Tisdag och regn. Mestadels. En tur till Lidl efter frukost, det är inte så långt dit, bara lite drygt en km, och sedan har jag nästan konstant suttit vid köksbordet framför datorn.
Jag sorterar bilder, kastar dubbletter och dåligheter och hoppas så småningom kunna få ordning på mappar. Nej, album heter det. Fotoalbum. Samtidigt lyssnar jag på Storytel. För närvarande slukar jag Stephen Kings ”Lida” och har mer än svårt att slita mig därifrån och göra nåt annat. Till exempel skriva. Men det går att sortera bilder samtidigt som jag lyssnar, och det är bra.
Håller också på med att sortera bland allt jag skrivet. Noveller, romanen, romanutkast, börjor, anteckningar, inspirationsövningar, dagboksanteckningar, noteringar…
Ja allt som bildar ord och som jag samlat här på hårddisk. Även där har det bildats mängder med dubbletter, helt i onödan. Back-up – Ja! Mångfaldiga dubbletter Nej!
Dock gör jag inte det samtidigt som bild-o-teket får sig en genomgång.
Läste om det nånstans nyligen, eller hörde, och även om jag inte har nån livshotande sjukdom och inte har ens den ringaste tanke på att dö förrän om tidigast 30 år eller mer, så är det bra att gå igenom och göra sig av med sådant som man inte behöver eller vill ha längre. Göra sig av med sådant som man inte vill barn eller barnbarn ska se eller ha nåt med att göra
Och varför skulle jag tynga ner mig själv med gammal smörja! Tänk bara så befriande lätt och skönt det känns när man städat! När badrummet skiner blankt, när disken är diskad och röran på diskbänk och spis och bord är borta! När det inte ligger tröjor och filtar och garnnystan i soffan! När det inte ligger travar av böcker överallt.
Nåja, de där boktravarna har jag förstås inget emot.
Tänker på uttrycket ”Är det rörigt på ditt skrivbord, hur rörigt är det då i din hjärna?” – och skratttar åt det ofrånkomliga dum-svaret ”och om skrivbordet är tomt, då?”
Men tanken att det yttre avspeglar det inre är inte fel. Det känns onekligen som att man blir lättare både till kropp och sinne, när man röjt och städat det yttre. Tänker jag vill städa mitt inre också, att sluta tänka så förbaskat mycket. Särskilt önskar jag att helt kunna släppa alla negativa tankar. All oro. Alla negativa antagande. Jag vill leva NU, Idag! Och njuta av stunden.
Men som sagt – jag jobbar på det. Och märker att det faktiskt går lättare och lättare!
Min ostyriga penna! 