Kategoriarkiv: Skrivande

Underliga äro dessa vägar

Det var ju så att vi, jag och DotterM, skulle åka till Österlen för att fira Midsommar tillsammans med lillasyster, DotterL, idag. Men först skulle M fixa i tvättstugan. Skulle väl kunna köra runt tolvsnåret.

Men när hon ringer mig nästan prick klockan tolv, är det inte för att säga att hon är på väg för att hämta mig, utan för att hon och dottern C ska åka till akuten. C sa redan i går att hon hade ont i halsen, men nu framåt lunchdags hade hon berättat att hon hade så ont att hon knappt kunde svälja.

Så inget att orda om det! Klart de skulle åka till akuten! Och klart att mamma ska vara med, köra henne. Även om C i praktiken hade kunnat klara att göra det själv, hon är 16 år och ganska så mogen (om än inte i allt *fniss*), så är det helt klart att det inte hade varit särskilt kul att behöva vara själv vid ett sånt tillfälle. Inte ens jag, som inte bara mormor utan även pensionär numera, hade gärna haft nån med mig vid ett sånt tillfälle. Men har fått klara mig själv hittills…

Nå! Uppdateringarna som kommit därifrån har varit: Först: på grund av att C hade svarat ”ja” på vissa av de där frågorna i formuläret, skulle hon testas för den där covid. Så det blev att vänta på en annan läkare vid en annan akut, om än geografiskt sett i närheten. Vänta  – och sen bli testad – nej, det var ingen Covid (tack gode gud för det!). Men kanske halsfluss? Antibiotika?

(Konstigt egentligen! I de här tiderna tycks många tro att det inte finns nåt annat än Corona. Som att alla andra varianter av förkylning, influensa, halsfluss och så vidare plötsligt raderats totalt från jordens yta! Det har det inte! Sånt otyg finns fortfarande där ute!) 

I alla fall! Bort igen till vanliga akuten och vid senaste uppdateringen från M, berättade hon att de fått tid hos läkaren kl 16.30. Måste ju säga att det är skönt att de kunnat få en tid för det besöket, istället för att bara sitta där i väntrummet i all ovisshet. Sen är det väl bara att försöka utröna om det är en virusinfektion eller en orsakad av nån bakterie. För som ni vet – antibiotika biter inte på virus.

Så det ser verkligen inte ut som att det blir nån Österlen-resa den här helgen. Även om det inte är för sent ännu. Har för övrigt hunnit ställa in mig nu på att vara hemma. Men, får väl se vad som händer under de närmaste timmarna, och hur vi beslutar.

Jag har det i och för sig gott här, skönt att inte ha nån tid att passa eller något som ska göras. Jo, lite bokföring för föreningen, men det behöver inte göras vare sig i dag eller i morgon. Om jag inte vill. Å andra sidan är det inget som tar så många minuter att göra.

Instället kan jag sitta här och läsa eller skriva i lugn och ro – eller fortsätta läsa igenom mitt manus så långt jag nu har kommit med det. Ska ju sätta igång skriva fortsättningn från och med 1 juli, då CampNaNoWriMo startar igen. Då behöver jag verkligen veta vad som har hänt och hur jag ska fortsätta. Har tagit en alltför lång paus!

UPPDATERING senare på eftermiddagen. Det visade sig att min dotterdotter bara hade en vanlig virusinfektion. Lyckligtvis! Men den satt på båda sidorna i halsen så inte konstigt hon hade svårt att svälja, hade sovit dåligt och kände sig allmänt super-risig. Skönt det blev uppklarat, för då kan man slappna av – både vi och hon – och acceptera läget. Obehagligt, men inget allvarligt! Det går över. Får hon bara sova ordentligt nu så känns det nog snart bättre.

Och min dotter fick plötsligt lite extra tid att fortsätta fixandet i deras nya hem! Inget ont som inte har nåt gott med sig! 😀

Nu har jag väl ändå varit duktig?

För att börja nånstans, läste jag tidigare i kväll igenom första kapitlet av min story, för att liksom förbereda mig på att fortsätta skrivandet på den nu under CampNaNoWriMo i juli. Insåg att jag hade ytterligare cirka 20 000 ord att läsa innan dess, förutom de anteckningar jag också har. Ytterligare cirka 4 000 ord. Ja nedrans i min lilla låda! Så mycket det hade hunnit bli! Men jag minns inte mycket av det jag skrivit! Jag fullkomligen kräkte ur mig berättelsen i en superflow då i november, och som en följd av det fastnade det inte särskilt mycket av den i hjärnvindlingarna.

