Har allt oftare börjat tänka på det. När jag läser andras bloggar. När jag ser min egen.
Min är rätt mesig… tråkig… skrapar bara lite på ytan! En och annan fin bild. Små vardagsglimtar. Av en ganska så o-märkvärdig vardag i ett o-märkvärdigt liv.

Min skrivlärare sa alltid att vi skulle ta ut svängarna när vi skriver. Jag tar inte ut några svängar alls. Försiktig som en lus på en tjärad sticka.

Rädd för att ge ut. Rädd för att avslöja för mycket.
Ge ut vad? Avslöja vad?

Mig själv??? Så att jag får reda på att jag inte duger, inte är välkommen, oönskad!!!

Folk runt ikring i bloggvärlden visar foton av sig själva och sin familj. Visar var de bor – i vart fall på ett ungefär. Andra berättar om svårigheter i livet. Om smärta, sjukdomar, bemötanden av försäkringskassan, arbetslöshet. Åter igen andra om hur det är att vara adhd, asperger, HSP, bipolär…

Många berättar om glädjeämnen, födelsedagar, små ljuvliga nyfödda, bröllop, semesterresor.
Om sitt skrivande och drömmen om att bli publicerad. Eller som på Debutantbloggen. Har blivit publicerad.

Jag har drömt större delen av mitt liv om att skriva, bli författare, bli publicerad. Gick den ena kursen efter den andra och skrev massor under ett antal år. Idéerna kom fortare än jag kunde skriva ner dem, eller något de ledde fram till.

På senaste tiden är det som att jag gett upp den drömmen. Jag vet att jag kan skriva! Men…

Är det feghet? Är det rädsla? Att tro sig om att inte klara det där!
Särskilt som man inte ens har en idé längre. Sätter man sig för att försöka skriva, kommer man inte längre än att tänka på att försöka – förrän hjärnan ekar tomt och svart. Hinner ibland inte ens fram till stolen. Och OM man gör det, lägger man patiens eller pussel istället.

Men det är inte bara skrivandet. Det är allting!
Jag kanske inte klarar av nånting alls!
Kanske inte är värd nånting!!!

Att berätta om sånt här skulle kunna bli som en roman. Låååång! Men en dålig, oläsbar roman. Vad jag vill göra – men inte gör. I vardagen. Tillsammans med de jag känner. I de situationer jag hamnar i.

Jag stoppar.
Säger nej.
Kan inte vill inte!

Följa med på utflykten hit eller dit.
Valborgsmäss i Eket… nej
Julmarknaden… nej
Påskmarknaden… nej
Musikaftnarna… nej
Glasscaféet om somrarna… nej
I grupp till Dunkerska… nej
Vara med på det eller det eller det…

Nej! Nej! Nej!

Vad jag vill skriva om här i bloggen – men inte gör!
Jag vill vara mer personlig. Berätta mera. Tycka till mera. Utveckla tankar mera. De där tankarna som kommer när man cyklar och som sen är puts väck när man kommer hem. (Vadå anteckna!!!)

Varför stoppar jag mig själv?
Vad är det som hindrar?
Varför är jag en sån mes?
Varför blossar det inflammatoriska upp för minsta lilla numera?

Vad är det som vill upp och ut – som egot tvingar kvar nere i det omedvetna!
Jag vill veta!!!
Jag vill släppa taget!

Så sent som i går sa en person en sak till mig, helt i förbifarten medan vi pratade om nåt annat, vilket gav mig en idé om vad som kan vara kärnan i äpplet…

Tänker försöka!
Måste…

Vågar jag…
… gå på djupet i mig själv…

Vågar jag säga de där sakerna till vem det nu är jag bör prata med…
För vissa saker måste man säga till en viss någon, även om det mesta räcker att man själv blir medveten om, accepterar, och släpper fri.

Och jag tror mig förstå, varför det inflammatoriska blossade upp den här veckan.

Tomater och det och sånt!

Här är…

• En styck grillad kotlett
• Potatissallad på färskpotatis, lök, kapris, lite äpple, persilja och gräslök
• Svärsonens fantastiska hemmakörda majonäs
• Rostad lök
  … hmmm…

Lugn, bara lugn!
Vi åt sallad med tonfisk i till lunch!

Och bröd – för att skrämma alla med kolhydratnoja…

I fredags var jag på Österlen hos min dotter och hennes familj. Det var en helt underbar dag, trots att den började med molntäckt himmel och lite regn. På natten hade det regnat mer rejält men det slapp jag. Regnet när jag gick första varvet i trädgården kom stilla och droppvis, och intensifierade den underbara doften av jord och grönska.

För givetvis var det det första jag gjorde, efter att ha kramat om fyraåringen, att gå en sväng runt huset. Och fotografera. Sammanlagt blev det den dagen så mycket foton att jag står som i ett sammelsurium nu och vet inte i vilken ända jag ska börja sorteringen.

