Jag inser jag inte är särskilt aktiv här för närvarande, men jag kommer tillbaka. Eftersom jag mycket väl inser att den största enskilda orsaken till att ”det som hände”, hände, var kraftig stress som då i sin tur hissade upp blodtrycket, tar jag det nu väldigt lugnt. Men jag menar inte enbart i soffan. Det vore inte bra, och är heller inte vad jag längtat efter eller behöver. Jo, då och då, förstås. 😀

Ja! På det hela taget mår jag bra. Både i tisdags och i torsdags hade jag helt underbara dagar med möten med människor, vänner. Befintliga och nya. Biblioteket har många olika arrangemang att välja på, och det finns en hel del annat som jag inte kunnat eller – särskilt på senare tid – inte haft ork nog att gå på.

Jag sitter inomhus i ute-solstolen och läser, men tänker inte alls mycket på bloggar eller Instagram. Istället tittar och lyssnar jag en hel del på Britain’s got talent. Musik, dans, stå-uppare, magiker. Skrattar och mår prima.

”Händelsen” tog det mesta av den kondition och muskelstyrka som jag hade byggt upp under framför allt våren och sommaren, och statinerna gav mig mer muskelsmärta än jag hade innan. La av med dom häromdagen. Inget som helst fel på mitt kolesterol, och jag vill inte stoppa i mig nåt som hindrar mig att promenera och cykla. Eller för den delen sova och fungera i övrigt. Jag ska fortsätta gå ner i vikt och successivt bli starkare och mer fylld av energi.

Och visst känns det bättre nu, än när jag nyss hade kommit hem från sjukan. Har kommit igång med såväl promenader som cyklande. Trots att det gör ont runt knät och i ryggen efteråt. Men ont ska med ont fördrivas, sa man förr. Om det sen finns nån mening i det påstående… äh… strunt samma. Kroppen ar byggd för fysisk aktivitet, och de statiner jag hann få i mig ska väl snart vara ute ur systemet.

I förmiddags cyklade jag till Erikshjälpen. Gick bara en kort sväng därinne. För mycket folk för min smak. Men i cafeterian var det ännu tämligen tomt, så jag satte mig där med en kopp kaffe. Hade ett par såna där gratis-lappar man får när dom hämtar prylar hos en.

Efter ett tag kom en man och satte sig vid samma bord som jag och började prata. Han var fotograf och hans gode vän var konstnär och de var på väg från mitten av Småland till Malmö inför ett Galleri-event nästa helg. Ett stilla samtal om kultur, konst mm följde och jag kände mig väldigt inspirerad när jag en stund senare cyklade hem. Funderade till och med på att hemma sedan plocka fram en pannå och mina acrylfärger. Eller åtminstone röja undan värsta stöket här och ta ett tag med mitt manus. Det har blivit ruggigt åsidosatt de senaste två veckorna.

Jag njuter av att inte få köra bil, och försöker bygga upp mig själv mentalt till att säga NEJ, om den frågan skulle dyka upp igen framöver. Och nej, jag vet inte vad som hänt/händer med grabbens körkort. Han borde ha en uppkörningstid bokad nu. Tränar mig i att inte bry mig. Om han inte kör upp snart och klarar det, och hans mamma inte längre kan köra honom – eller rättare sagt slutar curla sin vuxne, friske son (som om det skulle hända) – så får det bli bussen. (Höll på peta in några väl valda svärord där.)

Men nu i ögonblicket, har solen äntligen släppts fram ur molntäcket. Trots att jag hade en fundering på en liten slummer på soffan nu, tror jag att jag hellre parkerar mig på balkongen med en bok. Det går inte att hålla på med datorn ute, det bara blänker i skärmen, men läsa går! Och jag har flera stycken böcker från biblan här hemma som väntar på sin tur.

Och till det, en kopp te kanske? Drack ju kaffe på Erikshjälpen.