Om komjölk

Detta skrev jag urspungligen torsdag, maj 14, 2009, men det har fortfarande sin giltighet!

Läste nåt för länge sedan om 1958, om hur det var med mjölken då. Hur man då hade börjat pastörisera och homogenisera.

När jag var liten bodde vi strax utanför Borås. Rena rama vischan. De flesta grannarna var granar, även om det låg några hus inom syn- och räckhåll. Men mer var det inte. Men ytterligare en bit ifrån låg en liten by. (Kan man verkligen kalla det by? Var det tillräckligt många hus för det?) Bland husen där fanns ett par bondgårdar.

Från en av de där gårdarna köpte vi mjölk och ägg. Mjölk som vi hämtade hem i en 2-liters plåtkanna. Mjölken var O-allting. O-pastöriserad. O-homogeniserad. O-separerad. O-standardiserad. Men den mjölk vi fick dricka hemma var nog den magraste tänkbara. Mamma skummade nämligen noggrant av all grädde, för att istället använda den till bakning och matlagning. Faktum är, att hon kunde bli en smula hysterisk om någon av oss drack av den nya mjölken innan hon hann skumma den.

Komjölk är väl annars inte precis det bästa en människa kan föda sig med. Trots allt så är det för kalvens skull som kon producerar mjölk. Vi är som spädbarn anpassade att dricka mjölk från våra mammor, men inte vare sig som barn eller vuxna är vi anpassade till att inmundiga något annat djurs mjölk. Vuxna individer ska inte dricka mjölk överhuvudtaget. Det är till och med så, att mjölk (och produkter därav) är det födoämne som är vanligast att man är allergisk mot.

Trots detta har det alltså utvecklats en nästan smått hysterisk sorts mjölkkultur i Västvärlden. Se bara i kyldisken i butikerna vilka mängder av olika produkter det finns. Yoghurt, fil, keso, smaksatta och naturella, många som snarare skulle kunna rubriceras som godis än som mat. Och ostdiskarna sedan!

Varför bör man inte dricka mjölk, och särskilt inte när man är förkyld? Jo, för mammor har i åtskiliga generationer känt till, att mjölk är slembildande. Och visst är det så! Det vet jag av egen erfarenhet. Och varför har mjölken då blivit ett så vanligt födoämne?

Tja, till en början kanske för att det var det som fanns att tillgå för att hålla svälten borta. Kon producerar ju mer mjölk – under gynnsamma förhållanden – än vad en kalv behöver. Och nu pratar vi om direkt från kon till konsumenten. Utan några mellanhänder. Senare subventionerades mjölkproduktionen just för att det var relativt billig mat med bra näringsvärde.

Enligt Wikipedia: ”Historiskt utvecklar människan laktosintolerans i vuxen ålder, antagligen för att vänja henne av med att dia (hos naturfolk kan barnen ammas upp till fem års ålder).[1] När människan i Europa blev bofast under stenåldern och började idka boskapsskötsel gjorde bristen på näringsämnen djurmjölk till en viktig berikning av kosten.

Vid samma tid muterade människan i Europa så att hon kunde spjälka laktosen, mjölksockret. I andra områden i världen är laktosintolerans mycket vanligt, och yttrar sig genom dålig mage vid ett intag av individuellt varierande mängder mjölkprodukter. Generellt har mjölk en avsevärt mindre prominent plats i kosten för vuxna i Afrika och Asien, även om det även här finns kulturer som under lång tid använt sig av mjölkprodukter, t.ex. den indiska.

I västvärlden raffineras livsmedlet mjölk oftast på mejerier, en processen som kan innebära separeringpastörisering,standardisering och homogenisering. Mjölk kan förädlas till filmjölkyoghurtsmörgräddeostmessmör och kvarg.”

Pastöriseringen förstör visserligen bakterier, det var framför allt tuberkulosen man var rädd för, men förstör samtidigt viktiga enzymer. När man läser om högpastörisering och åtföljande lång hållbarhet på mjölk, kan man undra om det över huvud taget är en produkt som har rätt att kallas mjölk. Har det över huvud taget rätt att kallas livsmedel!!!

Homogenisering slår sönder de naturliga fettansamlingarna till små, små klumpar. Det ser kanske trevligare ut att slippa grädden på ytan, men förstör mer än det tillför mjölken. Bland annat upptas dessa små fettpartiklar mer eller mindre direkt genom tarmslemhinnan, när de istället borde ha brutits ner i matsmältningsbara molekyler med hjälp av gallan.

Mjölken var säkerligen nyttigare och en mer naturlig produkt på trettiotalet.

Pastörisering är uppvärmning av vissa livsmedel, framför allt mjölkprodukter till en viss temperatur för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer. Pastörisering av mjölk sker på ett mejeri. Man skiljer på hög- och lågpastörisering. Vid lågpastörisering sker en kortvarig upphettning till 72-74 grader följt av snabb nerkylning. Vid lågpastörisering behålls smaken i större utsträckning än vid högpastörisering som sker vid 105-110 grader och som görs för att ge produkten högre hållbarhet. 

Medelst en nysning – Nina – med ett P.S.

Kalcium kan man bl.a. få från: Spenat och andra gröna bladgrönsaker, oskalade sesamfrön, torkade fikon och aprikoser, paranötter och mandel, persilja, citron, sojamjöl och äggula.


– och mycket mer kan sägas om det olämpliga i att dricka och äta produkter baserade på komjölk.

Alltså!

Det är alltså inte riktigt klokt som vi gnäller. Allihop! Mer eller mindre. Och över vad? Kan ni gissa? Jo, säkerligen. Över vädret, förstås.

