Månadsarkiv: november 2023

Böcker & Läsande, Hemmavid

Att läsa och lite annat…

4 kommentarer

Midvinternttens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma…
Nja! Det är väl inte riktgt sant det där. För det första är det inte midvinter, bara alldeles i slutet av november, För det andra är det inte natt. Kväll kan jag gå med på, inte ens särskilt sent, men definitivt inte natt. För det tredje så är det kallt ute, minusgrader, men kölden är inte hård.

Sen har vi det där med stjärnorna! Inte sant det heller. De finns förstås nånstans där uppe, där ute, långt bortom de täta molnlagren, för när jag tittar ut genom fönstret och under gatlyktorna, ser jag hur snöflingor sveper kors och tvärs genom luften.
Ömsom små flingor, ömsom stora.
Kunde varit värre. För bara några dagar sedan var det nästinpå storm här. Men ingen snö. Och inte minusgrader. Även om det kändes så.

En lättare förkylning skyller jag på för att inte gå ut, utan istället hålla till endera framför stora datorn, endera lata mig i soffan. Framför datorn har jag skapat ett par affischer, gjort presentkort – skrivit ut och ska nu beskäras – skrivit ut sammanlagt 100 ex av en folder jag jobbade fram häromdagen. En tre-vikt variant. Har vikt 33 stycken. Manuellt när man nu inte har några lämpliga maskiner till detta. Inte ens en skärmaskin.

Jag menar inte en sån där till bröd eller korv, utan en till att skära papper med. A4 till A5 eller A6. Eller som i visitkortsfallet – till A7. Ska nog se över föreningens ekonomi, är ju kassören, om det inte finns utrymme för att införskaffa en enkel men funktionell sak. Och så flirta lite med ordföranden (försöka i alla fall) så han ger tillåtelse… Börjar bli att trött på att efter 4 år fortfarande använda mig av en vass kniv och träskärbräda. Det funkar det med! Visst! Men… Lyckligtvis är det bara 5 ark som ska beskäras. Och ha med på lördag.

Vad gäller soffläget, så har jag bland annat lyssnat färdigt på ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” av Ruth Kvarnström-Jones. Kruxet var ju häromdagen då de där 20 timmarna på en månad för bara en krona tog slut. När halva månaden hade gott. Och boken var också ungefär halv-färdig-lyssnad. Så? Vad göra? Jag hade liksom inte planerat att fortsätta lyssna på BookBeat!

Insåg – liksom vid tidigare försök – att 20 timmar på en månad inte är särskilt mycket!!! Men sen vet jag också annat som händer. Efter en tid av lyssnande på böcker, så glömmer jag bort det. Gör annat – ibland kanske på grund av att jag inte hittar något jag vill lyssna på. Men oftast för att jag har annat jag måste göra som inte går att kombinera med lyssnande. Och så går tiden.

Nej! Jag lyssnar aldrig på böcker när jag är ute och går eller cyklar. Då vill jag lyssna på trädsus och fågelkvitter – eller bara snabbt ta mig fram dit jag ska.

Men, där är jag nu! I valet mellan att skippa lyssna på resten av boken för att slippa betala vidare, eller att faktiskt fortsätta ha Bookbeat tillgängligt – och lyssna vidare!
Alltså – att jag lyssnar klart på en bok av en typ jag aldrig hade valt ut själv enbart på egna preferenser. Jag brukar aldrig läsa den här typen av böcker! Lika lite som jag skulle läsa eller lyssna på en bok av Lucy Dillon, Lucinda Riley eller nån annan författare i den typen av gengrar. Jag har provat! Att jag över huvud taget fastnade för den här boken, var för att den dök upp som förslag, titeln var rätt cool, och så ville jag se om det fanns uppläsare som faktiskt kan läsa högt. Och Katarina Ewerlöf är verkligen fantastisk!

Så det var det! Och jag valde gå vidare! Fortsatte prenumerationen OCH valde 100 timmar!
Så nu stod jag i ett annat dilemma efter att snabbt ha lyssnat klart på ”Grand Hotel”!
Skaffat på mig 100 timmars lyssnande per månad för 169:- (ordinarie pris, blev inte så mycket den här perioden ut) – och jag har ingen aning om vad jag ska lyssna på härnäst! Vad har Ewerlöf mer läst in? Massor uppenbarligen, men vad är det för nåt?

