Det var ett helt otroligt fascinerande åskväder sent i går kväll. Tror det var ungefär runt halv tolv som jag först såg blixtar lysa upp himlen i söder. Ser avancerade det ganska snabbt norrut, och fyllde himlen med blixt och dunder så det var helt sagolikt! Om vartannat, över vartannat, och från alla håll! Oftast hann en blixt inte blixtra klart, förrän nästa lyste upp den svarta bakgrunden så det för ett kort ögonblick var nästan lika ljust som mitt på dagen.

Väldigt många blixtar gick rakt ner i marken, förvånansvärt många tyckte jag, där jag satt på balkongen och beskådade spektaklet. Jag njöt faktiskt, det var så otroligt intensivt.

Jag satt där jag satt tills vinden ändrade riktining något och jag började bli regnprickig på benen. Då tog jag en annan stol och satte mig liksom tvärsöver tröskeln i skydd bakom balkongdörren.

Så kom det närmre. Så kom de kraftiga vindstötarna, och till slut kom även regnet. Skyfall, skulle jag vilja kalla det. Inte de första dropparna förstås, men snart nog.

Det kom aldrig nån blixt precis rakt här, det närmaste var nog nån km bort. Men visst var det nära, när blixtarna dansade can can däruppe på himlapällen och nästan gjorde natt till dag.

Jag undrar hur länge det faktiskt höll på! Jag gick in halv ett, och låg i sängen och läste ungefär en halvtimme, med delvis öppen balkongdörr, och åskan höll fortfarande på när jag somnade.

Det var nog vid fyratiden jag vaknade, och då höll det på fortfarande. Längre bort, men jag vet inte om det var samma åsväder eller om ett annat hade dragit in.