Asfaltblomman

Här vill jag bo! Låter kanske knäppt, jag som snarare är lantlolla än asfaltblomma (skulle väl i så fall vara blomman som bryter sönder asfalten).

Detta i ett område ganska nära där jag bor nu, och som Helsingborgshem börjat rusta upp storligen. En del hus har renoverats. Ett med fyra trappuppgångar har rivits, och där håller nu dessa två byggnader på att växa fram.  Andra huslängor längre bort mot stadsdelscentrat kommer troligtvis att renoveras efterhand de också, liksom centrat som vi redan vet kommer att få ett helt nytt utseende.  Genomfartsleden har ockuperats av grävmaskiner och jordvallar för allt ska göras om. Till och med busslinjens sträckning och hållplatserna. Ja, till och med bussarna ska ersättas med helt nya.

De här båda husen blir färdiga för inflyttning under hösten, första omgången lägenheter håller nu på att fördelas bland de som anmält sig intresserade, för inflyttning i september. Det är fråga om fyra etapper sammanlagt, och i den sista är det inflyttning den 16 december som gäller.

Bilden säger bara en del. Här är det lätt att tro, att det där med hus bara fortsätter och fortsätter. Avbrutna av gator och trottoarer. Sten, glas och betong! Visst! Det är inte så långt till E4an härifrån heller, (men längre än till husen i förra inlägget) och det är bara nåt stenkast till Lidl, Shell, Maxi och en del andra större försäljningsställen. Men det är också späckat med grönområden!

Mellan husen blir det nyfixade grönområden, förmodligen roligare än de gamla som mest bara var gräsmattor och en och annan buskhörna. Lite utanför men inom synhåll ett större område som nu uppdateras med nya grönplättar, buskage, sittplatser och lekområden. I bortre ändan av detta stora grönområde finns även ett utomhus simbad. Rent generellt finns det inom bara ett fåtal kilometers omkrets både skogsmark, ängar och vattendrag. Vilket för all del gäller även för mig där jag bor nu!

Innanför balkongerna på det närmsta husets hörna finns ettor. Stora ettor på 48 kvadrat och med helt suverän planlösning. Vi som redan bor i nån av det här bostadsföretagets lägenheter, har förtur att söka nån av de här nyproducerade lägenheterna.

Jag drömmer om den längst upp. Sydvästläge, ingen insyn, härlig utsikt, och med ett kök som har skåpsutrymmen och arbetsbänk så det går att laga mat utan att skrika högt i förtvivlan. Den har öppen planlösning vilket jag drömt om i åratal, och plats för både tvättmaskin och torktumlare i badrummet och diskmaskin i köket, om jag vill ha det. Ljust! Luftigt! Stor balkong! Ingen mossgräsmatta med myrbo, och jag slipper klippa gräs (hm) och rensa ogräs vilket ryggen inte gillar alls.

Klart jag sätter upp mig som intressent! Jag möblerar redan i fantasin.

Moderna tider

Och allt man vill ha – finns!

I alla fall nästan…
Och när det gäller bebyggelse – om än med en övervikt åt det grå (och vita) hållet.

Fattas bara att man nu bygger nytt och målar dem puderrosa….

Det här är nog det mörkaste grå jag sett på en byggnad, åtminstone här i närheten.
Detta är en av de vägar jag cyklar längs då och då, och det må se idylliskt ut så här på bilden. Men jag skulle inte vilja bo här. Och då tänker jag inte på husfärgen. Bakom husen, utanför bilden åt höger, löper E4an ut från stan, och på andra sidan den ligger ett industriområde.

Framför husen, utanför bilden till vänster, finns en gammal bokskog med mängder av vitsippor för närvarande. men det är egentligen ingen skog. Det är bara en något större dunge och bakom och runtom den, i alla väderstreck, ligger villabebyggelse. Med indikationer här och där om att det kommer att byggas mera. Om jag tolkar tecknen rätt.

Men det är inte heller därför som jag inte skulle vilja bo här. När man kommer fram till de här husen, ser man att det är frågan om radhus. Det är 6-8 stycken, en del lite större, andra mindre. Vissa enplans, andra har en ovanvåning. Men jag tror att alla är avsedda för en familj!

Det är lite gulligt, lite cool, lite häftigt – hur man än vill uttrycka det. Lite lockande faktiskt att bo här. Trots allt. Plats för bil utanför, en brevlåda vid cykelvägen – som plötsligt efter alla år blivit kombo med bilinfart – och små förråd längsmed.

Mellan husen en liten gård. Verkar vara lagom stor för att få plats med en ordinär bil. Det som är baksida på ett hus är bara en hel vägg, det som är framsida på nästa har ibland ett fönster ibland bara en hel vägg. Och längst in – vägg mot natursnutten och motorvägen där bakom. Så i praktiken! Om man vill ha nån sittplats där för att kunna äta, mysa whatever, så är man på tre sidor omringad av mörkt grå väggar. Och kanske har man också en bil stående strax utanför den fjärde sidan.

Det gillar jag inte.