(Ursprungligen publicerat den 5 juli 2016 – för visst kan man ge en repris nån gång ibland?
Och jag tyckte denna var rätt rolig…)

Adehåde fastnade i tankevirret. Och när Adehåde börjar tänka, då tar hen i ordentligt! Hen stoppar inte för nånting och växer potentiellt. I det här fallet för något där oro hade sin grund. Och oron blev till rädsla, och rädslan blev till att hen i princip skulle dö precis när som helst. Varpå tankeflödet blev ännu mer kaotiskt.
Då kliver Aspie in och försöker göra sitt. Nämligen leta fakta. Som en närsynt privatdetektiv söker Aspie information och saklighet, balans och kunskap, medan Adehåde virrar bort sig alltmer i orimligheternas slingrande djungel. Och Aspies mobiltelefon surrar sig varm.

Så kommer då äntligen stunden, efter flera dagars repetitivt kackel bland de små grå. Den räddande Ängeln dyker upp. Den som med utanförskapets klara ögon och sinnets djupa kunskap pekar på vad som egentligen står på. Och som det starkaste ljuset skingrar Ängeln det djupaste mörkrets djupaste skuggor.

De båda A-na smälter samman i ett gemensamt utrop: Jaaaaa! Så klart! Det visse jag ju egentligen! Varför tänkte jag inte på det!?
Och Ängeln visas den tacksamhet som är det minsta någon kan begära. Det vill säga den största tacksamhet som över huvud taget kan ges och fås.
Blomstren lyser i de klaraste av färger.

Efteråt kommer reaktionen. Adehåde hopslingrad med Aspie sover i uttröttat lugn. I behaglig förvissning om att det här aldrig kommer att hända igen, de har ju varann, till balans och stöd. Två skärpta, kloka, erfarna halvor.

Tills nästa gång… tills… jag vet inte vad…
något blir spegelvänt?

 

Den här hyllan fick jag av en granne idag. Som ett bönesvar ungefär. Har kollat in Kallax på Ikea åtskilliga gånger, men har inte ansett mig ha råd (just då), inte vetat hur jag skulle kunna få hem den (varför ge Ikea 399:- extra), men kanske mest – för att jag inte kunnat bestämma mig vare sig för färg, form eller storlek.

Som ett betydligt billigare alternativ – och för att jag råkade få hjälp att få hem hyllorna – köpte jag fem såna här i höstas.
Och jop! Visst är det ett billigare alternativ alltid. Vrickiga som bara den, för högt mellan hyllplanen, och för smala. Djupet är bara 26 cm.

I gengäld tycker jag om utseendet, och det svarta är svartare än Kallax. Jag har ett på vardera sidan om mitt arbetsbord, ett vid sidan om sängen, och av de två som stod där jag nu har Kallax har jag satt ett i hallen och det andra i badrummet. I duschen… (jaja, just det kan vi ta en annan gång.) Och det var böcker på alla ställena, som nu fick tryckas ihop tills dess att Kallax kommit på plats. Ser fram emot att inreda den!

---

Bilden jag tog på hyllan blev för mörk, men medan jag höll på att ljusa upp den och lattja runt lite bland filtren, testade jag det här med röda fläckar. Och visst vore det kul med en sån fondvägg, bakom säng och hylla. Eller hur? 😀

Körde till Österlen i fredags och kom hem sent lördag eftermiddag. Härliga dagar med lillkillen, utevistelse, mys med dottern och grävande.

Vi hade snabbt kommit på att det är betydligt lättare gräva upp ogräs, gamla lökar och diverse rötter med grep istället för spade. Men den de hade förra fredagen, när jag också var där, hade knäckts i ett försök att lossa rötterna till en liten buske. Så jag övertygade dottern om att satsa på en Fiskars. Dyrt? Inte jämfört med att ersätta billiga knäckta lite då och då. För övrigt – 349:- är väl inte så dyrt!? Inte ens ordinarie pris 399:- är nåt att gruffa över. Anser jag. Tänker själv skaffa mig en sådan när bara…

Inte lika mycket ”träningsvärk” denna gången. Men när jag igår föreföll ha mer ont och var oförklarligt trött skyllde jag på att det var dag två efter trädgårdsarbetet. Träningsvärk brukar oftast vara värst på andra dagen.

