle ha gjort rent hela fläkten och allt annat i lägenheten som inte hade blivit ordentligt flyttstädat. Vilket dom alltså heller inte hade gjort. Bara lämnat efter sig pölar av intorkat Jif i ugnen och lådan under.
Puuhhh! Hängde ni med på det där?

I morgon eftermiddag ska fläkten i alla fall bytas ut mot en ny, men jag är inte hemma då heller. Då är jag i Olof igen, men i mysgruppen! Prat och fika gruppen! Nya vänner gruppen! Sy och sticka gruppen (om man vill)! Yeah!!!

I övrigt har jag inte gjort särskilt mycket idag. Inte fysiskt i alla fall, mer än att jag cyklade till och från Olof. Blev inte ens 8 kilometer.
Lyssnade nån timme eller två på en bok av Neale Donald Walsh i serien Conversations with God. Närmare bestämt ”The New revelations”. Inspirerande. Och skönt att sitta så där – på en värmedyna – och bara slappna av och lyssna. Den finns på youtube om man vill lyssna, och jag har boken i bokhyllan om jag vill läsa den. Kanske vill det sen. Om jag bara blir klar nån gång med Bridgets Jones och hennes toyboy! (Var finns det roliga i den romanen?)

Insåg att jag nog kan få plats med schäslongdelen i köket – så jag kan sova på den de där nätterna medan parketten läggs. Förmodligen två. Nätter.
Jag sover ju ändå på schäslongsdelen!

Blir visserligen tvungen vakna och gå upp tidigare på morgnarna, och vet inte riktigt var jag ska vara hela dagarna. På bibblan? St Olof? Hos dottern?

Men det ordnar sig. Kan ju alltid sitta i köket på schäslongen…

För – hemma är ju bäst…

 

men studsarna efteråt vibrerar fortfarande.
Och det får de lov att göra så länge det behövs.

Och nej! Jag är inte alls färdig här. Vad nu ”färdig” innebär. Nån kan väl säga att det är när alla möbler är på plats, gardiner för fönstren, tavlor på väggarna och ordning i skåp och lådor. Så är det INTE här.

Det står inte längre några flyttlådor uppstaplade, varken fulla eller tomma. Alltid något. Soffan finns här, annars hade jag inte haft nånting att sova på, och gardiner är på plats för att förhindra insyn – och för att få det att verka en smula ombonat. Och jag hittar någorlunda de saker jag behöver. Under tiden.

Ja, jag väntar.
På renoveringen av rummet. Där ska målas helt och hållet. Tak, golvlister, runt fönstren. Det ska tapetseras, och jag har beställt att det ska läggas in parkettgolv istället för den fula plastmattan. Ekparkett.
Vill inte ha ett vardagsrumsgolv mönstrat som sten. Grått dessutom. En sån plastmatta kan ha sin plats i en hall – där det givetvis också ligger en sån.

Så jag jobbar för att det ska vara så lite möbler och prylar som möjligt när det ska målas och tapetseras, troligtvis ungefär i månadsskiftet februari-mars. Och ingenting alls får finnas på golvet, när parketten ska läggas. Så till dess måste soffan skruvas isär och ställas undan. I en etta. Där rummet upptar lite drygt halva ytan. Som nu ekar.
Var ska jag sova de nätterna?

Lite underverk här, tack!

Men det ordnar sig säkert! Allt annat har ju ordnat sig så bra, så då gör säkert den biten det också. Fördelen med den här lätt frustrerande väntetiden, är att jag kan fundera ordentligt på hur jag ska möblera sedan.
Mot vilken vägg ska jag ha bokhyllan? Vilken tur att det är Ikeas Ivar jag har! Platta paket! Bara att skruva ihop.
Åt vilket håll ska jag ha soffan vänd? Åt vilken sida ska schäslongen vara, höger eller vänster? Enklast behålla den som nu.
Och var ska sängen stå sen när jag köpt den?

Det finns knepigare problem. Till exempel att det är väldigt lite skåp och arbetsyta i köket, trots att golvytan är helt okay. Får plats med bordet och de båda stolarna, och kniper det kan nog ytterligare en eller två personer sitta där och fika. På pallar.

