Den mår visst inte så bra, den här. Petunian.
Den blommade som bara den för bara ett par veckor sedan. Men sedan dess har bladen gulnat alltmer, blommorna vissnar fortare och alltfler av dem samtidigt. Fattade först inte vad det var frågan om. För mycket vatten? Eller för lite? Behövde duschas???
Sen tog jag på mig läsglasögonen och granskade. Små små ullöss!
Sjutton också!!!
Jag undrar när det ska regna nästa gång?
Men det har trots allt börjat röra på sig, där uppe i klimatzonen
Om man nu kan kalla det så.
Det är trots allt varmt, med den gassande solen. Snudd på för varmt.
Men bäst passa på vara ute så mycket som möjligt med cykeln ändå. För förr eller senare BLIR det regn!
Så mycket så vi gnäller över DET!
Äntligen! I går eftermiddag!
Det molnade till sig alltmer, sen kom det en kraftig skur, sen höll det upp lite men sen kom ett mer sakta strilande i flera timmar. I varje fall ett par.
Jag satt på uteplatsen under grannens balkong och bara njöt. Läste och njöt! Det luktade så gott. Bortsett från när stenplattorna och det som finns under där, förutom myror, blev drabbade av väta efter lång tids uttorkning.
Men nu är det torrt och varmt igen.
Vet knappt hur länge den här torkan hållit på. Två månader? Cirka? I vart fall minns jag att jag tänkte i början av juni att ”måtte det börja regna snart, FÖRE midsommar, annars blir det jobbigt sen”.
Och det är lite jobbigt med sol som ständigt gassar!
En av mina kompisar på Plantering utan Gränser, frågade för övrigt om jag hade satt ut hinkar i regnet för att spara vatten… som om jag skulle tänka på en sån sak. Men hon är sån! Växt-tokig!
Jag cyklar i alla fall varje dag och har totalt sett överskridit mitt tidigare rekord när det gäller hur många km jag trampat samt genomsnittet per cykeldag. Jag gör också de där måste-sakerna där andra människor är inblandade. Typ sjukgymnasten, DotterM, dottersonen, möten…
I övrigt är det segt. Slumrar oftast till en stund på eftermiddagen, läser, skriver, ser lite på film – men inte så mycket som jag brukar – och stickar på min eviga tröja som inte är färdig ÄN!!! :O
Men jag har det väldigt gott i min tillvaro som pensionista.
Some twenty-five years ago or so, I met a man. Nothing particular about that. Most women meet at least one man in her life, and the story that follows can be good or bad – or a mix of both. I guess mostly a mix of both. 😉
When I suddenly started to think of this man today, it wasn’t in a bad way. I’ve no memories of harsh speaking, no events that made me cry or suffer in any way. He was a bit odd, but basically he was kind and honest.
What impressed me a lot when I the first time visited his place, was that he owned quite a lot of books. Since I’m a dedicated reader myself, this was a very positive sign. One of the books was ”A course in Miracles”.
He simply said it was a spiritual book that he used to read. I just held the dark blue book in my hands for a while, opened it and saw the thin paper sheets, and the small font the words were printed in – and then we returned to the table, the cheese, the crackers and the wine. And the talking.
Later on I moved in with him, and saw him sitting there with the book and a huge english dictionary. It must have been hard for him, since he very often had to check what the words meant. First translation of the specific words into our language, and then also to understand the meaning of the text.
For some time he nevertheless persisted with the reading, but then he started to meditate in the mornings instead. Until he one morning happened to fall asleep, and almost missed go to work in time. After that he started doing Qigong instead. I never saw him open the Course again.
During that period one of my daughters lived across the street, and sometimes she saw a glimpse of him early mornings while he was doing his stretchings and breathings and rolling-the balls and whatever those movements are called. His figure was quite boney, and with long legged a bit saggy drawers, and an equally saggy sweater in the same color, he looked rather laughable.
I think the outfit was red…
I can’t recall if we ever talked about spiritual things, nor doing anything concerning spirituality together. I don’t know why, since I earlier had been interested in both this and that when it came to spirituality. It must have been at least ten years earlier when the first time I read Shirley MacLaines books ”Out on a limb” (et cetera), a number of Deepak Chopras books, and also others. I knew people and did various thing to enhance my knowledge of these matters.
