Men jag fick biverkningar! Inte de där vanligaste symptomen med feber och kanske lite förkylningskänsla, om man alls fick nåt mer än ont i armen. Om det bara hade varit det och över på ett par dagar, max en vecka, hade det varit överkomligt.

En svullnad nästan lika stor som min hand, röd och kliande dök upp väldigt snart strax under sticket. Jag blev konstant trött, magen kraschade, med symtom nästan som IBS – som jag aldrig haft annars. Energin försvann helt, hjärndimma, ont i kroppen, musklerna blev stela. Och en vecka efter sticket, mådde jag jättedåligt. Det var som om muskler och bindväv klistrades ihop. Jag kunde inte röra på mig lika fritt på cykel längre, inte lika långa turer. Det var ok just medan jag cyklade, även om turerna blev kortare, men sen knöt sig ryggen som en snigel som man petar på. Och jag känner fortfarande av den biten.

För inte så länge sedan mindes jag plötsligt en sak. För jag hade hela tiden fram till dess tänkt som att jag haft stelhetsproblem hela tiden sedan vaccinationen. Men så kom jag ihåg att i början av juli hade min yngsta dotter varit på besök. Hon och jag och en av hennes systrar träffades i Fredriksdalparken, promenerade runt och fikade. Nästa dag åkte vi till Kullaberg – och givetvis hängde jag med dem på en promenad i det kuperade landskapet. Mycket kuperade.

 

Jag trodde inte att jag skulle klara av att gå en promenad av den typen, men i förväg visste jag inte exakt hur kuperat det faktiskt skulle vara. Eller hur långt. Några kilometer brukade jag ju kunna gå. På slätmark… inte ville jag stanna kvar vid bilen och strosa lite för mig själv, när vi tre nu äntligen var tillsammans här ute på Kullen. Så självklart gick jag med!

 

Jodå! Det var upp och det var ner mest hela tiden. men det var vackert, det var roligt, det var underbart att vara tillsammans med mina två döttrar. När vi sen så småningom närmade oss där vi hade parkerat bilen, stannade vi på ett ställe nere vid havet och fikade. Visst var jag trött då, men inte mer än att jag ändå klarade den sista biten till bilen. Till och med vägen upp till stora vägen. Om jag minns rätt, så var det ca 1,5 km kvar då till bilen. Och det gick.

 

Det lustiga och smått underliga var, att när jag efteråt kollade hur långt vi hade gått, visade det sig att vi gått 6,2 km. Hur gick det till? Hur kunde jag klara det! Just promenera hade varit knepigt under ganska lång tid innan. Men 3 till 4 km brukade oftast gå bra. Ett smått mysterium, det här, men jag var optimistisk och tänkte att jag klarar ju mer än jag tror!

 

Jag minns inte hur det kändes efteråt! Hemma igen och dagarna därefter! Träningsvärk? Men har inget minne av att det skulle vara helt förfärligt i så fall.

 

Senare kom den här stelheten som fortfarande är så jobbig. Särskilt på morgnarna eller när jag suttit väldigt mycket en dag. Efter en cykeltur, som jag tyvärr inte klarar att göra så lång som tidigare, knyter sig ryggen och höfterna nästan som i kramp.

 

Hur kan detta vara? I och för sig ska jag inte påstå att jag var fullt rörlig innan, så vad jag tror – särskilt efter att jag läst på ganska mycket  om Covid och vaccinerna (och mera), är att det visst påverkat mig, och forfarande gör. Men det är en kombination av det tidigare, och stress och gammal skräp i kroppen. Slaggprodukter.

 

Men när jag nu läser om vad som kommit fram om biverkningar av vaccinerna, så är det skrämmande. Biverkningar kan komma direkt efteråt, några veckor efteråt eller flera månader efteråt. Jag tror fortfarande att vaccineringen är skyldig till det där extra även om jag inte kan skylla allt på den. Giftet drabbade vad jag kan kalla ”mina svaga punkter”, även om det bokstavligt talat inte är fråga om bara punkter.

 

Sedan ett par månader tillbaka har jag fått ischiassmärtor som jag inte känt av på flera år nu. Även lårmusklerna har drabbats av något. Det började ovanför knäna, men nu är det hela vägen upp. En stumhet, skulle jag vilja kalla det.

