Kategoriarkiv: Skrivande

Skrivande

Vad var det då som hände?

Måste, och vill, komma tillbaka till bloggandet igen. Och minst lika mycket, nej mer, komma tillbaka till skrivandet igen också. Romanen ligger där och väntar, och dagarna går.

CampNaNoWriMo i år, i april, blev en flopp. Hade en idé, och skrev duktigt på de första 10-12 dagarna. Sen tog det slut. Alltså, det var inte bara idén som tog slut, det var ämnet som sådant. Det fanns inget mer att skriva om! Det blev inget utkast till en roman, som en del av min ”riktiga” roman. Det var bara nån sorts novell, längdmässigt sett, men i praktiken inte nåt att spara på över huvud taget. Men jag fick väl ur mig nånting som var tvunget lämna mig.

Antar jag. Och det blev inte mycket mer skrivet den Camp-månaden. April. Vet inte ens nu hur mycket jag skrev i antal ord räknat. 10 000? Men det är snart juli, och då är det CampWriMo igen. Det ser jag fram emot, men ska inte satsa lika stort. Inte förvänta mig att skriva 50 000 ord, eller ens 30 000. Bättre i så fall att ligga lite lågt och överskrida mina egna förväntningar.

Vad var det då som hände? Ska väl inte skylla ifrån mig, men det var mycket och har varit mycket ända tills helt nyligen. Skapa hemsida, Facebook, Instagram och blogg till föreningen. Plus kassörsuppgifterna där. För med nystartad ideell förening är det mycket som ska göras. Marknadsföring, bankärenden, fixande hit och fixande dit. Och allt tar förvånansvärt lång tid. Blir frustrerad bara jag tänker på allt som hände – nej INTE hände som det borde ha gjort i samband med att skaffa ett konto på banken som fungerar fullt ut. Nej, orkar inte berätta om det nu. Om någonsin.

Nåja, nu är de omständigheterna på plats. Inte bara bankstrapatserna utan det mesta andra som har med föreningen att göra. ”Bara” fortsatt marknadsföring. Och bildligen slickar jag mina bildliga sår…

Till detta har jag under ett flertal veckor hjälpt DotterM med hennes försäljning och flytt från hus. Från styling inför fotograferingen, via röj och släng och bära hit och dit, till själva flytten. Trädgårdsarbetet ska vi bara inte prata om. Trots att jag i alla fallen, INTE gjorde något av det tyngsta, värsta, blev jag helt slut. Denna veckan, som nu är till ända, rasade jag ihop totalt med supertrötta, värkande, vibrerande muskler. Onsdag och torsdag var totala soffdagar. med värmedyna och allt. Fredag lördag har jag givit mig ut på cykeln, kändes jätteskönt, men idag inser jag att jag inte hade vilat färdigt. För det är väl inget annat konstigt fel på mig? Njääeee… inte heller…

Ska inte säga annat än att det känns bra allt jag har gjort. Framför allt att jag trots allt kunnat hjälpa dottern, även om jag inte kunnat, klarat eller orkat göra allt jag hade önskat. Och när det gäller föreningsjobbet, hemsida och allt annat där, har det varit roligt göra, och jag har fått mycket beröm för det. Besök gärna hemsidan! odlarforeningen.se Jag har gjort allt där. Inklusive loggan. Dock inte tagit all bilder där, även om det är målet… Fast ordföranden har hela tiden stått bakom mig (inte bokstavligen), hejat på och kommit med synpunkter – och gett mig massor med pep och beröm!

Så inget ont som inte har nåt gott med sig, skulle man kunna säga med ett galghumoristiskt fniss, och samtidigt försöka glömma det där om att driva Fejan, Insta, bloggen också. Delegera! tänker jag. Delegera! Men var finns den som vill? Har en till som lägger in på Fejan ibland…

Hade inte tänkt det där skulle bli ett heltidsjobb, när ska jag då skriva vidare på min roman? För den har börjat kalla på mig! Men det är som om jag har fått nån sorts overksamhetsmantel över mig. Skrivandet kommer inte längre än till en vag tanke, sen tar jag en bok och läser istället… eller lägger pussel… jag är sååå trött!

Antar jag behöver mer vila innan jag är jag igen, och förhoppningsvis är det här blogginlägget en början till mer skrivande. Och förhoppningsvis både roligare och intressantare än det här nyss skrivna. Men det var väl tvunget att dra ur proppen. Och jag har i vart fall skrivit nånting, även om det mests känns som bla bla bla.

