Också från Fredriksdalsparken. Fyra dagar gamla i lördags när jag var där och såg dem. Tre stycken var ute med sin mamma, och ytterligare fyra fanns inne i ”huset”. Så vansinnigt söta de är!

Och mamman – suggan – heter Berit!!!! HAHAHA!!!

För övrigt! Alla grisar på Fredriksdal är Linderödssvin. De är Sveriges enda oförädlade lantras av svin.

(Och över alltihopa, lyser moder soool låg en doft av geeet)

”Linderödssvinet är Sveriges enda oförädlade lantras av svin. De linderödssvin som finns idag härstammar från Skånes Djurpark. Djurparken har sedan 1951 hållit en svinstam som ursprungligen kommer från Linderödsåsen i Skåne. Även en sugga från Ekered på Hallandsåsen har tillvaratagits. Denna lantras är oförädlad, vilket innebär att ha kvar stor variation. Den är inte lika snabbväxande som de grisar som utnyttjas i dagens storproduktion, men har många andra förtjänster som främst uppskattas av självhushållare. Kroppsformen är lite rundare än de långa moderna raserna. Trynet är rakt. Öronen är medelstora och ofta lite vinklade framåt som solskydd. Färgen varierar, men är alltid svartfläckig med gråvit eller brunröd grundfärg. Linderödssvinet är härdigt och trivs bäst om det ges möjlighet att vara ute och böka i skog och mark.

Linderödssvinet är med i Jordbruksverkets handlingsplan för hotade svenska husdjursraser med svenskt bevarandeansvar. Rasen bevaras inom en levande genbank som upprätthålls av Föreningen Landtsvinet.”

Wikipedia

Klart jag tittade på mer än svamp under söndagens besök på Fredriksdal. Men jag stannade inte kvar på marknaden så länge som jag hade tänkt mig. För mycket folk för min smak. Förmodligen hade det varit roligare om jag hade haft nån med mig, men att som nu ensam slingra sig fram genom folkmassorna, mellan femtielva miljoner stånd, och dränkas av matdofter från alla håll och kanter – det blev lite för mycket till slut.

Men jag var inne på Grafiska museet och i Kulturmagasinet, tittade på en svamputställning och på ponnyridning, men hoppade över griskultingarna för de hade jag tittat på dagen innan. Så småningom satt jag på en bänk i solgasset, tittade på folk och fä i största allmänhet, och hade det gott.

Ärligt talat – det värsta var nog höfterna och benen. De var inte alls glada över allt promenerande i parken först på lördagen och sen på söndagen också.

När jag ett tag senare hade kommit hem, var det först en sen lunch som gällde, och jag trodde jag efter det skulle landa i solen på uteplatsen med boken. Men det blev faktiskt soffan jag landade i istället. Och en dryg timmes snarkande. Resten av dagen var jag fortfarande helt utslagen.

Men några bilder fick jag med mig från svamputställningen, trots folkträngsel och dålig belysning. Mysbelys i den gamla byggnaden, skulle jag vilja kalla det. Så inte är det några bilder att stoltsera med precis, men det spelar ju ingen större roll.

Och jag skäms inte över att jag inte iddes stå i lång kö för att köpa Fredriksdals-odlade äpplen för 25 kr kilot. Eller äppelcider… eller polkagrisklubba… eller smörgåstårta… eller korv… eller grillat… eller hembakat bröd… eller hemvävt, hemstickat, hemsnickrat, silversmide… eller… puh… et cetera, et cetera… Så det så…

Men jag skulle nästan hellre vilja kalla det för Äppelutställning, för det var mest fråga om äpplen. Massor av äpplen och hur många olika sorter som helst. Många gamla sorter. Visste inte ens att det finns så många sorter. Och det finns det väl egentligen inte heller. Tror att alla de här har odlats inne i Fredriksdals trädgårdar, för området bortanför herrgården och alla de andra byggnaderna är stort och fyllt av äppelträd och annat som växer till nåt ätbart.

Det här var i lördags som jag kollade på äpplen och det var riktigt intressant. Mycket att se och mycket att läsa. Tänkte bestämt när magen började kurra alltmer efter MAT, att jag skulle se mera av det här på söndagen och hoppades i mitt stilla sinne på att det inte skulle vara alltför trångt med besökare då. Men det var det… Mikaeli marknad… skulle inte suttit kvar så länge på cafét och läst Salinger…

Men det kommer väl fler äppelutställningar antar jag. Nästa höst så…

… är det Mikaeli marknad på Fredriksdal, och det väntas bli knökafullt med folk.

Jag ska dit ändå. Eller kanske just därför. (Eller?!?!?) Och jag ska dit för att titta mer på Fruktutställningen, och mycket på svamputställningen som jag inte alls var inne på idag, och för båda de utställningarna är det sista dagen i morgon!!!