Ett flertal magnifika kejsarkronor växer längs sydväggen – som fortfarande trots rejäl beskärning skuggas av ett antal enorma lindar. Hela trädgården för övrigt, är som ett hav av gult. Tulpaner, påskliljor, prästkragar – kan inte namnet på alla – och hela trädgården omringad av blommande rapsfält. Allt är magnifikt!

”Under kastanjen” skulle man smått poetiskt kunna kalla den här bilden. Vilken också ska beskäras. Kastanjen alltså. Inte bilden. Trädet mår inte riktigt bra! Arboristen har tittat på det. Undrar just hur gammalt det är?

Tidigare ägarna var fanatiska på växtlighet och fågelliv. Finns hur många fågelholkar som helst i olika storlekar, och MÄNGDER med blommor, buskar, träd mm mm överallt, vilka fått växa helt vilt.

Älskar lummingheten, men allt behöver gallras för att ljus och luft ska komma åt bättre. Men det är på gång! Tidigare i våras gjorde arboristen ett fantastiskt arbete med just lindarna.

Är det någon som känner till vad det här är för växt? Har googl.. yahooat som en idiot utan att hitta något konkret. Någon form av lök. Den luktar lök! Åt vitlökshållet. Ungefär 2 dm hög och har ett sirligt, gracilt utseende.

I övrigt ser ni nog åtminstone i stora drag hur den ser ut. Vet inte om den är på väg att blomma över, men antar det, och att det gula är frukten. Den finns ”överallt” i trädgården. Men särskilt på de skuggigare ställena. Som under lindarna.

Ska snart åka dit igen…

Det började regna så småningom. Jag hade fastnat framför Netflix och maratontittade först på de sista avsnitten (fyra? fem?) av Once upon a time, och sedan de två senaste av Lucifer. Avbröt förstås för att fixa lite ätbart, och självklart kaffe.

Kände mig bättre från förkylningen efter hand som timmarna kröp framåt. Hoppas på bättre väder och ytterligare bättre från förkylningen i morgon. Jag längtar ut! Vill cykla! Och fixa det där på BoButiken.

En sak påminde mig om ännu en anledning att flytta till det nya. Jag vet inte riktigt detaljerna, men husen här – en del av dem i alla fall – hade tydligen problem med fuktskador av nåt slag tidigare, tillräckligt många så alla lägenheter har nu installerade fläktsystem som ska vara väldigt effektiva. Och nog hörs det alltid! Och inte en enda silverfisk i sikte nånstans, så de funkar nog som de ska. Vet inte om de passade på att göra stambyte också rent generellt. Kanske nånstans. Har liksom bara lösa rykten att gå efter här. Och det faktum att det där fläktsystemet finns här numera.

Men titt som tätt luktar det från dem. Sopor! Om det kommer utifrån eller inifrån huset nånstans ska jag låta vara osagt, men idag har det varit värre än någonsin. Hela eftermiddagen har faktiskt varit riktigt jobbig på grund av lukten. Funderade först på om någon tvättade med ett riktigt jäkligt luktande tvätt- eller sköljmedel, eller om någon gård relativt i närheten besprutade sina åkrar med nåt insektsdödande. Det är bara det att jag vet att ingen bonde skulle ge sig ut och bespruta sina åkrar med någonting när det blåser såpass mycket som det gjort idag.

Ett samtal med min granne bekräftade att det luktade fan inne hos henne också. Sopor, sa hon. Och sopor håller jag med om. Det kan lukta riktigt vidrigt. Och det ligger faktiskt en soptipp inte särskilt långt härifrån. Det var bara det, att när jag gick ut på min uteplats, kunde jag inte känna av nån soplukt! Så varför kom det in sån lukt, och i dag väldigt kraftig dessutom, genom ventilationssystemet? Rakt in i mitt enda rum dessutom! Där jag gör i stort sett allt! Inklusive sover.

Så Ända sedan lunch har jag haft öppet fönstret i badrummet och balkongdörren för att försöka få ut lukten så mycket som möjligt. Haft extra kofta, värmedyna bakom ryggen och varm filt på mig. Här i soffan. Kan inte sitta i köket en hel dag även om det luktade mindre där. När det var som värst luktade det faktiskt i hela lägenheten. Grannen hade i alla fall ringt och sagt till om det här, men ingen kunde ju komma förrän tidigast senare i veckan.

Det är inte utan att jag börjar undra om det här fenomenet är orsaken till att jag ofta, särskilt på morgnarna, är liksom slemmig i halsen. Och att kanske den här förkylningen nu inte är en förkylning egentligen! Utan reaktion på luft som inte är hälsosam! Jag bodde för några år sedan i en lägenhet som visade sig ha stora fuktskador och i och med det även mögel. Vilket jag i och för sig inte tror att det finns här. Eller? Silverfiskar brukar trivas där det är tillräckligt fuktigt, och jag hade massor i den lägenheten. Till och med i köksskåpen!!!

