Månadsarkiv: april 2018

Med andra tankar

Erkänner!

Jag har har haft den där lägenheten i huvudet väldigt mycket den senaste veckan. Eller om det är två. Veckor.

Drömt och fantiserat! Möblerat på lägenhetsritningen och sett mig själv sitta där på balkongen… och vid köksbordet framför fönstret… vänt på sängen på det ena och det andra hållet…

Men jag har även tagit reda på en del fakta. Ekonomiskt hade jag för några år sedan, på Fas3-tiden, inte ens tittat mer än en gång på den här. 5855:- i månaden det vore alldeles för mycket! Men jag har ju bostadstillägg nu för tiden! Hur hade det blivit med det om jag hade fått den här lägenheten? Det är ju faktiskt bara en etta, om  än uppgraderad. Ny! Och hyresläget är inte direkt billigt nånstans. På så vis har jag tur som bor i en lägenhet som fortfarande till stor del ser ut som den gjorde 1974. Det vill säga – det gör den ju inte. Då var den fräsch och fin. Nu behöver i vart fall köket en helrenovering. Men hyran är förhållandevis låg tack vare det.

Cyklade ner en eftermiddag till pensionsmyndigheten och kollade. Om jag föll för frestelsen att söka den här lägenheten och sedan fick den, skulle jag betala ganska precis 500 kr mer i månaden än jag gör nu. Så som den beräknade summan visade sig i förhållande till nuläget. Helt okej! Det skulle jag klara

Frestelsen bestod i att få bo i en helt ny lägenhet. Utan skavsår och skavanker. Utan märken och taskiga tapeter. Utan – en väldig massa saker som man får acceptera i en snart 45 år gammal lägenhet. Med gudarna vet hur många hyresgäster under den tiden.

Frestelsen bestod i att slippa uteplatsen till förmån för en stor balkong. Slippa myrbo och mossgräsmatta. Slippa en häck som inte mår bra på grund av myrorna. Att inte kunna skaffa blommor eftersom det skulle vara bortkastade pengar. På grund av myrorna.

Frestelsen bestod i ett större badrum med plats för både tvättmaskin och torktumlare, med bänk och riktiga skåp ovanför för frottéhanddukar, toapapper, tvättmedel och vad mer man kan tänkas behöva ha där inne.

Frestelsen bestod i en superbra planerad köksvrå, med lång arbetsbänk och gott om skåpsutrymmen.

Nu i detta ögonblick – när jag skriver det här – vill jag ha den.

MEN!

Jag har gjort två listor i huvudet! En för Ja och en för Nej!
I Ja-listan finns dels det jag räknat upp ovan, men även att det är en en ljus luftig lägenhet tack vare fönster på två väggar och i sydvästläge. Särskilt om jag skulle bo på någon av de översta v

Men det blev ju även en Nej-lista!
Vill jag verkligen ge mig på det där med att flytta? Nu igen? Tycker jag har flyttat femtielva gånger i mitt liv och även om själva flytten är det minst besvärliga i det hela, så är det ändå en omställning.

För jag trivs här där jag bor nu. Jag har börjat lära känna en del av de som bor här i närheten. Hejar på ännu fler. Trots att flytten bara skulle innebära 1 km bort till nästa område, så blir det ändå att man kommer att tappa de här kontakterna och igenkännandet. Och ska börja om igen med att lära känna folk. Inte omöjligt förstås, men ids jag ta itu med det? Nu igen?

Andra frågor är: Vill jag verkligen bo i det där området? Vill jag bo på nån av de 3-4 översta våningarna i ett 7-våningshus med tanke på ljus och ingen eller liten insyn. Högsta huset där!

