Hämtade bilen från verkstan idag. Det blev ännu en nästan 4 km lång promenad. Är supertrött sen dess…
Orkar inte ens skriva…
Men historien är inte slut!
Ny kylare väntas in från Tyskland, nästa vecka. Halva priset mot här. Ingen begagnad hittades. Nu bara använt ett ”lagnings-kit”, vad nu det består av.
Men då ska jag slippa promenera. Väntar in bilen på plats.
Förhoppningsvis.
Väldigt intressant. Eller hur! Storviltsjakt i Afrika. Bestigning av Mount Everest. Hiking längs Pacific Crest Trail. Besöka Machu Picchu…
I själva verket blev det en promenad till Lidl för att köpa de där äggen jag glömde köpa igår. Femhundra meter dit. Sexhundra meter hem. Tog den långa vägen… HAHAHAHAHA!!!!
Det är tungt idag. Och nu pratar jag om vädret. Annalkande åska. Och ska jag vara riktigt ärlig, så började det att mullra på avstånd redan när jag gick till Lidl. Paraplyet jag hade stoppat i den lilla axelremsväskan fastnade i dragkedjan så det var ju tur det inte började regna då.
NU! Exakt nu och nån timme senare, börjar regnet falla hårt ner. Jag sitter på balkongen och kände hur det successivt började bli svalare, successivt började blåsa mer, successivt att olnen tätnade och mullret i söder blev ljudligare och kom allt tätare. Blixtar blir allt mer frekventa.
Ska jag gå in? Lär väl bli tvungen snart. Sitter liksom lite i utkanten. Små droppar når mig, som splittrade molekyler. De stora håller sig precis innanför balkongens södra gavel. Där, på nån meter eller så, är golvet redan genomvått.
Det är skönt att sitta så här i den relativa svalkan. Knattret från dropprna på glas och metall. Åskan som dundrar. Blixtar som häftigt lyser upp omvärlden för några sekunder i taget.
Jag borde nog gå in och koppla ur alla elkablar. Vill ju vara rädd om skärmar och dator och annat.
WOW!!! Där kom ett rejält åskmuller!!!! Bara på nån kilometers avstånd eller två. Wow!
P.S. Vill verkligen rekommendera boken ”Wild: From Lost to Found on the Pacific Crest Trail” av Cheryl Strayed. Finns på svenska, heter: ”Vild”. Om strapatser på just ovannämnda trail, samt resan om hennes liv som ledde henne till att ensam vandra norrut genom Californien längs en bergskedja. En av de bästa böckerna jag nånsin läst.
Filmen baserad på boken med Reese Witherspoon, ger jag dock inte mycket för. Tummen ner.
… och utsätter mig för oplanerade och oönskade promenader.
Nog för att jag blivit medveten om att jag i alla högsta grad bör öka på promenerandet, men var det nödvändigt det här, en dag med 30 grader varmt? Lyckligtvis visade det sig att sträckan bara var 3,85 km.
Helt otroligt! Är 3,85 km ”bara” för mig numera? Minns de dagar i anslutning till ischiasen om och när jag lyckades promenera 700 meter, mellan två busshållplatser och tillbaka hem. Ingen bussresa gjord. Det var ett smärre helsicke. Blotta tanken då på att gå nästan 4 km hade fått mig att dåna! Det var ju nästan jag dånade av de 700.
Jag hade tänkt berätta historien om de där 3,85 kilometerna. Hur det blev att jag gick dom. Det involverar en bil, en bilverkstad, en kylare som läcker, och lite annat runt ikring. Nja… bakgrund rent ut sagt. Skulle blivit en historia det där.
Men jag är för trött! Den där promenaden tog på mig och hjärnan vill inte tänka!!!
Vet inte vad den vill. Lite väl sent att sova middag tycker jag. Fem över nitton. Var hemma fem i sexton och sen åt jag pannkaka – för stor – fast god – och sen dess sitter jag bara. Utslagen. På balkongen. Under parasollet. Lägger patiens på datorn. Tycker synd om mina fötter och mina knän – och en del andra involverade kroppsdelar…
Men i morgon ska det väl börja svalna av? Bli lite regn. Kanske åska. För min del kan det få regna hela dagen, och jag hoppas bilen inte blir färdig förrän torsdag eller fredag. Så jag slipper göra nåt i morgon. Inte tänker jag gå 3,85 km i alla fall. Det räcker mer än väl med att vid behov cykla 4 km till Mittersta’s. Enkel tur. Och sen vill jag hem igen.