Stå ut med mig! Jag kommer igen! Och nu ska jag äta frukost. Sen gå till kyrkan, har bara 500 meter dit så det ska jag nog klara.

 

Skrivande

Götapetter!

Så for det där mejlet iväg…
Till den där novelltävlingen…
Exakt klockan 22:34, ja på sekunden…
For det iväg… mejlet…

Och jag skrek till…
Dock inte så det lär ha stört några grannar…
Bara ett litet ”hoh” så där…
Halvt i falsett…

Götapetter! Vad har jag gjort! Och vad kan tänkas hända efter det här?
. . .
Har säkert valt helt fel genre…

 

Skrivande

Sysselsättning

Man får lov att flytta ett äldre blogginlägg. Det går alldeles utmärkt genom att bara skriva in ett nytt publiceringsdatum. Så nu i den personliga uppdateringens tidevarv, och med en förkylning härjande – varför inte just uppdatera ett eller annat även i bloggen? En del gamla inlägg raderas, annat får vara kvar där de är, och ett och annat uppdateras tidsmässigt.

Som det här, från en vanlig måndag i mitten av mars 2016. För film och TV-serier är väl alltid stående klassiker. Så att säga.

Jag la över 12 filmer från min externa hårddisk till min Mac i eftermiddag. Lite senare kopplade jag upp Lapen mot AppleTV och sitter nu bekvämt i soffan och tittar på den första av Star Trek-filmerna: The Motion Picture från 1979. Det vill säga – just nu gör jag en paus i tittandet.

Ja. Jag erkänner. Jag är en Trekkie!

Men det var länge sedan jag senast såg nån Star Trek, och tidigare idag satt jag och blev sugen på filmerna. Tror jag har allt om Star Trek. Såväl filmerna som teve-serierna. Den första från 60-talet – TOS, Voyager, Deep space nine, The next generation. Vilka har jag glömt?

Som sagt! Jag är en Trekkie. Men jag har inga prylar. Inga affischer. Inga souvenirer. Inget sånt. Och har aldrig varit på nån sorts Star Trek samling. Händer sånt i det här landet?

Så långt tillbaka jag kan minnas, har jag varit fascinerad av Science Fiction. Av rymdresor. Andra världar. Andra galaxer.
Inte av krig och våldsamheter! Av upptäcksresandet! Av möten med andra… kulturer!

Kan det ha varit min pappas fel? Han gav mig redan i min tidiga ålder böcker av typen: Sven Hedins resor i Gobi-Öknen, Marco Polo i Kina…

Jag är fallen från en allmänbildad fader.
Jag säger bara det…

Jodå! Jag gillar Star Wars och Babylon 5 också. Dune (efter Frank Herberts roman från 1965), men föredrar helt klart miniserien gjord 2000 framför filmen från 1984.
Och visst har man sett en hel del annat i genren också, liksom läst ett ganska stort antal böcker.

Och självklart: Liftarens Guide till Galaxen.
Vad vore livet utan böcker av Douglas Adams?

Ja! Så är det Dr Who! Icke att förglömma Dr Who! Har sett vartenda avsnitt som gjorts sedan 1963.

För övrigt föredrar jag i allmänhet de lite äldre filmer som finns.
Rent generellt!
För att fortsätta generalisera en smula, så är filmer – tänker på äventyrs och action av olika slag nu – numera mest bara snabba klipp och hetsiga slagsmålsscener. I hel- eller halvmörker dessutom.
Handling? Tja! Ibland!

Även filmerna om Batman var helläckra till en början, framför allt de fem första, men ”urartade” mer eller mindre sedan. Det sagoaktiga försvann! Det där som var och är så typiskt för Marvel!

Men just det finns kvar – ska ärligt erkännas – i en hel del Marvel-filmer även av nyare datum.

Ett exempel på ”gammal-bra – ny-dålig”, är Bourne Identity, ni vet… Jason Bourne.
Den första filmen spelades in 1988 och har Richard Chamberlain i huvudrollen. En av de bästa actionfilmer jag nånsin sett! Spännande – utan att vara pang pang hela tiden. Spännande i historien! Den har en handling! Något man kan leva sig in i! Känna nåt när man ser den, utöver nån sorts skräck (eller vad det nu är man känner)!

