Je ne sais quoi

(Ursprungligen publicerat den 5 juli 2016 – för visst kan man ge en repris nån gång ibland?
Och jag tyckte denna var rätt rolig…)

Adehåde fastnade i tankevirret. Och när Adehåde börjar tänka, då tar hen i ordentligt! Hen stoppar inte för nånting och växer potentiellt. I det här fallet för något där oro hade sin grund. Och oron blev till rädsla, och rädslan blev till att hen i princip skulle dö precis när som helst. Varpå tankeflödet blev ännu mer kaotiskt.
Då kliver Aspie in och försöker göra sitt. Nämligen leta fakta. Som en närsynt privatdetektiv söker Aspie information och saklighet, balans och kunskap, medan Adehåde virrar bort sig alltmer i orimligheternas slingrande djungel. Och Aspies mobiltelefon surrar sig varm.

Så kommer då äntligen stunden, efter flera dagars repetitivt kackel bland de små grå. Den räddande Ängeln dyker upp. Den som med utanförskapets klara ögon och sinnets djupa kunskap pekar på vad som egentligen står på. Och som det starkaste ljuset skingrar Ängeln det djupaste mörkrets djupaste skuggor.

De båda A-na smälter samman i ett gemensamt utrop: Jaaaaa! Så klart! Det visse jag ju egentligen! Varför tänkte jag inte på det!?
Och Ängeln visas den tacksamhet som är det minsta någon kan begära. Det vill säga den största tacksamhet som över huvud taget kan ges och fås.
Blomstren lyser i de klaraste av färger.

Efteråt kommer reaktionen. Adehåde hopslingrad med Aspie sover i uttröttat lugn. I behaglig förvissning om att det här aldrig kommer att hända igen, de har ju varann, till balans och stöd. Två skärpta, kloka, erfarna halvor.

Tills nästa gång… tills… jag vet inte vad…
något blir spegelvänt?

 

Synkronicitet?

Kommer inte ihåg var jag stötte på det, men häromdagen blev jag varse Stefan Zweig. Det kan ha varit på iBooks när jag sökte efter nåt annat. Eller kanske jag någonstans läste något som någon skrivit. Teflonminne, som sagt.

Men oavsett så fick det mig att bli nyfiken. Jag googlade, läste om honom, kollade på Storytel, och började i förmiddags att lyssna på ”Världen av i går”. Uppläsare Johan Holmberg som jag tycker mycket om att lyssna till. Och jag fastnade omedelbart. Europeisk historia sedd ur den kulturella aspekten är helt fascinerande! Ett par timmar rann snabbt förbi.

Nu, alldeles nyss, fick jag för mig att lägga in nåt om det här på bloggen, men ville ha en bild på omslaget också. Öppnade Adlibris. Hittade bilder och läste. Jag skriver själv aldrig sammandrag eller recensioner, möjligen något tyckande nån gång, men Adlibris uttrycker ju bra vad boken handlar om.

”Boken som inspirerade Wes Anderson till filmen »The Grand Budapest Hotel«, Österrikaren Stefan Zweig (1881-1941), var en av sin tids mest uppburna författare, läst och beundrad världen över, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt efter Hitlers maktövertagande och hans böcker förbjöds. På ett hotellrum i Brasilien 1939-41 nedtecknar han fritt ur minnet sin sedermera legendariska skildring av det gamla Europas undergång. Fin de siècles Wien, första världskriget, hyperinflationen, nationalsocialismens uppkomst och vägen fram till krigsutbrottet 1939 – aldrig har denna epok frambesvurits mer levande än i Världen av i går. Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler.

Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig. »Jag betraktar inte vårt minne som en funktion vilken slumpvis bevarar det ena och slumpvis släpper det andra, utan som en klokt ordnande och sovrande kraft. Allt som man glömmer av sitt liv är i själva verket av en inre instinkt dömt att glömmas bort. Endast det som räddade sig över till minnet har rätt att bevaras åt andra. Må ni, mina minnen, därför tala och välja i mitt ställe och ge åtminstone en spegelreflex av mitt liv, innan det sjunker in i mörkret!« Stefan Zweig.”

Ja! Jag läste Adlibris text och hajade ögonblickligen till!  För nu var det ju bara så, att i går kväll tittade jag på just ”The Grand Budapest Hotel”, vilken jag för övrigt gillar och har sett några gånger. Gillar överlag Wes Andersons filmer.

Slump? Sammanträffande? Synkronicitet?


Och här – snyggare omslagsbild, tycker jag. Båda finns på Storytel på svenska, men inte Johan Holmberg som uppläsare till denna. 😉 Istället Martin Halland.