Tror jag ska ta mig ett fotbad lite senare i kväll.
Yngsta var här med 5-årige sonen. Dom kom i lördags till lunch, och sonen stoppade snabbt i sig spagettin men ratade såsen. Det var bönor i den istället för köttfärs, men det hade nog kvittat lika. Har man sina petiga stunder, så har man. Och det brukar aldrig vara nåt problem med maten generellt sett. Han äter i princip allt. Gillar frukt och grönsaker. Äter upp mina tranbär…
På eftermiddagen skulle det klippas frisyr på lilleman, Mellersta är frisör, så de skulle till hennes salong, men att bli klippt är ingen höjdare. ”Jag vill ha håret som mamma,” säger han och sneglar på Yngstas tämligen långa man. Vi tycker han ska klippas modernt, med snagg nertill och rufs upptill, men dete tycker inte han. Han bara tittar på oss under lugg är vi föreslår det. Nej, betyder den blicken.
Att de kom just den här helgen berodde på att en av kusinerna fyllde 13 och det skulle firas på restaurang. Klockan 17. Födelsedagsbarnets favoritställe. Bara de tre systrarna och så de tre yngsta barnen. Äldsta har två flickor, 14 och ett halvt, den andra nu 13. Mellerstas tre är inte med. Grabbarna som är 20 respektive 22, har inte varit med på nåt födelsedagskalas på år och dag, och är helst undangömda på sina rum även på julaftnar. Lillasyster som är 15, hade det säkert roligare hos nån kompis. Och det var nog fridfullast så här, dessutom. Och definitivt billigare! Och Yngsta, har bara 5-öringen. Och sin man. Och sina svärföräldrar…
Inget sagt. Inget menat!
Jag fattade inte vad det var för en restaurang. Nåt tapas-liknande, sa Yngsta. Mörka lokaler som i mina öron på hennes beskrivning verkade vara något i sextiotals-stil. Fast mörkt. Stormönstrat på väggarna och allt ätbart var tydligen serverat som buffé. Men jag kan mycket väl ha fel. Har säkerligen fel. Mina restaurangbesök sträcker sig numera sällan längre än till Ikea. Tre korvar för 15 kr. Kaffe också så blir det en tjuga. Man är ju fattigpensionär…
Men det var mysigt och trevligt, sa Yngsta också.
De var hemma här igen redan vid halv åtta tiden, och sen satt vi i soffan, småpratade och myste medan lilleman så småningom somnade på madrassen och vi tittade på FabFive på Netflix. Vi åt nybakat bröd med Bregott på, drack ingefärste och mumsade sen på smågodis och choklad. Men jag lovar! Jag åt bara lite, fast det var frågan om choklad. Det andra tog jag bara två bitar av. Påsen tömdes i alla fall.
I går efter frukosten stack vi till Fredrikdalsparken. Då hade megavärmen slagit till, och det var inte helt behagligt medan vi gick genom dungar och ängsplättar och skogar – milsvida!!! (skojar). Tittade på en väderkvarn, gick husesyn i gamla byggnader, en gammal telefonkiosk – och svettades. I varje fall jag. Yngsta såg som alltid sval och fräsch ut.
Sen tog vi farväl efter att ha gått en sväng inne på Flora Linnéa. De skulle hem till Österlen igen, och senare sticka ner till nån av stränderna. Sol, sand och sommar. Och när jag var tillbaka vid min cykel, visade Runkeeper 2,83 km. Så långt gick vi!
Vad gjorde jag sen då?
Ja vad gjorde jag????
Jo! Nu minns jag. Så mycket jag orkade satt jag på balkongen under parasollet. Värmen var i mesta laget så emellanåt satt jag inne i rummet, men det var ungefär lika varmt där. Jag gick igenom massor av scener på mitt manus. Mest för att jag ville läsa igenom vad jag har skrivit, har på sätt och vis tappat greppet om handlingen, eller rättare sagt i vilken ordning jag skrivit scenerna till skillnad från i vilken ordning de lämpligast bör läsas.
