Har det verkligen gått en hel vecka igen? Och fort som bara den!
Vad har jag gjort de här dagarna? Förutom latat mig varvat med träffat folk? Stickcafé och liknande. Tja! jag har varit ganska så ”off”. Visade sig jag inte tålde den ena blodtryckssänkande. Fick en massa biverkningar.
Bland annat kändes det som att blodtrycket än var lågt än högt. Hjärtat slog dubbelslag, eller om det nu var som det hoppade över. Klick-klick-klick kändes det i bröstet. Och så liksom ”sjönk” jag. Inte direkt yr, men… tja… off! Dimmig! Till och med den där kittlande torrhostan var tydligen en biverkning fick jag reda på när jag kontaktade 1177 igår, och senare Kvällsmottagningen. Båda informerade mig om biverkningar på den medicinen och det var väl i stort sett bara illamående jag inte hade känt av.
Redan i början av veckan kände jag markant av konstigheter. Egentigen tidigare, men då reagerade jag inte för det. Var fortfarande diffust då och ingen större skillnad mot det ”gamla vanliga”.
Först i tisdags, märkte jag av det rejält, när jag ”sjönk” nån halvtimme efter frukost och mediciner. Det släppte efter ett tag, jag dansade jenka på köksgolvet en liten stund. Stack ner till läkarstationen, men blodtrycket var fortfarande snarare för högt än för lågt. Men inte alarmerande. Misstänkte Enalapril, eftersom den hade lagts till efter den första som jag fick redan när jag kom in på akuten den där fredagen. Den, vilken jag inte tycker mig ha känt av negativt på något vis.
Så testade på onsdagen genom att vänta med Enalaprilen till efter frukosten, när jag var färdig att ge mig ut. Var faktiskt på väg till Väla för att kolla in ett par manchesterbyxor på KappAhl som man fick 25% rabatt på. Och jo! Efter ungefär lika lång tid efter att jag hade tagit den där tabletten som tidigare, kändes det där… obehaget. Vill inte ens skriva hur det kändes… Så det tog jag som bevis för att det var den medicinen som var orsaken.
Så gick onsdagen… och torsdagen… tog inga fler av den sorten, men undrade vad jag skulle göra. Det kändes fortfarande ”dimmigt” och ”hjärtklappigt” på torsdagens eftermiddag, så jag beslöt kontakta läkarstationen fredag morgon. Gjorde det – och de hade stängt hela fredagen!!!
Jaha!!! Vad gör man då? Blev förstås ännu mer nervös och orolig än jag hade varit innan, vilket givetvis inte gjorde saken bättre. Gick en promenad på förmiddagen och landade en tag i kyrkan här i ”förorten”. Ville ha sällskap en stund. Fin kyrka, goa människor. Var med i kyrkokören där för många herrans år sedan. Allt är annorlunda där numera. Även själva byggnaden.
Ringde 1177 efter lunch. En jättetrevlig kvinna som verkligen brydde sig och inte skyndade på. Gav mig tips och råd och information om vad jag borde göra. Bland annat att ringa kvällsmottagningen när de öppnade telefonen där klockan 17.
Jag hade redan tidigare bestämt att gå till biblan till klockan 14,30. Vi skulle träffas över en idé-fika och spåna över vad vi ville att biblioteket skulle erbjuda på för aktiviteter. Självklart skulle jag gå dit trots mitt off-läge, där är ju mina vänner, och att få en smula önskemål tillgodosedda vore ju inte helt fel. Typ bokcirkel, skrivarcirkel, författarbesök med mera. Ja kanske inte nödvändigtvis cirklar just, men regelbundna träffar!
Så larvade jag hem och ringde kvällsmottagningen. En inte fullt lika tillmötesgående kvinna, men visst fick jag råd och information! Låt bli tabletten, jag har ju den andra sorten, ring min läkarstation på måndag – och räknade upp ytterligare biverkningar som jag tycktes ha fått alla av, utom illamående. Man får tacka för det lilla…
Men jag blev i alla fall lugnare av beskeden. Sov gott i natt även om jag helst hade sovit några timmar till. Biverkningarna har dämpats, och ”bör vara borta efter helgen”. Känner fortfarande av en del luddighet, sömnig, fick klick-klick stund i bröstet i eftermiddags om än svagare än tidigare, men hostan är där fortfarande. Tar i alla fall det hela med lite mer ro nu, och gick faktiskt 3,2 km i förmiddags. Trots att benen inte var helt samarbetsvilliga.
Idag har jag, förutom promenaden i förmiddags, tillbringat största delen av tiden i soffan inklusive en tupplur efter lunch. Dessutom har jag, väl påbyltad, tillbringat flera timmar på balkongen i solgasset. Suttit och läst. Druckit kaffe. Det var väldigt skönt, trots en i övrigt väldigt trött dag.
Men allt ordnar sig! Och i morgon är det söndag. Igen.