I fredags var jag på Österlen hos min dotter och hennes familj. Det var en helt underbar dag, trots att den började med molntäckt himmel och lite regn. På natten hade det regnat mer rejält men det slapp jag. Regnet när jag gick första varvet i trädgården kom stilla och droppvis, och intensifierade den underbara doften av jord och grönska.
För givetvis var det det första jag gjorde, efter att ha kramat om fyraåringen, att gå en sväng runt huset. Och fotografera. Sammanlagt blev det den dagen så mycket foton att jag står som i ett sammelsurium nu och vet inte i vilken ända jag ska börja sorteringen.
Ett flertal magnifika kejsarkronor växer längs sydväggen – som fortfarande trots rejäl beskärning skuggas av ett antal enorma lindar. Hela trädgården för övrigt, är som ett hav av gult. Tulpaner, påskliljor, prästkragar – kan inte namnet på alla – och hela trädgården omringad av blommande rapsfält. Allt är magnifikt!
Under kastanjen, skulle man smått poetiskt kunna kalla den här bilden. Vilken också ska beskäras. Kastanjen alltså. Inte bilden. Trädet mår inte riktigt bra! Arboristen har tittat på det. Undrar just hur gammalt det är?
Tidigare ägarna var fanatiska på växtlighet och fågelliv. Finns hur många fågelholkar som helst i olika storlekar, och MÄNGDER med blommor, buskar, träd mm mm överallt, vilka fått växa helt vilt.
Älskar lummingheten, men allt behöver gallras för att ljus och luft ska komma åt bättre. Men det är på gång! Tidigare i våras gjorde arboristen ett fantastiskt arbete med just lindarna.
Är det någon som känner till vad det här är för växt? Har googl.. yahooat som en idiot utan att hitta något konkret. Någon form av lök. Den luktar lök! Åt vitlökshållet. Ungefär 2 dm hög och har ett sirligt, gracilt utseende.
I övrigt ser ni nog åtminstone i stora drag hur den ser ut. Vet inte om den är på väg att blomma över, men antar det, och att det gula är frukten. Den finns ”överallt” i trädgården. Men särskilt på de skuggigare ställena. Som under lindarna.
Den här boken, Analys av ett mord, föll mig inte alls i smaken. Vad som egentligen var ”fel” har jag lite svårt att sätta fingret på. Men det var som om språket var väldigt fyrkantigt! Det blev jobbigt att läsa, trots att det inte var direkt dåligt skrivet. Det kändes mer som att fösa runt en koloss man inte kunde tränga in i. Så! Tyvärr Jed! Det blev inte många sidor av den här för min del. So many books! So little time! Don’t waste it!
Nästa bok i traven däremot fastnade desto mer. Och praktiskt taget omedelbart! Inte för att jag vill jämföra den med vare sig Agatha Christie eller McCall Smith, som det står i bokens baksidestext. För mig är Jacqueline Winspear helt sin egen, en härlig författare och hennes debutroman ”Maise Dobbs” kan jag knappt lägga ifrån mig. Är faktiskt så betuttad i den att jag överväger att behålla den på min hylla när jag läst klart.
Jag blev egentligen aldrig särskilt förtjust i McCall Smith trots att jag ”på den gamla goda tiden” läste Damernas detektivbyrå. Kanske borde jag läsa nåt mer av honom? Kan faktiskt ha ändrat mig sedan dess! (Även om jag betvivlar det.) För visst var det lättsam läsning? Humoristisk och underhållande?
Christie? En härlig författare som jag läst det mesta av. Men vilka likheter med deckardrottningen har Winspear? Ärligt talat – har inte en susning, trots att jag har läst ungefär två tredjedelar av boken nu. För det första – det har ännu inte i min läsning skett något mord. Och – om man ska vara lite lite elak mot Christie – så har Winspear inte så stort persongalleri att man blandar ihop vem som är vem. I synnerhet om en del personer har väldigt lika namn…
Maise Dobbs utspelar sig under de första decennierna av 1900-talet. Hon utbildar sig, studerar, genomlever WW1, arbetar som sjuksköterska vid fronten – där är jag nu i läsandet – och startar så småningom sin egen byrå som privatdetektiv. Vilket man får följa i början av boken. Sedan rullar delar av hennes liv fram genom raderna på ett oerhört fängslande sätt. Maisie är ingen pappfigur och ingen kliché! Istället växer bilden av en helt levande, fantastisk kvinna fram under läsningen. Det är ingen deckare det här, i vart fall inte i mina ögon. Istället är det en riktigt bra roman där såväl personerna som England och tidsandan speglas och fördjupas.
