
Sitter här på kvällskvisten – rättare sagt vid midnattstid ungefär – och bläddrar igenom gamla blogginlägg. För närvarande från sommaren 2016. Jag skrev regelbundet och ofta på den tiden, och jag skrev bra! Tycker i alla fall jag själv. (Och det får jag ju!)
Vad det handlade om den där kvällen… var… ni vet…på kvällen, när man ibland har svårt att somna eftersom tankarna rusar runt från än det ena till än det andra, så…. jaja…
Det hela handlade om vad man kan förenkla när man skriver, alltså vilka hjälpmedel man kan ta till för att hålla ordning på texten man håller på med. I det här fallet – och … ja… här är ett utdrag från det inlägget…:
Men vad tankarna där mitt i natten sysselsatte sig med, var att de talade om för mig att jag behövde en storyboard.
– Jag! En storyboard! Nähä. Kan väl ändå inte vara möjligt.
– Jodå! Lita på mig. I det här fallet är det nödvändigt.
– Men jag har aldrig behövt nån innan, så varför nu?
– För att du inte har skrivit på det här viset innan.
– Jag har väl min stil här också?
– Själva stilen kanske, men ingen av dina andra texter är så här långa. Du har fler karaktärer och till och med ett par bihistorier! Du har ju mest skrivit noveller tidigare och PÅBÖRJAT andra romaner. Och det viktigaste av allt och som verkligen kräver en storyboard – är att du alternerar mellan ett par olika perspektiv!
Så länge du har 40-50 A4-sidor är det ganska lätt att hålla saker och ting i huvudet, samt flytta runt stycken eller delar om det skulle behövas. Men ju längre text – desto mer kräver det av minneskapacitet. Hur många sidor har du nu?
– Öhhh… ett par hundra??? Kanske. Inte riktigt.
– Och kan du säga mig åtminstone en annan text du har skrivit där du byter perspektiv?
– Ehhh… Ja… fast… de är förstås inte särkilt långa, men…
– Vad är det som känns svårt i den här romanen?
– Hmmm… erkänner… det har börjat bli ganska svårt att överblicka helheten.
– ERGO! Du behöver en storyboard! En timeline. En hjälpreda. En visuell anteckningsbok, så att säga. För du gör ju redan skriftliga anteckningar om de olika delarna, eller hur?
– Jäpp!