Antagligen testar jag någon eller några på måfå. Känner till Mari Jungstedt. Har aldrig läst något av henne, men hört talas om henne och hon lär vara bra. Så det kan vara värt att testa. Gillar jag den jag först provar, så lyssnar jag kanske på flera. Annars går jag tillbaka till de författare och/eller gengrar som jag vet att jag gillar. Det kan vara Sara J. Maas, till exempel. Stephen King förstås, Koontz kanske . . . och så får man väl testa en och annan som förefaller kunna vara bra.

Man borde nog testa nåt som verkar helt fel, också. Man kan bli positivt överraskad.

Men för övrigt, just nu och tillsvidare, ska jag titta på Star Trek Discovery. Börjat se säsong 3…

Böcker & Läsande, Skrivande

Mitt livs första blogginlägg!

Det var på Blogger, en blogspot-blogg, och datumet var den 7 oktober 2007. Jag hade sen nån tid tillbaka – försöker erinra mig lite mer exakt när – varit aktiv på en sajt som hette Skrivarkalendern.

Flyttade till Halmstad tidigt på våren 2006, och redan den hösten hade jag blivit peppad att börja gå på skrivarkurser. Under de lektionerna blev vi också tipsade om vad som kunde vara intressant på nätet, och på så sätt fann jag Skrivarkalendern. Hösten 2006! Mer exakt än så kan jag nog inte komma.

Via Skrivarkalendern fick jag kontakt med andra författar-aspiranter, och blev så god vän med ett par att jag faktiskt träffade dem i ”verkliga livet”! Jätteroligt. Minns, att jag vid flera tillfällen körde till en ort utanför Borås och hälsade på den ena.

Den andra vännen bodde låååångt upp i norr, men var vid ett tillfälle under sommaren 2007 på resande fot med sin man, så vi passade på att träffas när hon hade möjlighet att köra inom Halmstad.  Det var helt underbart roligt!

Men även om det var många mil mellan oss, hade vi tät kontakt med hjälp av mejl. Bland annat korrekturläste jag ett av hennes manus, och det var hon som peppade mig att starta en blogg. Rent logiskt tänkt, bör det ha varit just hösten 2007.

Vi fortsatte hålla kontakten, men sen gjorde omständigheterna att det dog ut. Tyvärr! Jag kan ibland, har gjort det särskilt på senare tid, undra vad det har blivit av henne. Bor hon kvar där uppe i Norrland? Jobbar hon fortfarande som lärare? Har hon fått publicerat nåt? Kanske just den romanen jag läste igenom? Skulle vara så roligt om vi hade kunnat återknyta vår kontakt.

Men mitt första blogginlägg var kort och gott, och publicerades den 9 oktober 2007. Bloggen hade jag döpt till Ninnas bokblogg – jo jag hade två n i mitten på den tiden – och den hade jag kvar till mitten av januari 2011.

Sedemera raderade jag den helt och hållet – efter att ha sparat över alla inlägg till min dator OCH raderat allt som fanns på bloggen.

Senare, flera år faktiskt, hittade jag den av en slump på nätet. Någon hade stulit den, eller namnet på bloggen i alla fall, vad det nu skulle vara för vits med det. (Jag känner till lite av omständigheterna kring hur det kom sig att jag fick reda på att den existerade, men det kan vi ta en annan gång.)

Försökte i alla fall då att kolla upp, men inget fanns att se – mer än att den personen hade mängder med olika bloggadresser, och av utseendet på den lilla ikonen att döma var/är han asiat. Som om det har nån betydelse.

Förstår INTE! Hur kan en blogg på googles Blogger, som är totalt raderad på såväl innehåll som bloggen i sig, hamna hos en total främling? Den borde inte existera över huvud taget! Jag hade ju raderat den!

Jag hade fler bloggar på blogger, en om ADHD och en om Mat och Hälsa. Jag gjorde samma där: sparade ner alla inlägg till min dator och raderade sedan även de bloggarna. Och gick över till WordPress…

Skrivande

Gammal skåpmat

Sitter här på kvällskvisten – rättare sagt vid midnattstid ungefär – och bläddrar igenom gamla blogginlägg. För närvarande från sommaren 2016. Jag skrev regelbundet och ofta på den tiden, och jag skrev bra! Tycker i alla fall jag själv. (Och det får jag ju!)