Bokens baksidestext:
”Året är 1929 och Maisie Doobs har nyligen startat eget som privatdetektiv i London. Maisie är på många sätt en ovanlig person. Hon får plats som tjänsteflicka i ett aristokratiskt hem i London, där hennes husmor Lady Rowan Compton ger henne möjlighet att studera för familjens gode vän Maurice Blanche. Han inviger henne i stt arbete som psykolog och privatspanare och Maisie beslutar sig för att gå i hans fotspår.
Hon får möjlighet att studera vid Cambridge, men när första världskriget bryter ut förändras allt: hon utbildar sig till sjuksköterska, tar tjänst på ett fältsjukhus vid fronten och förälskar sig i en ung läkare – bara för att förlora honom.
När Maisie får sitt första uppdrag som privatdetektiv sätts hennes intelligens och klokhet på prov. Under mystiska omständigheter har en ung man omkommit sedan han donerat hela sin förmögenhet till ett hem för krigsskadade män. Och nu vill Lady Rowans ende son avsäga sig sin förmögenhet och dra sig tillbaka till hemmet.”
Texten nedan har jag hämtat från AdLibris, där boken finns på svenska som ljudbok! En till finns på svenska, ”Med lätta bevis”, även den ljudbok, och inte mindre än 36 träffar på engelska. På iBooks, 32 träffar – på engelska, och på Storytel 8 träffar varav 3 på svenska. Så nu vet jag vad jag ska börja lyssna på där.
”För alla som älskar Agatha Christie och Alexander McCall Smith kommer nu Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs. Handlingen utspelar sig på 1930-talet i London och Maisie Dobbs är en ung, modig privatspanare som med sin intelligens och klokhet löser fall som polisen går bet på.
Unga, modiga Maisie Dobbs har nyligen startat sin egna privatdetektivbyrå i London. Året är 1929 och Maisie är på många sätt en ovanlig person. Hon är kvinna och privatspanare och hon började sin bana med att arbeta som tjänsteflicka i ett aristokratiskt hem i London. Tack vare sin husmors försorg, som såg att flickan hade läshuvud, fick hon studera i Cambridge och tog sedan tjänst som sjuksköterska under första världskriget. Där träffade hon en läkare som blev hennes stora kärlek men han försvann under kriget. Detta gör att Maisie, trots sin ungdom, besitter en visdom, erfarenhet och styrka som kommer väl till pass i hennes första fall. En krigsveteran dör plötsligt efter att ha skrivit över alla sina tillgångar på ett hem för krigsskadade unga män. Maisie kontaktas av mannens svåger som misstänker att hans hustru är otrogen och vill att Maisie ska skugga kvinnan. Det visar sig att hon i själva verket varje dag reser med bussen till den plats där hennes bror ligger begraven.
Jacqueline Winspear är född och uppvuxen i England men lever idag i Kalifornien med sin man. Hittills har tre böcker om Maisie Dobbs utkommit och alla har legat på de amerikanska bästsäljarlistorna.”
(Jag kan säga att handlingen såsom den beskrivs på AdLibris, inte stämmer riktigt riktigt med hur handlingen utspelar sig i boken. Troligtvis är det först i de Maisie-böcker som kommer efter denna, som hon löser fall som polisen går bet på. I den här, debutromanen, är mannen i graven den som är mysteriet i fråga. Eller? AdLibris-felet? Det är inte kvinnans bror som ligger där. Det får läsaren reda på ganska tidigt i romanen. Så låt se vad som händer under de återstående 100 sidor jag har framför mig! 😀 )
En av de böcker som fanns i de pappkassar jag fick, är den här av Jed Rubenfeld, ”Analys av ett mord”, utgiven 2006.
Av baksidestexten att döma kan det vara en intressant, spännande historia och den lockade i alla fall mig att lägga i högen ”Att läsa”! Får väl se vad jag tycker när jag har kommit en bit in i berättelsen, och kan bara hoppas att den inte luktar för mycket av ”gammalt vindsförråd”.
