Lillkillen är helt underbar! Han småsjöng för sig själv större delen av eftermiddagen och kvällen. Och hjälpte moster tomten dela ut klapparna.

Hela familjen samlad! Mamma och pappa. Tre döttrar och sex barnbarn i åldrarna nästan fyra till tjugo. Härlig stämning! God mat! Helt Underbart!

Jag hoppas ni alla har haft en minst lika skön julafton, och att fortsättningen på julhelgerna blir toppen.

Och att vi även i fortsättningen slipper snöstormar… halka…. slud o slabb… underkylt regn… snömodd… kyla…

För övrigt går vi mot ljusare tider nu. 😃

Klockan är bara kvart över åtta på morgonen och jag har satt på radion!

En musikkanal dessutom!

Ja. Jo. Den kanalen som jag hittade och berättade om i går. Den måste verkligen vara något extra!

Det tycks som om man även kan ringa in – av nån anledning som jag inte vet ännu – och småprata med programledaren. Som jag inte vet vad han heter. Ännu.

Något utegäng från kanalen befinner sig vid Center Syd vid Löddeköpinge, nyss hördes Cher, och nu sjunger Elvis ”In the ghetto”.

Jag får gåshud över hela kroppen.

Det här fyndet är nog bra för mig. Det känns som det. Musiken gungar mig ända in till benknotorna.

Retro FM, Skåne. Helsingborg – Malmö. 94,5 MHZ Ni har fått en ny Fan!

OHHHH! Nu spelar Kim Larsen & Gasoline ”This is my life!

Jag skrev ju igår om den där olyckan på motorvägen nyligen där jag satt fast i kö alldeles för länge, och efterlyste nån kanal på radion som varvade in trafikinformation vid behov!

Sen tänkte jag inte så mycket mer på det, hade ju hittat Vägverkets sida. Men när jag idag var på väg hem från Änglaholmen, blev jag varse en reklamskylt vid sidan om vägen där som Mios stora reklamskyltar står och som rekommenderade en fm-kanal. Som jag mot min vana hade råkat sätta på radion utan att veta vilken kanal som just spelades, passade jag på att trycka framåt bland kanalerna till rätt läge. Jag skulle till Retro Fm, Helsingborg, och ligga på 94,5 MHz.

Och skön musik bredde ut sig i kupén! Låtar från 60- 70- och 80-talet. Inte alltför mycket prat, lite reklam, lite nyheter och en och annan trafikinformation – och så musiken. MUSIKEN!!! Jag nästan dansade där jag satt bakom ratten.

Det lustiga var, att just när jag passerade de där MIO-skyltarna, höjdes volymen på radion alldeles av sig självt! Fattade inte varför. Fattar fortfarande inte varför. Och samma fenomen upprepade sig ännu en gång när jag började närma mig bilens hemvist. Som om ljudnivåökningen var en hint till mig om att nånting viktigt var på gång! Nåt jag skulle observera och ta till mig!

Ja, jag vet att det kan låta tokigt, men inte desto mindre uppmärksammade jag den där reklamaffischen kanske tack vare just den ökade volymen. Eller nånting…

Vilket kom först egentligen? Att jag såg reklamen eller att volymen ökade?

Ah… strunt samma. Jag hittade en kanal jag utan problem kan lyssna på, och som till och med fick mig att känna optimism och glädje.

Jag menar!!! Att lyssna på hits med Eutrythmics, Queen, Michael Jackson (”Thriller” just nu) och många andra härliga artister och låtar från de decennierna, kan väl göra vem som helst glad!

Joop! Jag letade reda på webbsidan OCH laddade ner appen till iPhonen sen när jag kom hem.

Och jag måste komma ihåg fråga DotterM om bilradion brukar öka volymen så där av sig självt ibland.

För en vecka sedan började det snöa. Det var måndag kväll och jag cyklade bort till DotterM och hämtade bilen eftersom jag skulle ha den nästa morgon. Och det var tur, för nästa morgon hade jag verkligen inte velat cykla. Inte kvart över sex på morgonen när det ännu ingenstans var plogat eller skottat.

Halv sju har jag hämtat dottersonen och vi sitter i bilen i riktning mot motorvägen norrut. Vid Kropp, i närheten av Väla  där E4-an korsar E6-an och man kan välja om man ska åt Malmö eller Göterborg, är avfarten mot Malmö spärrad pga olycka. Jag tror det gäller själva avfarten bara. Reflekterar inte så mycket över det. Vi ska ju mot Göteborg. Till Ängelholm, närmare bestämt. En bil står också nedkörd vid sidan om vägbanan, mitt i det där V-et mellan motorväg och avfart. Icke ett medvetet valt ställe att stå på. Det förstår vi. Och kommenterar sinsemellan.

För övrigt går färden smidigare än jag hade trott, Jag håller oss bakom en lastbil. Följer de röda bakljusen. Ger mig inte in på några omkörningar.