De här två husen som det gäller, har byggts som ”BoBas”! Man har skalat bort all ”lyx”, allt extra. Alltså inga inglasningar, ingen diskmaskin, tvättmaskin eller torktumlare. Det ingår inte att man får målat eller tapetserat efter ett visst antal år, allt sådant ligger på hyresgästen själv. Att skapa sitt eget. Men våtutrymmen, golv och tak, samt spis och kyl/frys tar bolaget ansvar för. Men vill man ha tvättmaskin etc, så får man köpa det själv – allt är välplanerat och bra förberett för installation – och vid en eventuell flytt tar man sen med sig de saker man köpt. Detta för att hålla ner kostnaden för hyran. En inglasning höjer ju hyran för all framtid… liksom en tvättmaskin… en diskmaskin…

Det skulle innebära att jag måste köpa en tvättmaskin, för jag vägrar tvätta i en tvättstuga igen med alla dess vidriga superparfymerade tvätt- och sköljmedel som biter sig fast inte bara i luften man andas in, utan även i maskinerna så att lukten stanken smittar av sig på andras tvätt. Och det är en lukt stank jag bara inte klarar. Särskilt sköljmedlen. Ögonen muras igen, jag hostar, blir snuvig och får huvudvärk av dem.

Minst 6000 kr skulle jag få ge för en vettig tvättmaskin, men borde helst ge mera för att få en riktigt bra. Mina kriterier, mina måsten, är kolfri motor, kapacitet på 8 kg och att man kan välja Eco-program för kortare eller energisnålare tid och. Bäst i Test är Miele WMB120 som man får ge 11-12000 kr för. Det skulle väl gå, om jag börjar spara redan nu.

Men det är ju inte bara inköpet samt leverans och installation man ska fundera över! Det är ju även det att man själv ansvarar för den. Om nåt händer, är det jag som får ta kontakt med nån som kan fixa! Nu har jag en kombinerad tvättmaskin och torktumlare här som bolaget låtit installera. Vet inte om den har kolfri motor, men det är ju inte mitt bekymmer då om maskinen inte håller lika länge som om den har kolfri motor. Å andra sidan har jag inte märkt av nån ökad värme eller nåt annat knepigt när jag tvättat flera maskiner efter vartannat. Och med en kapacitet på 8 kg får jag plats även med mitt täcke. (Fast jag köpte ett tunnare just av den anledningen.)

Så var är jag nu här i funderandet? Låt se!
Flytten i sig! Området! Tvättmaskin! Hur är det med övrigt?

Jag fantiserar mest om översta våningen. Noll insyn! Ingen granne ovanför! Utsikten! Inga andra hus som skuggar! Maximalt med ljus  – som det bara går – även på vintern…

Beroende av hiss! Jag är inte direkt stormförtjust i att åka hiss. Och om den strejkar… går sönder… strömavbrott… Även om sitta fast i en hiss vore det allra värsta, det har hänt mig en gång, så vore det att inte kunna ta sig hemifrån alternativt ta sig hem till lägenheten, nästan lika gräsligt. Om än inte panik-gräsligt. Jag klarar bara inte att gå uppför trapporna till översta våningen i ett 7-våningshus! Och vore helsjukt att bli fånge i sin egen lägenhet…

Blir man mer isolerad för att man ser färre människor i sin närhet?  Hmm…

Hur är det med förråd? Finns cykelrum? Inte för att jag för mitt liv skulle sätta in min cykel i ett sådant. Det vore förmodligen att be om trubbel. Min tanke är att i första hand ta upp cykeln till lägenheten…

Fortsätter tänka. Det är fönsterväggar både åt söder och åt väster. Flera fönster så det är mer glas än vägg åt både söder och väster. Det blir väldigt varmt när solen gassar på. Särskilt förstås på sommaren, men även andra årstider när det är blå himmel och sol. Även när det är kallt ute. Och då krockar det liksom, om man öppnar balkongdörren…

Fönsterväggarna gör också att det blir svårare att möblera. Sängen har förstås sin givna plats, men hur ska jag få till det med mitt nya skrivbord? Var ska jag ställa det? Vill ha det just som det är med överhylla och allt!
Sängen på tvären – utan huvudgavel?! Så att skrivbordet får plats borta vid fönstret där?

Här har jag börjat få det riktigt mysigt nu. Rummet med soffa, sovhörna och arbetsplats.

När badkaret fick respass ut till förrådet, började allt fixa till sig där.

Hallen ska jag låta tapetseras om och lägga ny matta så småningom. När kostnaden blivit så pass låg att jag tycker det är ok att inte vänta tills jag får det utan att behöva betala något själv.