Tidigare har jag aldrig skrivit så fort, utan läst igenom det jag skrev ena dagen innan jag fortsatte skrivande nästa dag och även då bearbetat texten lite. På så vis lärt känna storyn på ett helt annat plan. Nu, i det här fallet, är det mer som om såväl karaktärerna som även själva berättelsen lever sitt eget liv, och jag vet ingenting. Det gäller mest för mig att släppa igenom den från var den nu kommer ifrån, via min hjärna och mina händer, ner till Scrivener  på datorn.

När jag senare läste delar av den, fick det mig att inse att både storyn och hur den var skriven var mycket bra, men jag minns inte nu vad det handlar om annat än i stora drag. Men så blir det ju, när man låter inspirationen flöda och alla hjälpande musor får sköta om det hela. Kreativitetens stora skapande ande, skulle man kunna säga, och jag ger all credit till den.

Inte skrev jag ner allt i ett sträck, inte! Förstås. Jag skrev det här under november månad förra året till NaNoWriMo. Jag skrev mer än så då, eftersom jag nådde upp till mina 50 000 ord och alltså blev vinnare. Men sen dess har jag rensat bort ”skräpet” och ”det andra” som kom med på köpet, och har kvar själva berättelsen plus nån sorts synopsis och en del anteckningar och idéer. Ja, för vissa dagar var bara hopplösa! Att jag alls fick skrivet nåt då var egentligen ganska märkvärdigt.

Nu ska det bli spännande läsa det hela igen lite mer ordentligt, kanske göra en och annan lättare justering språkligt sett, men framför allt se till att gripa tag i berättelsen igen och förhoppningsvis också få inspiration till fortsättningen. To be and to remain in spirit!!!

Jag har längtat så länge nu, känns det som, till att ha tid och möjlighet kunna ta tag i skrivandet igen. Så nu har jag sagt ifrån lite här och där och framför allt till mig själv, att om lite drygt två veckor kommer jag att ägna varje dag åt skrivande. Åt den här berättelsen jag har växande inom mig.

Jag ser verkligen fram emot det. Mot juli 2020. Och fram till dess ska jag försöka göra vad jag kan – när det gäller skrivande vad som helst. För att åtminstone BÖRJA!

Men jag har ännu inte bestämt mig för hur många ord jag ska sätta upp som mål denna gång. 50000 är väldigt kämpigt, så det ska jag inte välja. Valde 30000 då i april, men det gick inte så bra. Inte då. Kanske till stor del eftersom det jag hade föresatt mig att skriva helt enkelt tog slut! Det räckte ungefär halva månaden, sen fanns det inte mer att skriva om det ämnet. Och det blev dessutom så dåligt att jag slängde alltihop. Men eftersom jag hade ”skrivit av mig”,  var jag väl helt enkelt färdig med hela den historien. Och minnena.

Så det gjorde ju nån nytta, trots allt.

Kanske ska nöja mig med målet 24000? Det motsvarar ett snitt på 800 ord per dag. Hellre då att jag skriver mer, men slipper kvävas av stress. För så har det varit varje gång.

Och det jag nu ska ta tag i igen, är mycket roligare att skriva… pure fantasy! Om Mz Eliza…. jojo!
Och jo… jag skriver på engelska… hur i hela friden jag nu kom på den idéen.

Plågsamt lite skrivande

Dessutom börjar vi så sakta – eller fort – närma oss juli månad. Då är det dags för CampNaNoWriMo igen, vilket jag hade tänkt engagera mig i. Men känner nästan lite smått panik nu när den ena dagen efter den andra rullar förbi mig, utan att jag ens gör ett försök till lite mer ordentligt skrivande.

Jag borde åtminstone läsa igenom det jag har skrivit hittills så jag får ett grepp om var jag är i berättelsen och även – förhoppningsvis – få en glimt av vad ”som händer sedan”! Tänk! Jag var ”Vinnare” tre gånger under 2019. Camp i april och i juli, och vanlig NaNo i november. Och nu i april blev det bara en stor flopp.

Visst! jag kan ju skylla på både det ena och det andra! Arbetet i föreningen, dotterns flytt, jodå! Kan nog hitta ännu mer att skylla på. Men det vore inte helt rättvist. Det finns också åtskilliga timmar under de senaste månaderna som jag mer eller mindre har ”slösat” bort. Om nu ”slösa” är rätt ord.