Även om man i praktiken troligtvis hellre fikar tillsammans inne i rummet. Men vill man så går det!

Jag skruvade ihop en Ivar, placerade den i hallen och tryckte upp böckerna i den.
Skruvade också ihop en smal Ivar och satte i köket med ryggen mot städskåpet. Tryckte upp böckerna om mat där, och fick också in en minibyrå med kuvert, papper och liknande, samt skrivaren. I och med det fick jag undan de sista flyttkartongerna.

Resterande hyllplan väntar i en av garderoberna och resterande gavlar måste jag bära ut till förrådet, liksom de båda köksstolarna.

Det blir gjort lite grand varje dag

För övrigt så är kyl-fryset lite större än det jag hade i förra lägenheten, och har två plastlådor för frukt och grönt. Inte för att det räcker till. Kylen är ändå överfull med grönt när jag varit och handlat, men likväl! Bättre plats!

Och de andra problemen är till för att lösas. Kom på att jag inte behöver tre garderober som garderober. Två räcker. Den tredje kan jag skaffa fler trådbackar till och använda som förråd till både det ena och det andra.

Och det är en underbar lyx att ha egen tvättmaskin i badrummet.

 

Jag har köpt en pappersbok. Visserligen en jag fann på Maxi till reapris, men likväl! En bok av papper, med pärmar och allt. Minns inte sist det hände. Har inte ens frossat i böcker från nåt loppis på länge. Inte i nån större utsträckning i alla fall. Inget som fyller en vardagsrumsvägg.

I och för sig har jag skaffat böcker från iBooks. Både gratis och såna jag betalat för. Men övervägande faktaböcker och en del klassiker. Har också lånat en och annan bok från biblioteket. Men på ganska många år har jag inte läst alls så mycket som jag gjorde förr. Till stor del kan jag utan lögn skylla datorn och Internet för det. Men största anledningen är utbrändheten. Kan man inte koncentrera sig på en text, så kan man inte. Och skrivandet försvann ju till största delen det också. Har inte riktigt kommit tillbaka det heller. Fantasi och idéer saknas. Men det kommer kanske när jag väl kommit på plats och landat ordentligt. Om det är nånting jag lärt mig under senaste dryga året, är att mental landning kan ta väldigt lång tid.

Och nu när jag flyttat, och ännu inte landat 😉 men väntar på att få målat och tapetserat så allt är en blandning av tomhet och röra, känns det ändå som om lusten att läsa har börjat spira. Så när jag i söndags strosade runt ett tag på Maxi och så småningom hamnade bland böckerna, fick jag den där härliga känslan man får när man köpt en kasse nya böcker och bara vill hem och sätta sig med dem och en mugg kaffe eller te och bara njuta.

Så, Bridget Jones, jag har börjat! Håller du så att jag forsätter? Början var väldigt rörig och rent ut sagt stressvimsig att läsa. Det har tagit sig lite nu, men kommer jag att läsa till slutet? Helmysigt annars att sitta där med en bok i handen, men saknar den inbyggda belysningen som iPaden har.

 

Det har varit kallt här under en veckas tid. Inte kallt som i en massa minusgrader, termeometern har väl visat nåt mellan nollan och 3-4 minus, men en smått bitande vind har letat sig in mellan mössa och halsduk när man tagit sig ut på den ädla springaren. Cykeln!
För cykelidiot som jag är, har jag inte kunnat motstå det vackra soliga vädret. Dessutom lockar mina gamla cykelvägar nåt otroligt, och bara jag tänker på att jag snart ska cykla den vägen, och den, och den… så bubblar det av glädje inom mig.

Hittills har jag förstås mest rekognoscerat omgivningarna. Mycket har hänt i stan under de här elva åren. Mycket nytt har byggts, och det byggs fortfarande. Och många vägar har ändrats, inte minst i utkanterna. Så nu luskar jag ut hur jag tar mig fram här. Och det går bra! Cykelvägarna är fantastiska! Det är som att ha kommit till himmelen! Allt jag kunnat drömma om – och lite till.

