Hörde om det här redan i tisdags eftermiddag i stickgruppen, men först nu öppnade jag pensionsmyndighetens sida för att se vilken information som fanns.

Det finns ett förslag till ökade bostadstillägg till pensionärer!

Både maxbeloppet man kan få ut och den hyra man kan få ersättning för. Verkligen efterlängat i den här världen där hyrorna blir allt högre och de billiga lägenheterna inte bara blir färre, utan även allt sämre och som – med bra ägare – ändå kommer att renoveras kraftig eller rivas för nybygge. Så som man gör i mitt område.

Här i Helsingborg byggs det nytt rent explosionsartat sen de senaste 10-15 åren nånting. Staden expanderar. Nyföretagande poppar upp, och redan etablerade företag expanderar, och alltfler människor flyttar hit. Läste en smula om det på Knutpunkten för en tid sedan, men gjorde inga noteringar om det, så jag minns inga detaljer. Det var i alla fall information om varför man ändrade om så mycket i stan. Man gräver och bygger i stort sett överallt!

Allt från gator som byggts om – särkilt Järnvägsgatan och dess fortsättning söderut som är genomfart från norr/öster – till nybyggnationer både för bostäder och annat. Helt nya områden har växt upp i stans utkanter. Mycket som inte fanns våren 2006 när jag flyttade till Halmstad för ett jobb där.

Som sagt! Ett förslag är lagt, och eftersom pensionsmyndigheten går ut med informationen får man anta att det är ett seriöst förslag, inte bara nån sorts rykten och önskedrömmar. Sen får vi tro på att det går igenom också. Till fullo!

Maxsumman som kan utbetalas:

Maximumhyran som man kan få ersättning för

Om detta går igenom och jag tolkat allt rätt, så kommer jag att få ut en summa som täcker en betydligt större del av min hyra än nu. Självklart är det vi ”fattigpensionärer” som får mest glädje av det.

Har man ut 15 000 kr i månaden efter skatt eller mer, är man inte aktuell. Men troligtvis är det också fler pensionärer som hädanefter kan få bostadstillägg och, vid behov,  försörjningsstöd.

Ett toppenbeslut – jag tar för givet det blir så också. Äntligen tycks de styrande ha fattat läget bland landets pensionärer. Det måste vara flera av dem nu som har närstående i kategorin ”fattigpensionär”. 😀

Om man sen känner sig fattig, är en annan femma. Man kan vara rik på så mycket annat!

Jag inser jag inte är särskilt aktiv här för närvarande, men jag kommer tillbaka. Eftersom jag mycket väl inser att den största enskilda orsaken till att ”det som hände”, hände, var kraftig stress som då i sin tur hissade upp blodtrycket, tar jag det nu väldigt lugnt. Men jag menar inte enbart i soffan. Det vore inte bra, och är heller inte vad jag längtat efter eller behöver. Jo, då och då, förstås. 😀

Ja! På det hela taget mår jag bra. Både i tisdags och i torsdags hade jag helt underbara dagar med möten med människor, vänner. Befintliga och nya. Biblioteket har många olika arrangemang att välja på, och det finns en hel del annat som jag inte kunnat eller – särskilt på senare tid – inte haft ork nog att gå på.

Jag sitter inomhus i ute-solstolen och läser, men tänker inte alls mycket på bloggar eller Instagram. Istället tittar och lyssnar jag en hel del på Britain’s got talent. Musik, dans, stå-uppare, magiker. Skrattar och mår prima.

”Händelsen” tog det mesta av den kondition och muskelstyrka som jag hade byggt upp under framför allt våren och sommaren, och statinerna gav mig mer muskelsmärta än jag hade innan. La av med dom häromdagen. Inget som helst fel på mitt kolesterol, och jag vill inte stoppa i mig nåt som hindrar mig att promenera och cykla. Eller för den delen sova och fungera i övrigt. Jag ska fortsätta gå ner i vikt och successivt bli starkare och mer fylld av energi.

