Kategoriarkiv: Skrivande

Höstdagar

Det var helt otroligt så mörkt det har varit i dag. Grått och murrigt. Vid halv ett-tiden när jag höll på att fixa lunch, var det så tunga, mörka moln därute att man hade lätt kunnat tro klockan var halv fem eller nåt sånt. Senare ljusnade det lite åtminstone, men det var fortfarande helt molnigt, grått och trist. 

Har en rygg idag, som varit så stel så jag begriper inte hur en rygg kan bli så stel. Vad har jag gjort? Eller inte gjort? Konstigt nog har det känts bättre så snart jag har rört på mig, diskat och sånt där, men så fort jag satt mig ner!!!

Och inte kan man hålla på med nåt en hel dag utan att sitta ner!

Tja! Det är väl nåt jag gör fel. Sitter inte såpass ryggvänligt som jag försöker göra antagligen. Och det har ju blivit många timmar i ett sträck, nu i NaNo-månaden november. Kan åtminstone stoltsera med (mitt i skiten) att jag fått ihop 33.474 ord av de 50.000 förväntade. Men då är blogginlägg och diverse anteckningar också inräknade. Inte bara STORYN!

Hade nån liten tanke om att bli klar innan den 22e när jag åker iväg på några dagar till yngsta dottern. Där lär det inte bli skrivet något, så även om det är nästan en hel vecka kvar av november när jag kommer hem igen, så kan jag tänka det vore skönt att inte ha det över mig då. 

I och för sig kommer jag förhoppningsvis att skriva dagligen ändå, men utan pressen över mig på samma sätt. Kan i och för sig (också) vara intressant (kanske) att fortsätta föra statistik på antalet ord. Jag trodde aldrig att jag skulle klara att skriva mellan 2500 ord eller flera per dag. Trodde det skulle bli jättekämpigt att skriva ens de där 1.667 som är snittet om man ska få till 50.000 på 30 dagar.

Hade det bara varit STORYN… då… äh… måste kolla… kommer strax igen.

Nej. Då hade jag fått lägga på ett par extra kol nu. 1381 är snittet per dag hittills för den. Men krasst räknat så har jag 15 dagar kvar, och till en början skrev jag inte alls lika mycket per dag som nu den senaste veckan.

Det tar sig, sa mordbrännaren.

Apropå den hemska ryggstelheten! Skriver jag för mycket? Alltså, sitter jag för dåligt för att skriva såpass mycket, för oftast skriver jag allt mer eller mindre i ett sträck. Lite kortare pauser, förstås. Toa, eller nåt att dricka eller äta, men ändå! För det tycks inte spela nån roll om jag sitter i soffan med laptopen i knät, eller vid skrivbordet på en riktig arbetsstol – om än inte nån av de dyraste, bästa modellerna. 

Fick i går kväll dessutom himla ont i vänstra armbågen. (Ja, det är bara gnäll hela tiden idag). Men det kom jag på vad det var. Tydligen lutar jag den armbågen mot armstödet en hel del – vilket jag inte har lagt märke till att jag gjort – för i morse vid frukosten så råkade jag placera armbågen på stödet och då hamnade den precis där det onda utgick i från.

Ska vi ta en sak till? Gnäll gnäll! En evig förkylning som aldrig bryter ut!

Jaja. Har en tanke om det som jag ska testa. Nämligen! Rensa bort all mat som jag kan tänkas vara överkänslig emot. Fick en ”kick” (i ändan kanske, om än inte bokstavligt), när jag och en vän började prata om allergier.

Hon hade varit skraltig länge, särkilt i magen, men inte tänkt på att hon åt nåt hon inte tålde. Skickade blodprover till nåt ställe – har glömt vart – och fick en helanalys! Hon tålde inte ägg och tomater!

Slutade med det och kunde då även sluta med det där Omeprazole (hette väl Losec tidigare?) som är rena rama giftet egentligen. Och hon mår numera alldeles utmärkt! Kom just att tänka på att jag fick Losec för en massa år sedan. Och harrejösses! Hade jag inte ont i magen innan, så fick jag det då! Men när S nämnde Omeprazole då häromdagen, visste jag inte att det var detsamma som Losec. Det såg jag nu när jag kollade namnet.