Baksidestexten:
”Sigmund Freud anländer till New York en morgon 1909. Samtidigt hittas en vacker socitetskvinna bundcen och strypt i sin lyxiga takvåning. Följande kväll attackeras ännu en ung arvtageska, Nora, som hittas upphängd i sina föräldrars takkrona. Nira överlever men är till ytterst lite hjälp i jakten på förövaren eftersom hon har förlorat nminnet och talförmågan.
Freuds amerikanske lärjunge Stratham Younger anlitas för att hjälpa Nora och för att få tag i mördaren. Tillsammans ger de sig ut på en resa där de upptäcker den växande staden New Yorks skuggsidor och människans mörka inre. Kan Freuds kontroversiella metoder verkligen tillämpas i en mordutredning?
Jed Rubenfeld väver skickligt och kunnigt samman fakta med spänning och romantik. Analys av ett mord har fått stor uppmärksamhet i England där den bland annat utsetts till en av årets mest läsvärda böcker 2007.”
Hittade bland annat det här när jag yahooade, på en sida som heter ”Boktipset”:
”Mörka drifter i sekelskiftets New York Året är 1909 och i New York sker stora förändringar. Broarna som ska koppla Manhattan till fastlandet byggs och den ena skyskrapan efter den andra skapar den utmärkande silhuetten. Men förändringens vindar blåser inte bara på det fysiska planet. Från Österrike kommer Sigmund Freud med banbrytande idéer om det mänskliga psyket. En ung societetskvinna mördas mycket utstuderat och grymt. Sedan attackeras ännu en kvinna, Nora, men hon överlever. Nora är dock till ytterst lite hjälp i jakten på förövaren, hon har nämligen förlorat minnet. Kan Freuds kontroversiella metoder användas för att hjälpa henne att minnas, kan hans teorier tillämpas i en mordutredning? Kan man analysera ett mord? Jed Rubenfeld är professor i juridik och mycket intresserad av både Freud och Shakespeare. Hans debutroman, The Interpretation of Murder, bygger på en verklig händelse när Freud för första (och enda) gången besöker New York. Boken utsågs av Richard & Judy till Best Read of the Year 2007.”
Det började regna så småningom. Jag hade fastnat framför Netflix och maratontittade först på de sista avsnitten (fyra? fem?) av Once upon a time, och sedan de två senaste av Lucifer. Avbröt förstås för att fixa lite ätbart, och självklart kaffe.
Kände mig bättre från förkylningen efter hand som timmarna kröp framåt. Hoppas på bättre väder och ytterligare bättre från förkylningen i morgon. Jag längtar ut! Vill cykla! Och fixa det där på BoButiken.
En sak påminde mig om ännu en anledning att flytta till det nya. Jag vet inte riktigt detaljerna, men husen här – en del av dem i alla fall – hade tydligen problem med fuktskador av nåt slag tidigare, tillräckligt många så alla lägenheter har nu installerade fläktsystem som ska vara väldigt effektiva. Och nog hörs det alltid! Och inte en enda silverfisk i sikte nånstans, så de funkar nog som de ska. Vet inte om de passade på att göra stambyte också rent generellt. Kanske nånstans. Har liksom bara lösa rykten att gå efter här. Och det faktum att det där fläktsystemet finns här numera.
Men titt som tätt luktar det från dem. Sopor! Om det kommer utifrån eller inifrån huset nånstans ska jag låta vara osagt, men idag har det varit värre än någonsin. Hela eftermiddagen har faktiskt varit riktigt jobbig på grund av lukten. Funderade först på om någon tvättade med ett riktigt jäkligt luktande tvätt- eller sköljmedel, eller om någon gård relativt i närheten besprutade sina åkrar med nåt insektsdödande. Det är bara det att jag vet att ingen bonde skulle ge sig ut och bespruta sina åkrar med någonting när det blåser såpass mycket som det gjort idag.
Ett samtal med min granne bekräftade att det luktade fan inne hos henne också. Sopor, sa hon. Och sopor håller jag med om. Det kan lukta riktigt vidrigt. Och det ligger faktiskt en soptipp inte särskilt långt härifrån. Det var bara det, att när jag gick ut på min uteplats, kunde jag inte känna av nån soplukt! Så varför kom det in sån lukt, och i dag väldigt kraftig dessutom, genom ventilationssystemet? Rakt in i mitt enda rum dessutom! Där jag gör i stort sett allt! Inklusive sover.
