Jo, jag har läst om det, att äppelcidervinäger kan användas för att ta bort vårtor. (Kan över huvud taget nånting ta bort vårtor?) Förr fanns det nåt man kallade gentiana blått, en blålila vätska som man penslade på vårtorna och efter bara en ganska kort tid hade de försvunnit.

På apoteket kunde man köpa en penna som man liksom ritade på vårtan för att den skulle dra till skogs och aldrig mer komma tillbaka. Men jag minns inte vad den kallades, eller vad det var för ämne som var verksamt. Minns inte om det faktiskt fungerade ens. Tror det.

Nu kan man på apoteket köpa en sorts vårtborttagningsmedel i en liten brun flaska som luktar starkt och vidrigt. I korken sitter det fast en liten spatel som man ska applicera vätskan med på vårtan.

Stark, står det på etiketten på den jag köpte. Innehållet är bland annat mjölksyra, salicylsyra, etanol och eter. Inte undra på att det luktar starkt och vidrigt.

Funkar det? Nja, kanske om man står ut. Det står att man ska applicera en gång om dagen. Har testat. Först torkar det till och blir vitt. Sen nöts det vita bort och inget verkar ha hänt.

Det går inte att göra det här experimentet varje dag. Till och med om man duttar på nytt efter två eller tre dagar, kanske ännu lite längre, så svullnar fingret och det gör förbaskat ont! Så efter ett antal tester med ett antal dagar emellan gav jag upp. Duttade på en gång och struntade i gång två.

Vad händer då? Jo efter ett tag, en och en halv till två veckor efter, torkar liksom översta skiktet på vårtan in och efter ytterligare några dagar kan man peta, dra och lirka bort det där skiktet. Men inte har det tagit död på vårtan inte! Den kommer igen och fortsätter växa.

Sen hade jag då läst det där om äppelciderinäger, och för ett par dagar sedan beslöt jag testa.

Jag hade köpt Kung Markatta’s ekologiska raw, ofiltrerad äppelcidervinäger med moder. Jag brukar ta en skvätt av den i ett glas vatten och ha som måltidsdryck, och tycker det är gott. Däremot tycker jag inte den är god att göra en vinegrette av. Vet inte varför, men det blir en väldigt konstig smak tillsammans med olivoljan och kryddorna. Tycker jag, alltså. Har en vanlig neutral till det och när jag bakar.

Men nu valde jag alltså den här raw, levande vinägern. Blötte ner en bomullssudd, la den på vårtan – som sitter på vänster pekfinger – och fäste fast den med vanligt plåster.

Sen fick jag ju blöta den då och då, och dessutom blev det att jag diskade med plåstret och bomullssudden kvar så fingret blev alldeles vitskrynkligt där plåstret och sudden var. Då blev ju huden väldigt mjuk och det gick att nypa och peta bort en del av kanterna på vårtan.

Det verkar som att det fungerar!!! Jag borde kanske ha tagit en bild på ”före” så jag också hade kunnat ta en bild på ”efter”, men det tänkte jag inte på. Men efter bara – jag hur många dagar är det nu sedan jag la på första vinägersudden? Tre? Fyra? Nånstans där i alla fall.

Och vet ni vad! Vårtan är mindre redan! Trots att jag inte haft nån våt vinägersudd där hela tiden. Jag tycker mig minnas att det skulle kunna ta minst ett par veckor innan en vårta försvann, men jag misstänker starkt att det går fortare nu eftersom jag tog just den här vinägern. Det måste ju vara extra kraft i den eftersom den är levande, inte bara sur-syrlig.

Vårtor orsakas tydligen av virus, och äppelcidervinägern tar helt enkelt död på viruset – ergo, även på vårtan.

 

Eller i vart fall om mjölk! Växtmjölk! Och om socker.
Har ni tänkt på så söta de är, de där mjölksorterna gjorda av havre, mandel, soja och så vidare? Nej, jag tänkte väl det! Det har inte jag heller gjort, trots att jag läst Ann Fernholms artikel om hur mycket socker det faktiskt är i de där mjölksorterna.

Jaha, tänkte jag när jag läste det, men jag upplevde det inte. Jag kände att det var en viss sötma, men var det bara lite sötma eller var det verkligen sött?

Inte förrän jag nu slutade köpa Alpros sojamjölk barista och istället började mixa min egen mjölk, fast på mandel och sesamfrön istället för havre, som jag verkligen förstod hur otroligt söta de där mjölksorterna faktiskt är. Inte som smågodis förstås, men likväl – söta!