Att läsa böcker. Att umgås med vänner. Umgås med familjen. Skratta med dom. Se en och annan film! Cykla ute i vårvädret! Absolut inte fråga om slöseri med tid, utan snarare nödvändigheter i vardagen.

Slöseri, möjligen, ett spel jag har på iPaden – men å andra sidan finns det ju en viloaspekt i sådant. Och just det här spelet kräver an hel del logik, och jag tränar mig i att inte gå för fort fram utan tänka efter före varje ”drag”. Eller vad man nu ska kalla det. men har kanske blivit lite väl många timmar på det, trots allt.

Å andra sidan har jag bara 4 böcker kvar nu i serien om Isfolket. Min mamma hade tyckt det var slöseri att läsa böcker. Men hon är ändå inte här nu, och hade nog ändå förstått om hon ser mig nu, att läsa inte alls är nåt slöseri.

Men vad jag behöver göra nu, är att grabba tag i lite rutiner. Lite schemaläggning kanske. Lite ”måste”! Att bara vilja göra nånting, får ingenting gjort. Typ få röran ur huvudet och sätta den på pränt istället.

 

Vad var det då som hände?

Måste, och vill, komma tillbaka till bloggandet igen. Och minst lika mycket, nej mer, komma tillbaka till skrivandet igen också. Romanen ligger där och väntar, och dagarna går.

CampNaNoWriMo i år, i april, blev en flopp. Hade en idé, och skrev duktigt på de första 10-12 dagarna. Sen tog det slut. Alltså, det var inte bara idén som tog slut, det var ämnet som sådant. Det fanns inget mer att skriva om! Det blev inget utkast till en roman, som en del av min ”riktiga” roman. Det var bara nån sorts novell, längdmässigt sett, men i praktiken inte nåt att spara på över huvud taget. Men jag fick väl ur mig nånting som var tvunget lämna mig.

Antar jag. Och det blev inte mycket mer skrivet den Camp-månaden. April. Vet inte ens nu hur mycket jag skrev i antal ord räknat. 10 000? Men det är snart juli, och då är det CampWriMo igen. Det ser jag fram emot, men ska inte satsa lika stort. Inte förvänta mig att skriva 50 000 ord, eller ens 30 000. Bättre i så fall att ligga lite lågt och överskrida mina egna förväntningar.

Vad var det då som hände? Ska väl inte skylla ifrån mig, men det var mycket och har varit mycket ända tills helt nyligen. Skapa hemsida, Facebook, Instagram och blogg till föreningen. Plus kassörsuppgifterna där. För med nystartad ideell förening är det mycket som ska göras. Marknadsföring, bankärenden, fixande hit och fixande dit. Och allt tar förvånansvärt lång tid. Blir frustrerad bara jag tänker på allt som hände – nej INTE hände som det borde ha gjort i samband med att skaffa ett konto på banken som fungerar fullt ut. Nej, orkar inte berätta om det nu. Om någonsin.

Nåja, nu är de omständigheterna på plats. Inte bara bankstrapatserna utan det mesta andra som har med föreningen att göra. ”Bara” fortsatt marknadsföring. Och bildligen slickar jag mina bildliga sår…

Till detta har jag under ett flertal veckor hjälpt DotterM med hennes försäljning och flytt från hus. Från styling inför fotograferingen, via röj och släng och bära hit och dit, till själva flytten. Trädgårdsarbetet ska vi bara inte prata om. Trots att jag i alla fallen, INTE gjorde något av det tyngsta, värsta, blev jag helt slut. Denna veckan, som nu är till ända, rasade jag ihop totalt med supertrötta, värkande, vibrerande muskler. Onsdag och torsdag var totala soffdagar. med värmedyna och allt. Fredag lördag har jag givit mig ut på cykeln, kändes jätteskönt, men idag inser jag att jag inte hade vilat färdigt. För det är väl inget annat konstigt fel på mig? Njääeee… inte heller…

Ska inte säga annat än att det känns bra allt jag har gjort. Framför allt att jag trots allt kunnat hjälpa dottern, även om jag inte kunnat, klarat eller orkat göra allt jag hade önskat. Och när det gäller föreningsjobbet, hemsida och allt annat där, har det varit roligt göra, och jag har fått mycket beröm för det. Besök gärna hemsidan! odlarforeningen.se Jag har gjort allt där. Inklusive loggan. Dock inte tagit all bilder där, även om det är målet… Fast ordföranden har hela tiden stått bakom mig (inte bokstavligen), hejat på och kommit med synpunkter – och gett mig massor med pep och beröm!