Allergier yttrar sig inte alls särkilt enkelt och tydligt alltid. Inte nödvändigtvis med utslag eller magbesvär. Jag är alltid lite irriterad i ögonen med klibb till och från, känner mig sällan utsövd, tycks inte kunna öka på med motion och träning – och så den här förbenade stelheten! Har en underlig lukt också, vilken jag tror härrör sig från soya. (Säg inget, tänk på vitlök istället.)

Så bort med min Soya-youghurt och soya-mjölk I-kaffe. (Snyft! Bu-huu!) Bort med tomater. Bort med ägg, har ett kvar som jag tänkte använda i ett brödbak lite senare idag. Och göra hummus att äta till. Paprika försvinner, och jag funderar på hur det kan stå till med chili. Jag hoppas och ber att jag kan fortsätta äta jordgubbar och hallon, men lär väl bli tvungen testa.

Märker ni att det är väldigt mycket röda saker här? Förvånar mig inte. Har läst om det, på den tiden jag pluggade på om näringslära och födoämnesallergier. Jordgubbar är tydligen mer vanligt att vara överkänslig mot än hallon, vad det anbelangar. Kan alltid vara nån tröst.

Jag kan inte annat än sucka här, men om det  nu visar sig att jag blir piggare och mår bättre, så är det väl värt det.

OBS! Jag tänker inte skylla på åldern!!! 

Nu ska jag se om frysskåpet frostat av sig färdigt. Det droppar och ploppar en hel del där i köksvrån. Och så var det tänkt att jag skulle göra ingefära-shots. Bäst fortsätta nu med en gång med köks-donandet. Med hummusen, och med sista brödet med ägg i.

Tjosan hejsan

Fullt så hurtig som överskriften kan antyda är jag inte. Jag är normal. Mår bra. Och skriver.

Inte på den här bloggen direkt, men så är det ju också November! Och NaNoWriMo! Och det tar förstås sin tid, få ihop 50 000 ord på 30 dagar. Och sen vill jag ju göra lite annat också, träffa folk inte minst. Cykla, promenera, och gå på GYMMET! Det vill säga – jag går inte där. Jag sitter vid/på (välj önskad preposition) olika maskiner.

Har till och med idag fått ihop 21 043 ord, har alltså ett snitt på drygt 2 100 per dag. Det trodde jag inte om mig själv, eller hur? Men så hade jag ju redan från början bestämt att ta med allt skrivande jag presterar, även blogginlägg och eventuella dagboksanteckningar. Men de flesta orden härrör sig faktiskt från en historia som börjat välla fram. Om den är något att jobba vidare på även efter november, däremot, är väl lite för tidigt att orda om nu.

Avsikten med det här experimentet, var annars att försöka få igång vanan att skriva varje dag, och att skriva mycket! Så jag hoppas jag kan fortsätta i åtminstone någorlunda samma spår efter november. Kanske rent av blir lite bättre på att få in skrivtider under dygnets 24 möjliga timmar. Slöar fortfarande bort en massa tid. OBS! Jag skrev inte ”slösar”!

Dagsbästa har för övrigt varit 2642 ord i går, och därefter idag med 2491 ord. På tredje plats i förrgår med 2470. Verkar som att det tar sig allt eftersom dagarna går.

Tänkte ändå se till att kolla in era bloggar, läsa och gilla, även om det kanske blir lite snålt med kommenterandet. Fick därför en liten chock nu för en stund sedan, när jag såg hur många dagar det ändå har gått sedan jag senast tittade in här. Vad tusan!!!

Jaja, snart nog är november slut och då vet man inte hur det blir med nånting. Kan i alla fall hoppas att berättelsen fortsätter att växa fram även när pressen från NaNo minskar.

Ha det bra! Och – see you later, alligator!

Himlaväder

Det var ett helt otroligt fascinerande åskväder sent i går kväll. Tror det var ungefär runt halv tolv som jag först såg blixtar lysa upp himlen i söder. Ser avancerade det ganska snabbt norrut, och fyllde himlen med blixt och dunder så det var helt sagolikt! Om vartannat, över vartannat, och från alla håll! Oftast hann en blixt inte blixtra klart, förrän nästa lyste upp den svarta bakgrunden så det för ett kort ögonblick var nästan lika ljust som mitt på dagen.