Bourne hade i alla fall i filmens inledning blivit misshandlad till döds (nästan) och kastad i havet, men räddas av en alkoholiserad läkare som spelas av Denholm Elliot. Denne räddar Bourne till livet och under ganska många veckor tränar honom att få tillbaka styrka och ork igen.

Men Bourne har förlorat minnet och det går inte att träna tillbaka. Inte förrän långt senare när Bourne blivit jagad och råkat ut för åtskilliga nya mordförsök återfår han det…
Sen kom dom med Matt Damon… och… nä… dom gillade jag inte…

Bourne Identity baseras på romanen som på svenska heter Identitet Kain och är skriven av Robert Ludlum. Jo, jag har läst den. Riktigt riktigt bra. En bladvändare absoluta!!! Har f.ö. läst flera av Ludlums romaner.

Så ett tips är att försöka få tag på den gamla Bourne Identity och se den. Se en spännande film med hel handling!!!!

 

Skrivande

Snart dags för nästa

Har man väl fått tag i en bok om Isfolket och börjat läsa, är det väldigt svårt att lägga den åt sidan för att göra något annat. Snart nog har jag läst klart bok 17, så nu, vid sopplunchen, sitter jag och laddar ner bok 18 från biblan.
Att läsa online. 😀

Skrivande

När spotlighten tänds

Förra tisdagen när jag var på biblioteket, inte för att jobba med manuset den här gången utan för att vara med i Stickgruppen som äntligen börjat efter alla julhelgerna, fick jag syn på en alldeles speciell bok.

Ja? Det är väl inte så märkvärdigt att få syn på en bok på en hylla i ett bibliotek? Nej absolut inte! Det hade varit märkvärdigare om man inte hade fått syn på nån. Till och med när man tar sig till biblan för att sticka och ha roligt tillsammans med ett gäng damer i varierande ålder. Mest något äldre, ska erkännas, men det är ju en positiv del av det hela.

Nå! Boken! Den var grön och liksom lyste från den där öppna hyllan. Lyste och drog i mig som en kraftig magnet. Och visst lånade jag hem den! Tillsammans med en bok om Ayur Veda.

Den här gröna dragningskraften heter ”Välj Hälsa!” och är skriven av Stig Bengmark. (Jo, det är rätt stavat.) Jag öppnade den inte med en gång, där hemma. Det tog nästan en hel vecka innan jag kom dithän. Läste ut 2 Isfolks-böcker och pysslade med en del annat först.

Men det var inte mycket jag hann snabbläddra igenom den och inte heller hann jag läsa särskilt många ord, inte hela första förordet ens, förrän jag med absoluthet visste att den här boken ville jag ha som min egen.

Så vad handlar den då om? Jo, om allt – precis allt – som har med kost och hälsa att göra. Eller uttryckt som det står på bokens framsida. ”Mina samlade råd för ett friskare liv – hela berättelsen om antiinflammatorisk kost, god tarmflora och hur du ändrar din livsstil. (Stig Bengmark)”

Det är därtill presenterat på ett helt fantastiskt sätt. Överskådligt och till och med vackert! Layouten! Färgerna! Tänk om alla faktaböcker hade skrivits på ett så här tydligt och smart sätt!

För se! Man kan aldrig få för mycket kunskaper. Det är lätt även för en hälsokostnörd som jag, att tappa greppet ibland och inte äta fullt ut det man vet är bäst för en. Kanske ibland följa råd som verkar bra, men som inte är det bästa för ens egen kropp och personlighet. Så man kan verkligen ibland behöva en pick-me-up som sparkar en i arslet. Även om jag på det stora hela äter bra, kan det säkerligen behövas en uppdatering på det området.

Så igår kväll beställde jag boken från Adlibris, trots att den ska hamna på rean om ett par veckor. Vem kan garantera att jag får tag på den där? Den gick inte att beställa, nämligen. Och med bara 2 Akademinbokhandel inom räckhåll med möjlighet att finna den – skulle den säkert kunna bli min? Om jag väntar till dess? Och måste flyga och fara mellan Väla och City i så fall. I värsta fall. Bara för att erfara att den blev slutsåld innan jag…

Nej! Tar inte den risken. Inte för den här boken.

Det ska verkligen bli ett nöje att plöja igenom den här boken. Och med plöja menar jag inte att bara snabbläsa den rakt igenom. Innehållet i boken ska myllas ner i mitt eget inre. Peppa mig, stimulera mig, lära mig!

