Fast det får jag väl lov att göra, egentligen. Lata mig. Men jag gör såna där saker som är lite fånigt onödiga och tämligen meningslösa. Lägger patience och sånt. Pussel på datorn. Inget fel på det i och för sig! Men det kan ju bli lite för mycket av det goda iband. När timmarna bara går.

Det finns annat som är roligt utan att det för den skull är särskilt fysiskt ansträngande. Läsa till exempel! Skriva! Som jag faktiskt vill göra! Manuset ligger där och lockar, och jag vill, jag vill!

Men jag har varit ute och promenerat. Gör inte lika ont i benen som de första gångerna efter att jag kommit hem från sjukan. Trodde höftböjarna och låren skulle skrika högt. Jag gjorde det lyckligtvis inte. Men led, och efteråt kändes det … bläääää. Men grundstyrkan i benen kan ju inte gärna försvinna? Äsch, det är nog bara det att det blivit för mycket sängsittande alldeles för många dagar. Så nu gäller det att smörja upp lederna och muskelfästena.

Tänk att konditionen försvann så på bara några få dagar. Där ser man vad en liten stroke kan ställa till med. (Är fortfarande enormt tacksam det inte var värre än en TIA.) Det känns lite bättre nu med orken, men det är som att jag blev tvungen börja om från början med konditionen. Klarar heller inte än de där promenaderna på 3-4 km som jag hade kommit upp till.

Cykeln tänker jag för övrigt börja med igen så snart stormarna lugnat ner sig. Det är lättare bygga upp konditionen genom att cykla, tycker jag. Förhoppningsvis går det att cykla ner till kompisarna torsdag eftermiddag.
Springa? Tja! Kanske! Vad det lider. Inte i brådrappet i alla fall.

Tar det lite lugnt dock. En stilla sväng i förmiddags på 1,7 km. Tog lite foton på närområdet. Det gör jag aldrig när jag cyklar. Eller sällan i alla fall. Stannar och tar foton alltså. Sen kom ett mess om att Magnesiumkapslarna jag beställde från Apotea, nu kunde hämtas på Shellmacken. DHL. Dom är bäst tycker jag.

Så det blev en runda till i dag – och det är mitt närmaste mål, ett par kortare rundor varje dag. Om vädret tillåter. Och jo, det råkade bli ungerfär lika långt, trots att jag gick lite annorlunda. 1,73 km. Allt enligt Runkeeper.

Annars är det soffhörnet som styr här. OBS! Sitter! Inte ligger! Tänkte ta mig till skrivbordet snart för trots allt så sitter jag lite bättre där, samt har stora skärmen där också. Här i soffan blir det lätt att jag sätter på Netflix och tittar på Merlin. Det ena avsnittet efter det andra. När jag istället kunde ha bloggat flitigare, och jobbat med mitt manus ännu flitigare.

Och så har jag lekt med gamla teman på wordpress…. sorry…

OKAY! Jag får lov att vara lite lat! Måste tömma ur all den stress som byggts upp med tiden och som jag tror är den största orsaken till det som hände. Om än inte den enda. Men det ämnet tar vi en annan gång. Nu har jag lagt till i kalendern all de möjligheter till socialt umgänge som finns via biblioteket.

Och i morgon förmiddag ska jag till tandläkaren…. huvva…