Och visst känns det bättre nu, än när jag nyss hade kommit hem från sjukan. Har kommit igång med såväl promenader som cyklande. Trots att det gör ont runt knät och i ryggen efteråt. Men ont ska med ont fördrivas, sa man förr. Om det sen finns nån mening i det påstående… äh… strunt samma. Kroppen ar byggd för fysisk aktivitet, och de statiner jag hann få i mig ska väl snart vara ute ur systemet.

I förmiddags cyklade jag till Erikshjälpen. Gick bara en kort sväng därinne. För mycket folk för min smak. Men i cafeterian var det ännu tämligen tomt, så jag satte mig där med en kopp kaffe. Hade ett par såna där gratis-lappar man får när dom hämtar prylar hos en.

Efter ett tag kom en man och satte sig vid samma bord som jag och började prata. Han var fotograf och hans gode vän var konstnär och de var på väg från mitten av Småland till Malmö inför ett Galleri-event nästa helg. Ett stilla samtal om kultur, konst mm följde och jag kände mig väldigt inspirerad när jag en stund senare cyklade hem. Funderade till och med på att hemma sedan plocka fram en pannå och mina acrylfärger. Eller åtminstone röja undan värsta stöket här och ta ett tag med mitt manus. Det har blivit ruggigt åsidosatt de senaste två veckorna.

Jag njuter av att inte få köra bil, och försöker bygga upp mig själv mentalt till att säga NEJ, om den frågan skulle dyka upp igen framöver. Och nej, jag vet inte vad som hänt/händer med grabbens körkort. Han borde ha en uppkörningstid bokad nu. Tränar mig i att inte bry mig. Om han inte kör upp snart och klarar det, och hans mamma inte längre kan köra honom – eller rättare sagt slutar curla sin vuxne, friske son (som om det skulle hända) – så får det bli bussen. (Höll på peta in några väl valda svärord där.)

Men nu i ögonblicket, har solen äntligen släppts fram ur molntäcket. Trots att jag hade en fundering på en liten slummer på soffan nu, tror jag att jag hellre parkerar mig på balkongen med en bok. Det går inte att hålla på med datorn ute, det bara blänker i skärmen, men läsa går! Och jag har flera stycken böcker från biblan här hemma som väntar på sin tur.

Och till det, en kopp te kanske? Drack ju kaffe på Erikshjälpen.

Fast det får jag väl lov att göra, egentligen. Lata mig. Men jag gör såna där saker som är lite fånigt onödiga och tämligen meningslösa. Lägger patience och sånt. Pussel på datorn. Inget fel på det i och för sig! Men det kan ju bli lite för mycket av det goda iband. När timmarna bara går.

Det finns annat som är roligt utan att det för den skull är särskilt fysiskt ansträngande. Läsa till exempel! Skriva! Som jag faktiskt vill göra! Manuset ligger där och lockar, och jag vill, jag vill!

Men jag har varit ute och promenerat. Gör inte lika ont i benen som de första gångerna efter att jag kommit hem från sjukan. Trodde höftböjarna och låren skulle skrika högt. Jag gjorde det lyckligtvis inte. Men led, och efteråt kändes det … bläääää. Men grundstyrkan i benen kan ju inte gärna försvinna? Äsch, det är nog bara det att det blivit för mycket sängsittande alldeles för många dagar. Så nu gäller det att smörja upp lederna och muskelfästena.

Tänk att konditionen försvann så på bara några få dagar. Där ser man vad en liten stroke kan ställa till med. (Är fortfarande enormt tacksam det inte var värre än en TIA.) Det känns lite bättre nu med orken, men det är som att jag blev tvungen börja om från början med konditionen. Klarar heller inte än de där promenaderna på 3-4 km som jag hade kommit upp till.

Cykeln tänker jag för övrigt börja med igen så snart stormarna lugnat ner sig. Det är lättare bygga upp konditionen genom att cykla, tycker jag. Förhoppningsvis går det att cykla ner till kompisarna torsdag eftermiddag.
Springa? Tja! Kanske! Vad det lider. Inte i brådrappet i alla fall.