I går efter besöket hos tandläkaren, 1750 kr för att reparera hörnet på en molar med inbyggd rotfyllning, HU!, så kunde jag bara inte cykla raka spåreet hem igen utan tog en annan runda. En omväg, i positiv mening. Och hamnade efter ett tag vid den här skylten. Stockholm. Göteborg. Väla.

Det låter väl bra! Vart ska jag rikta in mig att cykla först? HAHAHA!!!
Ja, det blir ju Väla. Men inte förrän nästa vecka. När jag fått in lite nya pengar. Och inte blir det nån säng jag köper det första (förbaskade tand), men kanske gardiner? Och nåt smått mysigt pysigt hemtrevligt? Nytt!

Nåt annat nytt – har tvättmaskin i lägenheten här. Invigde den i går efter att ha gått rundor kring den i flera dagar, hur hur hur gör man – med just den här maskinen? Elektronisk och allt möjligt knepigt. Torktumlarkombi. HJÄLP! Tänk om det blir översvämning!

HA!

Det blev inte översvämning. Det blev rent och fint och luktar inte ett dugg av andras tvättmedel och vidriga astma-triggande sköljmedel. Yippiieee!

Jag kan inte skriva, märker jag. Jag har försökt i ett par dagar nu, men det blir bara ordbrus. Massor av ord ramlar fram via tangentbordet, men det blir tråkigt, tjatigt och fullständigt olidlig.

Ryggen är åt skogen, värre än någonsin, är fortfarande trött… och efter en massa introverta ADHD-tankar (dvs miljoner av dem) drar jag slutsatsen att det trots allt kan vara ett förkylningsvirus i kroppen. Inte första gången jag önskat det hade brutit ut en normal förkylning istället. Eller till och med influensa, kräksjuka eller whatever.

Står still här hemma med iordningställandet. Rummet ska renoveras helt, alla skåpsdörrar och lådförstycken i köket ska målas. Inom 4 veckor, sa L. I så fall – senast kring månadsskiftet. Under tiden står lådor med böcker, målargrejor, skrivare och kontorssaker uppstaplade i hallen. Garderoberna är fyllda med en del som jag kunnat hänga och resten bara instuvat lite hipp som happ. Köket har bara en vrå som känns färdig. Om nu någonting någonsin blir färdigt.
Och badrummet… tja det fungerar till det det ska användas till men jag har ännu inte bekantat mig med tvättmaskinen… och jag känner mig också trött för jag vet inte vad jag ska göra med det hela, vet inte hur jag vill ha det. Då sen. När allt är målat och klart.
Det är så mycket jag borde göra…

Nå! Oavsett om det är ett virus i kroppen eller en släng av nåt utmattningssyndrom, så sover jag middag i 2 timmar, slöar framför Netflix, och försöker påminna mig själv om att det inte är bråttom. Ingenting måste någonting. Isätllet! Avvakta renoveringen och kanske fundera lite på olika lösningar. Cykla till Ikea och hämta inspiration. Kolla in loppiset. Hälsa på barnen. (Barnbarnen hade kräksjuka nu i veckan.) Gör nåt! Eller sov! Se film! Läs! Landa!!!! Det är en ny dag i morgon! En ny början! En ny chans!

I morgon förresten. Då måste jag ringa och få tid hos nån tandläkare. Attans också. Och kolla hur tusan man fyller i blanketten för att ansöka om bostadstillägg. Folk sa det var svårt. Jag trodde dom skojade. Det gjorde dom inte…

 

Enda vrån som är färdig. (Färdig?!) Men erkänner att varken väggen eller kylskåpet är blommigt. Egentligen. Och att prylarna nu fått sällskap. Hos vitlöken ligger en bit färsk ingefära. Lutad mot väggen står en skärbräda av trä. En glasburk oregano jämte morteln, och två grapefrukt. Men de blir väl inte så långvariga där.

Åtminstone för ett tag. Klart.se aviserar att det glider över mot några plusgrader i början av nästa vecka. Låter bra. Och jag hade tur att snön inte kom förrän nu när jag kommit på plats här. Hemma! Mitt värsta scenario för flytten var snöoväder på väg över Hallandsåsen.
Å andra sidan kan jag inte påstå att det kommit särskilt mycket snö. Bara ett stilla fallande av små flingor som skapat ett täcke på max ett par centimeter.

