… och utsätter mig för oplanerade och oönskade promenader.
Nog för att jag blivit medveten om att jag i alla högsta grad bör öka på promenerandet, men var det nödvändigt det här, en dag med 30 grader varmt? Lyckligtvis visade det sig att sträckan bara var 3,85 km.

Helt otroligt! Är 3,85 km ”bara” för mig numera? Minns de dagar i anslutning till ischiasen om och när jag lyckades promenera 700 meter, mellan två busshållplatser och tillbaka hem. Ingen bussresa gjord. Det var ett smärre helsicke. Blotta tanken då på att gå nästan 4 km hade fått mig att dåna! Det var ju nästan jag dånade av de 700.

Jag hade tänkt berätta historien om de där 3,85 kilometerna. Hur det blev att jag gick dom. Det involverar en bil, en bilverkstad, en kylare som läcker, och lite annat runt ikring. Nja… bakgrund rent ut sagt. Skulle blivit en historia det där.

Men jag är för trött! Den där promenaden tog på mig och hjärnan vill inte tänka!!!

Vet inte vad den vill. Lite väl sent att sova middag tycker jag. Fem över nitton. Var hemma fem i sexton och sen åt jag pannkaka – för stor – fast god – och sen dess sitter jag bara. Utslagen. På balkongen. Under parasollet. Lägger patiens på datorn. Tycker synd om mina fötter och mina knän – och en del andra involverade kroppsdelar…

Men i morgon ska det väl börja svalna av? Bli lite regn. Kanske åska. För min del kan det få regna hela dagen, och jag hoppas bilen inte blir färdig förrän torsdag eller fredag. Så jag slipper göra nåt i morgon. Inte tänker jag gå 3,85 km i alla fall. Det räcker mer än väl med att vid behov cykla 4 km till Mittersta’s. Enkel tur. Och sen vill jag hem igen.

Tror jag ska ta mig ett fotbad lite senare i kväll.