För närvarande har det varit för varmt under en tid. Har dålig koll på hur länge faktiskt. Två veckor? Mera? Och innan dess gnällde vi om att det regnade… det blåste… det var kallt… det var ingen sommar…

Och så blev det sommar! Med temperaturer uppemot de trettio och på sina ställen mer än så! Och nu pustar man som bara den. Gnäller att det är för varmt. Att man ingenting orkar.

Alltså, jag är inte ett dugg bättre. Framför allt över den envetna blåsten, gnällde jag över då innan. Kunde inte sitta på balkongen för det var för kallt. Inga sköna kvällar där ute. Och nu? Pustar även jag.

Utom precis just nu i denna stund! Sitter på balkongen och det har blivit molnigt! Inte heltäckande, men solen täcks till större delen, större delen av tiden. Det började vid två tre-tiden så där. Skyade upp. Blev allt mer stekande, brännande, kvavt. Lite muller hördes från där molnen tornade upp sig, men det blev inget av det. Inte här.

Och jo! Klart.se skriver om kallare väder. I morgon! Alltså kallt och kallt! Nu får vi väl ta det lite mer logiskt och korrekt. Temperaturer på omkring 20 – 22 grader är ju inte direkt kallt. Det torde bli behagligt! Och så lite regn på det. Kanske. Är onekligen välbehövligt. Vill ha! Vad jag inte vill ha, däremot, är stormvindar.

Kan inte säga annat än att det ska bli skönt att kunna byta ut shorts och linne mot jeans och nåt lämpligt till det igen. Även om den uppkomna solbrännan är rätt trevlig. Minns inte när jag senast var såpass brun, men så har jag förstås cyklat en hel del. Trots värmen. Eller kanske tack vare.

Bild från Pixabay

Flykten från…

Flydde hemmets härd för den relativa svalkan i skuggan av några körsbärsträd i Fredriksdalsparken.

Till och med klart.se överträffade sig själv med att påstå vi har 30 grader varmt här nu. Enligt min termometer där hemma var det nästan så – inklusive inomhus.

Så jag packade ner vatten, ett par äpplen, lite torkade aprikoser och en påse med blandade fröer och nötter och gav mig iväg hemifrån. För hemma gick det bara inte att vara nu. Och hur kul är det att flämta i soffan när man inte ens kan öppna tvärdrag ordentligt!

Tänkte passa på att sitta här och skriva en stund och sedan läsa. Har iPaden med och därmed tillgång till iBooks. Fast det kallas Books nu för tiden. Eller Böcker, på svenska.

Låter en smula fånigt.

Har du läst den här boken, kanske nån frågar.

Nej, inte än! Men jag har den på Böcker.

Och man kan ju inte ens höra att det är stor bokstav i början.

För övrigt så läser jag på ett par olika böcker för närvarande. Dels ”Wicked” av Gregory Maguire, vilken jag verkligen fastnat för. I går började jag därtill läsa John Cleese’s självbiografi ”Men hur som…” vilken är väldigt lovande. Lagom lättsam, utan att vara ytlig – och redan i första kapitlet har jag skrattat flera gånger. Han är härlig, den mannen.

Ovanför mig nu, och även ovanför körsbärsträden, har det mulnat på en del och vinden har nog också ökat en smula i intensitet.

Dessutom tuffar en helikopter på där uppe, i den ena rundan efter den andra. Spanar efter något, men vad? Här nerifrån mitt perspektiv under alla grönklädda grenar ser den svart ut, men jag kan inte se om det är en polishelikopter. Kanske. Kanske inte.

Det stängs här klockan 18, och det är nog lugnast stanna kvar där jag är tills framemot det draget. Det kommer ändå att vara för varmt hemma även efter det klockslaget. Om inget om inträffar.

Lustigheter och finurligheter

Ibland är det rubriken som är det bästa när man skrivit nåt. Får se om innehållet lever upp till dagens rubrik.

Det lustiga skulle väl i så fall vara det jag fann på bild nyligen. Eftersom det byggs, renoveras och förändras otroligt mycket i min del av den här stan, och jag är lite inblandad i den processen om än bara i utkanten, så googlar jag en del på de byggföretag som redan nu härjar här, eller kommer att härja här under de närmaste åren.

Så ser jag plötsligt en bild på visionen av den byggnad som ett av dessa företag har för vårt centrum. Men vänta nu! Det påminner ju om en helt annan byggnad jag nyss såg i en tv-serie! Oooops!!!

Här är visionen:

Läckert, eller hur? Påminner dessutom om en helt annan byggnadsstil som jag inte för mitt liv kan komma på namnet på. I Sydtyskland eller Österrike nånstans… Nån lite udda arkitekt… för minst ett par decennier sedan… ja, kanske jag kommer på det nån gång senare. Fast den arkitekten skapade lite rundare former, samt med mer färger, och balkonger lite här och där… i det fallet i stil med de  här arkitekterna…

Men vad som först kom in i mitt huvud när jag såg bilden här ovan, var vad jag såg när jag tittade på Game of Thrones. Rättare sagt, tvärtom. Jag tittade på Game of Thrones och då reagerade jag på likheten…

Det var i nåt av de första avsnitten i första säsongen. Kameran sveper över ett landskap och man ser ett slott. Om det existerar i verkligheten, vet jag inte, men i Game of Thrones förutsätter man att det är slottet i huvudstaden i de Sju Kungadömena, Kings Landing, beläget på östkusten av Westeros. Läs gärna mer om det HÄR!

(Jag bör kanske se om några avsnitt där i början för att kolla mitt eget minne)

Men visst är det väl en ganska slående likhet? Den första tanken var faktiskt en undran om de här arkitekterna var hängivna fans av Game of Thrones. Men det är kanske bara är jag som är fantasy-freak.