Det samma gäller köket. Målning och nytt golv. Ska cykla ner till Bo-butiken på onsdag och kolla läget. Hur ser det ut 2018?
Och det där med arbetsytor och förvaring i köket, får jag försöka hitta en lösning på.

För kan jag överväga att betala 500 kr mer i månaden för en annan lägenhet, så kan jag lägga motsvarande pengar på saker hit. Endera spara ihop till nåt som är lite dyrare, eller med småsaker. Eller bådadera.
Köpte bl.a. en ny tvättkorg på Ikea idag.

För det är jätteskönt att kunna rulla cykeln rakt in i lägenheten när jag varit och handlat. Jättemysigt att kunna småprata med grannen över staketet. På det nya stället vore det lite för långt att prata över balkongräckena. Det är för många rum emellan.

Så är det ju det där – man vet vad man har, men inte vad man får. Och jag trivs här! Trots opraktiskt kök och myrbo på uteplatsen. Men det går kanske att fixa bådadera. Med 500 kr i månaden ett tag…

Böcker & Läsande

Läser

För en tid sedan fick jag ett antal kassar med böcker av en granne. Jag kunde göra vad jag ville med dem. Spara. Skänka. Kasta. Han ville inte ha dem tillbaka, utan hade egentligen tänkt få iväg dem till ett loppis, men inte blivit färdig att göra det. Så istället landade de hos mig.

Mestadels var det deckare av olika slag. Krim. En del skräck. P.D James. Peter Lovesey. Ludlum. Koontz. Ruth Rendell. Många fler, även en del svenska författare. En del kände jag till sedan tidigare, andra var främmande för mig.

En och annan hamnade direkt i min bokhylla. Några var förstörda av fukt, och andra luktade som om de tillbringat 20 år i nån källare. Alla dessa åkte direkt i soporna. Sen var det såna jag blev nyfiken på och la i en hög för sig. Tillsammans med böcker jag hittat på olika loppisar, hade jag nu en försvarlig trave (travar) att provläsa om de skulle vara nåt att behålla.

Alistair McLean läste jag ett antal sidor av, sen las hans böcker i en kasse för vidarebefordran till loppis. Den typen av spänning, krig och båtar å de å sånt, är helt klart inget jag fastnar för.
Kände igen vissa andra författare, och visste att det var alldeles på tok för hemska böcker för att jag skulle ha nån glädje av dem. Vill inte ha blod i massor och stympade kroppsdelar, eller makabra s-a-t-a-n-i-s-k-a extremheter.

Även om jag med nöje har läst såväl Elisabeth George som andra av liknande typ. Och Shirley Jackson. Ja också King och Koontz förstås. Ska det va äckel så ska det va äckel.

Och så fortsatte det! Läste några sidor, nåt kapitel i en bok och beslöt om jag skulle rata den eller ge den en chans. Erkänner att det största flertalet åkte iväg antingen till soporna eller loppiset.  Har inte har lust att spendera tid på böcker som inte fångar mig med en gång. Har ändå oändligt många att välja mellan på Storytel och i iBooks. Samt i bokhyllan redan, som jag vill spendera tid med. Såna jag själv valt på olika loppisar.

Plus att det finns annat jag vill göra.

Men ska också säga att sommaren är min bästa tid att läsa. Kan sitta hur många timmar som helst på uteplatsen med en bok, fika och – i förekommande fall – en solhatt.

För närvarande är jag inne på Peter Lovesey. Och njuter. Ganska lättlästa! Välskrivna. Lite knorr på morden, så att säga. Och det finns även humor i det hela. Inte så man skrattar på sig! Inte den sortens humor. Men så att man myser när man sitter där. Vet inte om det alltid är så i Loveseys böcker, men man får onekligen sympati för mördaren och omständigheterna. Det är inte supervåld det är frågan om. Inte som det kan vara i dessa oräkneliga filmer och serier som man kan se numera. Tack och lov. Snarare feel-good… hm…

För några dagar sedan läste jag ”Liemannen”. En historia som utspelar sig i en liten by, där kyrkoherden på orten har en del för sig. Men inte bara han…

Idag började jag läsa ”Den falske kommissarie Dew” vilken utspelar sig i början av nittonhundratjugo-talet. Har bara kommit knappt hundra sidor in, men det verkar väldigt lovande. Om jag säger Hawley Crippen …

Så helt klart blir det uteplatsen i morgon också. Förutom en cykeltur.