Så tack, älskade skyddsänglar, att ni satte spotlighten på den här boken.

Bokus har flera bra och belysande kommentarer på den här boken – men tar 50 kr mer än AdLibris vid köp. 229 kr kontra 179, reapriset blir 99 kr. Ingen av dem har så särskilt belysande information om innehållet däremot. Jag kommer att skriva av valda delar ur boken jag har hemma, bland annat om Stig Bengmark själv. Kommer som ett nytt inlägg.

Skrivande

Tanketorka

När jag äntligen begav mig till att ägna den här bloggen lite uppmärksamhet den 15 januari, efter 2 månaders oplanerat upphåll, var det första som hände att jag inte kom in. Jag hade blivit utloggad, och när jag loggade in, påstod WP att det var fel lösenord.

Det kunde inte vara fel lösenord, tyckte jag, som inte särkilt långt innan hade bytt. Låtit WP generera en lång och totalt omöjlig kombination av bokstäver, siffror och tecken. Men det är ju inte helt ovanligt att WP krånglar och hittar på en massa knepigheter.

I just det läget har man inte nåt annat val än att mejla WP, följande uppmaningen ”Glömt lösenordet” fast det inte alls var glömt, bara väldigt väl gömt. Och så fick man då komma in, efter att ha genererat ett nytt lösenord. Långt och omöjligt att få nåt flyt på. Allt frid och fröjd?

Sen härom morgonen, den 20 januari närmare bestämt, låg jag kvar i sängen och drog mig, och fick för mig jag skulle kolla bloggen. På iPaden. Genom att öppna WP på Safari. Loggar in med det 5 dagar gamla lösenordet. WP påstår att det är fel.

What in i helskotta????

Tanken som hade nått mig 5 dagar tidigare slog till igen. Har nån klurat ut lösenordet och tagit sig in på bloggen bakvägen, så att säga? Löst den där 12, 15, 20 tecken (eller hur många de nu är, har inte räknat efter) långa kombinationen. Märkte dock inga som helst tecken på att någon gjort nåt inifrån.

Vet i alla fall att jag är inloggad på laptopen, så går en stund senare upp och in på admin. Letar efter stället där man byter lösenord – vilket inte är lätt, WP har under åren blivit allt krångligare att hantera – men slutligen så är jag där. Och byter än en gång lösenordet. Själv! Utan att gå via mejlen och ”glömt lösenordet” – vilket jag alltså inte gjort nu heller. Och vågade inte kolla genom att logga ut, ifall det skulle gå att logga in igen med det fem dagar gamla lösenordet.

Och nu är jag i alla fall inloggad, och har inte testat hur det ser ut på iPaden. Utloggad eller inte? Samma lösenord eller ”fel”? Eller är det WP som försöker tvinga en att lägga till den där tvåstegs-skyddet det tjatar om till leda. Jag har sånt på datorn och de andra Apple-grejerna, för Apple litar jag på att det funkar! Det gör jag inte när det gäller WP.

Utvikningen om Apple åsido, föredrar i alla fall att använda laptopen när det gäller WP, även om appen på iPad/iPhone kan vara behändig ibland. Men åbäkig när man faktiskt vill BESÖKA bloggar!

Och vad ska då man egentligen ha layouter till, försöka göra sig till att välja tema och färger och allt det andra för att få bloggen trevlig, som ändå inte syns när man använder den där läsaren i appen.

Nä! Tacka vet jag stationär dator eller laptop när det gäller bloggar, även om man nån gång ibland ”fuskar”. Och gnäller om det…. om WP alltså…

Skrivande

Höstdagar

Det var helt otroligt så mörkt det har varit i dag. Grått och murrigt. Vid halv ett-tiden när jag höll på att fixa lunch, var det så tunga, mörka moln därute att man hade lätt kunnat tro klockan var halv fem eller nåt sånt. Senare ljusnade det lite åtminstone, men det var fortfarande helt molnigt, grått och trist. 

Har en rygg idag, som varit så stel så jag begriper inte hur en rygg kan bli så stel. Vad har jag gjort? Eller inte gjort? Konstigt nog har det känts bättre så snart jag har rört på mig, diskat och sånt där, men så fort jag satt mig ner!!!

Och inte kan man hålla på med nåt en hel dag utan att sitta ner!