Efter att ha släppt av dottersonen kör jag till Maxi, och efter lite matshopping sitter jag åter i bilen. Det snöar fortfarande. Det är mörkt fortfarande. Ska jag ta motorvägen eller gamla vägen? Med rådande väglag – vilket är smartast? Lugnast?

I rondellen är det fullt med bilar och jag väljer snabbt att köra rakt fram. Riktning mot gamla vägen. Men kommer inte så långt förrän jag inser att det var ett dumt val. Sikten sämre, vägbanan mer snötäckt, inga vita linjer att följa. Så jag ut på motorvägen igen. Hade ju inte kommit så långt så det gjorde nån större skillnad.
Och det rullar på.

Tills jag börjar närma mig avfarten mot Fleninge. Då blir det snabbt allt tätare med bilar på väg söderut, och hastigheten dämpas tills jag inser att jag befinner mig i en mycket sakta framåthasande bilkö. Har snart möjlighet köra av mot Fleninge och ta vägen via Väla hem. En och annan bil i min rad gör det. Men när jag kommer närmre, ser jag att det är långa köer även där. Och underligt nog åt alla håll! Bilar söder ifrån tar också av där. Är det nåt stort evenemang på gång i Fleninge Gästis? Dessutom?
Jag kör sakta vidare på motorvägen.

Jag försöker hitta nån kanal på radion som säger något om den rådande trafiksituationen på E6-an. Men hittar inget. Medan kön står stilla försöker jag googla fram information på nätet, men eftersom jag inte har nån konkret webbadress, så hittar jag bara gammal skåpmat. Sånt som stått i tidningarna, eller från SVT, till och med för flera år sedan. Inget från tidig morgon tisdagen den 12 december 2017. Förr sände lokalkanalerna intensivt trafikinformation! Finns det inget sån kanal längre? Är det bara pladdriga Morgonprogram med skrik-musik numera!

Det visade sig att på E6-an söderut efter avfarten Helsingborg norra, hade en lastbil vurpat så hela sträckan till nästa avfart var helt blockerad. Inte konstigt att såväl motorvägen som alla mindre vägar i området runt ikring också hade trafikstockningar. Det syntes tydligt i det öppna landskapet. Alla vägar knyts samman där vid Kropp. Och det hade knappast hjälpt om jag hade valt nån annan väg. Småvägar har bland annat en tendens att vara väldigt krokiga och därför både sluka kilometrar och tid! Kanske om jag kört via Åstorp och E4-an, men jag tänkte inte ens på det. Visste ju inte ens om vid det stadiet att det alternativet var möjligt. Det var ju ingen köbildning då! Inte ens när jag var vid avfarten till Bjuv!
Och inte säkert jag hade tjänat tidsmässigt på det heller. Dels först mindre vägar, så mörker och snöblandat regn till det. Ingen bra kombination. Trots allt satt jag nog tryggast på E6-an.

Det tog mig 1 timme och 45 minuter att komma hem från Ängelholm. Normalt tar det max 20-25 minuter till där jag bor. Men det värsta var att jag blev så fruktansvärt pinkenödig att det nog hade hänt en annan sorts olycka om jag hade haft 3 fler steg att ta mig från parkeringen och in i min lägenhet.

En stund senare satt jag i lugn och ro med frukost nr 2 och googlade efter trafikinformation. Svårast hitta de rätta sökorden, men hamnade till slut på en sida med en länk till Trafikverket som har aktuell trafikinformation och som uppdateras hela tiden så snart en förändring sker. Jättebra sida som jag nu lagt som Favorit.

Varför i hela friden kom jag aldrig att tänka på Trafikverket???

Under veckan sedan, har det varit snö, regn, blåst, plusgrader, minusgrader…. allt, till och med en dag, ett par uppluckringar i molntäcket så man kunde se att solen fortfarande finns där ovan… även en dag med massivt regnande och kraftiga västvindar så man fick hela sjöar med vatten som duschades över bilen på väg norrut. Varför envisas bilförare med att köra om när det är sånt infernaliskt busväder? Det behöver inte ens vara mörkt för att det ska kännas obehagligt att köra då.

Nåja! Vi kom dit vi skulle, både DottersonF och jag, och på eftermiddagen när jag hämtade hem honom igen, var båda vägbanorna fria. I båda riktningarna.

De missade chanserna?
Inte ett enda foto tog jag…

Så valde här en gammal bild från förra vintern när jag åkte tåg till Stockholm mitt genom Mellansveriges snövidder. Har glömt om det var ett snöoväder där just då, men tror det…

Att jag inte varit här på ett tag, beror inte på vad jag tycker eller inte tycker om WordPress. Det beror på att jag varit upptagen med annat. Och inte riktigt vetat vad jag skulle lägga in här.

Mest har jag endera varit ute på cykeln eller lyssnat på böcker i Storytel. Eller bådadera samtidigt. Och till det har förstås tiden gått utan att jag gjort nåt speciellt alls. Latat mig.

Men idag slank jag iväg en stund till Julmarknaden på Fredriksdals Museer och Trädgårdar. Eller Fredriksdalsparken som det heter i folkmun här.

