Regnet kom hit också. Det var i onsdags jag vaknade till grått och vått. Blev en skön, lat innedag. Senare på förmiddagen kom Erikshjälpen och hämtade Kallax-hyllan och den där garderoben. Blev väldigt tomt i hallen, minsann. Men! Det var också jätteskönt! Får lätt plats med cykeln där nu, när jag inte ställer den på balkongen. Vilket jag inte vill göra om det regnar, och helt klart inte till vintern.

Måste vara två veckor sen nu som Dotter M körde hit de delar till min urgamla Ivar hylla som hon haft som lagerhylla på sin salong och inte ville ha kvar. Hade inte trott att jag skulle ha Ivar alls längre, men Kallax var inte så bra i min lägenhet som jag hade trott den skulle vara. Svårt när man har få hela väggar, och som rumsavdelare gjorde den lägenheten liksom mindre och mörkare. Vilket ju inte var meningen när jag valde en lägenhet med öppen planlösning.

Dessutom gillar jag inte att den är opraktisk som bokhylla. Jag vill ha hyllplan som man kan flytta efter behov, inte en massa outnyttjat utrymme till ingen nytta. Stora böcker på en hylla, pocket på en annan, och mitt emellan böcker på en tredje. Och hyllplanen anpassade efter det.

Varför i hela friden gjorde jag mig alls av med alla mina Ivar-delar!!!

Men dom, M och hennes 15-åriga dotter, hade inte fått med krysset och de där plopparna man sätter upp hyllorna på.
M kommenterade: ”Tog du inte metallgrejerna?”
Dottern svarade: ”Det sa du inte att jag skulle.”
M till mig: ”Jag lägger dom i bilen så kan du cykla bort och hämta dem där.”

Men hon sa inte när hon skulle göra det och hon messade mig aldrig om att hon hade gjort det. Så jag undrade förstås!

I går, när det både var trevligt cykelväder och jag inte hade nåt annat jag skulle göra, cyklade jag ner till Råå för att höra om hon hade kvar grejerna på salongen. Alltså! Jag hade messat först och frågat, men hon hade inte läst messet och alltså heller inte svarat.

Jag tog med reservnyckeln till bilen för säkerhets skull. Ibland lyssnar man uppendarligen på intuitionen.

Till hennes salong på Råå från där jag bor nu, visade det sig vara 9,5 km. Och nej! Hon hade lagt krysset och plopparna i bilen strax efter hon hade levererat gavlarna (3) och hyllplanen (10) till mig. Kunde hon inte ha meddelat det? Men jag visste det var lugnast att inte komma med nån kommentar.

Så på så vis, en helt onödig tripp ut till Råå. MEN! Man får ju motion! Samtidigt som jag tänkte det var en himla tur att jag tog med den där bilnyckeln. Och därmed cykla hem igen via hennes. Fast innan jag stack tillade hon att hon inte var säker på om plopparna låg i bilen eller om de låg i hennes rum.

Jag cyklade hemåt via Ättekulla. Lyckades till och med ta fel väg vid en rondell, och pedalade in i industriområdet istället. Vete sjuttan vad jag kan ha tänkt på! Har ju cyklat den vägen förr. Många gånger! Nåja! Vände och cyklade tillbaka till rondellen, och sen rätt väg norrut.

Ner om hennes, hittade krysset i bilen men inte plopparna. Rotade överallt. Sen gick jag in. Där var fridens liljor. Dottern var nog på fotbollen. Eskilscupen. De båda killarna varken syntes eller hördes av. Plopparna låg i en plastpåse i M’s rum.

Sen cyklade jag de resterande 4 km hem.

Efteråt när jag kollade Runkeeper, hade jag sammanlagt cyklat inte mindre än 22,1 kilometer. Säsongsrekord! Inte per dag räknat, har trampat mer än 2 mil tidigare, men inte så där i, i stort sett, ett sträck. Men det gick bra! Styrkan och konditionen har jag, måtte jag bara inte få en jäkla träningsvärk i morgon.

Undrar vilket som är bäst – en cykeltur i dag också, eller en fysiskt lat skrivardag? Nja, en kortare tur vore nog inte fel. Annars stelnar man nog till ännu värre. Får bli efter lunch.