I dag är det lika varmt. Hett och klibbigt. Gjorde klart de sista tre scenerna och kopierade över alltihop till ett nytt Scrivener projekt. Och började kolla på ordningen…
Nästan 66 000 ord i nuläget.
Insåg att jag inte har en aning om vad jag har skrivit (jo, det har jag) eller i vilken ordning scenerna ska serveras. Mer än grovt förstås. Man kan inte hoppa från den ena personens huvud till den andras hela tiden! Men det är så jag skrivit stora delar. Nackdelen för mig med NaNoWriMo-kusinen Camp.
Sen blev jag bara så trött i huvudet av det där att jag satte mig på balkongen med en stor sval smoothie, och nu den här bloggen.
Så det blev visst nåt skrivet ändå idag, fast jag inte trodde det!
Så var den här veckan till ända. Den också. Och den har varit trött. Den frivilliga och ofrivilliga träningen i slutet av förra veckan och under helgen, sätter sina spår under ganska många dagar. Kommer man alltid att ha träningsvärk efter att man gjort nåt fysiskt?
Nja, fem ofrivilliga kilometrar som söndagspromenad för att köpa innerslang till cykeln som stod på platt – var lite väl mycket. Tydligen. Särskilt efter att fortfarande ha träningsvärk efter torsdagens äventyr… och fredagens pålägg… och soffläge på lördagen…
Men det är väl som det ska vara, och om jag inte hade fått träningsvärk hade det ju berott på att jag inte hade rört på mig, och det vet vi väl alla! Att man bör röra på sig!
Var och en efter sin förmåga ska väl tilläggas, men bli sittandes orörlig är inte ett alternativ. Det märks tydligt de dagar jag mest placerar mig i soffan eller i skrivbordsstolen eller ute på balkongen. Snacka om stela tanten!!!
Men samtidigt har jag inga problem just när jag är ute och cyklar eller promenerar – bortsett från dagen efter dagen före då jag tagit mig en rejälare runda. Det vill säga! Träningsvärken är oftast värst dag två och tre! Vilket i praktiken innebär att jag är stel mest för jämnan.
Men eftersom jag också inte kunnat undgå lägga märke till att jag faktiskt orkar mer, är starkare och till och med smalnat av lite grand – fast det inte syns så mycket på vågen – ja! då är ju egentligen allting bra! Även när det är stelt och ibland till och med ont! Som i söndags. Efter 5 kilometer, hade jag ont både i fötter och knän, särskilt baksidan.
Men det gick, att gå!
Men när jag ser det tomma vita utrymmet, försvinner allt det jag tänkt ska komma på pränt. Ett par dagar nu, som en lättare blockering lagt sig i vägen. Inte hela världen! Inte än i alla fall. Och jag vet orsaken.
Under tiden lyssnar jag en hel del på nån bok. Jag lägger patiens på datorn eller på iPaden. Eller pussel. också det på iPaden. Har inte längre några vanliga IRL pussel. Har inte ens ett vanligt normalt bord att lägga det på. I en etta finns det inte alltid plats för sådan lyx. Inte när man har ett skrivbord. Som tar plats, men inte har plats för ett pussel.
Strosade omkring på Maxi i Ängelholm i eftermiddags för att ta död på lite tid. Körde dit tidigt för att hämta dottersonen. Det vill säga – jag körde inte dit tidigt just för hans skull, utan för att kylaren är åt h-e och man måste ha koll på kylvattnet och fylla på nytt mest stup i kvarten. Det vill säga – en gång till – att det hade gått köra till Ä-holm och tillbaka hem igen utan att fylla på i halvtid. Men det känns liksom tryggare så! Att inte riskera röd larmlampa mitt i alltihop. Låt mig för ögonblicket bara säga att det har hänt mig ett par gånger om sen i midsomras. Bland annat i samband med att jag var på Österlen hos Yngsta över midsommar.
Vill också säga att jag är själaglad att det inte är min bil utan Mellersta dotterns.
Sen säger jag inte mer om just den saken… inte just nu i alla fall…
Nå! Så tar jag då död på lite tid genom att ströva runt på Maxi. Hade först varit inne på Clas Olsson och köpt ett batteri, och hade tänkt mig att promenera en sväng. Men det mulnade på mer och mer under de tre milen norrut, och visst sjutton började regnet smattra på. Rejält. Så det blev en inomhusrunda istället, och hoppades att det skulle sluta regna tills jag skulle köra bort till dottersonens jobb och hämta honom. För jag ville att motorn inte bara skulle svalna, utan att jag även skulle kunna fylla på vatten i kylaren utan att själv bli genomdränkt.