Gråväder, småkyligt, acceptabelt cykelväder, trist gå ensam på nåt sånt här.
För mycket folk att trängas med dessutom.

Insåg samtidigt att upplevelsen säkerligen hade blivit lite jul-likare om jag väntat ett par timmar att cykla dit. Nu på förmiddagen missade jag alla tända ljus i decemberskymning, samt dans kring granen.

Fast dansat kring granen hade jag nog skippat ändå.

Men jag gick en runda och tog mig sen en kopp kaffe. Hittade plats i paviljongen, inne i själva kaféet var det knökafullt. (Är det ett skånskt uttryck, förresten? Fullt med folk, betyder det.)

Sen stack jag i alla fall hem igen, om än inte raka spåret. En cykelrunda på strax under milen satt bra. Liksom pytt på bacon, råris och grönsaker gjorde sedan.

Hoppsan! Jag tog inte ens ett foto på granen!

Barmark och några plusgrader. Blåsigt – trodde inte det skulle vara så blåsigt när jag gav mig ut på cykeln, men vände inte hem igen för den sakens skull. Att INTE cykla kan man ju börja fundera över när det ösregnar eller är snöstorm, eller är glashalt. Vilket det mycket väl kan bli här i nordvästskåne under vintern. Omväxlande snöväder, töväder, frysgrader och halka. Och sen tö igen. Och slabbedassigt.

Det gäller att passa på. Så vad är då lite vind på 10-12 sekundmeter i byarna!

Väla, tänkte jag, och valde en något längre väg dit än den vanliga. Sex km.

Om nu tanken för ett ögonblick hade slagit mig att faktiskt gå in i affärskonglomeratet*, så försvann den tanken ögonblickligen när jag såg alla bilar. Och allt folk.

Två veckor kvar till jul!

* (Tja, rent tekniskt är det inte ett konglomerat, förstås. Bara en samling av ca 200 butiker, de flesta under samma tak.)

Istället tog jag mig igenom parkeringsområdet och bort på andra sidan. Cyklade genom Ödåkra och sen via Väla skog hem. Det blev 15,2 km och jag är mycket nöjd. Känns enbart gott nu efteråt.

Jag lyssnar fortfarande till DaVinci-koden, och hade öronen inpluggade hela cykelrundan. Det tar sin tid att lyssna på en 18,5 timmar lång bok. Men till och med under en såpass ostörd aktivitet som att cykla ensam på cykelvägar, kan man för en stund tappa koncentrationen på lyssnandet. Så det blev att backa bandet lite när jag hade passerat Väla. Mycket förståeligt att tappa koncentrationen då. Men snart ska jag uppta lyssnandet igen.

Men före det ska det till lunch att bli färsbiffar och potatismos, och förstås grönsaks-nånting till det. Samt lyssna till julmusik på You-tube.

7 dec 2017

Jag höll på att skriva: Det är bara fredagar hela tiden! Så kom jag på att det inte är fredag. Det är torsdag. Förra veckan kändes hela fredagen som om det var en lördag. Hur har jag det med tidsbegreppet egentligen?

Men vad spelar det för roll, så länge jag inte missar de åtaganden jag har? Och hittills har jag inte det. Men så här efter pensioneringen kan det där med vilken dag det är, vara lite suddigt.

Å andra sidan – det var nog så även tidigare…

Sant är dock, att veckorna går väldigt fort. Nyss var det sommar. Snart är det jul.

Upplevelsen av tid kan vara så olika och ofta helt irrelevant i förhållande till det faktiska antal minuter, timmar eller dagar det är frågan om. Tråkigt känns långsamt, roligt känns fort. En eftermiddag med vänner, skratt och prat, är tidlöst underbart.

Å andra sidan existerar inte tid. Klocktid! Men vi har indelat vår tillvaro efter mörker och ljus, efter årstidernas gång och dygnets skiftningar för att det är praktiskt.

Man kan prata hur mycket man vill om att tid egentligen inte existerar, om att allt egentligen sker samtidigt. Men det går inte att komma ifrån att vi lever här och nu, i den fysiska världen där tiden är en faktor att räkna med. Skulle vi alla leva enbart efter vår inre klocka, vore tillvaron tämligen kaotisk.

Däremot håller jag fullständigt med om att vi bara kan leva nu, i denna sekund.

Framtiden är ännu inte här och blir – bokstavligt talat – vad vi gör den till.

Det förflutna är just det, förflutet och borta. Vi lever i spåren av det, men kan inte ändra något som redan hänt. Inte ta tillbaka handlingar som gjorts eller ord som har sagts. Energi vi har lagt på oro och negativa tankar är rent slöseri med oss själva.

Det gäller att i nuet vara varsam med det man gör och säger, för det ger alltid konsekvenser och kanske inte alla konsekvenser är sådana vi vill ha. Vi skapar alltid vår framtid med det vi tänker och gör nu, så det gäller att fokusera på det vill verkligen vill ha.

Och att oroa sig över något i framtiden, eller gräma sig över något i det förflutna är inte bara helt onödigt. Det är destruktivt!