Tja! Det är väl nåt jag gör fel. Sitter inte såpass ryggvänligt som jag försöker göra antagligen. Och det har ju blivit många timmar i ett sträck, nu i NaNo-månaden november. Kan åtminstone stoltsera med (mitt i skiten) att jag fått ihop 33.474 ord av de 50.000 förväntade. Men då är blogginlägg och diverse anteckningar också inräknade. Inte bara STORYN!

Hade nån liten tanke om att bli klar innan den 22e när jag åker iväg på några dagar till yngsta dottern. Där lär det inte bli skrivet något, så även om det är nästan en hel vecka kvar av november när jag kommer hem igen, så kan jag tänka det vore skönt att inte ha det över mig då. 

I och för sig kommer jag förhoppningsvis att skriva dagligen ändå, men utan pressen över mig på samma sätt. Kan i och för sig (också) vara intressant (kanske) att fortsätta föra statistik på antalet ord. Jag trodde aldrig att jag skulle klara att skriva mellan 2500 ord eller flera per dag. Trodde det skulle bli jättekämpigt att skriva ens de där 1.667 som är snittet om man ska få till 50.000 på 30 dagar.

Hade det bara varit STORYN… då… äh… måste kolla… kommer strax igen.

Nej. Då hade jag fått lägga på ett par extra kol nu. 1381 är snittet per dag hittills för den. Men krasst räknat så har jag 15 dagar kvar, och till en början skrev jag inte alls lika mycket per dag som nu den senaste veckan.

Det tar sig, sa mordbrännaren.

Apropå den hemska ryggstelheten! Skriver jag för mycket? Alltså, sitter jag för dåligt för att skriva såpass mycket, för oftast skriver jag allt mer eller mindre i ett sträck. Lite kortare pauser, förstås. Toa, eller nåt att dricka eller äta, men ändå! För det tycks inte spela nån roll om jag sitter i soffan med laptopen i knät, eller vid skrivbordet på en riktig arbetsstol – om än inte nån av de dyraste, bästa modellerna. 

Fick i går kväll dessutom himla ont i vänstra armbågen. (Ja, det är bara gnäll hela tiden idag). Men det kom jag på vad det var. Tydligen lutar jag den armbågen mot armstödet en hel del – vilket jag inte har lagt märke till att jag gjort – för i morse vid frukosten så råkade jag placera armbågen på stödet och då hamnade den precis där det onda utgick i från.

Ska vi ta en sak till? Gnäll gnäll! En evig förkylning som aldrig bryter ut!

Jaja. Har en tanke om det som jag ska testa. Nämligen! Rensa bort all mat som jag kan tänkas vara överkänslig emot. Fick en ”kick” (i ändan kanske, om än inte bokstavligt), när jag och en vän började prata om allergier.

Hon hade varit skraltig länge, särkilt i magen, men inte tänkt på att hon åt nåt hon inte tålde. Skickade blodprover till nåt ställe – har glömt vart – och fick en helanalys! Hon tålde inte ägg och tomater!

Slutade med det och kunde då även sluta med det där Omeprazole (hette väl Losec tidigare?) som är rena rama giftet egentligen. Och hon mår numera alldeles utmärkt! Kom just att tänka på att jag fick Losec för en massa år sedan. Och harrejösses! Hade jag inte ont i magen innan, så fick jag det då! Men när S nämnde Omeprazole då häromdagen, visste jag inte att det var detsamma som Losec. Det såg jag nu när jag kollade namnet.

Allergier yttrar sig inte alls särkilt enkelt och tydligt alltid. Inte nödvändigtvis med utslag eller magbesvär. Jag är alltid lite irriterad i ögonen med klibb till och från, känner mig sällan utsövd, tycks inte kunna öka på med motion och träning – och så den här förbenade stelheten! Har en underlig lukt också, vilken jag tror härrör sig från soya. (Säg inget, tänk på vitlök istället.)

Så bort med min Soya-youghurt och soya-mjölk I-kaffe. (Snyft! Bu-huu!) Bort med tomater. Bort med ägg, har ett kvar som jag tänkte använda i ett brödbak lite senare idag. Och göra hummus att äta till. Paprika försvinner, och jag funderar på hur det kan stå till med chili. Jag hoppas och ber att jag kan fortsätta äta jordgubbar och hallon, men lär väl bli tvungen testa.

Märker ni att det är väldigt mycket röda saker här? Förvånar mig inte. Har läst om det, på den tiden jag pluggade på om näringslära och födoämnesallergier. Jordgubbar är tydligen mer vanligt att vara överkänslig mot än hallon, vad det anbelangar. Kan alltid vara nån tröst.

