Så var den här veckan till ända. Den också. Och den har varit trött. Den frivilliga och ofrivilliga träningen i slutet av förra veckan och under helgen, sätter sina spår under ganska många dagar. Kommer man alltid att ha träningsvärk efter att man gjort nåt fysiskt?

Nja, fem ofrivilliga kilometrar som söndagspromenad för att köpa innerslang till cykeln som stod på platt – var lite väl mycket. Tydligen. Särskilt efter att fortfarande ha träningsvärk efter torsdagens äventyr… och fredagens pålägg… och soffläge på lördagen…

Men det är väl som det ska vara, och om jag inte hade fått träningsvärk hade det ju berott på att jag inte hade rört på mig, och det vet vi väl alla! Att man bör röra på sig!

Var och en efter sin förmåga ska väl tilläggas, men bli sittandes orörlig är inte ett alternativ. Det märks tydligt de dagar jag mest placerar mig i soffan eller i skrivbordsstolen eller ute på balkongen. Snacka om stela tanten!!!

Men samtidigt har jag inga problem just när jag är ute och cyklar eller promenerar – bortsett från dagen efter dagen före då jag tagit mig en rejälare runda. Det vill säga! Träningsvärken är oftast värst dag två och tre! Vilket i praktiken innebär att jag är stel mest för jämnan.

Men eftersom jag också inte kunnat undgå lägga märke till att jag faktiskt orkar mer, är starkare och till och med smalnat av lite grand – fast det inte syns så mycket på vågen – ja! då är ju egentligen allting bra! Även när det är stelt och ibland till och med ont! Som i söndags. Efter 5 kilometer, hade jag ont både i fötter och knän, särskilt baksidan.

Men det gick, att gå!