Väldigt många blixtar gick rakt ner i marken, förvånansvärt många tyckte jag, där jag satt på balkongen och beskådade spektaklet. Jag njöt faktiskt, det var så otroligt intensivt.

Jag satt där jag satt tills vinden ändrade riktining något och jag började bli regnprickig på benen. Då tog jag en annan stol och satte mig liksom tvärsöver tröskeln i skydd bakom balkongdörren.

Så kom det närmre. Så kom de kraftiga vindstötarna, och till slut kom även regnet. Skyfall, skulle jag vilja kalla det. Inte de första dropparna förstås, men snart nog.

Det kom aldrig nån blixt precis rakt här, det närmaste var nog nån km bort. Men visst var det nära, när blixtarna dansade can can däruppe på himlapällen och nästan gjorde natt till dag.

Jag undrar hur länge det faktiskt höll på! Jag gick in halv ett, och låg i sängen och läste ungefär en halvtimme, med delvis öppen balkongdörr, och åskan höll fortfarande på när jag somnade.

Det var nog vid fyratiden jag vaknade, och då höll det på fortfarande. Längre bort, men jag vet inte om det var samma åsväder eller om ett annat hade dragit in.

Det tar aldrig slut

Hämtade bilen från verkstan idag. Det blev ännu en nästan 4 km lång promenad. Är supertrött sen dess…
Orkar inte ens skriva…

Men historien är inte slut!

Ny kylare väntas in från Tyskland, nästa vecka. Halva priset mot här. Ingen begagnad hittades. Nu bara använt ett ”lagnings-kit”, vad nu det består av.

Men då ska jag slippa promenera. Väntar in bilen på plats.
Förhoppningsvis.

Fullt så här illa är det förstås inte. Dessutom är det fråga on en Toyota Yaris. Inte en… hmmm…Ford? …  Bilden från Pixabay.com

Rapport från vardagen

Väldigt intressant. Eller hur! Storviltsjakt i Afrika. Bestigning av Mount Everest. Hiking längs Pacific Crest Trail. Besöka Machu Picchu…

I själva verket blev det en promenad till Lidl för att köpa de där äggen jag glömde köpa igår. Femhundra meter dit. Sexhundra meter hem. Tog den långa vägen… HAHAHAHAHA!!!!

Det är tungt idag. Och nu pratar jag om vädret. Annalkande åska. Och ska jag vara riktigt ärlig, så började det att mullra på avstånd redan när jag gick till Lidl. Paraplyet jag hade stoppat i den lilla axelremsväskan fastnade i dragkedjan så det var ju tur det inte började regna då.

NU! Exakt nu och nån timme senare, börjar regnet falla hårt ner. Jag sitter på balkongen och kände hur det successivt började bli svalare, successivt började blåsa mer, successivt att olnen tätnade och mullret i söder blev ljudligare och kom allt tätare. Blixtar blir allt mer frekventa.

Ska jag gå in? Lär väl bli tvungen snart. Sitter liksom lite i utkanten. Små droppar når mig, som splittrade molekyler. De stora håller sig  precis innanför balkongens södra gavel. Där, på nån meter eller så, är golvet redan genomvått.

Det är skönt att sitta så här i den relativa svalkan. Knattret från dropprna på glas och metall. Åskan som dundrar. Blixtar som häftigt lyser upp omvärlden för några sekunder i taget.

Jag borde nog gå in och koppla ur alla elkablar. Vill ju vara rädd om skärmar och dator och annat.

WOW!!! Där kom ett rejält åskmuller!!!! Bara på nån kilometers avstånd eller två. Wow!


P.S. Vill verkligen rekommendera boken ”Wild: From Lost to Found on the Pacific Crest Trail” av Cheryl Strayed. Finns på svenska, heter: ”Vild”. Om strapatser på just ovannämnda trail, samt resan om hennes liv som ledde henne till att ensam vandra norrut genom Californien längs en bergskedja. En av de bästa böckerna jag nånsin läst.

Filmen baserad på boken med Reese Witherspoon, ger jag dock inte mycket för. Tummen ner.

Nån däruppe älskar mig

… och utsätter mig för oplanerade och oönskade promenader.
Nog för att jag blivit medveten om att jag i alla högsta grad bör öka på promenerandet, men var det nödvändigt det här, en dag med 30 grader varmt? Lyckligtvis visade det sig att sträckan bara var 3,85 km.