Now when I came to think of this, it makes me curious. Why didn’t we talk about, and encouraged each other in this area? Why didn’t we DO anything together?
The answer might be, that he was also very materialistic and the Course, the Meditation and the Qi gong was merely some kind of fads. Maybe he was doing these things more for the physical well-being of it, not for spiritual purposes.
I would really like to know! If he said something then about ”why”, I have forgotten it. And what did this behavior do to me? Hopefully I’ll get som answers along the road, while Walking the walk.
Nevertheless! For one birthday, not long before we moved apart, he gave me a copy of ”A course in Miracles”.
I have still not read it.
I’ve tried a couple of times. But it’s hard.
I’ve encountered it in different ways, f.ex. on youtube, in other books, spiritual people who talk about the Course and how much it means to them.
Recently I found the Podcasts.
Just listen to someone who reads it straight on, (with a dull voice) is worse than reading it myself. And I don’t like to listen to one of those podcasts that seems to be like on radio, people who talk in the mouths of each other, and are like ”we know it all”!
Then I found Cynthia Morgan with ”A Course in What?!”
Wonderful! (You can find it on iTunes)
She reads a paragraph or two and then discusses the meaning of it! It’s understandable! It’s possible to learn from it! And the fact that I miss much of it, lose the concentration to listen, don’t understand what it means, that doesn’t matter.
It’s a start for me – at last – and some of it goes into my mind, and some of it hooks me up and I’ve already found seeds that have helped me in some way or made me remember something. I’ve got a couple of AHA-moments!
And that’s a good start.
… skulle man kunna säga. Ett ögonblick i sänder, fortsätter det.
Det är bara NU hela tiden, säger jag.
Ännu en lördag kan läggas till handlingarna. Eller glömmas bort. Det är ju ändå bara lördagar hela tiden. Eller fredagar. Hur man nu vill se på saken. En något mer deprimerande variation kan vara att det bara är måndagar hela tiden. Min syn på saken, numera, är nog snarast att det hela tiden är en dag. Och sen en natt. Men samtidigt ska erkännas att jag inte helt tappat bort att känna helg, när det är fredag eftermiddag.
Blev påmind om att det snart är midsommar. Helger på somrarna är värre än helger på vintrarna när man är ensam. På midsommaraftnar märks människor runt omkring mycket mer. Man känner grilldoft, hör skratt och musik. Folk som umgås och har trevligt tillsammans. Julaftnar och nyårsaftnar kan man kura in sig i sitt bo och dränka sig i filmer. Bad Santa till exempel.
Basfamiljen blir splittrad när barnen blivit vuxna, när några flyttat X antal mil, när… livet förändras.
Men nu tänker vi inte mer på det. Nej, inte nu! För nu är det snart midsommar. När man äter sill och potatis, och jordgubbar med grädde, och dansar en sväng runt en grönlövad stång och super sig full och otrevlig och spyr nästa dag – eller redan på kvällen – och så ska det slåss och bråkas och somnas i buskarna…
Nej den sortens midsomrar har jag aldrig haft. Däremot en hel del ensamma. En del av dem ensam med människor omkring mig. Då är de ensamma med mig själv bättre.
Hur det blir så? Tja… ibland blir inte livet som man trott att det skulle vara. Ibland av egen förskyllan, ibland bara blir det som det blir. Andra har sitt.
Råkade somna nån timme eller två i eftermiddags och vaknade ett par minuter i fyra. Såg först fel och tyckte klockan var ett par minuter i fem. Vad i… hela…? Men det var bara fyra. Det tog tid innan jag kvicknade till. Bakade sen en kaka med solrosfrön, och gjorde en mugg kaffe.
Och nu har det blivit söndag.
Men ibland kan misstaget nullifieras med en gång!
Som nu när jag föll för frestelsen att köpa ett premiumtema jag tyckte var jättefint. Visst provade jag funktionerna och möjligheterna innan jag köpte det! Så långt det gick att prova före köp!
Portfolion var tråkig – bara som en lång remsa med bilder som man klickade fram en i taget. Men även om jag funderade lite på att lägga in ett urval av mina bilder som en portfolio, var inte det något som kändes särskilt viktigt. Man kan lägga bilder i ett galleri på en sida istället.
