Jag lyckades skriva ett ganska långt inlägg om utbrändhet. Eller Mentalt utmattningssyndrom som det heter numera. Om jag fattat saken rätt. Till råga på allt skrev jag det på engelska. Inte dåligt. Inte dåligt alls, med tanke på omständigheterna!

Hade tänkt skriva ett på svenska också till bloggen, men när jag kom så långt hade jag ingen ork kvar. Det blev soffan, Netflix och Vänner resten av dagen. Och sen har tiden gått. Som den alltid gör. Och jag är en soffpotatis…

Men att inse att det var ME som är basen till mitt smärtelände kändes ändå som ett skönt AHAAA! Även om det varken tar bort ischiassmärtan eller nåt annat. Men det kändes rätt bra att börja strunta i vissa saker. Typ äta gurkmeja till varenda måltid. (Inflammationshämmande – men INTE särskilt gott.)

Och nu då? Tja inte tycks jag få till nåt särskilt inspirerande här inte. Skrivandet kommer inte i nåt lekande flöde. Tvärtom. Men jag hittade en blogspot-blogg som hade ett väldigt bra inlägg. ”Tankar om utmattning”.

För övrigt finns det många bra artiklar, bloggar, hemsidor och annat där folk skriver både väl och initierat, så jag behöver inte slå knut på mig själv för informationens skull. Eller gnällande… Det räcker mer än väl att jag lever i det. Nu menar jag utbrändheten och smärtan, försöker undvika gnällande…

Istället försöker jag att ägna mig mera åt meditation, avslappning, affirmationer – att se mig själv som jag vill att jag och mitt liv ska vara – och liknande. Och gurkmeja… ibland… i nån soppa… Och blundar för alla dammråttor och smulor på golvet. Det skitiga badrummet och ännu skitigare köket. Vem orkar BRYYYY sig!