Sedan har jag en Lovesey till i hyllan – ”Rosor till en död”. Möjligen ytterligare nån, men jag har inte den förnäma ordning längre som jag hade förr på mina böcker. Då stod de alltid i alfabetisk ordning på författarens efternamn.

Men då hade jag förstås åtskilligt flera i mitt bibliotek.

 

Med andra tankar

Asfaltblomman

Här vill jag bo! Låter kanske knäppt, jag som snarare är lantlolla än asfaltblomma (skulle väl i så fall vara blomman som bryter sönder asfalten).

Detta i ett område ganska nära där jag bor nu, och som Helsingborgshem börjat rusta upp storligen. En del hus har renoverats. Ett med fyra trappuppgångar har rivits, och där håller nu dessa två byggnader på att växa fram.  Andra huslängor längre bort mot stadsdelscentrat kommer troligtvis att renoveras efterhand de också, liksom centrat som vi redan vet kommer att få ett helt nytt utseende.  Genomfartsleden har ockuperats av grävmaskiner och jordvallar för allt ska göras om. Till och med busslinjens sträckning och hållplatserna. Ja, till och med bussarna ska ersättas med helt nya.

De här båda husen blir färdiga för inflyttning under hösten, första omgången lägenheter håller nu på att fördelas bland de som anmält sig intresserade, för inflyttning i september. Det är fråga om fyra etapper sammanlagt, och i den sista är det inflyttning den 16 december som gäller.

Bilden säger bara en del. Här är det lätt att tro, att det där med hus bara fortsätter och fortsätter. Avbrutna av gator och trottoarer. Sten, glas och betong! Visst! Det är inte så långt till E4an härifrån heller, (men längre än till husen i förra inlägget) och det är bara nåt stenkast till Lidl, Shell, Maxi och en del andra större försäljningsställen. Men det är också späckat med grönområden!

Mellan husen blir det nyfixade grönområden, förmodligen roligare än de gamla som mest bara var gräsmattor och en och annan buskhörna. Lite utanför men inom synhåll ett större område som nu uppdateras med nya grönplättar, buskage, sittplatser och lekområden. I bortre ändan av detta stora grönområde finns även ett utomhus simbad. Rent generellt finns det inom bara ett fåtal kilometers omkrets både skogsmark, ängar och vattendrag. Vilket för all del gäller även för mig där jag bor nu!

Innanför balkongerna på det närmsta husets hörna finns ettor. Stora ettor på 48 kvadrat och med helt suverän planlösning. Vi som redan bor i nån av det här bostadsföretagets lägenheter, har förtur att söka nån av de här nyproducerade lägenheterna.

Jag drömmer om den längst upp. Sydvästläge, ingen insyn, härlig utsikt, och med ett kök som har skåpsutrymmen och arbetsbänk så det går att laga mat utan att skrika högt i förtvivlan. Den har öppen planlösning vilket jag drömt om i åratal, och plats för både tvättmaskin och torktumlare i badrummet och diskmaskin i köket, om jag vill ha det. Ljust! Luftigt! Stor balkong! Ingen mossgräsmatta med myrbo, och jag slipper klippa gräs (hm) och rensa ogräs vilket ryggen inte gillar alls.

Klart jag sätter upp mig som intressent! Jag möblerar redan i fantasin.

Skrivande

Moderna tider

Och allt man vill ha – finns!

I alla fall nästan…
Och när det gäller bebyggelse – om än med en övervikt åt det grå (och vita) hållet.

Fattas bara att man nu bygger nytt och målar dem puderrosa….

Det här är nog det mörkaste grå jag sett på en byggnad, åtminstone här i närheten.
Detta är en av de vägar jag cyklar längs då och då, och det må se idylliskt ut så här på bilden. Men jag skulle inte vilja bo här. Och då tänker jag inte på husfärgen. Bakom husen, utanför bilden åt höger, löper E4an ut från stan, och på andra sidan den ligger ett industriområde.