Och det gick som jag hoppades.
Under väntetiden inne på Maxi, kollade jag mest in bokavdelningen. Särkilt pocketarna. Och sen Bookbeats i högsta hugg på mobilen, som för närvarande läser upp biografin över Ester Blenda Nordström. ”Ett jävla solsken” heter den och är skriven av Fatima Bremmer. Riktigt bra, välskriven och mycket intressant. Rekommenderas. Handlar inte enbart om Ester, vem hon var och vad hon gjorde, utan ger även inblickar i svensk historia, i kvinnorörelsen och om flera av dessa fantastiska kvinnliga journalister som levde och verkade för drygt hundra år sedan. Kanske någon av er har liksom jag, läst ”En piga bland pigor” nån gång. Skriven av Ester som wallraffade långt innan det begreppet ens var påtänkt!
Men inne på Maxi kollade jag i hyllorna upp vad jag mer skulle kunna lyssna på sedan, efter Ester. Där stod en massa Feel-good romaner som jag hört talas om och ibland börjat läsa. Men oftast är de för ytliga för min smak. Det finns till exempel en Jenny Colgan som har skrivit om det lilla bageriet på strandpromenaden. Flera av tjejerna i min torsdagsgrupp tyckte den var sååååå bra! Så jag provlyssnade. Gillade inte. För uppenbar och … för ytlig. Och inte direkt välskriven. Mitt tålamod brast när huvudpersonen hittade en övergiven lunnefågel unge – kan det ens vara möjligt hitta just en lunnefågel, där det hela utspelar sig? – men okej, hon fann en fågelunge – som ögonblickligen tydde sig till henne som om hon var dess riktiga mamma. Aaaaaa… MEN! Hur troligt är DET!!!!
Men jag läste med nöje hela ”Mitt inte så perfekta liv” av Sophie Kinsella! Hon skriver bra!
Nu såg jag på hyllorna på Maxi ett flertal författare med feel good böcker av samma typ som Jenny Colgan’s, Lucy Diamond m.fl, och med snarlika titlar. Och förlåt mig, men jag har redan glömt de där författarna och titlarna på deras böcker. Det lilla huset på stranden, Den lilla shoppen på gatan…. jaja… nånting sånt. Har tydligen kommit hela stim av den typen av böcker, så det ska jag definitivt inte skriva nån. Men det hade jag i och för sig inte tänkt heller. Inte min stil, liksom…
Men det fanns annat också, där i butiken. Andra författare som gjorde mig nyfiken. Så vad jag nu gjorde var att söka efter de författarna på Bookbeat och se vilka böcker av dessa jag kunde finna där. Och så sparade jag en del av dem för att lyssna på senare. Och sparar pengarna det hade kostat att köpa böckerna. Man kan lyssna på massor av böcker för bara 149:- i månaden!
De jag ska prova på efter Ester Blenda, är:
Tidigare hade jag lagt till:
Visste inte vilken jag skulle börja med av Wägner, finns mängder av henne böcker på Bookbeats, så jag tog en i högen bara. Och sen hade jag ett ganska stort bibliotek på Bookbeat redan. Av alla möjliga genrar. (genres?)
Apropå Feel Good! Gillar jag det inte alls?
Jodå! Men det ska vara välskrivet, inte ha en alltför uppenbar händelseutveckling, och OCKSÅ ha ett djup i sig! Som exempel på vad jag tycker är superbra, är Gail Honeyman’s ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”, Rekommenderas varmt!!!!
Tara Westover’s ”Educated” – på svenska, ”Allt jag fått lära mig”. En självbiografisk skildring som är djup så det förslår. Inte därmed sagt att den är tråkig, absolut inte! Den är fängslande och sorglig och … och … och man… fastnar! Åtminstone hade jag svårt lägga den ifrån mig.
Och apropå biografier – glöm inte ”Det finns annan frukt än apelsiner” av Jeanette Winterson. Håller på lyssna på den också – nej, inte samtidigt! – och är en fantastisk berättelse.