Så jag slog till! Testade! Kostade mig 355 kr. Ingen jättesumma, men – som jag snart kom att tycka – en helt onödig utgift! Varför i hela friden hade jag inte väntat längre, funderat mera, testat ett par gånger till… Innan!
Ah… det hade nog inte hjälpt, för det var först när jag började sortera och sortera bort bland gamla inlägg, – renodla bloggen lite i riktning mot i huvudsak böcker, läsande, skrivande (i den mån jag nu skriver) och film – som jag la märke till alla ”flaws”
För först då märkte jag att temat uppförde sig konstigt! Till exempel! Om jag scrollade nedåt, gick in på ett inlägg och sen backade bakåt igen, förväntade jag mig ju att komma tillbaka till sidan jag nyss var på! Alltså till i det här fallet bloggsidan där alla inläggen låg i en kronologisk rad. He He!!! Inte heller. Jag kunde hamna precis var som helst, efter vad det verkade. Eller också visade sidan jag kom till bara ett mindre antal inlägg, så jag var tvungen gå till första början! Till ”Blogg” – senaste inlägget överst….
Rätt irriterande när man kanske är på bloggsida 3… eller 5… eller 8…
att vara tvungen börja om från början med scrollandet… grrrr…
Lika idiotiskt som det numera är när man kollar in teman. Gillar man inte det man ser lite närmre på och backar sidan, så kommer man inte till där man var och kan fortsätta letandet. Man måste börja om från början!!! Och det gäller oavsett vad man har gjort eller inte gjort vid kollen, eller hur man backar. Bara WP eller webläsaren! Fruktansvärt irriterande!
Jag blev i alla fall urless och ångrade att jag hade kastat ut 355 kr på det här temat. Men ångerveckan var väl körd, suckade jag för mig själv.
”Jamen kolla!” hördes en liten röst inombords, och trots att jag egentligen var på väg att lägga mig – så gjorde jag det.
Man hade en hel månad på sig!!! Yippie!!!!
Det var heller inte ens särskilt invecklat att begära återköp. I princip bara trycka på en knapp, och sen på en till för att bekräfta. Ovanligt lätt för att vara wordpress, måste jag säga… Det var så jag undrade om det verkligen var sant. Men temat försvann och ett mejl kom där jag fick bekräftelse på återköpet, men att det kunde ta 3-4 dagar, i värsta fall upp till en vecka, innan pengarna var tillbaka på kontot. Men det var skönt ändå att jag kunde bli av med det. Och få pengarna tillbaka. Om det sen blir på öret återstår att se… beror ju på valutakursen…
Och inte ens den fina header-bilden fanns tillgänglig så man kunde välja den…
Jag hade fel, när jag i mitt förra inlägg skrev: ”Grannen ovanför, har jag förstått nu att det är, använder ett mycket starkt luktande rakvatten, eller kanske han använder väldigt mycket, eller sprutar ut det i sin lägenhet för att det inte ska lukta illa där… eller nåt… Hur som, så kommer den lukten in i min lägenhet…”
Det är inte grannen ovanför som sprider illaluktande ”väldoft”.
I går tog jag mod till mig, gick upp till honom och knackade på. Jag behövde inte säga alls många ord om att det luktar illa i min lägenhet och undra om han har de besvären också. Ögonblickligen svarade han att det är fel på ventilationssystemet, och de nya grannarna ”badar i cologne”. Och pekade mot samma grannar som jag misstänkte från början
Sen hade vi ett ganska långt samtal som var både givande och trivsamt. Och inte var det han som sprejar cologne, rakvatten whatever på ventilationsöppningen inte! Det hade jag i så fall luktat med en gång jag kom in där. Jag tvivlar faktiskt på att han alls använder cologne, i så fall bara i små mängder och en sort som inte är öronbedövande. F’låt, ögon- näsa- halsbedövande.
Han känner också av de fysiska besvär som jag upplever. Irritation i ögonen, det kliar och bildas klibb; man nyser, hostar, är torr i strupen och ner i bronkerna. Lukten är fruktansvärt irriterande på andningsorganen.