Vad det handlade om den där kvällen… var… ni vet…på kvällen, när man ibland har svårt att somna eftersom tankarna rusar runt från än det ena till än det andra, så…. jaja…

Det hela handlade om vad man kan förenkla när man skriver, alltså vilka hjälpmedel man kan ta till för att hålla ordning på texten man håller på med. I det här fallet – och … ja… här är ett utdrag från det inlägget…:

Men vad tankarna där mitt i natten sysselsatte sig med, var att de talade om för mig att jag behövde en storyboard.
– Jag! En storyboard! Nähä. Kan väl ändå inte vara möjligt.
– Jodå! Lita på mig. I det här fallet är det nödvändigt.
– Men jag har aldrig behövt nån innan, så varför nu?
– För att du inte har skrivit på det här viset innan.
– Jag har väl min stil här också?
– Själva stilen kanske, men ingen av dina andra texter är så här långa. Du har fler karaktärer och till och med ett par bihistorier! Du har ju mest skrivit noveller tidigare och PÅBÖRJAT andra romaner. Och det viktigaste av allt och som verkligen kräver en storyboard – är att du alternerar mellan ett par olika perspektiv!
Så länge du har 40-50 A4-sidor är det ganska lätt att hålla saker och ting i huvudet, samt flytta runt stycken eller delar om det skulle behövas. Men ju längre text – desto mer kräver det av minneskapacitet. Hur många sidor har du nu?
– Öhhh… ett par hundra??? Kanske. Inte riktigt.
– Och kan du säga mig åtminstone en annan text du har skrivit där du byter perspektiv?
– Ehhh… Ja… fast… de är förstås inte särkilt långa, men…
– Vad är det som känns svårt i den här romanen?
– Hmmm… erkänner… det har börjat bli ganska svårt att överblicka helheten.
– ERGO! Du behöver en storyboard! En timeline. En hjälpreda. En visuell anteckningsbok, så att säga. För du gör ju redan skriftliga anteckningar om de olika delarna, eller hur?
– Jäpp!

Skrivande

Slutet gott… NaNoWriMo…

Enligt NaNoWriMo hade jag till och med i går, den 25 november, skrivit 47 758 ord. Alltså 2242 ord kvar att skriva. Det stod också på NaNo-sidan, att jag kan bli klar den 27 november. Det är i morgon! Men! Med 2242 ord kvar att skriva, minus det jag redan skrivit idag, så skulle jag mycket väl kunna avsluta det hela i kväll!

Men! Vad vill jag?
Vilka förutsättningar och vilket mål satte jag upp inför det här NaNoWriMo 2023?

Låt se! 50 000 ord på 30 dagar. Det är grundförutsättningarna. Klarar man det, har man vunnit! Men det finns ett och annat tillägg! Till exempel:

Om jag varje dag skriver minst det antal ord som är genomsnittet för 50 000 ord under 30 dagar – nämligen 1667 ord – får man en ”Badge”. En liten belöning, en liten uppmuntran. Som om man hade fått ett sånt där märke som segrarna får i en idrottstävling eller hästtrav eller nåt. En pokal eller en sån där liten blomliknande blaffa. Fast Badgarna finns inte i fysisk form. Men det är en uppmuntran! Ett mål, om man så vill.

Ja! Jag har skrivit varje dag, alltid åtminstone lite mer än minimiantalet.
Ja! Jag har klarat de övriga utmaningarna hittills, Börjat skriva första dagen, 2 dagar, 3 dagar,  7 dagar, 14 dagar, 21 dagar. Snittet 1667 ord eller fler – varje dag – har jag klarat!
Jag har passerat 5 000 ord, 10 000 ord, 25 000 ord, 40 000 ord – och Badge kvar att få har jag i detta nu – två. För att dagligen ha uppdaterat med snittet och uppdaterat skrivande varje dag .

Nu har jag funderingar kring hur jag ska gå till väga med det sista! Ska jag skriva alla behövliga kvarvarande ord idag, för att lägga till på NaNo och helt enkelt deklarera mig KLAR! Det skulle jag kunna göra. Ganska så lätt dessutom! Alternativ – skriva mina 1667 + ord i dag och resten i morgon???