Och i och med det, ganska så rejält beroendeframkallande.

Jag har tidigare tänkt sluta köpa den där mjölken. Hade ju läst på innehållsföreckningen och jag gillade inte antalet tillsatsämnen.
Vill egentligen ha så ”rena” produkter som möjligt och ingenting som är processat! Så de där E-ämnena tilltalade mig inte alls.

Insåg också att jag drack mer kaffe än jag kanske egentligen borde, för att inte tala om muggen med varm choklad på kvällarna. Så onödiga kalorier! Så onödig kostnad! och varför bidra mer än nödvändigt till sopberget, när det faktiskt är ganska enkelt att själv göra mjölk?

Okej! Riktigt likadant blir det ju inte, men inte bara dugligt ändå, utan bra mycket nyttigare. Och inte för att jag har räknat på det, men sunda förnuftet säger att det i längden blir bra mycket billigare. Så…

• inga E-nummer
• inget processat socker
• ingen processad produkt
• inte beroendeframkallande, alltså…
• dricker man inga onödiga mängder mjölk eller kaffe eller varm choklad

För övrigt så dricker jag aldrig mjölk glasvis, oavsett om det är frågan om komjölk eller växtmjölk. Det är bara till kaffe och varm choklad som jag använder mjölk.

Jag tycker också att det är helfånigt att använda köpt växtmjölk, till exempel mandelmjölk, och göra smoothisar med såna som vätska. Mixa hellre med lite mandlar och använd sedan vatten som vätska. Det blir en win-win situation. För den köpta mandelmjölken innehåller otroligt lite mandel – men tillsatser och socker. Medan den hemgjorda mandelmjölken, bara innehåller mandel och vatten. Hur gräddig man sedan vill ha den, bestämmer man själv. Liksom om man silar mjölken. Massan man då tar bort kan man baka bröd med.

Win-win, som sagt.
Och läs gärna Ann Fernholms undersökning av Oatly’s havredryck HÄR!

Jo men visst! Ibland händer det, och saker förändras. Ibland till det sämre, som till exempel när jag blev vaccinerad och kraschade nästan totalt. Fick inte feber, och kanske det var nåt mer som jag slapp, men resten av biverkningarna kom. Fastnade. Och satt kvar… satt kvar… satt kvar…

Trötthet. Ingen energi. Hjärndimma. Den där kroppen som redan innan tampades med stelhet och i viss mån värk, blev nu näst intill omöjlig. Värst nätterna. Eller rättare sagt morgnarna. Stel i nacken. En sorts yrsel som ine hade sin rot i balanssinnet utan just i musklerna. Det surrade och knakade och knäppte överallt. Och efter att ha gjort något fysiskt, till och med om jag hade suttit eller stått för mycket, blev den helt slut. Det enda som någorlunda hjälpte var att sitta i soffan med värmedynan.

Sen var det magen också. Som om jag hade drabbats av IBS. Vilket jag aldrig någonsin tidigare haft besvär av. Magkatarr hade jag ofta förr, när jag var ung. Och jag fick diagnosen fibromyalgi 2008. Tretton år sedan. Känns som längre. Men något i stil med IBS har jag aldrig haft, och det kändes vidrigt.

Problemen med magen innan jag fann ut att jag inte tålde gluten, var förstås fruktansvärt jobbiga. Men ändå inget i stil med det här. Särskilt som det var i kombination med den där tröttheten, hjärndimman och så vidare.

Jag fick förstås gjort det absolut viktigaste. Men sen kände jag mig helt slut. Det gick ju inte över heller! Kändes orättvist. Många kände inte av vaccinationen alls. kanske lite ont i armen bara. Till och med dom som åt någon form av mediciner. En och annan blev lite sämre. Lite feber och influensakänningar. Men det var oftast över inom en vecka.

Nu långt senare, har man förstås hört talas om att det varit fler som blivit lika sjuka av vaccinationen som jag. Min kranio-sakral-terapeut berättade att hon hört fler klaga över samma sak, och att det kan sitta i under upp till ett år.

Ja men, hör jag en del säga, tänk om du inte hade blivit vaccinerad! Då hade du kanske blivit riktigt rejält sjuk i Corona, och till och med dött!

Jaja, så blev det ju för en och annan… av de som jag hört talas om som just dött i i Corona, så har majoriteten av dem varit de som redan var allvarligt sjuka.

