Några få timmar kvar av torsdagen och av oktober. Det har varit kallt i några dagar, frost i går morse. Det var väl i går morse? Idag något mildare. Fortfarande vackert, med mer eller mindre sol, träd i orange, rött och även en del grönt. Man bor ju rätt långt söderut i det här avlånga landet.

Mitt a.e. Nea tycks ha gått och gömt sig. Hade behövt hennes hjälp att skriva. Vet för övrigt inte ännu om det är en glad-Nea, en arg-Nea eller nån annan sorts Nea. Men det ger sig väl med tiden.

Men nu när hon inte synts till, hamnade jag istället för att skriva, framför en film med en stickning i handen. Hur gammaldags som helst.

Kom just på vad Nea håller på med. Hon preparerar sig mentalt för att börja skriva NaNoWriMo i morgon. Hela november ska hon hålla på, skriva varje dag, och kanske, kanske nå målet på 50 000 ord.

Om inte, så är det inte hela världen. Skrivandet i sig är det, däremot. Hela världen. Nästan.

Det är väldigt mycket Caféer nu för tiden. Stickcafé på biblioteket på tisdagarna. Pratcafé med stickning på StOlofs kyrkan på torsdagarna. Och i morgon eftermiddag fredag, har vi ett Idécafé på biblioteket. Men det är bara en gång i månaden.

Ska spåna fram arrangemang som kan vara trevligt för folk som har upptäckt att biblioteket kan vara väldigt trevligt att besöka. Vare sig det gäller nån föreläsning, och grupp där man lär sig nånting, eller kanske ett författarbesök.

Jag har varit med på en Drömcirkel på biblioteket, på tisdagarna efter Stickcaféet, och det är tyvärr sista gången kommande tisdag. Vi har inte varit så många, men har haft jätteroligt tillsammans, och det känns som man fått vänner för livet.

Det värsta är, att eftersom det finns aktiviteter på flera ställen, så krockar vissa saker och man måste välja. Ska jag gå dit eller ska jag gå dit? På tisdagarna t.ex, har kyrkan här i området en liten grupp som håller på med mat. Samma kvinna håller i Basaren, det lilla loppiset där jag har stannat till ett par gånger, och hon berättade att de skulle göra surkål själva den här veckan. Nån gång tidigare hade de groddat, så vi pratade vidare om det ett tag. och jag blev jättesugen på att hänga med i den där matgruppen också.

Så hur gör man då? Stickar eller håller på med mat?

Nea sitter just i lugnet efter morgonens vanliga muskelspänningar. Låååång frukost kan man också kalla det, det börjar så sakta närma sig lunch. I vanliga fall brukar hon ge sig i väg ut en lagom stund efter frukosten. Motionerandet, oavsett om det är cyklande eller promenerande eller bara gå bort till Maxi eller Lidl, brukar mjuka upp kroppen och ge en behaglig känsla för resten av dagen.

Men idag är det tisdag och på tisdagseftermiddagar är det stickcafé på biblioteket, och direkt efter det en liten drömcirkel som är både rolig och intressant att vara med i. Inte för att hon minns någon av de drömmar hon har, bara en kort vision ibland av att han faktiskt har drömt. Men det spelar inte nån större roll. Sällskapet där under eftermiddagen och tidig kväll, ger så mycket av positivitet och glädje ändå.

Före stickcaféet ska hon dessutom titta in på kyrkans ”Basaren”. En liten second-hand facilitet som är mycket trevlig att stanna till en stund på, och byta några ord. Kanske rent av sippa lite kaffe. Idag har Nea dessutom en fleece tröja att lämna in. En lurvig sak som som hon inte alls känner sig komfortabel i, och som dessutom är alldeles för tjock och varm. Det ser ut som om hon har ett lamm på sig, och den vita färgen fullkomligen skriker i ögonen.

Så nu sitter hon här i soffan med datorn i knät, och gör för övrigt inte ens ett skapandes grand. Kan inte skyllas på den fullbokade eftermiddagen. Det är inte första gången, och sannolikt inte heller den sista, som hon helt enkelt låter bli att diska direkt efter det hon ätit, eller ens plocka undan allt det där som har samlats på soffbordet.

Två kaffekoppar, en tekopp, en tömd frukostskål och en assiett är bara början på eländet. En påbörjad stickning, en påse valnötter – öppnad – glasögonfodral och en banan – oskalad – kan fortsätta det.