Och jag däckade i måndags som sagt, och har haft en rygg idag som inte varit av denna världen. Stiff as a board, som engelsmännen säger. Stel som en planka. En ekplanka. Och mådde illa och kände mig riktigt ruggig särskilt i förmiddags, och särskilt efter att jag varit på Netto och uppdaterat mitt förråd av frukt och grönsaker. För efter det knöt sig dessutom ryggen. Tålde tydligen inte att leda cykeln i rysskylan. (minus 3)
Snacka om att flytten har tagit ut sin rätt på mig.

Illamåendet gav i alla fall  med sig så småningom, var nog snarast nåt magkatarr relaterat. Ack, det där kaffet och alla pommes med korv och annat animaliskt jag stoppat i mig den senaste veckan! Bara för enkelhetens skull! Så nu får det bli det vegan ett bra tag framöver. Kanske för alltid?

Men undrar också om jag ändå har nån form av förkylningsvirus i kroppen. Snorar lite. Känner mig lätt febrig. Och varför så mycket mer ont/stelt i ryggen idag än i går? Va?

Så bortsett från de 372 metrarna till Netto och en något längre väg hem (572?), har det mest varit värmedyna på soffan idag. Netflix och några blunda-stunder. Kokt ris i småportioner glest fördelat under dagen, och vatten… jo jag hade ätit frukost när det började. Kanske det var det som var felet. Eller de där två Treo.

Kan helt klart tänka mig betydligt trevligare sätt att dra ner maximalt på ätandet, än att må illa och inte kunna äta. Men det är onekligen effektivt! Och det är bättre nu framåt kvällen. Till och med ryggen…

Måste bara erkänna en sak. Allt var grått och vitt idag, även husen är vita – egentligen – med grå fönster…. (hehe) SÅÅÅ mycket nybyggt häromkring! Och mer blir det! Lyftkranar, byggbodar och diverse maskiner mest överallt. Jag är glad jag bor i lite äldre hus, med uppvuxna träd och buskar runt omkring…

… är tröttare än TRÖTT!!!

Vilket helt klart inte är så konstigt. Att flytta lär vara en av de stora stress-skaparna, och det gäller även när det är en så positiv flytt som min nu. Och även när det går så lätt och behändigt som min nu gjort.

Det är inte det samma som att lätt = inte behöva göra nåt! Jag har också fått deala med att anmäla flytt till bokföringen, se till så min adress ändras på alla nödvändiga ställen, säga upp bredband, skaffa nytt bredband, få till det med el… och så vidare!

Jag har också de senaste veckorna packat, röjt, kastat, slängt, städat, packat igen, och städat ända in i det sista! Haft extra koll på ekonomin, och att allt skulle klaffa på själva flyttdagen! Och när vi lämnade den lägenheten var allt tömt, rent och redo för nästa hyresgäst!

Tack och lov har jag inte behövt fundera på att hyra flyttbil och allt i samband med det. Där har jag min Mac-vän att tacka stort! Han ringde, kollade priser, beställde bil, hämtade, körde, lastade, körde och så småningom lämnade tillbaka flyttbilen. Jo min dotter och två av hennes vänner hjälpte också till här i Helsingborg, men Mac var den största klippan i det här äventyret. Han var med hela vägen!

Dessutom skruvade han isär min soffa, med schäslong, och skruvade ihop den igen sedan på plats här i Helsingborg. Varpå han kopplade in datorerna så jag hade bredband och wi-fi och Apple-TV. Tack gode gud för honom!

I gengäld fick han, förutom ett jättestort tack, flera kramar, så mycket mat och dryck han kunde proppa i sig samt de pengar som var mellanskillnaden mellan min beräknade kostnad för flyttbil/bensin/diesel och den verkliga. Med tanke på även den bonus han fick tillbaka från Statoil/vad-det-nu-heter-numera, så blev det inte helt illa! Bara man inte börjar räkna timpeng…

Puh!!!! Det var i lördags det, och i måndags efter lunch gick luften ur. Då kom Stora Tröttheten. Och där är jag fortfarande samtidigt som jag trots det fixat lite olika saker.

Men det tar vi nästa gång, tycker jag… now I am kind of…