Det finns också många av Zweigs böcker – kanske alla? – på iBooks. Men endast denna i svensk översättning. Men jag har förhandsbeställt inte mindre än 8 böcker som släpps den 31 maj. För endast 15 kr styck. Vilket klipp!


Från Wikipedia

Stefan Zweig, född 28 november 1881 i Wien, Österrike-Ungern, död 22 februari 1942 i Petrópolis, Rio de Janeiro, Brasilien (självmord), var en österrikisk författare. Zweig var en av sin tids mest uppburna författare, läst och beundrad världen över, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt efter Adolf Hitlers maktövertagande 1933 och hans böcker förbjöds.

Stefan Zweigs självmordsbrev.

På ett hotellrum i Brasilien 1939–1941 nedtecknade Stefan Zweig fritt ur minnet sin sedermera legendariska skildring av det gamla Europas undergång. Epoken fin de siècles Wien, första världskriget, hyperinflationen, nationalsocialismens uppkomst och vägen fram till krigsutbrottet 1939, beskrivs i Världen av i går: en europés minnen. Här finns även porträtt av vännerna Rainer Maria Rilke, James Joyce och Sigmund Freud. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Zweigs bok är en av de stora vittnesskildringarna från Europa under första halvan av förra seklet, om förföljelse och förnedring av judar, om fientlighet mot konst och fritt tänkande. Boken utkom första gången i Stockholm 1942 och har varit inflytelserik sedan dess. Den har sedermera inspirerat regissören Wes Andersons film The Grand Budapest Hotel (2014).

Zweigs författarskap tog fart på allvar under 1920-talet och hans stjärna steg snabbt. Han tillbringade långa perioder i Paris och Berlin – och till hemmet i Salzburg kom gäster som Thomas Mann, Romain Rolland, James Joyce, Arthur Schnitzler och Richard Strauss.

Stefan Zweigs verk brändes under bokbålen i Nazityskland under 1930-talet. Efter nazisternas maktövertagande i Tyskland i januari 1933, såg sig Zweig tvungen att 1934[1][2] lämna Österrike på grund av sin judiska härkomst. Zweig skrev lyrik, noveller, romaner, dramatik och essäistik.

Zweig har skrivit essäerna i Sternstunden der Menschheit (”Ödestimmar”) från 1927 samt ett större antal personporträtt, såsom Maria Stuart från 1935 och Marie Antoinette från 1933.

Kul! Eller hur?

Den här hyllan fick jag av en granne idag. Som ett bönesvar ungefär. Har kollat in Kallax på Ikea åtskilliga gånger, men har inte ansett mig ha råd (just då), inte vetat hur jag skulle kunna få hem den (varför ge Ikea 399:- extra), men kanske mest – för att jag inte kunnat bestämma mig vare sig för färg, form eller storlek.

Som ett betydligt billigare alternativ – och för att jag råkade få hjälp att få hem hyllorna – köpte jag fem såna här i höstas.
Och jop! Visst är det ett billigare alternativ alltid. Vrickiga som bara den, för högt mellan hyllplanen, och för smala. Djupet är bara 26 cm.

I gengäld tycker jag om utseendet, och det svarta är svartare än Kallax. Jag har ett på vardera sidan om mitt arbetsbord, ett vid sidan om sängen, och av de två som stod där jag nu har Kallax har jag satt ett i hallen och det andra i badrummet. I duschen… (jaja, just det kan vi ta en annan gång.) Och det var böcker på alla ställena, som nu fick tryckas ihop tills dess att Kallax kommit på plats. Ser fram emot att inreda den! 😀


Bilden jag tog på hyllan blev för mörk, men medan jag höll på att ljusa upp den och lattja runt lite bland filtren, testade jag det här med röda fläckar. Och visst vore det kul med en sån fondvägg, bakom säng och hylla. Eller hur? 😀

Provar nåt nytt!

När jag den här gången beställde från Apotea, beställde jag också två varianter av grönt Pukka-te. Grönt japanskt te med matcha, och den ena även med lite röd ginseng i. ”A zip of!”

Jag visste inte så mycket om matcha innan, mer än att det är det te som används vid teceremonier och dessutom så finmalet att det är frågan om ett pulver. Har ju sett det göras i nån film eller video, hur de vispar i det gröna tepulvret i hett vatten. För övrigt kom jag inte ihåg några detaljer om ceremonien. Japanska. Kimono. Sitta på kuddar på golvet…

Nu googlade jag lite, och fick bland annat veta att det också odlas lite speciellt. Matcha-teet alltså, det andra gröna är bara vanligt grönt ekologiskt te antar jag. De tre sista veckorna före skörden skuggar man plantorna vilket ökar halten av tein och koffein.