Så har jag också fått mig berättat om de som blivit vaccinerade, två gånger till och med, ändå blivit sjuka. Och rejält sjuka dessutom.

Vilka tjänar på det här egentligen? Jo läkemedelsföretagen förstås. Och de som ligger bakom allt det där med att skaffa fram vacciner till varje pris. Och nu har man dessutom börjat på en tredje omgång av vaccinationer. Plus sån där vanlig säsongsinfluensa. För dom över 65. Så dom som vill kan få båda de där vaccinationerna på samma gång.

Snacka om att spruta in gifter i folk. Men det där med Big Food och Big Pharma är ju inga nyheter precis. Vad tänker de göra när de fått död på de flesta människorna på vård jord?

Jo de första som går åt är förstås de så kallade I-länderna. USA är väl värst kan jag tänka, med Monsanto och Coca Cola och McDonalds. Men resten av I-världen ligger säkert inte långt efter.

Funderade just här om dagen på att jag skulle försöka kolla upp varifrån vi får den majs som säljs här i Sverige. Med allt sitt GMO och annat. Och hur är det med soyan! Också GMO. Och så allt socker som finns i i stort sett allting. All processad mat.

Beroendeframkallande. För att vi ska köpa och stoppa i oss mera av de varorna. Bli fetare och sjukare och sen beroende av läkemedel dessutom, som gör oss ännu sjukare.

En av de sjuka sakerna i det här förfarandena, är att man fokuserar på symptom istället för orsaken till symptomen. Högt blodtryck till exempel! Sänk trycket med mediciner men bry dig inte om orsaken till det höga blodtrycket. Samma sak med diabetes 2. Och nu är det ju vissa sjukdomar som får beteckningen Diabetes 3 av vissa förståndiga typer. Alzheimers till exempel.

Det här sockerätandet tar död på människorasen.

Och vi talar om autoimmuna sjukdomar. Kroppen försöker skydda sig själv så gott den kan, men istället tar den död på sig.

För 50 år sedan och tidigare, var det bara ett fåtal – förhållandevis – som var överviktiga. Nu är det enligt den siffra jag senast såg, mer än 40% av befolkningen. I vissa områden långt mera.

Jag memorerade inte allt, och för övrigt är det inte tänkt att jag ska ha en vetenskaplig blogg. Bara en tyckarblogg, i vissa fall med en upprorig känsla bakom. Och siffror är väl det som är svårast att lägga på minnet.

Ja, jag började ju med att skriva om att jag blev så dålig av vaccinationen. Det var i början av maj. Och även om det var värst då i början, de första veckorna, så gick det liksom upp och ned under tiden som gick.

Och jag tyckte det började kännas bättre, och i slutet av september – är det verkligen mer än en månad sedan!!!! – när gymmet erbjöd två månader till halva priset och ingen startavgift, som jag beslöt börja gå där igen. Måste ta tag i mig igen, och röra på sig är ju alltid bra.

Jag cyklade förstås, och även om det inte hade varit lika smärtfritt och skönt som det var förr, tyckte jag mig ändå som om det började bli lättare. Rättare sagt, själva cyklandet gick ganska bra även om jag inte hade kunnat öka på sträckorna, men efteråt! När jag klev av cykeln! Hade det ända sen vaccinationen, nästan varje gång, känts som om jag skulle ramla omkull. Svaga ben, ont i ryggen…. jag tyckte det var som att det hade börjat ge med sig.

Så var det första gången på gymmet igen. Jag försökte ta det försiktigt. Lårpressen var ett måste eftersom jag hade börjat känna av ischiassmärtorna igen efter att ha varit borta länge, och då tidigare hade just lårpressen hjälpt mig bli av med de problemen. Och sen lite allmänt för armar och rygg och lite mage. Minsta möjliga motstånd, men ändå såpass att det kändes att jag gjorde nåt. Var lite rädd att jag hade tagit i för mycket med ryggmusklerna, men när jag sedan gick därifrån med cykeln kändes det bara bra.

Det var härligt väder den dagen, och jag tog mig en omväg. Först gående, men sen tog jag cykeln resten av biten. Det kändes inte helt kul i kroppen när jag kom hem, men det var okej.