Jag kan inte annat än sucka här, men om det  nu visar sig att jag blir piggare och mår bättre, så är det väl värt det.

OBS! Jag tänker inte skylla på åldern!!! 

Nu ska jag se om frysskåpet frostat av sig färdigt. Det droppar och ploppar en hel del där i köksvrån. Och så var det tänkt att jag skulle göra ingefära-shots. Bäst fortsätta nu med en gång med köks-donandet. Med hummusen, och med sista brödet med ägg i.

Skrivande

Tjosan hejsan

Fullt så hurtig som överskriften kan antyda är jag inte. Jag är normal. Mår bra. Och skriver.

Inte på den här bloggen direkt, men så är det ju också November! Och NaNoWriMo! Och det tar förstås sin tid, få ihop 50 000 ord på 30 dagar. Och sen vill jag ju göra lite annat också, träffa folk inte minst. Cykla, promenera, och gå på GYMMET! Det vill säga – jag går inte där. Jag sitter vid/på (välj önskad preposition) olika maskiner.

Har till och med idag fått ihop 21 043 ord, har alltså ett snitt på drygt 2 100 per dag. Det trodde jag inte om mig själv, eller hur? Men så hade jag ju redan från början bestämt att ta med allt skrivande jag presterar, även blogginlägg och eventuella dagboksanteckningar. Men de flesta orden härrör sig faktiskt från en historia som börjat välla fram. Om den är något att jobba vidare på även efter november, däremot, är väl lite för tidigt att orda om nu.

Avsikten med det här experimentet, var annars att försöka få igång vanan att skriva varje dag, och att skriva mycket! Så jag hoppas jag kan fortsätta i åtminstone någorlunda samma spår efter november. Kanske rent av blir lite bättre på att få in skrivtider under dygnets 24 möjliga timmar. Slöar fortfarande bort en massa tid. OBS! Jag skrev inte ”slösar”!

Dagsbästa har för övrigt varit 2642 ord i går, och därefter idag med 2491 ord. På tredje plats i förrgår med 2470. Verkar som att det tar sig allt eftersom dagarna går.

Tänkte ändå se till att kolla in era bloggar, läsa och gilla, även om det kanske blir lite snålt med kommenterandet. Fick därför en liten chock nu för en stund sedan, när jag såg hur många dagar det ändå har gått sedan jag senast tittade in här. Vad tusan!!!

Jaja, snart nog är november slut och då vet man inte hur det blir med nånting. Kan i alla fall hoppas att berättelsen fortsätter att växa fram även när pressen från NaNo minskar.

Ha det bra! Och – see you later, alligator!

Skrivande

Himlaväder

Det var ett helt otroligt fascinerande åskväder sent i går kväll. Tror det var ungefär runt halv tolv som jag först såg blixtar lysa upp himlen i söder. Ser avancerade det ganska snabbt norrut, och fyllde himlen med blixt och dunder så det var helt sagolikt! Om vartannat, över vartannat, och från alla håll! Oftast hann en blixt inte blixtra klart, förrän nästa lyste upp den svarta bakgrunden så det för ett kort ögonblick var nästan lika ljust som mitt på dagen.

Väldigt många blixtar gick rakt ner i marken, förvånansvärt många tyckte jag, där jag satt på balkongen och beskådade spektaklet. Jag njöt faktiskt, det var så otroligt intensivt.

Jag satt där jag satt tills vinden ändrade riktining något och jag började bli regnprickig på benen. Då tog jag en annan stol och satte mig liksom tvärsöver tröskeln i skydd bakom balkongdörren.

Så kom det närmre. Så kom de kraftiga vindstötarna, och till slut kom även regnet. Skyfall, skulle jag vilja kalla det. Inte de första dropparna förstås, men snart nog.

Det kom aldrig nån blixt precis rakt här, det närmaste var nog nån km bort. Men visst var det nära, när blixtarna dansade can can däruppe på himlapällen och nästan gjorde natt till dag.

Jag undrar hur länge det faktiskt höll på! Jag gick in halv ett, och låg i sängen och läste ungefär en halvtimme, med delvis öppen balkongdörr, och åskan höll fortfarande på när jag somnade.

Det var nog vid fyratiden jag vaknade, och då höll det på fortfarande. Längre bort, men jag vet inte om det var samma åsväder eller om ett annat hade dragit in.