Så Ända sedan lunch har jag haft öppet fönstret i badrummet och balkongdörren för att försöka få ut lukten så mycket som möjligt. Haft extra kofta, värmedyna bakom ryggen och varm filt på mig. Här i soffan. Kan inte sitta i köket en hel dag även om det luktade mindre där. När det var som värst luktade det faktiskt i hela lägenheten. Grannen hade i alla fall ringt och sagt till om det här, men ingen kunde ju komma förrän tidigast senare i veckan.
Det är inte utan att jag börjar undra om det här fenomenet är orsaken till att jag ofta, särskilt på morgnarna, är liksom slemmig i halsen. Och att kanske den här förkylningen nu inte är en förkylning egentligen! Utan reaktion på luft som inte är hälsosam! Jag bodde för några år sedan i en lägenhet som visade sig ha stora fuktskador och i och med det även mögel. Vilket jag i och för sig inte tror att det finns här. Eller? Silverfiskar brukar trivas där det är tillräckligt fuktigt, och jag hade massor i den lägenheten. Till och med i köksskåpen!!!
Jaja! Man kanske ska skriva upp nåt om det här fenomenet i anteckningarna med frågor gällande lägenheten i nybygget. Troligtvis har de nån hörna med de här lägenheterna nere i BoButiken. Typ så man får se hur inredningen ser ut och så.
Nu har det i alla fall så smått börjat skymma och jag borde göra nåt för att engagera hjärnan lite. Inte bara se på Netflix eller lägga pussel på iPaden eller skriva små klagande blogginlägg. Och i morgon vill jag ut och cykla och senare sitta på uteplatsen som jag brukar göra varje dag, och inte sitta i soffan seven – eleven. Och i sängen resten av de tjugofyra.
Jag har har haft den där lägenheten i huvudet väldigt mycket den senaste veckan. Eller om det är två. Veckor.
Drömt och fantiserat! Möblerat på lägenhetsritningen och sett mig själv sitta där på balkongen… och vid köksbordet framför fönstret… vänt på sängen på det ena och det andra hållet…
Men jag har även tagit reda på en del fakta. Ekonomiskt hade jag för några år sedan, på Fas3-tiden, inte ens tittat mer än en gång på den här. 5855:- i månaden det vore alldeles för mycket! Men jag har ju bostadstillägg nu för tiden! Hur hade det blivit med det om jag hade fått den här lägenheten? Det är ju faktiskt bara en etta, om än uppgraderad. Ny! Och hyresläget är inte direkt billigt nånstans. På så vis har jag tur som bor i en lägenhet som fortfarande till stor del ser ut som den gjorde 1974. Det vill säga – det gör den ju inte. Då var den fräsch och fin. Nu behöver i vart fall köket en helrenovering. Men hyran är förhållandevis låg tack vare det.
Cyklade ner en eftermiddag till pensionsmyndigheten och kollade. Om jag föll för frestelsen att söka den här lägenheten och sedan fick den, skulle jag betala ganska precis 500 kr mer i månaden än jag gör nu. Så som den beräknade summan visade sig i förhållande till nuläget. Helt okej! Det skulle jag klara
Frestelsen bestod i att få bo i en helt ny lägenhet. Utan skavsår och skavanker. Utan märken och taskiga tapeter. Utan – en väldig massa saker som man får acceptera i en snart 45 år gammal lägenhet. Med gudarna vet hur många hyresgäster under den tiden.
Frestelsen bestod i att slippa uteplatsen till förmån för en stor balkong. Slippa myrbo och mossgräsmatta. Slippa en häck som inte mår bra på grund av myrorna. Att inte kunna skaffa blommor eftersom det skulle vara bortkastade pengar. På grund av myrorna.
Frestelsen bestod i ett större badrum med plats för både tvättmaskin och torktumlare, med bänk och riktiga skåp ovanför för frottéhanddukar, toapapper, tvättmedel och vad mer man kan tänkas behöva ha där inne.
Frestelsen bestod i en superbra planerad köksvrå, med lång arbetsbänk och gott om skåpsutrymmen.
Nu i detta ögonblick – när jag skriver det här – vill jag ha den.
MEN!
Jag har gjort två listor i huvudet! En för Ja och en för Nej!
I Ja-listan finns dels det jag räknat upp ovan, men även att det är en en ljus luftig lägenhet tack vare fönster på två väggar och i sydvästläge. Särskilt om jag skulle bo på någon av de översta v
Men det blev ju även en Nej-lista!