Tar det lite lugnt dock. En stilla sväng i förmiddags på 1,7 km. Tog lite foton på närområdet. Det gör jag aldrig när jag cyklar. Eller sällan i alla fall. Stannar och tar foton alltså. Sen kom ett mess om att Magnesiumkapslarna jag beställde från Apotea, nu kunde hämtas på Shellmacken. DHL. Dom är bäst tycker jag.

Så det blev en runda till i dag – och det är mitt närmaste mål, ett par kortare rundor varje dag. Om vädret tillåter. Och jo, det råkade bli ungerfär lika långt, trots att jag gick lite annorlunda. 1,73 km. Allt enligt Runkeeper.

Annars är det soffhörnet som styr här. OBS! Sitter! Inte ligger! Tänkte ta mig till skrivbordet snart för trots allt så sitter jag lite bättre där, samt har stora skärmen där också. Här i soffan blir det lätt att jag sätter på Netflix och tittar på Merlin. Det ena avsnittet efter det andra. När jag istället kunde ha bloggat flitigare, och jobbat med mitt manus ännu flitigare.

Och så har jag lekt med gamla teman på wordpress…. sorry…

OKAY! Jag får lov att vara lite lat! Måste tömma ur all den stress som byggts upp med tiden och som jag tror är den största orsaken till det som hände. Om än inte den enda. Men det ämnet tar vi en annan gång. Nu har jag lagt till i kalendern all de möjligheter till socialt umgänge som finns via biblioteket.

Och i morgon förmiddag ska jag till tandläkaren…. huvva…

Så var det regn igen. Gårdagen var vacker, solig och trots rätt kraftig blåst var det ändå inte värre än att jag kunde sitta på balkongen på eftermiddagen. Vindarna hade nog dämpat sig en smula, eftersom det trots allt gick.

Satt där nog ett par timmar sammanlagt, även om jag gjorde ett och annan emellan. Flyttade ut cykeln från hallen. Flyttade ut tvätten som hängde på tork, så den skulle kunna luftast ordentligt. Finns det nåt skönare än tvätt som fått hänga ute? Jo, det finns det säkert, men medge att det luktar gott om kläderna. Till och med i en stad.

Hade bakat mig en sorts kaka. Kan väl knappast kalla det för kaka egentligen, men med solrosfrön, smör och kakao, och en liten mängd  kikärts- och bovetemjöl. För att binda ägget och få en hållbar konsistens. Bokstavligt talat hållbar. I handen. Och så kaffe med soyamjölk i.

Har ju inte kunnat sitta på balkongen på över en vecka. Kanske två, beroende på vädret. Minns faktiskt inte, men det känns som en evighet sen senast och gårdagen gav en skön känsla.

Men nu är det grått, och även om jag tänkt gå till Maxi och handla hem kyckling, så avvaktar jag nog ett tag. Tills det slutat regna. Det lär ska göra det.

Sippar på det nu kalla kaffet, och slappnar av efter att ha planerat dagens måltider. Nog nödvändigt göra det årminstone ett tag framöver, men det känns trist och tidsödande. Lärorikt i och för sig, och sidan/appen ifråga – FatSecret – har mycket bra listor över födoämnen och dess innehåll. Även om jag samtidigt irriteras över omständiga funktioner. Men det är ju ingen idé bli irriterad över sådana saker egentligen. Vissa saker kunde bara ha gjorts bättre.

Får smått panik emellanåt över vad tabellerna visar för mig. Borde äta med kött, kyckling, fisk och ägg. Men jag vill inte! Tycker inte om det! Inte om jag måste äta animaliskt 3 gånger per dag! Men ju duktigare jag är nu på att få ner vikten och därmed såväl blodtryck som socker, desto snarare kan medicinerna minskas. Och successivt kan jag återgå till… nej inte mitt gamla sätt att äta! Men till att ha mindre kött etc och mer bönor och linser.

Grönsaker är förstås ett måste och har alltid varit. Och jag saknar faktiskt inte frukten så mycket som jag trodde jag skulle göra.

Dessutom är jag hur glad som helst över en kavaj som nu sitter snyggt. Jag kan knäppa mittenknappen igen, och det stramar ingenstans. Tänk vad bara 3 kg kan göra!