Så inget ont som inte har nåt gott med sig, skulle man kunna säga med ett galghumoristiskt fniss, och samtidigt försöka glömma det där om att driva Fejan, Insta, bloggen också. Delegera! tänker jag. Delegera! Men var finns den som vill? Har en till som lägger in på Fejan ibland…

Hade inte tänkt det där skulle bli ett heltidsjobb, när ska jag då skriva vidare på min roman? För den har börjat kalla på mig! Men det är som om jag har fått nån sorts overksamhetsmantel över mig. Skrivandet kommer inte längre än till en vag tanke, sen tar jag en bok och läser istället… eller lägger pussel… jag är sååå trött!

Antar jag behöver mer vila innan jag är jag igen, och förhoppningsvis är det här blogginlägget en början till mer skrivande. Och förhoppningsvis både roligare och intressantare än det här nyss skrivna. Men det var väl tvunget att dra ur proppen. Och jag har i vart fall skrivit nånting, även om det mests känns som bla bla bla.

Stå ut med mig! Jag kommer igen! Och nu ska jag äta frukost. Sen gå till kyrkan, har bara 500 meter dit så det ska jag nog klara.

 

Götapetter!

Så for det där mejlet iväg…
Till den där novelltävlingen…
Exakt klockan 22:34, ja på sekunden…
For det iväg… mejlet…

Och jag skrek till…
Dock inte så det lär ha stört några grannar…
Bara ett litet ”hoh” så där…
Halvt i falsett…

Götapetter! Vad har jag gjort! Och vad kan tänkas hända efter det här?
. . .
Har säkert valt helt fel genre…

 

Sysselsättning

Man får lov att flytta ett äldre blogginlägg. Det går alldeles utmärkt genom att bara skriva in ett nytt publiceringsdatum. Så nu i den personliga uppdateringens tidevarv, och med en förkylning härjande – varför inte just uppdatera ett eller annat även i bloggen? En del gamla inlägg raderas, annat får vara kvar där de är, och ett och annat uppdateras tidsmässigt.

Som det här, från en vanlig måndag i mitten av mars 2016. För film och TV-serier är väl alltid stående klassiker. Så att säga.

star_trek__the_motion_picture_by_1darthvader

Jag la över 12 filmer från min externa hårddisk till min Mac i eftermiddag. Lite senare kopplade jag upp Lapen mot AppleTV och sitter nu bekvämt i soffan och tittar på den första av Star Trek-filmerna: The Motion Picture från 1979. Det vill säga – just nu gör jag en paus i tittandet.

Ja. Jag erkänner. Jag är en Trekkie!

Men det var länge sedan jag senast såg nån Star Trek, och tidigare idag satt jag och blev sugen på filmerna. Tror jag har allt om Star Trek. Såväl filmerna som teve-serierna. Den första från 60-talet – TOS, Voyager, Deep space nine, The next generation. Vilka har jag glömt?

Som sagt! Jag är en Trekkie. Men jag har inga prylar. Inga affischer. Inga souvenirer. Inget sånt. Och har aldrig varit på nån sorts Star Trek samling. Händer sånt i det här landet?

dune-movieSå långt tillbaka jag kan minnas, har jag varit fascinerad av Science Fiction. Av rymdresor. Andra världar. Andra galaxer.
Inte av krig och våldsamheter! Av upptäcksresandet! Av möten med andra… kulturer!

Kan det ha varit min pappas fel? Han gav mig redan i min tidiga ålder böcker av typen: Sven Hedins resor i Gobi-Öknen, Marco Polo i Kina…

Jag är fallen från en allmänbildad fader.
Jag säger bara det…

Jodå! Jag gillar Star Wars och Babylon 5 också. Dune (efter Frank Herberts roman från 1965), men föredrar helt klart miniserien gjord 2000 framför filmen från 1984.
Och visst har man sett en hel del annat i genren också, liksom läst ett ganska stort antal böcker.

Och självklart: Liftarens Guide till Galaxen.
Vad vore livet utan böcker av Douglas Adams?

Ja! Så är det Dr Who! Icke att förglömma Dr Who! Har sett vartenda avsnitt som gjorts sedan 1963.

Doctor-Who-The-50th-Anniversary-Wallpaper-doctor-who-35308700-1920-1080

För övrigt föredrar jag i allmänhet de lite äldre filmer som finns.
Rent generellt!
För att fortsätta generalisera en smula, så är filmer – tänker på äventyrs och action av olika slag nu – numera mest bara snabba klipp och hetsiga slagsmålsscener. I hel- eller halvmörker dessutom.
Handling? Tja! Ibland!