Jag sitter fortfarande kvar på balkongen. Klockan är 19:19 och det börjar svalna, men soler lyser fortfarande och det känns skönt. Men ska nog strax hämta en kofta.
Vad jag borde göra nu, är att öppna mitt manus och jobba vidare på det. Två dagar har jag bara glott stint på det utan att kunna ta till mig ett enda ord. Det får inte bli en tredje dag på samma sätt! Läsa igenom och vid behov justera åtminstone EN scen!!!! Pretty please!!!
Van Gogh – Café
Vart tog den här dagen vägen?
Handlade frukt o grönt på Lidl, och mandelmjölk…
Tog en cykeltur efteråt – inte lång, det blåste som bara den…
Lyssnade färdigt på Dan Browns ”Inferno” – men kom inte igång med nån ny bok sen
Vet jag sov middag…
Drack kaffe…
Höll på med datorn – fast fick inget vettigt gjort… inte skrivit ett dugg… eller fixat med manuset…
Satt på balkongen tills det blev för kallt.
Är sommaren över nu?
Inga varma augustikvällar?
Och sen så vart det kväll!
Det har känts hela dagen i dag som om det vore söndag. Högst märkligt.
Dessutom har det varit en grå dag, en sån där tråkdag som går långsamt, utan att den nödvändigtvis har varit tråkig. Vilket den alltså inte har varit.
Min första tanke i förmiddags var att stanna inne hela dagen, ta det lugnt, vila fysiskt. Har senaste veckan kunnat öka cyklandet och det har känts fantastiskt! Att känna mer att man har mer ork och mer styrka i benen! Äntligen! Tycker det har stått totalt stilla i kroppen länge nog nu.
Men det känns ju ändå! Och stelheten i ryggen har ju inte direkt försvunnit. Men är nog lite mindre störande. Inbillar jag mig.
Men framemot lunchtid hade det börjat riva i molnen och termometern visade på nästan 24. Namen! Visst sjutton måste jag ut en sväng i alla fall. Tänkte jag, men tänkte ändå äta lunch först. Klockan var faktiskt nästan ett och magen hade börjat tjata på mig.
Och nog var det tur, att jag inte kom iväg med en gång, för då hade jag hamnat mitt i ett rejält oväder! Medan jag fortfarande satt där och tuggade i mig min råris-sallad, kröp molnen allt närmre, blev mörkare och mörkare, och snart nog piskade regnet ner. För första gången på flera veckor blev jag tvungen stänga balkongdörren helt, för annars hade det regnat in. Och då har jag ändå balkonger ovanför som ger skydd för det värsta.
Så det blev en innedag i alla fall. Har inte ens suttit ute på balkongen, och nu är det knappt lönt även om molnen nu luckrats upp och släpper fram solen. Tror till och med att vinden mojnat.
Lite produktiv har jag ändå varit under dagen, även om jag hade tänkt löpa linan ut och sova middag också. Vilket alltså inte blev av. Röjde det mesta i köket, lite disk finns kvar fortfarande men det är ok ändå.
Har jobbat med manuset. Gått igenom 6 scener om sammanlagt 4633 ord när jag började. En del raderade jag, annat skrev jag nytt, så nu efter första genomgången har jag 5034 ord där istället. Hmmm… Sen ska väl minst 10% bort vid nästa redigering, men vilka – blir en senare fråga. Har en hel del kvar att gå igenom grovt innan jag är där.
Hela första delen bestod ju av 24683 och och sen är det ytterligare 2 delar. Totalt? Grovt räknat cirka 66 000 ord i dåläget. Före jag började röra i det häromdagen alltså. Fritidsproblem? Knappast.
Jag har också nu senare på eftermiddagen och tidiga kvällen grejat med bloggen. Ja inte den här, utan den jag med möda skaffade mig för några dagar sedan. (Sabla wordpress!)
Nu har jag valt tema och gått igenom de fåtal gamla blogginlägg som jag flyttade dit. Kastat nästan hälften av dem.
Men det är i alla fall en början!
Så det finns nåt att läsa!
Plus det jag skrev och postade nyss!
Och det ska handla om Mat och emellanåt lite om hälsa, huskurer, näring och så vidare.
Sen har jag också lyssnat på Dan Browns ”Inferno” medan jag fixade i köket. Bakade också – men glömde fotografera. Och har latat mig en del dessutom…
Min ostyriga penna! 