Det var det inte. När jag väl hade kört dottersonen till Ängelholm på eftermiddagen, passat på gå in på Maxi där innan jag körde tillbaka, sedan landat efter cykelturen hem, samt fixat mig lite ätbart – fick jag under kvällens lopp en sorts tryck över bröstkorgen och hostade torrt. Halskillande torrt! Men först när jag började hosta rossel, och ömsom frös och svettades, gick det upp för mig att jag var förkyld med bronkerna inblandade.

Sen blev det över 38 i feber och idag är jag bara hemma. Lite retfullt! Jag hade grejer att sköta! Inte bara köpa en grep! Eller köra dottersonen. Men jag är åtminstone inte värre däran än att jag kan sitta på uteplatsen. Trots feber, hosta och huvudvärk, och åtminstone så länge det är skugga där.

En fördel med att vara förkyld är att man inte har samma aptit. Vågar man hoppas på att just det håller i sig ett tag? Kunde behöva tappa några kilon…

För övrigt var det inte mat jag köpte på Maxi Ängelholm. Jag hittade ett par vadlånga sommarbyxor – av någon underlig anledning rosa – och en skjortblus. Randig i vitt och ljusgrått. Med en broderad blomma uppe vid ena axeln. Och väldigt mjuk.

Jag köpte en chokladkaka också. Mörk förstås. Mmmmm….

 

Jag hade totalt missat att det är Pingstafton idag. Så ”alla” gör väl nåt. Jag sitter hemma, är trött efter fredag lördag på Österlen hos DotterL med familj, men också väldigt nöjd med tillvaron.

Har hjälpt till med att gräva upp kirskål och annat grönt som inte önskas i trädgården. Har myst, busat, skrattat och kramats med 4-åringen. Har rätt och slätt suttit i solen, och på det hela taget haft det bra. Efter att dottern och jag kvällsmyst i går kväll med ingefärsté, choklad och lakrits, masserade jag hennes rygg och nacke. Och vi pratade mor-och-dotter-prat. Lite senare, nerbäddad i sängen och helt för mig själv, läste jag ganska många sidor i ”Vargarna i Calla”. Götti-gött-gött, kan man gött säga!

Till eftermiddagsfikat i går hade svärsonen för övrigt bakat en cheesecake i riskokaren. Jo det gick! Supergod! Han fick bara skära bort det svarta på undersidan… HAHAHAHAHA!!! Synd jag inte tänkte på att fotografera den. (Men man kan inte alltid ha huvudet med sig.) Övriga tiden nördade han sig i största allmänhet med en Drönare.

Alltså i min värld är en drönare en sorts geting. Eller en drone i Star Wars filmerna om jag minns rätt. De där robotarna som man massproducerade och hade som krigare. Visst kallades de för drones? Eller det var kanske i nån annan film. Eller droids… orkar inte googla på det nu…

I hans värld, i alla fall, är en drönare en teknisk mackapär med propellrar ihopkopplad med en videokamera, som styrs med hjälp av en mobiltelefon och GPS. Eller nåt sånt. Hur som helst filmade han huset uppifrån med den. Men sen blev det trubbel och han spenderade större delen av tiden med att försöka kalibrera den, så den skulle flyga som han ville.

Jag fattar nada av det där.
Men det gör absolut ingenting.

Att det är pingstafton i kväll gör heller ingenting. Det är inte särskilt varmt ute nu  på kvällen, så jag tänker snart förflytta mig till soffan, sätta på nån film och ta fram tröjan jag håller på att sticka. Den kan gott bli färdig nån gång…

Och i morgon ska jag köpa mig en ordentlig grep till min lilla trädgård. Så mycket lättare att gräva med än med en spade.
Plus att jag mar massor med foton att gå igenom.

… med te och dotterprat. 🙏❤❤❤

Österlen igen. Längtar dit! Men snart nog så…

Tänk! Vilken tur att man har en lastbil i familjen när det är dags för trädgårdsarbete!