Även filmerna om Batman var helläckra till en början, framför allt de fem första, men ”urartade” mer eller mindre sedan. Det sagoaktiga försvann! Det där som var och är så typiskt för Marvel!

Men just det finns kvar – ska ärligt erkännas – i en hel del Marvel-filmer även av nyare datum.

220px-Bourne_identity_1988_dvd_coverEtt exempel på ”gammal-bra – ny-dålig”, är Bourne Identity, ni vet… Jason Bourne.
Den första filmen spelades in 1988 och har Richard Chamberlain i huvudrollen. En av de bästa actionfilmer jag nånsin sett! Spännande – utan att vara pang pang hela tiden. Spännande i historien! Den har en handling! Något man kan leva sig in i! Känna nåt när man ser den, utöver nån sorts skräck (eller vad det nu är man känner)!

Bourne hade i alla fall i filmens inledning blivit misshandlad till döds (nästan) och kastad i havet, men räddas av en alkoholiserad läkare som spelas av Denholm Elliot. Denne räddar Bourne till livet och under ganska många veckor tränar honom att få tillbaka styrka och ork igen.

Men Bourne har förlorat minnet och det går inte att träna tillbaka. Inte förrän långt senare när Bourne blivit jagad och råkat ut för åtskilliga nya mordförsök återfår han det…
Sen kom dom med Matt Damon… och… nä… dom gillade jag inte…

Bourne Identity baseras på romanen som på svenska heter Identitet Kain och är skriven av Robert Ludlum. Jo, jag har läst den. Riktigt riktigt bra. En bladvändare absoluta!!! Har f.ö. läst flera av Ludlums romaner.

Så ett tips är att försöka få tag på den gamla Bourne Identity och se den. Se en spännande film med hel handling!!!!

May the force be with you!

 

Snart dags för nästa

Har man väl fått tag i en bok om Isfolket och börjat läsa, är det väldigt svårt att lägga den åt sidan för att göra något annat. Snart nog har jag läst klart bok 17, så nu, vid sopplunchen, sitter jag och laddar ner bok 18 från biblan.
Att läsa online. 😀

När spotlighten tänds

Förra tisdagen när jag var på biblioteket, inte för att jobba med manuset den här gången utan för att vara med i Stickgruppen som äntligen börjat efter alla julhelgerna, fick jag syn på en alldeles speciell bok.

Ja? Det är väl inte så märkvärdigt att få syn på en bok på en hylla i ett bibliotek? Nej absolut inte! Det hade varit märkvärdigare om man inte hade fått syn på nån. Till och med när man tar sig till biblan för att sticka och ha roligt tillsammans med ett gäng damer i varierande ålder. Mest något äldre, ska erkännas, men det är ju en positiv del av det hela.

Nå! Boken! Den var grön och liksom lyste från den där öppna hyllan. Lyste och drog i mig som en kraftig magnet. Och visst lånade jag hem den! Tillsammans med en bok om Ayur Veda.

Den här gröna dragningskraften heter ”Välj Hälsa!” och är skriven av Stig Bengmark. (Jo, det är rätt stavat.) Jag öppnade den inte med en gång, där hemma. Det tog nästan en hel vecka innan jag kom dithän. Läste ut 2 Isfolks-böcker och pysslade med en del annat först.

Men det var inte mycket jag hann snabbläddra igenom den och inte heller hann jag läsa särskilt många ord, inte hela första förordet ens, förrän jag med absoluthet visste att den här boken ville jag ha som min egen.

Så vad handlar den då om? Jo, om allt – precis allt – som har med kost och hälsa att göra. Eller uttryckt som det står på bokens framsida. ”Mina samlade råd för ett friskare liv – hela berättelsen om antiinflammatorisk kost, god tarmflora och hur du ändrar din livsstil. (Stig Bengmark)

Det är därtill presenterat på ett helt fantastiskt sätt. Överskådligt och till och med vackert! Layouten! Färgerna! Tänk om alla faktaböcker hade skrivits på ett så här tydligt och smart sätt!

För se! Man kan aldrig få för mycket kunskaper. Det är lätt även för en hälsokostnörd som jag, att tappa greppet ibland och inte äta fullt ut det man vet är bäst för en. Kanske ibland följa råd som verkar bra, men som inte är det bästa för ens egen kropp och personlighet. Så man kan verkligen ibland behöva en pick-me-up som sparkar en i arslet. Även om jag på det stora hela äter bra, kan det säkerligen behövas en uppdatering på det området.