Vill jag verkligen ge mig på det där med att flytta? Nu igen? Tycker jag har flyttat femtielva gånger i mitt liv och även om själva flytten är det minst besvärliga i det hela, så är det ändå en omställning.
För jag trivs här där jag bor nu. Jag har börjat lära känna en del av de som bor här i närheten. Hejar på ännu fler. Trots att flytten bara skulle innebära 1 km bort till nästa område, så blir det ändå att man kommer att tappa de här kontakterna och igenkännandet. Och ska börja om igen med att lära känna folk. Inte omöjligt förstås, men ids jag ta itu med det? Nu igen?
Andra frågor är: Vill jag verkligen bo i det där området? Vill jag bo på nån av de 3-4 översta våningarna i ett 7-våningshus med tanke på ljus och ingen eller liten insyn. Högsta huset där!
De här två husen som det gäller, har byggts som ”BoBas”! Man har skalat bort all ”lyx”, allt extra. Alltså inga inglasningar, ingen diskmaskin, tvättmaskin eller torktumlare. Det ingår inte att man får målat eller tapetserat efter ett visst antal år, allt sådant ligger på hyresgästen själv. Att skapa sitt eget. Men våtutrymmen, golv och tak, samt spis och kyl/frys tar bolaget ansvar för. Men vill man ha tvättmaskin etc, så får man köpa det själv – allt är välplanerat och bra förberett för installation – och vid en eventuell flytt tar man sen med sig de saker man köpt. Detta för att hålla ner kostnaden för hyran. En inglasning höjer ju hyran för all framtid… liksom en tvättmaskin… en diskmaskin…
Det skulle innebära att jag måste köpa en tvättmaskin, för jag vägrar tvätta i en tvättstuga igen med alla dess vidriga superparfymerade tvätt- och sköljmedel som biter sig fast inte bara i luften man andas in, utan även i maskinerna så att lukten stanken smittar av sig på andras tvätt. Och det är en lukt stank jag bara inte klarar. Särskilt sköljmedlen. Ögonen muras igen, jag hostar, blir snuvig och får huvudvärk av dem.
Minst 6000 kr skulle jag få ge för en vettig tvättmaskin, men borde helst ge mera för att få en riktigt bra. Mina kriterier, mina måsten, är kolfri motor, kapacitet på 8 kg och att man kan välja Eco-program för kortare eller energisnålare tid och. Bäst i Test är Miele WMB120 som man får ge 11-12000 kr för. Det skulle väl gå, om jag börjar spara redan nu.
Men det är ju inte bara inköpet samt leverans och installation man ska fundera över! Det är ju även det att man själv ansvarar för den. Om nåt händer, är det jag som får ta kontakt med nån som kan fixa! Nu har jag en kombinerad tvättmaskin och torktumlare här som bolaget låtit installera. Vet inte om den har kolfri motor, men det är ju inte mitt bekymmer då om maskinen inte håller lika länge som om den har kolfri motor. Å andra sidan har jag inte märkt av nån ökad värme eller nåt annat knepigt när jag tvättat flera maskiner efter vartannat. Och med en kapacitet på 8 kg får jag plats även med mitt täcke. (Fast jag köpte ett tunnare just av den anledningen.)
Så var är jag nu här i funderandet? Låt se!
Flytten i sig! Området! Tvättmaskin! Hur är det med övrigt?
Jag fantiserar mest om översta våningen. Noll insyn! Ingen granne ovanför! Utsikten! Inga andra hus som skuggar! Maximalt med ljus – som det bara går – även på vintern…
Beroende av hiss! Jag är inte direkt stormförtjust i att åka hiss. Och om den strejkar… går sönder… strömavbrott… Även om sitta fast i en hiss vore det allra värsta, det har hänt mig en gång, så vore det att inte kunna ta sig hemifrån alternativt ta sig hem till lägenheten, nästan lika gräsligt. Om än inte panik-gräsligt. Jag klarar bara inte att gå uppför trapporna till översta våningen i ett 7-våningshus! Och vore helsjukt att bli fånge i sin egen lägenhet…
Blir man mer isolerad för att man ser färre människor i sin närhet? Hmm…
Hur är det med förråd? Finns cykelrum? Inte för att jag för mitt liv skulle sätta in min cykel i ett sådant. Det vore förmodligen att be om trubbel. Min tanke är att i första hand ta upp cykeln till lägenheten…
Fortsätter tänka. Det är fönsterväggar både åt söder och åt väster. Flera fönster så det är mer glas än vägg åt både söder och väster. Det blir väldigt varmt när solen gassar på. Särskilt förstås på sommaren, men även andra årstider när det är blå himmel och sol. Även när det är kallt ute. Och då krockar det liksom, om man öppnar balkongdörren…
Fönsterväggarna gör också att det blir svårare att möblera. Sängen har förstås sin givna plats, men hur ska jag få till det med mitt nya skrivbord? Var ska jag ställa det? Vill ha det just som det är med överhylla och allt!
