Jäpp! Nu har jag passerat 40 000 ord på NaNoWriMo. Åtta dagar kvar och 10 000 ord att skriva, det ska väl inte vara något större problem? Nej då! Inget problem alls. Mer än möjligen att det börjar bli så tråkigt! Inte skrivandet i sig, jag gör ju äntligen det som jag så länge längtat efter! Men känslan av tvång, och att jag inte skriver nåt ”riktigt”!

Visst! Rent teoretiskt skulle jag förstås redan från början kunnat bestämma mig för att arbeta på nåt av mina liggande manus. Eller för den delen, börja på nåt nytt. Men med den där utbrändheten fortfarande hängandes i bakfickan, var det som att det bara inte gick! Jag måste först släppa loss lite, få rutiner och vanan att sätta mig vid datorn varje dag!

Inte bara sitta vid datorn. Det gör jag ändå varje dag. Praktiskt taget. Ibland bara slappar. Ser film eller lyssnar på nån podcast. Lägger nån patiens. Läser ibland. Har mängder med böcker på iBooks som numera egentligen heter Books. Bara. Eller på svenska då: Böcker. Känns urlöjligt att öppna en app, en programvara, som heter just bara: Böcker! Varför tog de bort i:et? Då tog de ju också bort det där specifika för Apple! iPhone, iPad, iBooks… eller hur?

Andra gånger sitter jag vid stora datorn för att göra en affisch eller en folder, eller uppdatera föreningens hemsida. Bloggen där är sorgligt eftersläpande. Liksom mina egna bloggar sedan länge. Försöker ju ta tag i dem nu.
Instagram och Facebook blir ju jobbade med på iPaden och det är fortfarande föreningens det gäller. Men de där sakerna är ju mer som ett jobb, även om det rent krasst inte är ett jobb, utan till en ideell förening. Lönen är gratis fika – typ! Inte för att jag klagar! Nix! Det är INTE som att jobba! Det här är trots allt på frivillig basis!

Nu idag, för att hoppa tillbaka dit där jag skulle vara, hade jag tänkt att skriva om en film jag höll på att se. Det vill säga, hade nyss börjat se den filmen när jag kom på att det nog var säkrast att skriva de ca 2000 orden till NaNoWriMo allra först. Så att jag inte riskerade att inte hinna med. Det hade till följd att jag inte såg filmen sen heller. För då kom kvällshungern krypande och efter det så… tja…

Men nu sitter jag här och skriver om att jag inte skriver! Rätt häftigt! På sitt sätt alltså. Man kan alltså vara beeeziiii…

Det har heller inte blivit läst nånting idag. Hade så ont och stelt i kroppen igår att jag inte kunde ligga bekvämt nog i sängen och somna i vettig tid. (Som om jag nånsin somnar i så kallad vettig tid. Men jag tror det har med ADHD att göra.) Men i natt blev det lite extremt. Tror jag somnade vid halv fyratiden. på morgonen alltså. I min värld är det mitt i natten…

Sen sov jag åtminstone till halv tio, drygt. Det får man vara tacksam för. Upp vid halv elva tiden, frunch halv tolv. Och klockan ett skulle jag vara borta vid Växthuset medtagandes en kasse med lökar till vårens blomning – tulpaner, krokus, narcisser… olika sorter, olika färger, olika storlekar. Innan dess skulle jag också inom CityGross och köpa Wienerbröd till gänget som skulle städa bort allt visset och allt skräp, och sen sätta lökarna dessutom, inklusive de som hade sparats från vårens blomning.

Jag begriper inte varför man plockar upp de överblommade lökarna då framåt försommaren, för att sen plantera ut dem igen sent på hösten. I min lilla värld, där min pappa var den som lärde mig en smula om odling, så lät man alla lökar vara kvar i marken. Man lät blommorna och stjälken vissna ner ordentligt innan man klippte ner och tog bort resterna, Detta för att så mycket som möjligt av näringen skulle gå tillbaka ner till själva löken. Och på så vis övervintrade lökarna allra bäst.

Nu idag stod jag bland annat och rensade grovt igenom fjolårets lökar, tog bort allt löst och fult och de som faktiskt hade ruttnat. Okay! De flesta hade klarat sig, men ändå!!!!

A förklarade den där proceduren med att tidigare, när det var stadsbyggnadsförvaltningen som hade hand om alla planteringar i stan, så gjorde de just på det viset. Tog upp alla lökar på senvår-kanten, förmodligen inte ens när de var överblommade utan vid ett visst datum. Och sen satte man lökar sent på hösten för att sätta ut till nästa vår. Det var bara det, att de gamla lökarna helt enkelt kastades! Och nya lökar sattes för blomning våren därpå…

Jag ifrågasatte – måste vi verkligen göra på de viset? Vilken massa onödigt jobb! Och så ska de förvaras nånstans. De här var i växthuset, och det hade redan hunnit frysa till – för att inte tala om under hela sommaren när det var dundervarmt där!!!

Okej okej Nina!
BRY DIG INTE! DET ÄR INTE DITT JOBB ATT BESTÄMMA ÖVER HUR SJÄLVA ODLANDET GÅR TILL!!!!!! DU ÄR ADMINISTRATÖR! KASSÖR! WEBMASTER! MARKNADSFÖRING! SITTER MED I MÖTEN MED KRETI OCH PLETI!!! DU JOBBAR TILLSAMMANS MED ORDFÖRANDEN I ALLT DET HÄR!!! JÄPP!!! Sen går det visst att kratta vissna löv också…

Men jag får tycka till! – Och vad det anbelangar – eller nåt annat – så blev det inte tid att läsa nånting alls idag! Efter NaNoWriMo-orden (2027 st) blev det att jag satte mig vid andra datorn, den med den stora skärmen, och jobbade vidare med en folder.
Måste vara helt klar, X antal utskrivna och vikta till julmarknaden den 2 december på Tryckeriet…. Marknadsföring…

Och ! Tänk som det kan bli! Man har en blogg där man BARA ska skriva om böcker, läsande och skrivande – och om en och annan film…
I say no more… livet kom emellan.

Och nu är det bokstavligen mitt i natten…