när orden trängs i tankarna, men man varken ser eller hör – och man får inte ett enda ord på pränt. Man finner inget sammanhang, i den här lusten. Den bara finns, som en nödvändighet.

Det är min själs syfte att förverkliga i detta liv! Att skriva. Man lärde sig läsa när man var fem år bara, och böckerna blev ens liv.

Varför använder jag ordet ”man”?
Känns jag inte vid mig själv?
Skäms jag?
Ser jag mig som nån annan?
Nån obefintlig, okänd varelse med en talang som håller på att dö bort.

På grund av att livet kom emellan…

? ? ?

Skyll inte på livet! Skyll på ADHD om du nu ska skylla på nåt över huvud taget. Och på de omständigheter i livet som du utan att riktigt märka det, tagit på dig.

Tog på dig tills du höll på att skrika av frustration, av stress, känslan av att kvävas …