Min första reaktion när jag smakade på det färdiga teet, var att det smakade gräs. AKA vanlig gräsmatta! (fniss). Var varken beskt eller bittert trots att jag hade haft i påsen i det heta vattnet ganska länge, utan smakade väldigt gott. Kan mycket väl ersätta en och annan kopp kaffe här hemma.

Nån nyttighetsaspekt på det här teet? Någon som vet?
Får väl googla lite mer….

ALLTSÅ!

Hittade en sida som heter Matchasource.com. Men bättre du själv tar dig dit om du är intresserad. För mycket att läsa för att vara vettigt göra en resumé av.

Tog några skärmklipp – lite text samt den här bilden

Helt fel tid!

Att vara förkyld och i soffläge är inte precis det roligaste när det är så här fantastiskt väder. Lyckligtvis sjönk febern under gårdagen, men den är ännu inte nere på normalt läge och det känns fortfarande visset. Sa till mig själv att åtminstone gå ut med soporna, och hade en baktanke om att cykla bort till apoteket för att köpa Treo samt Shell för att hämta ett paket.

Inte långt att cykla och baktanken höll. Det var varmare ute än jag hade förväntat mig, termometern hade bara visat 17 grader i skuggan, men den lilla cykelturen kändes bra. På Shell köpte jag också ett par solglasögon – och utsträckte sen den lilla cykelturen så den blev sammanlagt nästan 9 km. Fast jag tog det lugnt.

Hade tänkt stanna till på Hornbach och köpa en grep, men beslöt sen att vänta till en dag när jag har bilen. Lite för knepigt att ta med en sån på cykeln även om man lyckats packa ganska så ansenliga mängder på den vid behov. Fel form, liksom! Å andra sidan är jag själv knappast i form att gräva upp delar av gräsmattan ändå, för närvarande.

Man ska vara försiktig med förkylningar som sitter nere i hals och bronker. Men jag tror att den här lilla rundan snarare ska ha en positiv effekt. Hoppas jag.

Men jag har gott om läsbart tillgängligt, och som inte är helt ovanligt i förkylningsfall – hamnade jag både i går och i förrgår framför youtube och snart var jag inne på Britains got talent… en hel del goa skratt blev det där. Skratta är bra. Skratta är hälsosamt. Och titta lite slött på en datorskärm orkar man. Tills man somnar…

Nu är det efter lunch och solen gassar från helblå himmel. Jag fällde nyss upp parasollen, men snart kommer det att vara för varmt här även med den som skydd. Då blir det inne på soffan ett tag. Kanske en liten slummer.

Längtar efter att cykla en längre runda. Kanske ner till nån strand. Kanske till Sofiero. Kanske ut på bondvischan. Ha med vatten och nån sorts fika eller frukt. Vara ute i flera timmar. Njuta…

I morgon? Åtminstone en inte alltför lång runda? Ut i naturen? Pålsjö skog kanske, och en fika där?
Men tills vidare blir det lugnt resten av denna dagen, läser ”Vargarna i Calla” och dricker grönt te som jag hade beställt från Apotea (med mera) och hämtade på Shell i förmiddags.

Att orka lyssna…

Jo det går hyfsat att lyssna till en ljudbok när man är förkyld, så därför har jag lyssnat på de sista 1,5 timmarna av Maisie Dobbs bok två. ”Med Lätta Bevis” av Jaqueline Winspear.

Bra! Mycket bra! Kommer säkert inte att göra ont att läsa/lyssna på en till Maisie Dobbs-bok. Frågan är väl bara om jag ska smyga emellan med nån annan bok först.

DotterM tjatar emellanåt på mig att lyssna på de där böckerna ”Omgiven av idioter” och ”Omgiven av psykopater. Tror inte jag orkar det just nu. Ska nog gå in och blunda en stund istället. Börjar bli för varmt på uteplatsen. Och sen har jag nästan halva ”Vargarna i Calla” av Stephen King kvar att läsa.

Så vart det förkylt!

Körde till Österlen i fredags och kom hem sent lördag eftermiddag. Härliga dagar med lillkillen, utevistelse, mys med dottern och grävande.

Vi hade snabbt kommit på att det är betydligt lättare gräva upp ogräs, gamla lökar och diverse rötter med grep istället för spade. Men den de hade förra fredagen, när jag också var där, hade knäckts i ett försök att lossa rötterna till en liten buske. Så jag övertygade dottern om att satsa på en Fiskars. Dyrt? Inte jämfört med att ersätta billiga knäckta lite då och då. För övrigt – 349:- är väl inte så dyrt!? Inte ens ordinarie pris 399:- är nåt att gruffa över. Anser jag. Tänker själv skaffa mig en sådan när bara…

Jag tvättade rent glasrutorna kring utematplatsen. Sen var det knappt man såg att det var en glasruta där. 😉

Inte lika mycket ”träningsvärk” denna gången. Men när jag igår föreföll ha mer ont och var oförklarligt trött skyllde jag på att det var dag två efter trädgårdsarbetet. Träningsvärk brukar oftast vara värst på andra dagen.

