Och allt man vill ha – finns!

I alla fall nästan…
Och när det gäller bebyggelse – om än med en övervikt åt det grå (och vita) hållet.

Fattas bara att man nu bygger nytt och målar dem puderrosa….

Det här är nog det mörkaste grå jag sett på en byggnad, åtminstone här i närheten.
Detta är en av de vägar jag cyklar längs då och då, och det må se idylliskt ut så här på bilden. Men jag skulle inte vilja bo här. Och då tänker jag inte på husfärgen. Bakom husen, utanför bilden åt höger, löper E4an ut från stan, och på andra sidan den ligger ett industriområde.

Framför husen, utanför bilden till vänster, finns en gammal bokskog med mängder av vitsippor för närvarande. men det är egentligen ingen skog. Det är bara en något större dunge och bakom och runtom den, i alla väderstreck, ligger villabebyggelse. Med indikationer här och där om att det kommer att byggas mera. Om jag tolkar tecknen rätt.

Men det är inte heller därför som jag inte skulle vilja bo här. När man kommer fram till de här husen, ser man att det är frågan om radhus. Det är 6-8 stycken, en del lite större, andra mindre. Vissa enplans, andra har en ovanvåning. Men jag tror att alla är avsedda för en familj!

Det är lite gulligt, lite cool, lite häftigt – hur man än vill uttrycka det. Lite lockande faktiskt att bo här. Trots allt. Plats för bil utanför, en brevlåda vid cykelvägen – som plötsligt efter alla år blivit kombo med bilinfart – och små förråd längsmed.

Mellan husen en liten gård. Verkar vara lagom stor för att få plats med en ordinär bil. Det som är baksida på ett hus är bara en hel vägg, det som är framsida på nästa har ibland ett fönster ibland bara en hel vägg. Och längst in – vägg mot natursnutten och motorvägen där bakom. Så i praktiken! Om man vill ha nån sittplats där för att kunna äta, mysa whatever, så är man på tre sidor omringad av mörkt grå väggar. Och kanske har man också en bil stående strax utanför den fjärde sidan.

Det gillar jag inte.