Men! Då kommer det ett MEN till! 
Vad var mitt personliga syfte med att skriva för NaNoWriMo! 

Det var ju inte för att få till ett synopsis eller utkast till ett manus. Inte heller ett råmanus!
Syftet var i första hand att skapa en rutin där jag skriver dagligen och på så sätt skapar en vana. En vana som jag utan problem har levt med tidigare i mitt liv, och då också varit mycket produktiv!

Det där med att skriva dagligen, måste inte vara exakt varje dag, men så pass ofta att man ändå kan kalla det dagligen. Att helt enkelt konstant tänka kring skrivande, leva med skrivande, njuta av skrivande, känna att jag är en skrivande person. Så som jag gjort förr!

Jag vet ju redan att jag saknat den här delen av mig, att jag hade tappat den på vägen när det blev för mycket av annat. Jag kan bara säga det på det viset, för det är svårt att bena upp exakt när och varför fantasin tröt, när och varför jag fastnade i berättelsen, och inte visste hur jag skulle gå vidare. Än idag sitter att antal huvudpersoner och bifigurer på vänt – att jag ska komma tillbaka och föra dem vidare. Och jag vill tillbaka till de berättelserna, till de personerna!

Jag använder medvetet ordet berättelserna i plural, för jag börjar mer och mer misstänka att den fantasy-värld jag håller på att skapa, inte bara är en berättelse. Det är förmodligen minst tre berättelser som på olika sätt hänger ihop och går in i varandra. I samma fiktiva värld!
Om jag får till det i slutändan, förstås – och det ska jag kunna göra! Jag sätter helt enkelt i gång mitt inre, så som jag alltid gjort!

Så jag uppfyller redan nu kravet från NaNo för att kunna utse mig som vinnare för år 2023?
YES!
Men mina egna krav då? Har jag följt dem?

Att skriva dagligen för att få rutin och vana? Ja! Och jag har faktiskt fått tillbaka en stor del av lusten också, ALL lust finns i mig nu för att fortsätta skriva. Om det sen blir dagligen kan man ju inte lova till 100%, men jag tycker i alla fall att det är stora chanser till det. 

Många dagar har det varit hur jobbigt som helst. Har inte haft en aning om vad jag ska skriva, och jag har bara längtat efter att vara klar för dagen, Särskilt en period i mitten var fruktansvärt jobbig. Det kändes som att jag kröp som en lus på en tjärad trästicka, när det gällde att få ner ord. Jag skrev om vad som helst som kom in i huvudet. Om vad jag gjort under dagen, vad andra hade gjort, vad jag hade ätit, om jag hade diskat – och vad som hänt rent allmänt. Allt för att sitta kvar och få ner ord, Skrev om sånt som helst borde raderas så snart som möjligt – nej inget oanständigt på något vis. Bara en massa uselt dravel. 

Men sen kom det liksom en vändning! När jag kom dithän där jag blev sugen på att börja blogga igen! Och även om jag inte skrivit dagligen på bloggarna ännu, så har jag ändå börjat. Tittat över dem, tagit bort följare och de jag följt som inte verkar finnas kvar i bloggvärlden längre. Har hittat några nya i gengäld… Okej! Inte särskilt många på vare sig ”in” eller ”ut” sidan. Men det är en början! Hittar förmodligen fler efter hand, och kanske blir hittad också!

Jag har varit med om tidigare år med NaNoWriMo, att jag efter de där 30 dagarna då jag har kämpat ända fram till målet, blivit helt slut och helt tom i huvudet! Så slut och tom att jag inte kunnat skriva nånting på åtskilliga veckor efteråt. Hade lite den tanken denna gång… tänk om…

Men jag tror inte att det händer denna gång, för jag känner lusten att skippa NaNoWriMo nu, deklarera de sista orden, och istället fokusera på annat skrivande. Bloggar och manus

Så! Vad gör jag nu närmast? 
Ska jag avsluta det hela idag och låta det vara så? Det blir inte 30 dagar som det egentligen är meningen. Men då krävs det att jag skriver minst 2242 ord idag. Och det kan gå. Det är på gång.

