Hade inte en aning om att mina sena vanor hade med ADHD att göra. Där ser man!

Tja!!! Kan det bli värre? Kan det vara värre?
Jo, det kan det säkerligen. Det finns mycket här i världen som är värre. Krig till exempel! Att leva i ett krigstillstånd är helt klart MYCKET värre?
Vara allvarligt sjuk, typ cancer eller nåt sånt – klart det är värre! Skulle aldrig för mitt liv påstå att vara en utbränd ADHD är det värsta tänkbara.

Men det är jobbigt! Och kroppen gör ont! Förbaskat ont! All denna Faschia! Jag säger bara det!

Plockade fram min yogamatta som jag köpte för… tja, höll på att skriva för ett halvår sedan, men insåg att det var längre än så. Lite längre! Förmodligen 8-9 månader sedan. Har använt den… tror jag… såvitt jag kan minnas… bara en gång. Möjligen två.

Det var då i den vevan som jag köpte en prova-på-period om två veckor på en ny yogastudio alldeles här i närheten. Väldigt humant pris. Och jag hade intentionen att fortsätta gå där även efter de två veckorna.

Man har sina intentioner…
Hur som! Jag gjorde bort mig totalt. Klumpig som en elefant i en glasbutik. Lyckligtvis inga glas där som gick sönder.

Men jag lärde mig lite grand i alla fall. Traditionell yoga kunde jag bara glömma. Åtminstone tills vidare. Min kropp var alldeles för stel och otymplig för allt det där… ja, vet inte vad jag ska kalla det. Dessa statiska ställningar med kroppen i helt omöjliga positioner. Yinyoga skulle tydligen var bättre och lindrigare för mig att börja med.

Och jag hade ju intentionen att fortsätta!

Så jag köpte två stycken mjukisbyxor av lite olika typ. (Jeans var inte att rekommendera i samband med yoga) Och så köpte jag en yogamatta.
Sen flyttade jag till ny lägenhet och mattan hamnade i en av garderoberna.

Ända tills för ett par dagar sedan då jag tog fram den, och funderade på om jag skulle skänka den till Erikshjälpen.

Men så kom jag på andra tankar! Jag kunde ju prova lite! Lite enkel liggande stretching kanske? Inget märkvärdigt! Bara lägga mig ner på rugg och så sträcka båda armarna uppåt-bakåt tills händerna når mattan ovanför huvudet på mig.

Lätt som en plätt! Eller hur???

För det första kom jag inte ens ner på golvet. Böjde på knäna och liksom fastnade ungefär halvvägs nere. Fick, liksom, släppa taget och ramla ner de sista decimetrarna. Det kändes i alla fall som att det var flera decimeter.

Jaha! Så satt man i alla fall med ändan på yogamattan – och funderade lite hur man skulle komma upp igen i stående. Men först skulle jag ju ligga ner. Helt och hållet. På rygg.

AjAjAJ! Det gjorde ont! Kändes som om ryggen hamnade på ett ton glasskärvor som alla skar in längs hela ryggen. Fick lirka och jämka till och försöka slappna av. Så gott det nu gick.

Men armarna skulle ju sträckas uppåt bakåt nu, var det tänkt! Okej!
Upp med dom! Rakt upp i luften, pekandes mot taket. Så långt så väl!
Var det meningen, men…

Det skär som knivar i ryggen nu, och jag lägger armarna rakt ut åt sidorna istället. Slappnar av. Känns ok.
Fortsätter. För Armarna uppåt och sen bakåt igen. Ska det gå?
Lirkar och testar, försöker slappna av samtidigt.
Gungar lite fram och tillbaka med armarna

Och efter att ha hållit på en stund, omväxlande med armarna vilande utåt sidorna och rakt uppåt bakåt – så hamnar jag till slut med armarna där jag hade tänkt de skulle hamna. Liggande på golvet med armarna rakt bakom huvudet och med händerna liggande på golvet.

Det gjorde fruktansvärt ont i ryggen, och sidorna, och axlarna. Men successivt lindrades smärtorna i takt med gunga-vila-stunderna, med armarna omväxlande ut åt sidorna och bakåt, och slutligen kunde jag med armarna rakt bakom mig, slappna av ganska så bra.

Att ta mig upp sedan var inte så lätt det heller. Fick ta det i etapper. Först sakta upp i nån sorts sittande, sedan svänga runt så jag stod på knäna (AJ) och så småningom kom jag upp till stående.

Envis och motiverad, gjorde jag samma sak kvällen efter! Till min förvåning var det mycket lättare både att komma ner i sittande och sedan liggande ställning. Gjorde fortfarande ont i ryggen när jag kom till det momentet, men kanske inte riktigt lika mycket som dagen innan. Gjorde tänjningarna tills jag kunde ligga platt och avslappnad med armarna bakom huvudet, liksom kvällen innan, men nu var det även lättare att ta mig upp från golvet.

Innan jag kom så långt som att resa mig upp, stannade jag kvar på golvet med knäna platt under magen och sträckte armarna framåt på golvet så långt jag kunde. Tror det heter nåt i stil med ”babyställning”.

Kom upp den dagen också, Liksom nästa igen.

Tre kvällar på rad gjorde jag det här, inte så lång tid åt gången, men tydligen tillräckligt länge för att det skulle ge effekt. Det var lite lättare för var gång, både att komma ner på golvet, lägga mig på rygg, sträcka armarna bakåt och sedan komma upp igen

Men det gav nåt annat också. Träningsvärk!

Märkte det inte först. Men… Då på tredje dagen, i fredags, satt jag lite senare och masserade mina lår. Jag var fruktansvärt stel i lårmusklerna, och tog i ganska ordentligt. Men jag måste ha tagit i ganska ordentligt kring axlar och skuldror också, och tja… ner i ryggen också förstås, för plötsligt liksom det knöt sig i ryggen med ont ända upp i nacken och så knöligt stel att jag blev smått yr. Eller gungig kanske man snarare ska säga. Låg halvt tillbakalutad i sängen då, försökte läsa, men vågade knappt röra en fena ens. (Om jag hade haft några fenor…)

Hursom! När det började släppa, plockade jag ihop mina grejer och begav mig in till soffan istället. För där har jag kopplat in min värmedyna, Så med hjälp att kuddar ordnade jag till en så behaglig lutning som möjligt under ryggen och huvudet, värmedynan – elektrisk – på kuddarna och sedan jag på värmen. Täcke och filt ovanpå. Det tog ett tag innan jag kommer såpass i vila att jag kunde somna, men till slut så.

Tack och lov för värme!!! Och efter lite annan typ av träning idag, tycker jag det verkar som att stretchingen på golvet faktiskt gör nytta!

Men i dag, lördag, har jag inte legat på golvet och stretchat. Tänkte jag borde ta det lite easy nån dag eller två. Så det blev förutom en promenad i stormen, lite annan gymnastik istället! Som kändes riktigt bra!

För övrigt! Så har jag inte bara stretchat senaste tiden, jag har även sett till att ”skriva av mig” samt att meditera mer regelbundet = dagligen.
Och jag har börjat må bättre. Känner mig lugnare och börjar längta efter att träffa folk igen

Och nu har det förstås hunnit bli söndag….
Nattuggla…

P.S! Hon som hade öppnat den där yogastudion kom inte tillbaka efter sin semester. Hon hade bränt ut sig, skrev hon på sin hemsida, och lokalen står helt tom nu…