Så där sitter hon i soffhörnan. Idag bekvämt uppallrad med kuddar bakom ryggen och värmedyna. Att starta sin nypåbörjade GYM-”karriär” med 15 min i fredags eftermiddag, 30 min lördag förmiddag och ytterligare 25 minuter måndag förmiddag var inte nån bra idé. Ryggen skriker och hon inser att tanken på gym måndag, onsdag och fredag förmiddagar får nog revideras en smula. Kanske måndag och fredag till en början vore smartare.

Men hon kan inte ens beskylla Gymmet för den där oföretagsamheten. Men det enda hon kan göra, just nu är egentligen att tvinga sig själv att skriva dagligen igen. Så som hon gjorde förr. Och gjorde med glädje och lust. Oavsett vad det blir för resultat. Oavsett om det ens blir något resultat.

Scribere necesse est!
(Att skriva är nödvändigt – om jag nu fick till scribere rätt… kan egentligen varken latin eller spanska)

I lördags cyklade jag ut till Väla, Ikea närmare bestämt. Inte för att jag hade nåt speciellt ärende, hade inte behov av att handla nåt. Men det var ett mål att cykla till, att gå en sväng därinne, och sen cykla hem igen.

Sagt och gjort! Jag tog mig dit och som jag minns det så var det en riktigt skön dag. Inte alltför blåsigt, och lite sol dessutom. Gött! Strosade in på Ikea och sa till mig själv att jag inte skulle köpa nånting alls. Bara gå där en stund och kika lite på än det ena, än det andra.

En lördag förmiddag är väl egentligen den sämsta dagen i veckan att sticka ut till Ikea. Folk och folk och långa köer. Men jag skulle ju inte handla nåt! Bara strosa runt! Och det var inte så mycket folk där, trots allt. Luftigt och skönt!

Men hade knappt kommit in genom grindarna – eller vad de nu heter de där – förrän ögonen föll på ett antal små glasljusstakar. Små. Fem kronor styck. Och man kunde vända på dem så man kan ha värmeljus på ena sättet, och vanliga ljus på det andra. Plockade åt mig två… nej, tre stycken. Femton kronor skulle jag inte gå i konkurs av.

Skaffade en sån där gul kasse och en liten vagn. Krokade upp kassen och stoppade i min jacka. La ljusstakarna ovanpå.

Sen kommer köksprylarna. Nej! Jag behöver inget sånt! Men hur det nu var så gick jag fram till muggarna. Och där finns ju också de där bistro-kaffe-pressarna. Har jag tittat på många gånger. En liten. Behändig. Funkar både till te och kaffe. Stod det på lappen. Det tog skruv.

Plötsligt låg det en sån också i den gula kassen. Jämte ljusstakarna. Och sen en mugg. Ganska stor. Den snäppet mindre var egentligen finare, men den snäppet större var precis lagom storlek till innehållet i bistro-pressen… och min gamla stora mugg hade ju gått sönder för en tid sedan. Ju!

Max en hundring får jag handla för, hade jag bestämt bara en liten stund tidigare. Nu var jag redan lite över hundralappen.

Drog vidare. Badrum och badrumsprylar.

Nämen titta! Där är ju precis en sån som jag behöver! Att ha i duschen, fastsatt på väggen med sugproppar, för att ha duschvantar och schampo och lite sånt i! Yeah!!!

Sen insåg jag att det nog var säkrast ta rakaste möjliga vägen ut från Ikea.

Gick genom kassan med småprylar för nästan 200 kr. Jag som inte skulle köpa nånting. Men jag unnade mig varken korv eller kaffe efteråt. Lunchmat fanns hemma, kaffe likaså. Och en balkong med sol på eftermiddagen. Och varför förstöra den fina viktminskningen? Nu sex kilo lättare ju!

Hemma. Lunch. Kaffe. Balkong.
Fast det var väl rätt kallt i vinden… Var det inte det? I lördags? Man har ju teflonminne.

Har det verkligen gått en hel vecka igen? Och fort som bara den!

Vad har jag gjort de här dagarna? Förutom latat mig varvat med träffat folk? Stickcafé och liknande. Tja! jag har varit ganska så ”off”. Visade sig jag inte tålde den ena blodtryckssänkande. Fick en massa biverkningar.