Sviker jag mig själv för att jag slutar innan det har gått 30 dagar? Att jag inte delat upp skrivandet ”bättre”? Nej! Varför skulle jag se det så? Jag har jobbat på och varit mycket duktig de här veckorna! Och jag har nått MITT mål! Så varför gnälla för att jag … varit lite mer energisk?

  • – – – – –

Nu har jag skrivit klart och lagt in dagens ord-resultat till NaNoWriMo.
Så snart jag hade skrivit in siffrorna och tryckt på ok-knappen kom allt därefter upp automatiskt. Så nu kan jag stoltsera med NaNoWriMo Winner 2023.

(Fast jag fick ingen Badge för att ha uppdaterat varje dag eller för att ha skrivit 1667 ord (eller fler) varje dag – för jag skrev inte 30 dagar. Jag var klar dag 26…)
(OK! Jag överlever det…)
(Vem 17 skulle kunna pricka in exakt 1667 ord varje dag….)

Skrivande

Jag får inte…

2 kommentarer

glömma skriva orden till nanowrimo får inte glömma skriva orden till nanowrimo får inte glömma skriva orden till nanowrimo får inte glömma … får inte glömma …
till nanowrimo …

säkrast börja med en gång….

See you later alligator!!!! 🙋🏼‍♀️

Böcker & Läsande

Intermezzomini

Just spent some time reading – sorry! listened to – Marguerite Duras’ ”the lover”…. hmmm… sorry…

Har lyssnat på ”Älskaren” av ovanstående författare. Berättelsen var nog bra, men uppläsaren!?!?!?! 🙄👎

Entonigt, allt-i-ett enda mycket långt och långsamt flöde, som förmodligen förstörde minst 90 % av vad boken skulle kunnat ge. Ingen chans att hänga med när berättelsen byter plats eller tid eller omständigheter. Förvirrande och irriterande! Och att öka hastigheten gjorde bara att boken tog slut lite snabbare.

Men jag LÄSER kanske om den så småningom, för det verkar som att det kan vara en fantastisk läsning! Skulle tro jag kan hitta den på iBooks – f-låt Apple’s BOOKS/BÖCKER – när jag hoppat av BookBeats igen. För femtielfte gången. Nu sist ville de få mig tillbaka för 1 kr, en månad med 20 timmars läsning. KUNDE ha varit infarten till nåt mera – om fler uppläsare hade kunnat läsa med lite inlevelse och med andningspauser. Utan att inandningarna hörs som smärre stormbyar!!!!

Borde finnas fler inläsare som Stephen Fry (bl.a Harry Potter böcker), George Guidall (bl.a The Dark Tower av Stephen King och många fler, Johan Svensson (bl.a Mr Mercedes av Stephen King). Jo, det finns flera, även flera svenska uppläsare, men just nu har jag glömt vilka de är och vilka böcker jag lyssnat på tack vare nån av dem. 🤔

Så visst finns det fantastiska uppläsare! Men att hitta dem som då också läser böcker man vill lyssna på! Det är inte det lättaste!

Generellt sett – föredrar jag män som uppläsare framför kvinnor. Men givetvis finns det undantag åt båda hållen. Män kan ha en tendens att läsa så varje andetag hörs, kvinnor kan ha väldigt pipiga vassa röster. Men som sagt! Undantag finns, och det kan vara slumpen att just de böcker jag är intresserad av och lockad att läsa… just det!

Ett litet PS! Så här nån timme senare…
Katarina Ewerlöf är en av de kvinnor som läser mycket bra!!! Just nu har jag på BookBeat börjat lyssna på ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” av Ruth Kvarnström-Jones. Det verkar lovande! Och om det löftet håller så kanske kanske fortsätter jag lyssna på BookBeat även efter den här en-kronas-perioden!
Men det gäller förstås, att jag gillar boken och vill fortsätta lyssna på den också… har nog inte så många timmar kvar som behövs…

Skrivande

40 000

Jäpp! Nu har jag passerat 40 000 ord på NaNoWriMo. Åtta dagar kvar och 10 000 ord att skriva, det ska väl inte vara något större problem? Nej då! Inget problem alls. Mer än möjligen att det börjar bli så tråkigt! Inte skrivandet i sig, jag gör ju äntligen det som jag så länge längtat efter! Men känslan av tvång, och att jag inte skriver nåt ”riktigt”!

