… och det gamla året ligger bakom oss medan vi ännu bara nosat lite på det nya.
För egen del har jag mest legat lågt idag. Stack iväg till Maxi i förmiddags, var tvungen uppdatera med bland annat ägg och rapsolja. Finns nog inget tråkigare än fettfri vegankost! Typ linssoppa med broccoli och potatis. Inget fel i och för sig – men inte varje dag! Festade också till genom att köpa hem krögarpytt, och åt en alldeles för stor portion till middag. Så det blev till att nagga lite på checkkrediten. Men what the fuck! Äta bör man, annars dör man!
Märkte i går kväll att jag hade så tråkig mat hemma att jag helst inte ville äta alls. Men magens kurrande gick så småningom över till skrik så jag gjorde nån sorts bröd. Fettfritt och äggfritt. Hade lyckligtvis lite majonäs att ha om pålägg…
Så det blev bara en kort cykelrunda idag, för efter Maxirundan började det regna. Och det fortsatte det med hela dan. Så spännande är livet på en pinne!
Det är väl i det här läget det är meningen att man ska se tillbaka på året som gått, besluta vad man ska göra under året som kommer – och avge nyårslöften.
Jag har ett nyårslöfte. Att inte ge några nyårslöften. Bra va!?
Året som gått har varit både bra och dåligt, beroende på ur vilken vinkel man ser på det. Det kommer säkert att bli så 2018 också. Omväxlande trist och kul, ensamt och festligt, sol och regn, ännu mer cyklande…
Dottersonen kommer väl förr eller senare att ta sitt körkort. Förhoppningsvis förr. Men jag kommer att sakna de där stunderna med honom när jag lämnar och hämtar honom i Ängelholm. Kommer till och med att sakna att handla på Maxi där.
Men kommer att ha betydligt fler möjligheter att göra och vara med på olika saker här, möta fler och nya människor och – förhoppningsvis – möta en eller ett par som kommer att bli riktigt goda vänner.
Jag räknar med att stelheten och värken i kroppen ska ge med sig helt, att cykelturerna kan fortsätta bli allt längre, och att jag utan problem även kommer att kunna cykla söderöver, till Råå och där förbi – och sedan hem igen. Eller varför inte cykla Kullahalvön runt! Been there! Done that! Whant more!!!
Har faktiskt mer än dubblat vad jag klarar att cykla nu, mot vad jag klarade när jag flyttade hit i början av februari. 2016 var inget kul år när allt rasade fysiskt. Ischias och hela alltet… all styrka och kondition försvann… och lust… det är väldigt skönt att inte 2016 har upprepat sig… tack för det!
Vad mera?
Jo! Önskar förstås att jag rent generellt bygger upp styrka, ork, kondition och smidighet. Och att jag i och med det även tappar ett lämpligt antal kilo. Åtminstone 10-15.
Jag vill komma igång att skriva igen, och försöker låta bli att oroa mig över att jag aldrig tycks få en endaste idé. Det fick jag förr! Ofta! Men å andra sidan tycks jag blogga mera! Inte bara bilder utan betydligt mer skrivna inlägg. Det är bra! Och jag kan läsa mer utan att tappa koncentrationen, även om jag fortfarande måste pusha igång mig att ta tag i en bok. Men med Storytel så är det lättare, och det kan jag inte se vara något fel.
Och eftersom jag gjorde en hel del bilder tidigare, och bara mer sporadiskt nu, så önskar jag att även att det ska ta fart igen. Bildskapandet. Och fotograferandet! Och med den nya iPhonen som har en ännu skarpare kamera, så kanske det blir så.
OCH VAD ANBELANGAR:
oro
negativa tankar
stress
rädsla
deppighet
värk
stelhet
spänningar
Gott Nytt År!
Min ostyriga penna! 