Dessutom har jag vid åtskilliga tillfällen/dagar ända sedan årsskiftet (tror jag) blivit oförklarligt trött, vilket jag skyllt på endera förkylning, inflammatoriska tillstånd, födoämnesallergier eller annat, bara för att jag inte ens haft tanken på att det kan komma in nåt som skapar dessa problem via ventilationssystemet. För tröttheten är kanske även det orsakat av dålig luft – eftersom ventilationssystemet var uselt även innan de där nya grannarna flyttade in! Nu har det bara gjorts mer tydligt eftersom de använder en massa cologne eller liknande.
För övrigt – innan jag själv hade sagt nåt – berättade han, att när han kom hem den 2 maj efter att ha varit bortrest en tid, hade den där colognedoften överfallit honom. Och det var den 1 maj som jag hade tvingats stanna hemma på grund av förkylning, och blivit överfallen av lukten som var oerhört intensiv i ungefär 12 timmar. Från lunch till midnatt. Bevis om något på att han inte är boven i dramat.
Efter det har lukten hemsökt våra lägenheter praktiskt taget varje dag, med mer eller mindre kraftig intensitet. Ofta – som det känns – med mer.
Det är inte helt ovanligt att folk tycks duscha sig i cologne, rakvatten, parfymer och liknande. Och det gör att jag titt som tätt inte kan vara på diverse ställen. Fattar man inte att med starka parfymer är det så långt ifrån att vara attraktivt som något över huvud taget kan vara? Det luktar inte gott, och vad som händer är att man storknar!
Dofter ska vara subtila – om man prompt ska använda några konstlade sådana alls – bara kännas när man kommer riktigt nära och de ska passa ihop med ens hud och ens egna kroppsdofter.
Det är inte skönt när doften kommer 5 meter eller mer före människan ifråga, och följer 50 meter eller mer efter…
Sommarhettan dånar ner över staden. Juni fortsätter som maj slutade, med temperaturer på upp runt 30 grader. Och vad skulle det spela för roll, om det i själva verket är 27 nu istället? Det är lik förbannat varmt, med en sol som knappt minns hur det är att gömmas bakom ett moln.
Orken blir därefter. Man gör det man ska göra. Cyklar sen nån lite längre runda på lediga dagar, men därefter är det mest läsande som gäller. I soffan på eftermiddagen tills det svalnat nog för att man ska tänka sig flytta ut på altanen, eller möjligen till under parasollen om det kommer vindar från rätt håll. Rörlig luft så man tror det svalkar.
Cyklar. En av mina gamla cykelvägar känns ny och fräsch efter många års long time no seen. Ödåkra lämnar plats åt Allerum, Allerum leder så småningom vidare till Mariastaden. Rapsfältens intensivt varmgula blomning har lämnat plats för fylligt grönt, men den kryddiga doften finns kvar och fyller luften tillsammans med varm asfalt och fläderblom. Solen värmer rygg och nacke och hjulen sjunger mot underlaget. Lusten att återuppleva de gamla kända vägarna växer potentiellt, men säger mig själv: Inte nu. Det räcker så här, just nu. Två mil är bra.
Idag cyklar jag en runda förbi Sofiero och genom Pålsjö skog. Skönt med skuggan inne bland träden. Ett inte helt smart val, dock, den där senare delen. Alldeles för mycket folk i rörelse. Varför är ni inte på stranden istället, nu när jag är här? Vad är det för jippo som får folk att trängas på de smala vägarna och fylla parkeringsplatserna?
När jag vid ett tillfälle flyr ut på vägen, kryper en bil upp vid sidan om mig. En gammal gubbe skriker från förarplatsen att jag ska hålla mig på cykelbanan. Det gjorde jag! Tills den blev tillproppad av icke-cyklister!
Men det hann jag inte säga förrän bilrutan rullades upp och gasen trycktes i botten.
Efteråt är det böcker som gäller. Varje dag läser jag i timmar. Om jag inte rent av slumrar en stund. Orken att tänka, att skriva, är nersatt i värmen, liksom orken att diska, dammsuga…
Allt sådant får vänta till senare. Till svalare tillfällen. Men duschar en extra gång och tvättar de genomsvettiga plaggen.
Min ostyriga penna! 