Visst! Rent teoretiskt skulle jag förstås redan från början kunnat bestämma mig för att arbeta på nåt av mina liggande manus. Eller för den delen, börja på nåt nytt. Men med den där utbrändheten fortfarande hängandes i bakfickan, var det som att det bara inte gick! Jag måste först släppa loss lite, få rutiner och vanan att sätta mig vid datorn varje dag!

Inte bara sitta vid datorn. Det gör jag ändå varje dag. Praktiskt taget. Ibland bara slappar. Ser film eller lyssnar på nån podcast. Lägger nån patiens. Läser ibland. Har mängder med böcker på iBooks som numera egentligen heter Books. Bara. Eller på svenska då: Böcker. Känns urlöjligt att öppna en app, en programvara, som heter just bara: Böcker! Varför tog de bort i:et? Då tog de ju också bort det där specifika för Apple! iPhone, iPad, iBooks… eller hur?

Andra gånger sitter jag vid stora datorn för att göra en affisch eller en folder, eller uppdatera föreningens hemsida. Bloggen där är sorgligt eftersläpande. Liksom mina egna bloggar sedan länge. Försöker ju ta tag i dem nu.
Instagram och Facebook blir ju jobbade med på iPaden och det är fortfarande föreningens det gäller. Men de där sakerna är ju mer som ett jobb, även om det rent krasst inte är ett jobb, utan till en ideell förening. Lönen är gratis fika – typ! Inte för att jag klagar! Nix! Det är INTE som att jobba! Det här är trots allt på frivillig basis!

Nu idag, för att hoppa tillbaka dit där jag skulle vara, hade jag tänkt att skriva om en film jag höll på att se. Det vill säga, hade nyss börjat se den filmen när jag kom på att det nog var säkrast att skriva de ca 2000 orden till NaNoWriMo allra först. Så att jag inte riskerade att inte hinna med. Det hade till följd att jag inte såg filmen sen heller. För då kom kvällshungern krypande och efter det så… tja…

Men nu sitter jag här och skriver om att jag inte skriver! Rätt häftigt! På sitt sätt alltså. Man kan alltså vara beeeziiii…

Det har heller inte blivit läst nånting idag. Hade så ont och stelt i kroppen igår att jag inte kunde ligga bekvämt nog i sängen och somna i vettig tid. (Som om jag nånsin somnar i så kallad vettig tid. Men jag tror det har med ADHD att göra.) Men i natt blev det lite extremt. Tror jag somnade vid halv fyratiden. på morgonen alltså. I min värld är det mitt i natten…

Sen sov jag åtminstone till halv tio, drygt. Det får man vara tacksam för. Upp vid halv elva tiden, frunch halv tolv. Och klockan ett skulle jag vara borta vid Växthuset medtagandes en kasse med lökar till vårens blomning – tulpaner, krokus, narcisser… olika sorter, olika färger, olika storlekar. Innan dess skulle jag också inom CityGross och köpa Wienerbröd till gänget som skulle städa bort allt visset och allt skräp, och sen sätta lökarna dessutom, inklusive de som hade sparats från vårens blomning.

Jag begriper inte varför man plockar upp de överblommade lökarna då framåt försommaren, för att sen plantera ut dem igen sent på hösten. I min lilla värld, där min pappa var den som lärde mig en smula om odling, så lät man alla lökar vara kvar i marken. Man lät blommorna och stjälken vissna ner ordentligt innan man klippte ner och tog bort resterna, Detta för att så mycket som möjligt av näringen skulle gå tillbaka ner till själva löken. Och på så vis övervintrade lökarna allra bäst.

Nu idag stod jag bland annat och rensade grovt igenom fjolårets lökar, tog bort allt löst och fult och de som faktiskt hade ruttnat. Okay! De flesta hade klarat sig, men ändå!!!!

Blandade lökar!

A förklarade den där proceduren med att tidigare, när det var stadsbyggnadsförvaltningen som hade hand om alla planteringar i stan, så gjorde de just på det viset. Tog upp alla lökar på senvår-kanten, förmodligen inte ens när de var överblommade utan vid ett visst datum. Och sen satte man lökar sent på hösten för att sätta ut till nästa vår. Det var bara det, att de gamla lökarna helt enkelt kastades! Och nya lökar sattes för blomning våren därpå…

Jag ifrågasatte – måste vi verkligen göra på de viset? Vilken massa onödigt jobb! Och så ska de förvaras nånstans. De här var i växthuset, och det hade redan hunnit frysa till – för att inte tala om under hela sommaren när det var dundervarmt där!!!

