Vad är det med tiden egentligen? Ibland förefaller den bara att rusa iväg, och man får ingenting gjort. Eller är det för att man är lat eller slö eller bekväm, som man ingenting får gjort?

Får väl bita i det sura äpplet och inse att man nog många gånger är just lat, slö och bekväm. Men det kan man väl få vara som pensionär! Eller hur?

Idag emellertid, har det blivit mycket soffa. Tog en kombinerad cykelrunda/promenad i förmiddags. En timma och tio minuter. Helt okay med den tiden… liksom nästan på minuten lika långa cykelturer nu flera dagar på rad. Mycket nöjd.

Fredag och lördag har jag städat här hemma. Halva lägenheten (ca 24 kvadrat då alltså… hmmm…) riktigt ordentligt. Flytta undan allt som går att flytta undan, vika ihop mattan, dammsuga allt, torka golvet, dammsuga i soffan, TVÄTTA ALLT som har med sängen att göra. Till och med den tunna bäddmadrassen som precis får plats i maskinen. Täcke, alla kuddarna (fyra stycken = två omgångar i maskinen), två filtar… om jag räknat rätt nu blev det sex maskiner. Eller sju?

De första tre i fredags. Men vädret blev gråare och gråare och till slut började det regna. ALLTSÅ kunde jag inte torka tvätten ute. ALLTSÅ torkade det inte fort nog, och jag har ingen plats här inne att göra av det. Sista maskinen, två underlakan och ett av örngotten (annan färg på de andra), fick jag hänga provisoriskt över duschstången. Jag når med nöd och näppe upp dit så nog blev det provisoriskt alltid! (Vem iddes hämta pallen för det lilla…)

Sen skulle jag fortsatt städningen på lördagen, när jag fått utrymme nog att kunna göra det. men vad hände? Jo badrummet fick jag gjort, men sen började jag röja istället! Fördjupade mig i skåp och lådor, rensade och flyttade om.

En hög blev det för det som ska kastas, en annan för det som kan skänkas. Städskåpet blev alldeles utmärkt, liksom skåpet där jag har teer med mera och det med alla koppar. F’låt muggar… NEJ där är koppar också numera! Det var därför jag var i DET skåpet och ordnade till det!

Jag har ett stamloppis jag brukar gå till nämligen. Det är diakonin i den närliggande kyrkan som har den, och har blivit en samlingsplats för mig och ett antal andra damer. (Dam? JAG??? HAHAHAHA!!!) Men den är liksom mer än ett loppis, och själva loppiset är egentligen ganska litet! Det är den andra biten som är stort. Hjärte-stort, alltså!

Det hade kommit in en servis där nyligen. Med allt! Matservis och kaffeservis och hela faderullan. Men det jag blev intresserad av var kaffeservisen. Vad ska jag med ett dussin eller två till av mattallrikar, uppläggningsfat, såssnipor och vad det nu var allt. Nej! Men kopparna!

Lagom skålad form, tunt porslin, vacker – inte en massa blommor och krafs. Lika gott att dricka te ur som kaffe. Inte det där tjocka tråkiga porslinet som muggar nu är gjorda av. Skulle det finnas nåt riktigt att få tag på nu för tiden, så kostar det väl skjortan! Nej förstås, som tio skjortor – måttbeställda, finaste kvalitet av nån super designer.

Se de här kopparna! Dom ville jag ha! Men delade de på servisen eller var man tvungen köpa allt? Susann skulle höra med Annika.

Så nu i torsdags när jag kom dit, sa Susann att kopparna var mina om jag ville ha dem. Klart jag ville! 150 kr! Hela servisen, alltihop, hade blivit värderat till 600 kr. Och det som nu är mitt, är 9 koppar, 9 fat och inte mindre än 20 assietter! Och då fanns det ytterligare assietter som var lite större och som fick gå ihop med själva matservisen. Så ursprungligen måste det ha varit 2 dussin av allt.

Hemma sedan, när jag hadepackat upp alla delarna och började diska dem, såg jag att assietterna var märkta Gustafsberg. De ni! Men nåt årtal kunde jag inte urskilja, stämplarna var totalt oläsliga, och kopparna och faten var bara numrerade. Låga nummer, kan tilläggas.

Jag har aldrig någonsin haft en ”äkta” servis förr, men dom är goda att dricka ur. Kopparna. Och det ska tilläggas – under många många år har jag emellanåt haft ögonen öppna om jag kunnat få tag på koppar i sådant tunt porslin. Men jag är väl för ung för att ha kunnat hitta såna.

(Eller nåt… tittat på fel ställen… där man inte letar därför att man måste vara i stil med miljonär för att handla på såna ställen…
men jag är och har varit lycklig ändå…

Äh! sluta babbla nu, Nina…)

… och idag har jag som tidigare nämnt varit väldigt lat… efter den där dryga timmen i skogen…