Jaja! Man kanske ska skriva upp nåt om det här fenomenet i anteckningarna med frågor gällande lägenheten i nybygget. Troligtvis har de nån hörna med de här lägenheterna nere i BoButiken. Typ så man får se hur inredningen ser ut och så.

Nu har det i alla fall så smått börjat skymma och jag borde göra nåt för att engagera hjärnan lite. Inte bara se på Netflix eller lägga pussel på iPaden eller skriva små klagande blogginlägg. Och i morgon vill jag ut och cykla och senare sitta på uteplatsen som jag brukar göra varje dag, och inte sitta i soffan seven – eleven. Och i sängen resten av de tjugofyra.

Jag vill ut!
Ut i skogen och friska luften!

 

Helt plötsligt sken solen hett och vällustigt, och alla klädde sig i shorts och linne och sandaler…

Nåja, kanske inte riktigt så, men sommarvarmt har det varit ett par dagar och det är ljuvligt. Får ingenting gjort mer än att sitta ute och lyssna på nån pod eller nån bok. Bäst passa på! Man vet aldrig hur länge den varar, den här sommaromgången.

Fotograferat? Skojar ni? Jag sitter på sadeln och tar mig dit jag ska – och sen hem igen. Kommer mig inte för att kliva ner från pedalerna för att fotografera vitsippor, vårlök och scilla. Det går ändå 13 på dussinet av den typen av bilder på nätet nu.

Men vackert är det så man nästan håller på att dö i ett AWWWWW!!!!

Ska nog ta mig till Bruces skog nån dag snart…
Borde kunna få till några nya bilder där.
Men jag lovar inget! 😉

Och jo! Jag lever fortfarande! 😀

Det heter väl kanske inte renovering när ett bostadsområde uppdaterar. Främst i säkerhetssyfte, men lite annat hänger också med. Förråden har de satt in ny belysning i (tack, tack, tack), och rejäla galler mellan båsen samt nya, säkrare anordningar för hänglåsen. Vi till och med fick ordentliga hänglås.

Soprummet uppdaterar de, trappuppgångarna har de målat fräschare och portarna håller de på att byta ut. Det ska bli nån form av kodlås överallt, och vi på bottenvåningen ska få säkrare lås på alla fönster och balkongdörren. Dom har också börjat byta fönstren i badrummen, och det var minsann på tiden. …. och sen har jag glömt vad som mer är i görningen här.

Det är bara en sak. Varför gör de allting grått!!! Trapphusen är nu vita och grå, porten till varje trappuppgång är grå, och brevlådorna som sätts upp efterhand är grå. Vi ska inte ha brevinkast i lägenhetsdörrarna längre, så alla såna dörrar byts ut mot säkerhetsdörrar. Och som jag skrivit om tidigare, det är inte bara här. Det mesta som byggs nu, och det byggs massor, är mestadels vitt och/eller grått. Ljust grått i och för sig – tack och lov. Och jag blir glad när jag ser att vissa byggnader har detaljer i nån avvikande färg.

Jag ska inte säga att det är fult, egentligen! Allt det gråtonade. På vissa ställen tämligen ljust, på andra ser det mest ut som våt betong. Bara en trend som är nåt i stil med kubism! Eller en modernare variant av funktionalism. I folkmun ”Funkis”.  För det är väldigt mycket raka kanter och hörn, mycket glas, stora fönster,och platta tak.

Det här området som visas en del av på bilden, granne med mitt, växer fort. Plötsligt så står där tre hus till. Och ännu fler!
Man renoverar och bygger nytt i angränsande område! Bygger om centrat! Ska locka dit nytt folk, pengingstarkt folk, företag.
Man gör om för bussarna – bussgatan och hållplatserna – inklusive ska byta bussar till nån storts stora schabrak.

Och runt om i stan byggs det också för fullt.
Sa just till min dotterson, att snart så är västra skåne en enda stor stad. Från Helsingborg och ända ner förbi Malmö. Kanske rent av inbegriper såväl Ängelholm som Höganäs också.

Jaja! För övrigt önskar jag mig renovering av mitt kök, och en helt ny uteplats.

 

Ja, det är hög tid att vakna upp ur vinterdvalan. Den där som särskilt svepte in mig redan i början av januari, och med nöd och näppe har släppt ännu. Fast de senaste dagarnas sol och värme har förstås gjort susen till humör och kropp, även om det är lite kyligare igen i dag. Men åtminstone inte kallt, som det har varit innan. Behöver inga överdragsbyxor längre, eller ens leggings under jeansen. YIPPIIIEEEE!!!

PÅ Instagram dök nyss Dunkerska upp med nåt som lockar mig.
Det var jättelänge sedan jag var där senast så det här ska jag nappa på. Kan bli både roligt och mysigt.

Utställningen ”Shaun Tan – Lost things. En fantastisk illustratör och författare med en fantasieggande bildvärld att upptäcka.”

Men om jag går dit på vernissagen på fredag, vet jag ännu inte. Beror lite på väder, vind och lust. Är ledig, å andra sidan, så – kanske!