 

Å andra sidan har jag full tilltro till min kropps egen förmåga att läkas, och tillsammans med behandling med Kiropraktik, massage och Akupunktur (har hittat en fanstastisk utövare), kostomställning, stresshantering och inre – vad det nu kan vara. Så där måste jag göra vad jag kan för att hjälpa min kropp tillbaka till hälsa. Oavsett vaccination eller inte.

 

Så jag har nu gått över till en ganska så Ketogen kost. Socker har jag undvikit länge, tål inte vete, råg etc sen nästan 20 år tillbaka. Äter inte vanliga kakor eller godis. Bakar ibland själv, men då är det betydligt nyttigare varianter. Men! Jag åt fortfarande då och då ris, polenta, riskakor, potatis ibland, bakade bröd – om än bättre varianter än förr. Så varför mådde jag inte bättre nu! Jag åt ju nyttigt!!! Fibrer och frukt och grönsaker, rotfrukter! Wholegrain!

 

Ja! Jag hade gått på det där! Jag med! Men bättre sent än aldrig att ändra sig.

 

Det började nog nån gång i höstas när jag på YouTube stötte på Steven Gundry. Han pratar mycket om att minimera intaget av lektioner, samt pläderar oerhört för olivolja och att skippa bröd och alla sädesslag över huvud taget. Att tryckkoka quinoa var ok, liksom att tryckkoka bönor

 

Sen fortsatte det där, och jag lärde mig mer och mer. Terry Walsh, som var rullstolsbunden i MS, botade sig själv med en kostomläggning och ökat intag av vissa kosttillskott. Jag hittade Gary Taubes, Lars Bern, Sebastian Rushworth, Youtubekanalen Low Carb Down under och många fler. Jag visste redan mycket om sockrets skadlighet, men utökade det hela allt mera.

 

Det var ju inte helt nytt det här! Redan när LCHF vara en ganska ny företeelse (för mig) var jag inne och testade den. Det måste ha varit ca 12 år sedan och den gången gick det inte alls. Det var gott, med Turkisk yoghurt och grädde, stekta grishalskotletter och en massa ost. Men det var osten som fick mig på fall. Min kropp tålde inte proteinet, och jag räknar med att det forfarande är så. kan äta lite, nån kortare period så där! Men inte permanent dagligen.

 

Men nu, nån gång i höstas, när jag började läsa på mera om historik och fakta, och faktiskt tog det hela till mig – då vände allt för mig. Jag rensade bort ris, polenta, riskakor, och andra kolhydratrika varor. La till olivolja, köpte sardiner, började äta mera kött – fett kött – och nåt hände!

 

Hjärndimman försvann och magen lugnade ner sig. Det var det första. Märkte efterhand att jag kunde äta kokosolja och gurkmeja igen utan att magen protesterade. Började för ett par veckor sedan med att testa ägg igen, som jag inte ätit på 15-16 månader eftersom jag fick armveckseksem. Det tål jag nu, vilket jag är oerhört tacksam över.

 

Det egentligen enda som är kvar nu i kroppen, är den där underliga stelheten. Och jag bara undrar – vad är det frågan om egentligen? Är det vaccinationen som ligger bakom? Som är grundorsaken? Eller är det nån sorts ”slump”? Dålig hållning, för mycket sittande och för lite rörlighet, stress – gammal och ny… Eller vad?

 

Jag har förstått att hållningen inte har varit den bästa under många år. Inte några enorma dåligheter, men lite sned, lite för mycket svank, har tyngdpunkten på ena benet bara. Men sammantaget och under lång tid – så har det skapat problem.

Lägg därtill stress – både gammal och nyare, både tillfällig och mer permanent….. efter ett tag så växer den bilden fram!

 

Men jag tror fortfarande att Vaccinationen hade en ganska så stor skuld i det här skeendet. För innan dess hade jag tränat mig bättre i form. Min kondition var bra, jag kunde cykla mer än två mil åt gången utan alltför intensiv träningsvärk efteråt. Ok! Ryggen var väl inte helt som den skulle, men på det hela kändes mitt liv positivt! Jag var på väg!

 

Och så blev jag vaccinerad, och läste nyligen att biverkningar kan dyka upp långt efteråt.