Helt otroligt! Är 3,85 km ”bara” för mig numera? Minns de dagar i anslutning till ischiasen om och när jag lyckades promenera 700 meter, mellan två busshållplatser och tillbaka hem. Ingen bussresa gjord. Det var ett smärre helsicke. Blotta tanken då på att gå nästan 4 km hade fått mig att dåna! Det var ju nästan jag dånade av de 700.

Jag hade tänkt berätta historien om de där 3,85 kilometerna. Hur det blev att jag gick dom. Det involverar en bil, en bilverkstad, en kylare som läcker, och lite annat runt ikring. Nja… bakgrund rent ut sagt. Skulle blivit en historia det där.

Men jag är för trött! Den där promenaden tog på mig och hjärnan vill inte tänka!!!

Vet inte vad den vill. Lite väl sent att sova middag tycker jag. Fem över nitton. Var hemma fem i sexton och sen åt jag pannkaka – för stor – fast god – och sen dess sitter jag bara. Utslagen. På balkongen. Under parasollet. Lägger patiens på datorn. Tycker synd om mina fötter och mina knän – och en del andra involverade kroppsdelar…

Men i morgon ska det väl börja svalna av? Bli lite regn. Kanske åska. För min del kan det få regna hela dagen, och jag hoppas bilen inte blir färdig förrän torsdag eller fredag. Så jag slipper göra nåt i morgon. Inte tänker jag gå 3,85 km i alla fall. Det räcker mer än väl med att vid behov cykla 4 km till Mittersta’s. Enkel tur. Och sen vill jag hem igen.

Tror jag ska ta mig ett fotbad lite senare i kväll.

Helgen var fin

Yngsta var här med 5-årige sonen. Dom kom i lördags till lunch, och sonen stoppade snabbt i sig spagettin men ratade såsen. Det var bönor i den istället för köttfärs, men det hade nog kvittat lika. Har man sina petiga stunder, så har man. Och det brukar aldrig vara nåt problem med maten generellt sett. Han äter i princip allt. Gillar frukt och grönsaker. Äter upp mina tranbär…

På eftermiddagen skulle det klippas frisyr på lilleman, Mellersta är frisör, så de skulle till hennes salong, men att bli klippt är ingen höjdare. ”Jag vill ha håret som mamma,” säger han och sneglar på Yngstas tämligen långa man. Vi tycker han ska klippas modernt, med snagg nertill och rufs upptill, men dete tycker inte han. Han bara tittar på oss under lugg är vi föreslår det. Nej, betyder den blicken.

Att de kom just den här helgen berodde på att en av kusinerna fyllde 13 och det skulle firas på restaurang. Klockan 17. Födelsedagsbarnets favoritställe. Bara de tre systrarna och så de tre yngsta barnen. Äldsta har två flickor, 14 och ett halvt, den andra nu 13. Mellerstas tre är inte med. Grabbarna som är 20 respektive 22, har inte varit med på nåt födelsedagskalas på år och dag, och är helst undangömda på sina rum även på julaftnar. Lillasyster som är 15, hade det säkert roligare hos nån kompis. Och det var nog fridfullast så här, dessutom. Och definitivt billigare! Och Yngsta, har bara 5-öringen. Och sin man. Och sina svärföräldrar…
Inget sagt. Inget menat!

Jag fattade inte vad det var för en restaurang. Nåt tapas-liknande, sa Yngsta. Mörka lokaler som i mina öron på hennes beskrivning verkade vara något i sextiotals-stil. Fast mörkt. Stormönstrat på väggarna och allt ätbart var tydligen serverat som buffé. Men jag kan mycket väl ha fel. Har säkerligen fel. Mina restaurangbesök sträcker sig numera sällan längre än till Ikea. Tre korvar för 15 kr. Kaffe också så blir det en tjuga. Man är ju fattigpensionär…

Men det var mysigt och trevligt, sa Yngsta också.

De var hemma här igen redan vid halv åtta tiden, och sen satt vi i soffan, småpratade och myste medan lilleman så småningom somnade på madrassen och vi tittade på FabFive på Netflix. Vi åt nybakat bröd med Bregott på, drack ingefärste och mumsade sen på smågodis och choklad. Men jag lovar! Jag åt bara lite, fast det var frågan om choklad. Det andra tog jag bara två bitar av. Påsen tömdes i alla fall.