Sängen på tvären – utan huvudgavel?! Så att skrivbordet får plats borta vid fönstret där?
Här har jag börjat få det riktigt mysigt nu. Rummet med soffa, sovhörna och arbetsplats.
När badkaret fick respass ut till förrådet, började allt fixa till sig där.
Hallen ska jag låta tapetseras om och lägga ny matta så småningom. När kostnaden blivit så pass låg att jag tycker det är ok att inte vänta tills jag får det utan att behöva betala något själv.
Det samma gäller köket. Målning och nytt golv. Ska cykla ner till Bo-butiken på onsdag och kolla läget. Hur ser det ut 2018?
Och det där med arbetsytor och förvaring i köket, får jag försöka hitta en lösning på.
För kan jag överväga att betala 500 kr mer i månaden för en annan lägenhet, så kan jag lägga motsvarande pengar på saker hit. Endera spara ihop till nåt som är lite dyrare, eller med småsaker. Eller bådadera.
Köpte bl.a. en ny tvättkorg på Ikea idag.
För det är jätteskönt att kunna rulla cykeln rakt in i lägenheten när jag varit och handlat. Jättemysigt att kunna småprata med grannen över staketet. På det nya stället vore det lite för långt att prata över balkongräckena. Det är för många rum emellan.
Så är det ju det där – man vet vad man har, men inte vad man får. Och jag trivs här! Trots opraktiskt kök och myrbo på uteplatsen. Men det går kanske att fixa bådadera. Med 500 kr i månaden ett tag…
För en tid sedan fick jag ett antal kassar med böcker av en granne. Jag kunde göra vad jag ville med dem. Spara. Skänka. Kasta. Han ville inte ha dem tillbaka, utan hade egentligen tänkt få iväg dem till ett loppis, men inte blivit färdig att göra det. Så istället landade de hos mig.
Mestadels var det deckare av olika slag. Krim. En del skräck. P.D James. Peter Lovesey. Ludlum. Koontz. Ruth Rendell. Många fler, även en del svenska författare. En del kände jag till sedan tidigare, andra var främmande för mig.
En och annan hamnade direkt i min bokhylla. Några var förstörda av fukt, och andra luktade som om de tillbringat 20 år i nån källare. Alla dessa åkte direkt i soporna. Sen var det såna jag blev nyfiken på och la i en hög för sig. Tillsammans med böcker jag hittat på olika loppisar, hade jag nu en försvarlig trave (travar) att provläsa om de skulle vara nåt att behålla.
Alistair McLean läste jag ett antal sidor av, sen las hans böcker i en kasse för vidarebefordran till loppis. Den typen av spänning, krig och båtar å de å sånt, är helt klart inget jag fastnar för.
Kände igen vissa andra författare, och visste att det var alldeles på tok för hemska böcker för att jag skulle ha nån glädje av dem. Vill inte ha blod i massor och stympade kroppsdelar, eller makabra s-a-t-a-n-i-s-k-a extremheter.
Även om jag med nöje har läst såväl Elisabeth George som andra av liknande typ. Och Shirley Jackson. Ja också King och Koontz förstås. Ska det va äckel så ska det va äckel.
Och så fortsatte det! Läste några sidor, nåt kapitel i en bok och beslöt om jag skulle rata den eller ge den en chans. Erkänner att det största flertalet åkte iväg antingen till soporna eller loppiset. Har inte har lust att spendera tid på böcker som inte fångar mig med en gång. Har ändå oändligt många att välja mellan på Storytel och i iBooks. Samt i bokhyllan redan, som jag vill spendera tid med. Såna jag själv valt på olika loppisar.
Plus att det finns annat jag vill göra.
Men ska också säga att sommaren är min bästa tid att läsa. Kan sitta hur många timmar som helst på uteplatsen med en bok, fika och – i förekommande fall – en solhatt.