Framför husen, utanför bilden till vänster, finns en gammal bokskog med mängder av vitsippor för närvarande. men det är egentligen ingen skog. Det är bara en något större dunge och bakom och runtom den, i alla väderstreck, ligger villabebyggelse. Med indikationer här och där om att det kommer att byggas mera. Om jag tolkar tecknen rätt.

Men det är inte heller därför som jag inte skulle vilja bo här. När man kommer fram till de här husen, ser man att det är frågan om radhus. Det är 6-8 stycken, en del lite större, andra mindre. Vissa enplans, andra har en ovanvåning. Men jag tror att alla är avsedda för en familj!

Det är lite gulligt, lite cool, lite häftigt – hur man än vill uttrycka det. Lite lockande faktiskt att bo här. Trots allt. Plats för bil utanför, en brevlåda vid cykelvägen – som plötsligt efter alla år blivit kombo med bilinfart – och små förråd längsmed.

Mellan husen en liten gård. Verkar vara lagom stor för att få plats med en ordinär bil. Det som är baksida på ett hus är bara en hel vägg, det som är framsida på nästa har ibland ett fönster ibland bara en hel vägg. Och längst in – vägg mot natursnutten och motorvägen där bakom. Så i praktiken! Om man vill ha nån sittplats där för att kunna äta, mysa whatever, så är man på tre sidor omringad av mörkt grå väggar. Och kanske har man också en bil stående strax utanför den fjärde sidan.

Det gillar jag inte.

Skrivande

Så blev det sommar!

Helt plötsligt sken solen hett och vällustigt, och alla klädde sig i shorts och linne och sandaler…

Nåja, kanske inte riktigt så, men sommarvarmt har det varit ett par dagar och det är ljuvligt. Får ingenting gjort mer än att sitta ute och lyssna på nån pod eller nån bok. Bäst passa på! Man vet aldrig hur länge den varar, den här sommaromgången.

Fotograferat? Skojar ni? Jag sitter på sadeln och tar mig dit jag ska – och sen hem igen. Kommer mig inte för att kliva ner från pedalerna för att fotografera vitsippor, vårlök och scilla. Det går ändå 13 på dussinet av den typen av bilder på nätet nu.

Men vackert är det så man nästan håller på att dö i ett AWWWWW!!!!

Ska nog ta mig till Bruces skog nån dag snart…
Borde kunna få till några nya bilder där.
Men jag lovar inget! 😉

Och jo! Jag lever fortfarande! 😀

Skrivande

Renovering

Det heter väl kanske inte renovering när ett bostadsområde uppdaterar. Främst i säkerhetssyfte, men lite annat hänger också med. Förråden har de satt in ny belysning i (tack, tack, tack), och rejäla galler mellan båsen samt nya, säkrare anordningar för hänglåsen. Vi till och med fick ordentliga hänglås. Soprummet uppdaterar de, trappuppgångarna har de målat fräschare och portarna håller de på att byta ut. Det ska bli nån form av kodlås överallt, och vi på bottenvåningen ska få säkrare lås på alla fönster och balkongdörren. Dom har också börjat byta fönstren i badrummen, och det var minsann på tiden. …. och sen har jag glömt vad som mer är i görningen här.

Byte till grått på gång!

Det är bara en sak. Varför gör de allting grått!!! Trapphusen är nu vita och grå, porten till varje trappuppgång är grå, och brevlådorna som sätts upp efterhand är grå. Vi ska inte ha brevinkast i lägenhetsdörrarna längre, så alla såna dörrar byts ut mot säkerhetsdörrar. Och som jag skrivit om tidigare, det är inte bara här. Det mesta som byggs nu, och det byggs massor, är mestadels vitt och/eller grått. Ljust grått i och för sig – tack och lov. Och jag blir glad när jag ser att vissa byggnader har detaljer i nån avvikande färg.

Efter målning, före port.

Jag ska inte säga att det är fult, egentligen! Allt det gråtonade. På vissa ställen tämligen ljust, på andra ser det mest ut som våt betong. Bara en trend som är nåt i stil med kubism! Eller en modernare variant av funktionalism. I folkmun ”Funkis”.  För det är väldigt mycket raka kanter och hörn, mycket glas, stora fönster,och platta tak.

Bilden tagen i februari 2017.