Det var det inte. När jag väl hade kört dottersonen till Ängelholm på eftermiddagen, passat på gå in på Maxi där innan jag körde tillbaka, sedan landat efter cykelturen hem, samt fixat mig lite ätbart – fick jag under kvällens lopp en sorts tryck över bröstkorgen och hostade torrt. Halskillande torrt! Men först när jag började hosta rossel, och ömsom frös och svettades, gick det upp för mig att jag var förkyld med bronkerna inblandade.

Dottern planterade om tre sorters basilika. Hon har nog bott i Stockholm för länge. 😀 😀 😀

Sen blev det över 38 i feber och idag är jag bara hemma. Lite retfullt! Jag hade grejer att sköta! Inte bara köpa en grep! Eller köra dottersonen. Men jag är åtminstone inte värre däran än att jag kan sitta på uteplatsen. Trots feber, hosta och huvudvärk, och åtminstone så länge det är skugga där.

En fördel med att vara förkyld är att man inte har samma aptit. Vågar man hoppas på att just det håller i sig ett tag? Kunde behöva tappa några kilon…

Dottern hade fått en liten magnolia av sin svärmor. Den hade tre blommor och på fredagen sa jag till mig själv att fotografera den ”i morgon”. Nästa morgon var det bara en fräsch blomma kvar – och knappt det.

För övrigt var det inte mat jag köpte på Maxi Ängelholm. Jag hittade ett par vadlånga sommarbyxor – av någon underlig anledning rosa – och en skjortblus. Randig i vitt och ljusgrått. Med en broderad blomma uppe vid ena axeln. Och väldigt mjuk.

Jag köpte en chokladkaka också. Mörk förstås. Mmmmm….

 

Vilken miss!

Jag hade totalt missat att det är Pingstafton idag. Så ”alla” gör väl nåt. Jag sitter hemma, är trött efter fredag lördag på Österlen hos DotterL med familj, men också väldigt nöjd med tillvaron.

Tänk om man kunde vakna varje morgon med en sån här vy alldeles intill sig!

Har hjälpt till med att gräva upp kirskål och annat grönt som inte önskas i trädgården. Har myst, busat, skrattat och kramats med 4-åringen. Har rätt och slätt suttit i solen, och på det hela taget haft det bra. Efter att dottern och jag kvällsmyst i går kväll med ingefärsté, choklad och lakrits, masserade jag hennes rygg och nacke. Och vi pratade mor-och-dotter-prat. Lite senare, nerbäddad i sängen och helt för mig själv, läste jag ganska många sidor i ”Vargarna i Calla”. Götti-gött-gött, kan man gött säga!

Till eftermiddagsfikat i går hade svärsonen för övrigt bakat en cheesecake i riskokaren. Jo det gick! Supergod! Han fick bara skära bort det svarta på undersidan… HAHAHAHAHA!!! Synd jag inte tänkte på att fotografera den. (Men man kan inte alltid ha huvudet med sig.) Övriga tiden nördade han sig i största allmänhet med en Drönare.

Alltså i min värld är en drönare en sorts geting. Eller en drone i Star Wars filmerna om jag minns rätt. De där robotarna som man massproducerade och hade som krigare. Visst kallades de för drones? Eller det var kanske i nån annan film. Eller droids… orkar inte googla på det nu…

I hans värld, i alla fall, är en drönare en teknisk mackapär med propellrar ihopkopplad med en videokamera, som styrs med hjälp av en mobiltelefon och GPS. Eller nåt sånt. Hur som helst filmade han huset uppifrån med den. Men sen blev det trubbel och han spenderade större delen av tiden med att försöka kalibrera den, så den skulle flyga som han ville.

Jag fattar nada av det där.
Men det gör absolut ingenting.

Gjorde också rent glasrutorna runt utesittplatsen igår. Duktiga jag!

Att det är pingstafton i kväll gör heller ingenting. Det är inte särskilt varmt ute nu  på kvällen, så jag tänker snart förflytta mig till soffan, sätta på nån film och ta fram tröjan jag håller på att sticka. Den kan gott bli färdig nån gång…

Och i morgon ska jag köpa mig en ordentlig grep till min lilla trädgård. Så mycket lättare att gräva med än med en spade.
Plus att jag mar massor med foton att gå igenom.