Så igår kväll beställde jag boken från Adlibris, trots att den ska hamna på rean om ett par veckor. Vem kan garantera att jag får tag på den där? Den gick inte att beställa, nämligen. Och med bara 2 Akademinbokhandel inom räckhåll med möjlighet att finna den – skulle den säkert kunna bli min? Om jag väntar till dess? Och måste flyga och fara mellan Väla och City i så fall. I värsta fall. Bara för att erfara att den blev slutsåld innan jag…

Nej! Tar inte den risken. Inte för den här boken.

Det ska verkligen bli ett nöje att plöja igenom den här boken. Och med plöja menar jag inte att bara snabbläsa den rakt igenom. Innehållet i boken ska myllas ner i mitt eget inre. Peppa mig, stimulera mig, lära mig!

Så tack, älskade skyddsänglar, att ni satte spotlighten på den här boken.

Bokus har flera bra och belysande kommentarer på den här boken – men tar 50 kr mer än AdLibris vid köp. 229 kr kontra 179, reapriset blir 99 kr. Ingen av dem har så särskilt belysande information om innehållet däremot. Jag kommer att skriva av valda delar ur boken jag har hemma, bland annat om Stig Bengmark själv. Kommer som ett nytt inlägg.

Tanketorka

När jag äntligen begav mig till att ägna den här bloggen lite uppmärksamhet den 15 januari, efter 2 månaders oplanerat upphåll, var det första som hände att jag inte kom in. Jag hade blivit utloggad, och när jag loggade in, påstod WP att det var fel lösenord.

Det kunde inte vara fel lösenord, tyckte jag, som inte särkilt långt innan hade bytt. Låtit WP generera en lång och totalt omöjlig kombination av bokstäver, siffror och tecken. Men det är ju inte helt ovanligt att WP krånglar och hittar på en massa knepigheter.

I just det läget har man inte nåt annat val än att mejla WP, följande uppmaningen ”Glömt lösenordet” fast det inte alls var glömt, bara väldigt väl gömt. Och så fick man då komma in, efter att ha genererat ett nytt lösenord. Långt och omöjligt att få nåt flyt på. Allt frid och fröjd?

Sen härom morgonen, den 20 januari närmare bestämt, låg jag kvar i sängen och drog mig, och fick för mig jag skulle kolla bloggen. På iPaden. Genom att öppna WP på Safari. Loggar in med det 5 dagar gamla lösenordet. WP påstår att det är fel.

What in i helskotta????

Tanken som hade nått mig 5 dagar tidigare slog till igen. Har nån klurat ut lösenordet och tagit sig in på bloggen bakvägen, så att säga? Löst den där 12, 15, 20 tecken (eller hur många de nu är, har inte räknat efter) långa kombinationen. Märkte dock inga som helst tecken på att någon gjort nåt inifrån.

Vet i alla fall att jag är inloggad på laptopen, så går en stund senare upp och in på admin. Letar efter stället där man byter lösenord – vilket inte är lätt, WP har under åren blivit allt krångligare att hantera – men slutligen så är jag där. Och byter än en gång lösenordet. Själv! Utan att gå via mejlen och ”glömt lösenordet” – vilket jag alltså inte gjort nu heller. Och vågade inte kolla genom att logga ut, ifall det skulle gå att logga in igen med det fem dagar gamla lösenordet.

Och nu är jag i alla fall inloggad, och har inte testat hur det ser ut på iPaden. Utloggad eller inte? Samma lösenord eller ”fel”? Eller är det WP som försöker tvinga en att lägga till den där tvåstegs-skyddet det tjatar om till leda. Jag har sånt på datorn och de andra Apple-grejerna, för Apple litar jag på att det funkar! Det gör jag inte när det gäller WP.

Utvikningen om Apple åsido, föredrar i alla fall att använda laptopen när det gäller WP, även om appen på iPad/iPhone kan vara behändig ibland. Men åbäkig när man faktiskt vill BESÖKA bloggar!

Och vad ska då man egentligen ha layouter till, försöka göra sig till att välja tema och färger och allt det andra för att få bloggen trevlig, som ändå inte syns när man använder den där läsaren i appen.

Nä! Tacka vet jag stationär dator eller laptop när det gäller bloggar, även om man nån gång ibland ”fuskar”. Och gnäller om det…. om WP alltså…