För närvarande är jag inne på Peter Lovesey. Och njuter. Ganska lättlästa! Välskrivna. Lite knorr på morden, så att säga. Och det finns även humor i det hela. Inte så man skrattar på sig! Inte den sortens humor. Men så att man myser när man sitter där. Vet inte om det alltid är så i Loveseys böcker, men man får onekligen sympati för mördaren och omständigheterna. Det är inte supervåld det är frågan om. Inte som det kan vara i dessa oräkneliga filmer och serier som man kan se numera. Tack och lov. Snarare feel-good… hm…
För några dagar sedan läste jag ”Liemannen”. En historia som utspelar sig i en liten by, där kyrkoherden på orten har en del för sig. Men inte bara han…
Idag började jag läsa ”Den falske kommissarie Dew” vilken utspelar sig i början av nittonhundratjugo-talet. Har bara kommit knappt hundra sidor in, men det verkar väldigt lovande. Om jag säger Hawley Crippen …
Så helt klart blir det uteplatsen i morgon också. Förutom en cykeltur.
Sedan har jag en Lovesey till i hyllan – ”Rosor till en död”. Möjligen ytterligare nån, men jag har inte den förnäma ordning längre som jag hade förr på mina böcker. Då stod de alltid i alfabetisk ordning på författarens efternamn.
Men då hade jag förstås åtskilligt flera i mitt bibliotek.
Här vill jag bo! Låter kanske knäppt, jag som snarare är lantlolla än asfaltblomma (skulle väl i så fall vara blomman som bryter sönder asfalten).
Detta i ett område ganska nära där jag bor nu, och som Helsingborgshem börjat rusta upp storligen. En del hus har renoverats. Ett med fyra trappuppgångar har rivits, och där håller nu dessa två byggnader på att växa fram. Andra huslängor längre bort mot stadsdelscentrat kommer troligtvis att renoveras efterhand de också, liksom centrat som vi redan vet kommer att få ett helt nytt utseende. Genomfartsleden har ockuperats av grävmaskiner och jordvallar för allt ska göras om. Till och med busslinjens sträckning och hållplatserna. Ja, till och med bussarna ska ersättas med helt nya.
De här båda husen blir färdiga för inflyttning under hösten, första omgången lägenheter håller nu på att fördelas bland de som anmält sig intresserade, för inflyttning i september. Det är fråga om fyra etapper sammanlagt, och i den sista är det inflyttning den 16 december som gäller.
Bilden säger bara en del. Här är det lätt att tro, att det där med hus bara fortsätter och fortsätter. Avbrutna av gator och trottoarer. Sten, glas och betong! Visst! Det är inte så långt till E4an härifrån heller, (men längre än till husen i förra inlägget) och det är bara nåt stenkast till Lidl, Shell, Maxi och en del andra större försäljningsställen. Men det är också späckat med grönområden!
Mellan husen blir det nyfixade grönområden, förmodligen roligare än de gamla som mest bara var gräsmattor och en och annan buskhörna. Lite utanför men inom synhåll ett större område som nu uppdateras med nya grönplättar, buskage, sittplatser och lekområden. I bortre ändan av detta stora grönområde finns även ett utomhus simbad. Rent generellt finns det inom bara ett fåtal kilometers omkrets både skogsmark, ängar och vattendrag. Vilket för all del gäller även för mig där jag bor nu!
Innanför balkongerna på det närmsta husets hörna finns ettor. Stora ettor på 48 kvadrat och med helt suverän planlösning. Vi som redan bor i nån av det här bostadsföretagets lägenheter, har förtur att söka nån av de här nyproducerade lägenheterna.
Jag drömmer om den längst upp. Sydvästläge, ingen insyn, härlig utsikt, och med ett kök som har skåpsutrymmen och arbetsbänk så det går att laga mat utan att skrika högt i förtvivlan. Den har öppen planlösning vilket jag drömt om i åratal, och plats för både tvättmaskin och torktumlare i badrummet och diskmaskin i köket, om jag vill ha det. Ljust! Luftigt! Stor balkong! Ingen mossgräsmatta med myrbo, och jag slipper klippa gräs (hm) och rensa ogräs vilket ryggen inte gillar alls.
Klart jag sätter upp mig som intressent! Jag möblerar redan i fantasin.
Ord i Bild ostyriga penna 