I går efter frukosten stack vi till Fredrikdalsparken. Då hade megavärmen slagit till, och det var inte helt behagligt medan vi gick genom dungar och ängsplättar och skogar – milsvida!!! (skojar). Tittade på en väderkvarn, gick husesyn i gamla byggnader, en gammal telefonkiosk – och svettades. I varje fall jag. Yngsta såg som alltid sval och fräsch ut.

Om jag minns rätt – Ringstorps gamla Mölla, byggd i Holländsk stil. Glömde årtalet lika snabbt som jag hörde yngsta säga det.

 

Lillarydsgården. Trelängad. Ganska mörkt därinne så får kolla igenom de där bilderna jag tog på interiören innan jag lägger in några.

Sen tog vi farväl efter att ha gått en sväng inne på Flora Linnéa. De skulle hem till Österlen igen, och senare sticka ner till nån av stränderna. Sol, sand och sommar. Och när jag var tillbaka vid min cykel, visade Runkeeper 2,83 km. Så långt gick vi!

Vad gjorde jag sen då?
Ja vad gjorde jag????

Jo! Nu minns jag. Så mycket jag orkade satt jag på balkongen under parasollet. Värmen var i mesta laget så emellanåt satt jag inne i rummet, men det var ungefär lika varmt där. Jag gick igenom massor av scener på mitt manus. Mest för att jag ville läsa igenom vad jag har skrivit, har på sätt och vis tappat greppet om handlingen, eller rättare sagt i vilken ordning jag skrivit scenerna till skillnad från i vilken ordning de lämpligast bör läsas.

I dag är det lika varmt. Hett och klibbigt. Gjorde klart de sista tre scenerna och kopierade över alltihop till ett nytt Scrivener projekt. Och började kolla på ordningen…

Nästan 66 000 ord i nuläget.

Insåg att jag inte har en aning om vad jag har skrivit (jo, det har jag) eller i vilken ordning scenerna ska serveras. Mer än grovt förstås. Man kan inte hoppa från den ena personens huvud till den andras hela tiden! Men det är så jag skrivit stora delar. Nackdelen för mig med NaNoWriMo-kusinen Camp.

Sen blev jag bara så trött i huvudet av det där att jag satte mig på balkongen med en stor sval smoothie, och nu den här bloggen.

Så det blev visst nåt skrivet ändå idag, fast jag inte trodde det!

Det var en gång…

Så var den här veckan till ända. Den också. Och den har varit trött. Den frivilliga och ofrivilliga träningen i slutet av förra veckan och under helgen, sätter sina spår under ganska många dagar. Kommer man alltid att ha träningsvärk efter att man gjort nåt fysiskt?

Nja, fem ofrivilliga kilometrar som söndagspromenad för att köpa innerslang till cykeln som stod på platt – var lite väl mycket. Tydligen. Särskilt efter att fortfarande ha träningsvärk efter torsdagens äventyr… och fredagens pålägg… och soffläge på lördagen…

Men det är väl som det ska vara, och om jag inte hade fått träningsvärk hade det ju berott på att jag inte hade rört på mig, och det vet vi väl alla! Att man bör röra på sig!

Var och en efter sin förmåga ska väl tilläggas, men bli sittandes orörlig är inte ett alternativ. Det märks tydligt de dagar jag mest placerar mig i soffan eller i skrivbordsstolen eller ute på balkongen. Snacka om stela tanten!!!

Men samtidigt har jag inga problem just när jag är ute och cyklar eller promenerar – bortsett från dagen efter dagen före då jag tagit mig en rejälare runda. Det vill säga! Träningsvärken är oftast värst dag två och tre! Vilket i praktiken innebär att jag är stel mest för jämnan.

Men eftersom jag också inte kunnat undgå lägga märke till att jag faktiskt orkar mer, är starkare och till och med smalnat av lite grand – fast det inte syns så mycket på vågen – ja! då är ju egentligen allting bra! Även när det är stelt och ibland till och med ont! Som i söndags. Efter 5 kilometer, hade jag ont både i fötter och knän, särskilt baksidan.

Men det gick, att gå!