Det här området som visas en del av på bilden, granne med mitt, växer fort. Plötsligt så står där tre hus till. Och ännu fler!
Man renoverar och bygger nytt i angränsande område! Bygger om centrat! Ska locka dit nytt folk, pengingstarkt folk, företag.
Man gör om för bussarna – bussgatan och hållplatserna – inklusive ska byta bussar till nån storts stora schabrak.

Och runt om i stan byggs det också för fullt.
Sa just till min dotterson, att snart så är västra skåne en enda stor stad. Från Helsingborg och ända ner förbi Malmö. Kanske rent av inbegriper såväl Ängelholm som Höganäs också.

Jaja! För övrigt önskar jag mig renovering av mitt kök, och en helt ny uteplats.

 

Skrivande

Det är hög tid!

Ja, det är hög tid att vakna upp ur vinterdvalan. Den där som särskilt svepte in mig redan i början av januari, och med nöd och näppe har släppt ännu. Fast de senaste dagarnas sol och värme har förstås gjort susen till humör och kropp, även om det är lite kyligare igen i dag. Men åtminstone inte kallt, som det har varit innan. Behöver inga överdragsbyxor längre, eller ens leggings under jeansen. YIPPIIIEEEE!!!

PÅ Instagram dök nyss Dunkerska upp med nåt som lockar mig.
Det var jättelänge sedan jag var där senast så det här ska jag nappa på. Kan bli både roligt och mysigt.

Utställningen ”Shaun Tan – Lost things. En fantastisk illustratör och författare med en fantasieggande bildvärld att upptäcka.”

Men om jag går dit på vernissagen på fredag, vet jag ännu inte. Beror lite på väder, vind och lust. Är ledig, å andra sidan, så – kanske!

Skrivande

Första vårdagen…

… cyklade jag ut till Väla. (Som om det skulle vara så ovanligt!)

Det var i lördags. Klockan var ungefär halv tolv när jag kom dit, och märkvärdigt lite folk var där. Tyckte jag.

Men en timme senare när jag gav mig av därifrån igen, hade det övriga folket vaknat och kört dit. Perfekt tajming, med andra ord. Och jag hade hunnit gå en vända på Lindex och hittat reafynd. 😀

I går var det ännu soligare och varmare, och jag spädde på i cykel-loggen med ytterligare 15 km.

Böcker & Läsande, Skrivande

Det där med att läsa och skriva

Ja! Alltså! Det där med att läsa kan jag inte klaga över längre. Även om jag förstås rent teoretiskt skulle kunna läsa ännu mer än vad jag gör. Och förstås – att jag räknar in även lyssna på böcker.

Har just avslutat lyssnandet på Stephen Kings ”Jurtjyrkogården” på Storytel, där jag också håller på att läsa Kings fjärde del i serien om Det mörka tornet – ”Magiker och Glas”. Är lite mer än halvvägs nu med den. Tegelstenen…

…

På iPhonen  – även där Storytel – lyssnar jag på ”The Art of Living” av Thich Nhat Hanh.

Jag kan inte påstå att jag kände till Nhat Hanh tidigare, men jag tycker mycket om det han skriver. Kommer säkerligen att leta efter mer av honom.

Thích Nhất Hạnh, född Nguyễn Xuân Bảo den 11 oktober 1926 i Thừa Thiên, Quảng Ngãi-provinsen, lever sedan 1973 i exil i Frankrike. Thích Nhất Hạnh är en zenbuddhistisk munk, lärare och fredsaktivist. Han har myntat begreppet socialt engagerad buddhism.

”Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden”, Thích Nhất Hạnh

Nhất Hạnh nominerades 1967 av Martin Luther King till Nobels fredspris. Han lever sedan länge i ett kloster i södra Frankrike. 2005 och 2007 gavs han tillstånd att besöka Vietnam, där två kloster tillhörande den order han grundade i mitten av 1960-talet, Tiep Hien — Order of Interbeing — också finns. Andra kloster och dharmacenter finns i Frankrike och USA.