Jag satt helt enkelt för länge med kaffet och boken, och när jag en stund senare var inne bland alla äpplen och päron, kände jag att det var hög tid att cykla hem och laga till nån sorts lunch. Magen började prata med mig… måste ha varit äpplenas fel. 😉

Nu ska jag ta mig en titt på bilderna jag tog idag… medan det var någorlunda folktomt… men några cafébilder kanske man kan släppa redan nu… 😀

Återkommer med äpplen….

Grå moln täcker himlen och jag sitter fortfarande kvar vid frukosten. Är osäker på om det regnar eller inte, och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Bokstavligt talat alltså. Hade ju tänkt mig en tur ner till stan och Dunkers idag, men tankarna flöt även bort till såväl Sofiero som till Fredriksdalsparken. Dunkers utställningar är i och för sig inomhus, men det är nästan en halvmil att cykla dit och man kan bli väldigt blöt på den resan. När man cyklar. Vilket jag alltid gör. Klart man då tar regnstället med sig – men ska i gengäld hantera dem medan man kollar in kulturerns högborg.

Sofiero är ju utomhus med fina promenadslingor, men samma sak – blött!
Fredriksdal likadant, men det är betydligt närmre dit och vad som lockar är Mikaelimarknaden. Fast marknaden är förstås inte förrän i morgon. Så Fredriksdal skulle jag kunna utesluta idag. Eller bara gå runt där och ha det bra…

Ytterligare ett alternativ är att stanna hemma och ha en innedag. Fortsätta röja och försöka få i ordning på allt. Så småningom ska jag väl bli klar med med lägenheten. Få allt på plats.

Kanske…

Fast det låter inte roligt. Jag vill ut en sväng. Nånstans…
Blir nog stan och Dunkers trots allt. Och hoppas på det bästa vad gäller vädret…

Dags borsta tänderna, göra sig i ordning och gå ut till cykeln – och se vart den bär mig. Det tycks riva liiiite i molnen…

Jag var ju på Sofiero förra söndagen! Va! Nästan en vecka sedan! Tyckte det var nyss!
Nå! Här är några bilder i alla fall.

Slottet – egentligen inte så stort som det kan se ut på lite håll, eller på bild.

Fika necesse est

Druvhus…

jag fann en bänk, som solen torkat – men inte hunnit värma

Cool! Color!

Grönt är skönt

Utsikt över Öresund och Danmark

Jag tycks ha tröttnat på att blogga. (?) Kanske. (!) Eller kanske inte. Vet ärligt talat inte. Är det slut efter drygt 10 år eller är det bara nån sorts down-period? Kommer mig inte för, liksom…

Jag fotograferar inte särskilt mycket heller. Bortsett från att jag har varit på Fredriksdal ett antal gånger, och även på Sofiero. Och Dunkerska. Och runt ikring i största allmänhet. Då har jag fotograferat en del. Särskilt nu i söndags när jag var på Sofiero. Men jag har inte samma – nånting-vad-det-nu-är – som jag haft tidigare. Och när jag bara cyklar en runda, oavsett vart eller hur långt, så blir det inte av att jag stannar och tar fram fotosinnet.

Kanske är det så det ska vara. Eller bli. Nåt annat. Just nu.

Jo, det händer annat i mitt liv istället. Familjen. Barn och barbarn. Cykelrundor, som sagt. Betydligt mer än tidigare. Fått en del nya vänner. Och jag läser betydligt mer igen. Cyklar ner till stan och stora biblan. Lånar böcker. Kollar in second hand och fyndar läsbart. Pingstkyrkans SecHand här i stan är riktigt bra. Både när det gäller böcker och annat.

Så visst har livet blivit annorlunda efter flytten hem igen. Och det är bara bra. Om jag kommer att börja blogga mer igen? Fotografera mera? Göra fler såna där färgglada bilder? Vet ej. Vågar inte lova. Men nån sorts lust att skriva har jag onekligen, även om det samtidigt känns trögt. Borde kolla om det händer nåt på skrivkursfronten på nån av studieförbunden. Behöver (och längtar efter) inspiration och skrivsugna vänner.

Å andra sidan håller jag också så sakteliga på att få ordning i min lägenhet. Jo, med lite nytt och lite gammalt, och Ikea och loppisar i närheten så går det. Men inte fort. Det får inte gå för fort!

Och jag har hittat en sjukgymnast som faktiskt BEHANDLAR! Inte bara undersöker och sedan skickar in en till ett rum med gym-maskiner. För allt går inte att träna bort. Först måste hållningen rättas till, spända muskler måste få en chans att spänna av. Och man får inte glömma dra in naveln mot ryggraden. Ofta ofta.

Det är core!

P.S. Jag lovar inte att lägga in bilder varenda gång. Allt sånt tar för lång tid, och då tappar jag lätt sugen. Bättre fånga lite ord i flykten…