Dagen därpå, som var en tisdag, kändes det också bra. Men onsdag morgon var det som förgjort! Musklerna hade stelnat till nåt enormt under natten, särskilt de sista före morgonen, att det var som om de hade klistrat ihop sig, särskilt i höftpartiet och ryggen. Det kändes som om jag legat lite svängd på kroppen, och musklerna hade fastnat i varandra. Jag lyckades ta mig till toaletten i alla fall, trots att det kändes som om jag skulle ramla omkull.

Tillbaka, inte till sängen utan till soffan. Det var såpass tidigt att det ännu inte var ljust, och dessutom har jag värmedynan vid soffan. Det är inte första gången jag placerat mig där när ryggen och höftområdet jäklats med mig.

Somna om gick inte, men jag hade pallrat upp några kuddar på lagom sluttande sätt, och så lagt mig själv på dem med värmedynan emellan. Och täcke och filt. Tiden gick sakta medan jag först försökte somna om men sedan bara låg och funderade. Vart skulle jag vända mig för att få hjälp med det här?

Läkarstationen? Nej. Det vore lönlöst. Möjligen skulle jag få värktabletter – om jag alls fick en tid samma dag. När jag kollade min läkarstation på 1177 fanns det varken tid hos läkare eller sjuksyster ledig. Dessutom – värktabletter??? Tabletter för symptomen – inte på orsaken till symptomen!

Så vad är det som orsakar symptomen, förresten???

Min KS-terapeut? Hon skulle kunna ge mig massage, om så bara tio femton minuter. Även om jag inte hade stor förhoppning om det, jag vet hon är jättemycket inbokad, men skrev jag i alla fall ett mejl och frågade.

Jag satt fortfarande kvar med värmedynan medan jag googlade hit och dit, och minterna gick. Vad fanns det för alternativ att tillgå? Nån massage som inte var för långt bort från här där jag bor. Det fanns kiropraktor nära, men kom på att jag faktiskt hade varit där en gång för några år sedan. Ja, mina muskler har varit problematiska under många år faktiskt, även om det successivt blivit värre på senare tid. Särskilt efter den 5 maj.

Så jag fortsatte googla på massörer och liknande. Ratade de som låg för långt bort, som inte hade nån hemsida där jag kunde få nån information, de som var för dyra eller för poshiga. Det finns ett gym ganska nära men gå dit… jag visste att där fanns det visserligen resursen men var också superdyra.

Så hittade jag till slut en kvinnlig massör som kan ett flertal olika typer av massage, lite annat också, samt hade fått ett flertal mycket positiva kommentarer. Från början hade jag tänkt mig vanlig klassisk massage, men när jag såg att det inte bara fanns en ledig tid samma eftermiddag kvart i tre , utan att jag också kunde välja Aromoljemassage på 40 minuter för bara 595 kr, så bestämde jag mig för det och bokade in mig.

Under förmiddagen blev jag kvar i soffan, men successivt släppte det värsta av den grymma stelheten. Jag var uppe nån liten stund, satte mig med värmedynan igen, gick uppe lite och så vidare. Fick i mig lite att äta både som frukost och lunch, och sedan gick det bra att cykla till massören.

Bara cirka 3 km dit och inga uppförsbackar. Det gick bra ta sig dit och det var ljuvligt med den där massagen. Precis direkt efter att jag klev upp igen från britsen knöt sig ryggmusklerna, men det släppte relativt snabbt. Var lite knepigt då med en gång när jag var på toaletten. Men sen så kändes det helt okej. Betalade, bytte några ord med massören och gick ut till min cykel. Och gick faktiskt hela vägen hem.

Det vill säga, jag blev ju vansinnigt kissenödig igen efter ett tag, men lyckligtvis skulle jag passera ett musei/parkområde där det fanns toaletter, och som inte stängde förrän klockan 16. Dit skulle jag hinna. Lyckligtvis. Men sen kunde jag gå resten av vägen hem innan jag bev kissenödig nästa gång. Och sen var det ett fasligt rännande till toan, flera gånger om, den dagen.

Glömde inte att dricka nytt vatten… och den där massagen gjorde nytta…

Men den tog ju inte bort alla problem för all framtid. Tyvärr! Så där fortsatte jag mitt muskelstela liv i tron på att jag åt nyttigt och bra för kroppen, fullkorn och bönor och annat som uppenbart skulle ge mig de näringsämnen jag behöver, så vad i hela friden var det för fel på mig egentligen!!! Min syster hade MS – men det stämde inte med symptomen. TBE? Nej det stämde inte heller. ?????

Sen den dagen har jag inte kommit iväg igen till gymmet, men kanske snart?