” I do not personally know of anyone more worthy [of this prize] than this gentle monk from Vietnam. His ideas for peace, if applied, would build a monument to ecumenism, to world brotherhood, to humanity. „
– Martin Luther King, Jr., 1967[1]
” Thích Nhất Hạnh är en riktig munk. Hans förståelse av livets essens uttrycker sig till och med genom sättet på vilket han öppnar en dörr och kommer in i rummet. „
– Thomas Merton

se även:

Thích Nhất Hạnh

För en tid sedan fick jag flera pappkassar med böcker av en granne jag brukar prata med då och då. Jag har gått igenom dem lite löst så där. Praktiskt taget alla var deckare, krim eller skräck. Vissa har jag gjort mig av med med en gång, en del för att de luktade så där äckligt muggigt, andra för att de var totalt ointressanta för mig.

Andra åter tänker jag behålla – åtminstone tills vidare, och så är det ett antal som jag tänkte kolla upp. I går kväll satt jag i min soffhörna och började läsa Ruth Rendells ”Sömngångare”. En Kommissarie Wexford story. Men jag har beslutat mig för att bara spara de böcker som jag är riktigt förtjust i. (Vilket även gäller de jag hade innan de här kassarna anlände.) Ruth Rendell skriver bra annars! Inte tu tal om den saken. Men även hennes böcker får hamna nån annanstans när jag läst dem.

Jag blev nämligen plötsligt varse en intressant sak som jag börjat syssla med här! Jag hade börjat bygga upp det förflutna!!! Hade plockat fram och monterat mina gamla Ivar-hyllor, och börjat fylla dem med böcker. Först förstås de jag redan hade, men sen! Mest köpte jag Second Hand, men även en och annan från nån butik! Men det sjukaste av allt! Jag hade till och med börjat samla på mig böcker IGEN som jag en gång läst, haft i bokhyllan, och sedan gjort mig av med! Bara för att jag hade tyckt om dem!
Ja! Och så var det förstås alla de här som C hade kommit med i pappkassarna. Inte så få, fakstiskt!

Vad som gjorde att jag blev varse detta beteende, var när jag köpte mitt nya skrivbord! Plötsligt – jag vet egentligen inte riktigt vad som hände eller varifrån det kom – så var det lättare än lätt att montera ner Ivar, köra ner 3 gavlar och 10 hyllplan till DotterM.s salong att ha i källaren med såna där prylar som inte skulle få plats, eller var lämpligt att ha uppe i salongen! Och då slog det mig!!! Varför i hela friden håller jag på att bygga upp ett bibliotek igen?

Dels läser och lyssnar jag mer på böcker på iPaden, datorn eller iPhonen än jag läser fysiska böcker. Fysiska böcker läser jag alltid fler av på sommarhalvåret – på uteplatsen. Dels har jag ju bara en etta! Utan sovalkov! Även om man kan ställa ett antal bokhyllor lite här och där, så blir det för varje extra pryl, stor eller liten, allt trängre och svårare att städa. Man behöver inte äga böcker! Varför ska jag prompt ÄGA några? Det finns massor av möjligheter att läsa lyssna utan att ha massor av dem just där man bor. Utbudet via nätet är enormt! Särskilt som jag inte är beroende av att allt måste vara på svenska. Jag läser/lyssnar lika gärna på engelska.
So many books! So little time!

Sen hade det kanske varit en annan femma om jag hade haft en större bostad, det är nåt visst för en bokmals hjärta med en hel bokhyllevägg, men nu är det inte så!

Så! paragraf två! Det där med skrivandet!
Ibland tror jag att jag aldrig mer ska komma igång med nåt. Att det inte finns nåt mer att skriva i mig. Och varför bekymra sig om det! Det är ju supersvårt att bli publicerad! Oavsett på vilket sätt det är frågan om! Typ!!!

Men jag har nog inte tappat hoppet helt ändå. Minns fortfarande hur underbart det är när man hamnar i flow och allt bara flyter fram genom fingrarna. Nä! Tappat hoppet helt, har jag nog inte. Även om det känns som om skrivutrymmet i hjärnan fortfarande är ett enda stort tomrum.

Men jag har åtminstone min nya arbetsplats, med bättre utrymme för både det ena och det andra. Även i hjärnkontoret?
(Bilden blev mörk, men det kanske matchar… moohaaa  ha ha