Okej okej Nina!
BRY DIG INTE! DET ÄR INTE DITT JOBB ATT BESTÄMMA ÖVER HUR SJÄLVA ODLANDET GÅR TILL!!!!!! DU ÄR ADMINISTRATÖR! KASSÖR! WEBMASTER! MARKNADSFÖRING! SITTER MED I MÖTEN MED KRETI OCH PLETI!!! DU JOBBAR TILLSAMMANS MED ORDFÖRANDEN I ALLT DET HÄR!!! JÄPP!!! Sen går det visst att kratta vissna löv också…

Men jag får tycka till! – Och vad det anbelangar – eller nåt annat – så blev det inte tid att läsa nånting alls idag! Efter NaNoWriMo-orden (2027 st) blev det att jag satte mig vid andra datorn, den med den stora skärmen, och jobbade vidare med en folder.
Måste vara helt klar, X antal utskrivna och vikta till julmarknaden den 2 december på Tryckeriet…. Marknadsföring…

Och ! Tänk som det kan bli! Man har en blogg där man BARA ska skriva om böcker, läsande och skrivande – och om en och annan film…
I say no more… livet kom emellan.

Och nu är det bokstavligen mitt i natten…

Från tidig vår 2023 – tror jag… troligast.. sitter med nya laptopen nu och når därför inte den externa hårddisken med bilder från tidigare år. Den andra datorn kan jag komma in i via iClouden, men inte in i de externa diskarna. Och jag är för lat för att flytta mig till den andra datorn.
Böcker & Läsande, Skrivande

Okay!

Det har ganska nyligen blivit den 20 november. För bara lite drygt en timme sedan var det bara den 19. Coolt, va!?!

Ja!? Kallt är det också! Enligt termometern! Utomhus! Okay okay! Bara ett par minusgrader, i går… men iskalla vindar är inte nådiga. Men bor man på västkusten så bor man på västkusten. Så det så!

Är det inte kallt, så regnar det. Blåser gör det alltid! Men oavsett! De två senaste dagarna har jag inte varit utomhus. Haft besök av Yngstan idag, åt lunch tillsammans. Har lyssnat en hel del på böcker både i går och i dag… f’låt… i förrgår! Det har ju nyss blivit – idag.

Har i alla fall de senaste dagarna ägnat mig först åt Franz Kafka – Förvandlingen – och sedan åt Albert Camus’s ”Främlingen”. Det lustiga i sammanhanget är, att jag har läst om båda och om deras verk medan jag läste Litteraturhistoria, men aldrig tidigare läst själva böckerna. Så det var minsann på tiden.

Recension? Å nej! Läs själva! Men jag kan ju avslöja att jag gillade dem båda. Kanske att jag senare skriver nåt mer om dem, Kanske rent av lägger till nåt här i blogginlägget redan i morgon! Borde verkligen gå och lägga mig nu så snart som möjligt!

Men jag fastnade! Med mina bloggar närmare bestämt. Har sorterat, rensat bort, flyttat om – reorganiserat, skulle man vilja kalla det. Och den här bloggen är härmed utsedd att endast ägna sig åt skrivande, läsande, boklyssnande – och möjligen nämnandet av en och annan film. Eftersom jag gärna tittar på film.

Nu är det alltså NaNoWriMo på gång. Och just nu – ska jag bara avslöja att jag är mycket nöjd med antalet ord jag hittills presterat. Till och med i går – den 19 november, har jag kläckt ur mig inte mindre än 36 089 ord. Inte illa – om jag får säga det själv! Och det får jag

Vad det är jag skriver? Tja – det är min egen lilla hemlighet.

Skrivande

Vem gillar inte Macken?

Video

Det här är ett inlägg i repris, ursprungligen publicerade jag det den 20 dec 2020.
Tror jag ska kolla SVT Play om den fortfarande ligger kvar där. 😀

Småputtrigt rolig. Alldeles lagom inte bara i jultider. …och garanterat utan tomtar…