Bland annat kändes det som att blodtrycket än var lågt än högt. Hjärtat slog dubbelslag, eller om det nu var som det hoppade över. Klick-klick-klick kändes det i bröstet. Och så liksom ”sjönk” jag. Inte direkt yr, men… tja… off! Dimmig! Till och med den där kittlande torrhostan var tydligen en biverkning fick jag reda på när jag kontaktade 1177  igår, och senare Kvällsmottagningen. Båda informerade mig om biverkningar på den medicinen och det var väl i stort sett bara illamående jag inte hade känt av.

Redan i början av veckan kände jag markant av konstigheter. Egentigen tidigare, men då reagerade jag inte för det. Var fortfarande diffust då och ingen större skillnad mot det ”gamla vanliga”.

Först i tisdags, märkte jag av det rejält, när jag ”sjönk” nån halvtimme efter frukost och mediciner. Det släppte efter ett tag, jag dansade jenka på köksgolvet en liten stund. Stack ner till läkarstationen, men blodtrycket var fortfarande snarare för högt än för lågt. Men inte alarmerande. Misstänkte Enalapril, eftersom den hade lagts till efter den första som jag fick redan när jag kom in på akuten den där fredagen. Den, vilken jag inte tycker mig ha känt av negativt på något vis.

Så testade på onsdagen genom att vänta med Enalaprilen till efter frukosten, när jag var färdig att ge mig ut. Var faktiskt på väg till Väla för att kolla in ett par manchesterbyxor på KappAhl som man fick 25% rabatt på. Och jo! Efter ungefär lika lång tid efter att jag hade tagit den där tabletten som tidigare, kändes det där… obehaget. Vill inte ens skriva hur det kändes… Så det tog jag som bevis för att det var den medicinen som var orsaken.

Så gick onsdagen… och torsdagen… tog inga fler av den sorten, men undrade vad jag skulle göra. Det kändes fortfarande ”dimmigt” och ”hjärtklappigt” på torsdagens eftermiddag, så jag beslöt kontakta läkarstationen fredag morgon. Gjorde det – och de hade stängt hela fredagen!!!

Jaha!!! Vad gör man då? Blev förstås ännu mer nervös och orolig än jag hade varit innan, vilket givetvis inte gjorde saken bättre. Gick en promenad på förmiddagen och landade en tag i kyrkan här i ”förorten”. Ville ha sällskap en stund. Fin kyrka, goa människor. Var med i kyrkokören där för många herrans år sedan. Allt är annorlunda där numera. Även själva byggnaden.

Ringde 1177 efter lunch. En jättetrevlig kvinna som verkligen brydde sig och inte skyndade på. Gav mig tips och råd och information om vad jag borde göra. Bland annat att ringa kvällsmottagningen när de öppnade telefonen där klockan 17.

Jag hade redan tidigare bestämt att gå till biblan till klockan 14,30. Vi skulle träffas över en idé-fika och spåna över vad vi ville att biblioteket skulle erbjuda på för aktiviteter. Självklart skulle jag gå dit trots mitt off-läge, där är ju mina vänner, och att få en smula önskemål tillgodosedda vore ju inte helt fel. Typ bokcirkel, skrivarcirkel, författarbesök med mera. Ja kanske inte nödvändigtvis cirklar just, men regelbundna träffar!

Så larvade jag hem och ringde kvällsmottagningen. En inte fullt lika tillmötesgående kvinna, men visst fick jag råd och information! Låt bli tabletten, jag har ju den andra sorten, ring min läkarstation på måndag – och räknade upp ytterligare biverkningar som jag tycktes ha fått alla av, utom illamående. Man får tacka för det lilla…

Men jag blev i alla fall lugnare av beskeden. Sov gott i natt även om jag helst hade sovit några timmar till. Biverkningarna har dämpats, och ”bör vara borta efter helgen”. Känner fortfarande av en del luddighet, sömnig, fick klick-klick stund i bröstet i eftermiddags om än svagare än tidigare, men hostan är där fortfarande. Tar i alla fall det hela med lite mer ro nu, och gick faktiskt 3,2 km i förmiddags. Trots att benen inte var helt samarbetsvilliga.

Idag har jag, förutom promenaden i förmiddags, tillbringat största delen av tiden i soffan inklusive en tupplur efter lunch. Dessutom har jag, väl påbyltad, tillbringat flera timmar på balkongen i solgasset. Suttit och läst. Druckit kaffe. Det var väldigt skönt, trots en i övrigt väldigt trött dag.

Men allt ordnar sig! Och i morgon är det söndag. Igen.